Alla inlägg av Jessica

Lockande men utan lockar

Idag hade vi bokat klipptid för tackorna. Nästan synd att beröva dem den gosiga ullen, men genom att klippa dem får man lite s k flushing-effekt vilket ger fler lamm. Dessutom orkar de äta mer, även om våra inte direkt behöver det.

Fårfrisören Gert monterade upp sin maskin och nästan alla de äldsta tackorna ställde sig snart strategiskt så långt bort från öppningen som möjligt i hopp om att slippa… Kanske gillar de inte den frisyr han erbjuder?

Trångt i början när alla är fullt påklädda

Trångt i början när alla är fullt påklädda

Ingen kom såklart undan utan alla fick i tur och ordning komma ut på den för dagen nyinköpta masonitskivan. Med vana grepp klipps de systematiskt, varje individ tar ungefär 5-6 minuter och då går det ändå väldigt lugnt till. Skönt att anlita proffs till detta!

Inte en vilsam ställning för någon på bilden!

Ingen vilsam ställning för varken två- eller fyrbent!

Våra får är ju ganska tama och det gör dem mer svårhanterliga vid klippning. Låter det ologiskt? Det är så att får som inte är så tillgivna blir ganska perplexa och passiva när man sätter dem på rumpan eller lägger ner dem som på bilden ovan, men våra verkar bara tänka ”hallå, det här var väl onödigt, klia mig mellan frambenen istället!”. Därför får man kämpa lite extra med dem vid den här typen av hantering, men det är det såklart värt i förhållande till fördelarna med att de är så klappvänliga 🙂

Detta är fjärde klippningen sedan vi blev med får och aldrig har ullen varit så lång och tät som nu. Det tyder på att tackorna varit väl näringsförsörjda. Kanske lite för väl, vi upptäckte tyvärr två stycken med juverinflammation – eventuellt beror det på för kraftigt bete som gjort att de inte sinlagt sig ordentligt.

Ett fantastiskt material, varför vill ingen ha det?

Ett fantastiskt material, vi borde ta bättre hand om den svenska ullen!

I dagsläget är det svårt att få avsättning för ull i Sverige, eller åtminstone så dåligt betalt att det inte är värt arbetet. En belöning utlovas till den som kommer på en lösning på detta!

Nakenfår på jakt efter grönt

Nakenfår på jakt efter grönt

Efter klippningen strödde vi så att de små grå skulle ha mysig fluffig halm att vila i nu när de blivit av med sin egen isolering. Just den här balen såg inte ut att innehålla så mycket gräs, men det lilla som fanns letades noggrant fram.

En annan variant av grönt

En annan variant av grönt

Konny verkar vara nöjd med den nya frisyren Sjuan (00007) skaffat sig för det dröjde inte länge innan hon hade tydlig grönmärkning på ryggen! De har hållit ihop hela dagen, ingen annan verkar vara intresserad eller intressant för honom. DSC_1218

Innan klippningen gick Konny med sin mindre grupp och då förstärkte vi, efter erfarenheter från förra året, grinden mellan grupperna rejält på höjden.

Svårforcerat

Svårforcerat!

Nu är det bara utslagstackorna som går i en egen liten grupp. Vi hade tänkt att även ha ungtackorna för sig själva för att de inte ska bli betäckta för tidigt, men en av dem (15013, dotter till Sjögårdens allra första lamm 14002) är så otroligt mammig och hade nog inte alls trivts med det så nu går alla tillsammans. 15013 är väldigt kelen och social, men bara så länge mamsen inte är för långt borta!

I fårens värld är det dock ingen fördel att vara ungdomlig utan baggarna föredrar oftast lite äldre damer. Vi hoppas att Konny följer det här mönstret så att ungtackorna hinner växa någon månad till innan de blir dräktiga.

Sommartid slut!

Gamla nyheter, tidsomställningen var ju igår… När, så räknar vi inte här! Vi vet att sommaren är över på riktigt eftersom vi nu stallat in fåren. Visserligen har det varit fina milda dagar men gräset växer nästan inte alls och är heller inte särskilt näringsrikt.

Kom då fåren!

Kom då fåren!

