Alla inlägg av Jessica

En stjärna har slocknat

2015 var lite av ett oturs-år på fårfronten. Vi förlorade hela fem lamm på de mest skilda sätt och som avrundning blev en av våra ”silverfärgade guldtackor” 10059 sjuk i början på december.

Det började som en rätt oskyldig hälta på ett framben. Vi verkade upp en lindrig hålvägg som inte alls borde ha gjort så särskilt ont. Trots smärtlindring av bästa sort blev hon bara mer halt. Efter ett par dagar blev hon även väldigt allmänpåverkad och verkade frysa. Nerbäddning i halm och täcke på men när hon varken kunde eller ville stå ens med hjälp fick hon komma till fårhimlen såklart.

Sjukling

Sjukling, nästan helt täckt av värmande halm

Obduktionen visade på mycket otypisk form av Listerios, något som har dålig prognos även vid snabbt insatt behandling. Väldigt tråkigt, hon var en av de allra bästa tackorna och dessutom dräktig med två små Konny-avkommor. Som tur är har vi kvar två  tidigare avkommor till henne, 00063 och 15002. Fodret som förmodligen orsakade hennes sjukdom är slut sedan ett par veckor så förhoppningsvis blir det inte fler fall.

Ute snöar det, men rätt snart blir det nog ändå vårkänslor på Sjögården, håll utkik 🙂

Lammstek på nyår?

Varför inte?

Det ”etablerade” lyxköttet oxfilé är sällan lika bra som priset är högt och påfallande stor andel har färdats långt innan det hamnar på en svensk tallrik. Våga skapa nya traditioner!

Inför nyår fick även ulltussarna prova att klä upp sig lite, det verkade de tycka var festligt 🙂

Flera nyanser av grått och för dagen även med glitter!

Flera nyanser av grått och för dagen även med glitter!

Var ska sleven vara om inte i grytan, återigen är det ”Tian” som är modell! 00063 höll sig framme med sin långa hals men vågade inte riktigt prova hatten…

Gott Nytt År och välkomna att följa oss även under 2016 hälsar alla vi på Sjögården!

 

 

 

 

 

Continue reading →

Vad är en jul-klapp?

Paket i all ära, mer spännande med granris...

Paket i all ära, mer spännande med granris…

I fårens värld är det att bli klappade i juletid, inslagna paket verkar inte intressera dem alls faktiskt. Vi klappar dem såklart varje dag, men jul-klappar kanske ändå är lite extra mysiga?

God Jul önskar "Femman" och alla vi andra på Sjögården!

God Jul önskar ”Femman” och alla vi andra på Sjögården!

Sjögårdens Lamm på utflykt!

Idag var vi på vår första, men definitivt inte sista, julmarknad. Det lät först väldigt enkelt att sälja lite skinn och kanske kött men som med allt annat inser man när det närmar sig att det är massor av småsaker som ska fixas. Vi prismärkte skinn, gjorde bildspel, bakade pepparkakor, byggde en ställning att hänga skinnen på bara för att nämna några av förberedelserna.

Barrfritt!

Barrfritt!

Husveterinären plockade fram sin kreativa sida och gjorde kransar av ull. Vi har ju mängder av den varan eftersom långt ifrån allt (ännu) blivit till garn. Just garn var en av de mest populära produkterna vi hade med oss faktiskt, det var riktigt roligt. Tyvärr är det ju svårt att få avsättning för den svenska ullen, men nu hoppas vi på ett trendbrott!

Allt på plats!

Allt på plats!

Själva marknaden var väldigt välordnad och mysig med alla de klassiska varorna som hör julmarknader till – stickade och tovade plagg, godis, rökt lax, diverse korvar och ostar, smycken – och så tack vare våra ulltussar även skinn, garn, råull att använda till julpyssel, lammkorv och rökt kött.

Skinnen var ”huvudattraktionen” och i princip alla som passerade hos oss dröjde sig kvar för att stryka över dem och konstatera att de är otroligt mjuka! Alla har ju dessutom sin egen individuella karaktär och det ligger egentligen mest i betraktarens ögon att bestämma vilket som är det finaste skinnet. De skinn som finns kvar hittar ni i web-butiken. Det går bra att betala med Swish eller kort och vi levererar med postpaket om ni inte vill komma på besök.

Lamm som är söta på sitt eget vis!

Nästan lika populära som det rökta köttet!

”Snäll som ett lamm” heter det ju, då måste man väl bli extra snäll om det är lammformade pepparkakor?