Ja ja, vi kommer...

Ja ja, vi kommer…

Vi skramlade inte så mycket med pelletsspannen för vi ville inte att den andra gruppen ens skulle överväga att forcera staketet. Det tog dock inte lång tid innan Konny och hans flickor var inne i halmen och vi kunde gå ner för att hämta resten.

En av årets sista utebilder!

En av årets sista utebilder!

De blir lite suddiga när de vet att något är i görningen, då är det extra svårt att stå stilla. Så fort grindarna öppnades tog sig alla ulltussar raskt hemåt, de hann till och med före spannen 🙂

Vi hittar själva, pelletsen får man ju ändå inte smaka på vägen!

Vi hittar själva, pelletsen får man ju ändå tydligen inte smaka på vägen!

Med de korta dagarna som det är nu så är det faktiskt rätt skönt att ha dem inne. De verkar snabbt ha funnit sig tillrätta och ingen har glömt hur det funkar att komma åt maten. Konny var uppenbarligen nybörjare på den här typen av ätfronter men han lyckades också snabbt få sig höstens första inomhusfrukost.

"Konserverad sommar", fårversionen

”Konserverad sommar”, fårversionen

Gräs som gräs? Även det som varit inplastat i flera månader smakar tydligen gott! Nu i början av stallsäsongen får de nöja sig med helsädsensilage när deras energibehov inte är så stort. Pellets blir därför en mycket sällsynt lyx, men det har vi inte berättat för dem…

 

Konny bekänner färg!

Eller bekänner och bekänner, han har ju inte så mycket val… Vi tänkte satsa på lite tidigare lamning nästa år så i lördags plockade vi ut några pålitliga äldre damer som vi bedömer har stor sannolikhet att lätt bli dräktiga. Innan de fick stifta bekantskap med varandra fick Konny på sig sina arbetskläder:

I år börjar vi med grönt!

I år börjar vi med grönt!

Visst är han stilig? Äntligen börjar han få lite lockar också! Efter att tackorna sorterats så fick de själva ta sig en titt och verkade nöjda med vad de såg.

Hälsningsritualer

Hälsningsritualer

00047 närmast kameran är en utslagstacka som gått med Konny ända sedan han kom så hon lade sig inte i. På bilden är det 10008 som presenterar sig. Om allt går som det ska ser det ut som att det är hon som kommer att lamma allra först:

Grön rumpa avslöjar...

Grön rumpa avslöjar!

Det syns inte så tydligt på bilden men i verkligheten så är det inget att tveka på! ”Bara” fem månader till vi kan lägga ut såna här bilder igen:

Visst längtar man!?

Visst längtar man?

Ny metod?

Nästan varje vecka lanseras nya dieter, behandlingar mot diverse sjukdomar och goda råd om hur man ska finna lyckan. Givetvis är det olika för oss alla vad som är ”den rätta vägen”, men jag tror att få skulle ha något att invända mot fårklappning som metod för ökat välbefinnande!

Nu är de som allra mysigast att klappa också, tackorna. Rena efter långvarig utevistelse och med lång varm ull att låta händerna sjunka in i. Husveterinären tar inte ofta selfies, men idag blev det en hel massa:

Nära nära...

Nära nära…

Väldigt nära!

Väldigt nära!

De fungerar som stöd också!

Som att se ut över ett böljande hav!

Tian, the one and only

Tian, the one and only

00010 är en av de mest kelna, men ändå så mild till sättet. Hon väntar på sin tur, puttar inte bort konkurrenterna eller påkallar klapparens uppmärksamhet genom att hårdfotat (måste det väl heta istället för hårdhänt?) krafsa på denne med klövarna. Hon blev skrämd  av en elstöt förra hösten och har varit lite rädd efter det men nu är hennes riktiga personlighet tillbaka, hon kan stå tätt intill hur länge som helst.

Terapiformen ”fårklappning” är gratis –  välkomna med anmälan! En varning är dock på sin plats, det är STARKT beroendeframkallande!

PS – i skrivande stund så finns det en köttlåda kvar med hämtning idag eller imorgon – hör av dig snarast om du är intresserad! Fram till nästa sommar säljer vi i mån av tillgång detaljer (istället för hela lådor) samt korv .

Köbildning

Igår var de verkligen kelsugna, ulltussarna. Först gick de stillsamt och betade och för ett ögonblick verkade det som att man skulle kunna få en fin bild på det – men icke… Att döma av farten de kom fram så verkade det nästan som att de tänkte kräva nytt bete. Ibland när gräset börjar tryta så går de liksom före oss mot grinden till nästa fålla som för att visa var de tycker att vi borde släppa in dem. Troligtvis Sveriges mest bortskämda får:-)

Den här gången var det dock klappning som stod på deras önskelista och de flockades tätt tätt kring benen.

Mor (10 till höger) och dotter (14008 till vänster) har tagit sig längst fram

Mor (till höger) och dotter har tagit sig längst fram!

För ovanlighetens skull var de ganska organiserade och flera stod tålmodigt längs med muren och väntade på sin tur.

Får i rad!

Får i rad!

Till slut hade de flesta fått sin önskade mängd kli mellan frambenen och gick iväg för att äta eller idissla, så det var alltså ingen brist på bete utan bara ett extremt behov av närhet som fick dem att komma i full galopp.

Nöjda!

Nöjda!

 

 

Välkommen Konny!

Eftersom vi vill spara lite ungtackor och betäcka dem i höst kunde vi inte behålla Jonte som avelsbagge, trots att vi var väldigt nöjda med honom. Han har istället fått flytta till Frändefors där han får nya damer att sällskapa med.

På väg mot nya uppdrag!

På väg mot nya uppdrag!

Efter intensiva spaningar kunde vi efter mycket funderingar bestämma oss för vilken ny bagge vi skulle satsa på. Genetiskt så är de yngsta individerna bäst, eftersom avelsarbetet hela tiden går framåt. Vi ville dock ha en äldre bagge med mer data och som vi visste skulle göra sitt jobb.

Valet föll på Nors Komatsu, från den kända avelsbesättningen Nors på Gotland.  Hans första ”uppdrag” blev att noggrant tvätta sina fötter i Zinksulfatlösning. Det gör man för att sjukdomen fotröta inte ska spridas. Han kommer från en friförklarad besättning men detta är en extra säkerhetsåtgärd. Vi har gett honom smeknamnet Konny 🙂

Konstigt jobb det här...

Konstigt jobb det här…

Efter fotbadet blev det torkning i en annan liten fålla. Han tog det hela med ro som tur var, får är ju inte alltid så glada att vara ensamma.

Alltså, var har jag hamnat egentligen...?

Alltså, var har jag hamnat egentligen…?

Sedan fick han komma ut till våra två utslagstackor där det blir karantänsförvar tills dessa går till slakt.

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Genom att ”flema” som det kallas att dra upp överläppen som Konny gör på bilden förstärks doften och det underlättar för baggen att veta vilka tackor som är i brunst. Efter de första hälsningsritualerna drog han sig dock tillbaka och gick för sig själv under eftermiddagen.

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Våra tackor ligger generellt bra till på storlek och tillväxt. På Nors ligger fokus framförallt på pälsegenskaper. Vi hoppas att det ska bli en lyckad kombination som ger riktigt fina miniulltussar till våren!

Inget höstlugn i Sörby

Igår var det verkligen full fart längs hela ”vår” väg! Två tröskor med tillhörande spannmålsvagnar som åkte fram och tillbaka, två rundbalspressar (varav en som pressade en massa guldgul halm till oss, tack Olof och Jesper!) och så gödslade vi ut vinterns djupströbädd. Eftersom vi haft fler djur den här säsongen som dessutom utnyttjat stallet längre tid hade bädden hunnit bli ganska hög.

Ett rejält kliv upp!

Ett rejält kliv upp!

Mot slutet av stallperioden (som just nu känns väldigt avlägsen) var det ju så lågt i tak att husbonden inte kunde gå rak under bjälkarna 🙂 För att kunna gödsla ut hyrde vi precis som förra gången en bobcat. Innan det gick att sätta igång fick väggen monteras ner. (Nästa gång ska vi skruva från utsidan för att slippa gräva upp bädden för hand vid väggen där skruvarna satt…)

Påbörjat!