Det var en fantastisk ”marknadspremiär”, så roligt att få träffa både nya och gamla kunder och visa upp allt fint fåren ger. Stort tack till alla som besökte oss – hör gärna av er om ni vill titta på skinn eller klappa får 🙂

 

Starka band

Vi har ju inte fler tackor än att vi känner de flesta hyfsat som individer. Det sägs att får ofta håller ihop i mamma-dotter-relationer och hos oss är det extra tydligt i två fall.

10083 är en av våra skyggaste äldre tackor som nog är den enda som aldrig har velat bi klappad eller komma fram. Hennes dotter från ifjol (14015) var dock ganska tam och är såld till liv. Hon har även en annan dotter född 2012 (00057, miss Svinto kallas hon på grund av sin speciella ull) som är en av de allra keligaste. I våras nedkom 10083 med två lamm varav tacklammet 15019 finns var hos oss. När de är uppe kan de ibland dela på sig men när de vilar gör de oftast det tillsammans:

Vi hör ihop!

Vi hör ihop!

På bilden är de nyklippta och blanka. I samband med klippningen var det ju tänkt att sätta ungtackorna i en egen grupp men det förhindrades också av en stark relation. Lilla lilla 15013 kan absolut inte tänka sig att inte bo ihop med mamma 14002 så det blev ingen uppdelning.

Inte så lika, men väldigt nära!

Inte så lika, men väldigt nära!

Här till och med symmetriska!

Här till och med symmetriska!

Bilderna är inte tagna vid samma tillfälle även om man skulle kunna tro det för det är nästan på exakt samma ställe. De verkar gilla att vila just där 🙂

Vi har förresten fått ytterligare en försmak av julen, tomten måste gilla oss för han kom med ytterligare en säck skinn. Vi har inte hunnit fotografera och titta på dem ordentligt än så här kommer bara en liten föraning:

Böljande silver

Böljande silver

Det går såklart alltid bra att komma hit för att titta på skinn och klappa får. Klarar man sig på något mirakulöst sätt utan det sistnämnda men är intresserad av skinn så kommer vi att finnas på julmarknaden i Skövde kulturhus på söndag 13 december kl 11-17. Välkomna även dit!

Försmak…

Om bara knappt en månad kommer tomten med sin säck till alla som varit snälla. Vi måste ha varit extra snälla, för till oss har det redan kommit en säck, visserligen från posten… Men ändå, det är ju innehållet som räknas – och det gjorde ingen besviken 🙂

Inte så spektakulär kanske...

Inte så spektakulär kanske…

... men även hundarna tyckte det var spännande att se vad som fanns i!

… men även hundarna tyckte det var spännande att se vad som fanns i!

Efter högtidligt öppnande packades skinnen upp för bedömning. Det är två lammskinn (15001 och 15051, ”tjuvlammen”) och två tackskinn (14013 och 00032). Precis som tidigare när vi fått hem skinn så hade vi svårt att slita oss från dem, de är otroligt mjuka och mysiga att hålla på med. Förutom att ”bara” känna på dem blev det mätning:

Först på längden,

Först på längden,

och sedan på tvären.

och sedan på tvären.

Våra lammskinn är generellt lite större än genomsnittet, oftast minst en meter på längden, tackskinnen förstås ännu större. Det översta skinnet här är från 15001, riktigt fin lock och ganska mörkt med jämn färg. Tackskinnen är lite ljusare, ett av dem skymtar i nederkant på bilden. Individuella bilder på skinnen finns i vår webbutik.

Nu väntar vi på resterande skinn från hösten, totalt kommer det ungefär trettio till varav minst tjugo innan jul. Kanske något att ge i julklapp?

(Idag är det något skumt med vår hemsida, ber om ursäkt för konstiga storlekar på bilderna!)

”Nu är det rökt!”

Är det bra eller dåligt? Oftast är det väl ett uttryck för när något inte gått som det är tänkt, men inte här inte! Det som är rökt här är lite olika delar av får:

Stora och små, men inga med socker på!

Stora och små, men inga med socker på!

Återigen har vi lämnat in kött för rökning hos eminenta Claessons chark. Själva fiolerna kommer att serveras på julbordet på Trollabo Kvarn, ett ställe som med självklarhet gärna använder lokala leverantörer. (Och som har en fantastisk kakbuffé på söndagar när det inte är julbordssäsong!)

För er som inte är i julbordsbranschen finns det mindre bitar på ca 100-200 gram av rökt ytterfilé. Beroendeframkallande enligt en av dem som smakat, han fick beställa mer efter bara ett par dagar… Nu är det för tillfället slut, men vi får hem mer i slutet av den här veckan. Vänta inte för länge med att beställa, för vi kommer inte att röka mer kött på länge!

Kött från vuxna får har tyvärr väldigt dåligt rykte och tas inte ens alltid tillvara. Väldigt konstigt tycker vi, det är otroligt gott och dessutom får man fler tillagningsmöjligheter med de större bitarna. Fårfilé borde serveras i de fina salongerna, det är absolut i klass med oxfilé!

Färgbyte

Igår var det 15 dagar sedan Konny fick träffa alla de nyklippta tackorna och därmed dags att byta färg på stämpeldynan. Brunstcykeln är normalt 17 dygn men vissa individvariationer förekommer och vi vill gärna veta om någon av de redan betäckta brunstar om.

Rött är sött! Eller?

Rött är sött! Eller?

Rött verkade hur som helst falla den största av ungtackorna, 15002, i smaken! Hon är så välväxt att hon för länge sedan gått om flera av släktingarna som är födda 2014 i storlek. Förra året klarade hennes mamma 10059 alldeles galant att föda upp tre lamm varav ett (14010) är kvar hos oss. I år fick 10059 ”bara” ett lamm som därmed haft minst sagt gott om mat att växa på 🙂

Ung, men varken liten eller oskyldig!

Ung, men varken liten eller oskyldig!

Konny har hållt sig i närheten av henne under dagen idag samtidigt som han håller span på de andra, det är bråda dagar för honom!

Frukost på sängen?

Nja, snarare frukost i sängen! Igår fick de små grå ny halm på morgonen och nu var det en sån där bal som ulltussarna gillar med en massa grönt i. Nästan tomt vid foderbordet trots fullt med nytt ensilage! Istället var det full aktivitet på ströbädden med att leta grässtrån.

Vi kan inte se dem, men de små grå vet exakt var de finns!

Vi kan inte se dem, men fåren vet exakt var de finns!

Fiffigt är det också att de letar så noggrant, för det gör att halmen snart är ganska jämnt utfördelad trots att man bara lagt den i slarviga högar längs kanterna.

Närkamp

Närkamp!

Ingen möda sparas och efter ett par timmar finns det ”bara” halm kvar. Inte så illa det, ibland blir man nästan sugen på att lägga sig där själv så mjukt och mysigt det ser ut 🙂

 

Tuffa beslut…

Vid klippningen upptäckte vi som sagt tyvärr två tackor med juverinflammation. En solklar anledning till utslagning, de kommer inte till att kunna producera mjölk ordentligt något mer. Så långt är det ju ”enkelt” att bestämma sig för att låta dem lämna oss. Det känns alltid lite jobbigt att lämna djur till slakt, men med de här båda tackorna är lite extra synd.

10106 som förekommit i många olika inlägg här med sina konstiga öron har vi äntligen fått att se jättebra ut efter täta insmörjningar med Idominsalva. Hon fick dessutom tre otroligt stora och fina lamm i våras, hon är en riktig stjärna som mamma. Inte så tam, fast det är ju inte så konstigt när hon så ofta har haft ont när vi har hanterat henne. I somras var hon även alldeles ”skorvig” runt ögonen och på nosryggen, då kan man bli så här snygg efter behandling:

Krigsmålning?

Krigsmålning?

10098 har alltid hållit sig i bakgrunden, inte direkt rädd men heller inte så intresserad av människor. Hon var extremt skeptisk när hon intensivövervakades under lamningen för att kunna få ett adoptivlamm. Det lyckades och hon tog sig an ett lamm som senare rekommenderades att sparas till avel vid mönstringen, ingen dålig insats! Nu har hon de senaste veckorna helt plötsligt också börjat komma fram för en dos kliande mellan frambenen.

00047 har ända sedan förra hösten haft problem med diarré av och till. Hon har aldrig verkat må dåligt eller ha ont men något är ju fel även om vi inte kan hitta det. Vi har extraklippt henne säkert en gång i månaden för att hon inte ska vara så smutsig i ullen där bak. Trots detta, som hon inte gillar, är hon en av mer sociala så hon verkar glömma och förlåta snabbt.

Åkband på!

Åkband på!

Frukosten fick intas ute på bädden för att de inte skulle fastna med sina nya extra öronmärken i foderbordet. 10106 längst till höger, inget spår av hudproblem där!

Att man har goda skäl för svåra beslut gör inte att man kan ta de besluten lätt – men idag åker de tre tackorna till slakt. En oundviklig del av att hålla djur för livsmedelsproduktion, men fortfarande något vi har respekt för.