Påbörjat!

Metodiskt förflyttades gödseln till lånad lastmaskins skopa parkerad utanför dörren och därifrån till en likaledes lånad dumperkärra. Nu ligger all gödsel och väntar på att spridas på nästa vall vi ska så in. Efter några timmars metodiskt arbete var första sidan så gott som klar:

Observera vattenkoppen!

Observera vattenkoppen!

Vi har höjt foderbord och vattenkoppar i två omgångar, visst känns det nästan overkligt att vattenkoppen satt så lågt att lammen utan problem kunde dricka ur den i våras?

Utomhus rådde som sagt också febril aktivitet. Halm för minst en och en halv säsong är säkrad. Rundbalar klarar ju att det regnar på dem, men vi är glada att själva halmen fått ligga och torka helt utan nederbörd i veckan. I en del av halmen finns det lite gräs, de balarna kommer garanterat att bli ulltussarnas favoriter i vinter 🙂

Sommarkänsla, som ändå för tankarna till vintern

Sommarkänsla, som ändå för tankarna till vintern

Blir det höst nu?

Vi hoppas på att sommarvädret återkommer (vi vill ju ha in fin halm!) men nog märks det av att hösten närmar sig? Ett tecken på det, förutom de allt tidigare kvällarna, är att den första ”ordinarie” slakten är avklarad. Igår åkte de åtta största lammen. Kvällen innan vägde vi dem och blev återigen imponerade av hur idisslare kan ta vara på gräs. Det största lammet, 15056 som vi hoppas att någon vill ha till avel, vägde hela 62 kg!

All träning på att gå in i fållan har betalat sig bra för lammen är verkligen helt lugna när de väntar på sin tur. Efter att pelletsen är uppäten så lägger de sig ofta och vilar.

Ja ja, det blir nog min tur snart...

Ja ja, det blir nog min tur snart… (Ursäkta den dåliga bildkvalitén!)

I samband med vägning fick de lamm som skulle åka till slakt sina ”åkband” på sig. De märks för att vi ska få tillbaka deras kött och skinn. Märkena underlättar också när vi ska sortera ut vilka som ska lastas in i lammtransporten. (Låt er inte luras av att den har en häst på sidan, det ÄR en lammtransport 🙂 )

Redo att åka och faktiskt nöjda med det!

Redo att åka och faktiskt nöjda med det!

Här har vi sorterat lammen i två olika grupper inför lastningen. Lammen tyckte som vanligt att ”allt nytt är spännande” och trippade snabbt in i transporten. En del skulle kalla det för att man lurar dem för det är ju faktiskt deras sista resa men vi tycker bara det är bra att de är så lugna och tillitsfulla. Det ger ett stressfritt kött som smakar gott, även efter att man ätit upp det!

 

”Öppet dygnet runt, än så länge”

När blir utveckling detsamma som avveckling…? Kanske en lite kryptisk fråga och vi är absolut inga motståndare till utveckling! Men nog är det tråkigt att det vackra öppna landskap som Sverige är känt för och som av många tas för givet är på väg att försvinna?

Teknikutvecklingen inom lantbruket är fantastisk på många sätt. Vi får allt högre och säkrare skördar som inte är lika väderberoende och det är längesedan vi led av matbrist i Sverige. Minns dock att vi nu producerar mindre än hälften av den mat vi konsumerar!

I spåren av nämnda utveckling och allt större fokus på att pressa priset på mat följer tyvärr även avveckling. Små steniga marker är relativt sett dyra att stängsla in och det är mer tidsödande att se till djur på denna typ av ofta otillgängliga beten. Granplantering är det ”lönsamma” alternativet i många fall och det är ovanligt att mark som en gång planterats återgår till att vara åker- eller betesmark.

En erkänd naturfotograf vid namn Tore Hagman har dokumenterat förändringarna i landskapet genom att fotografera exakt samma plats med ett par decenniers mellanrum. I en del fall ser det väldigt likartat ut, men nedslående ofta är blommande ängsmarker ersatta av tät granskog. Det är mulen (betesdjuren) som gör skillnaden! En hel del av platserna i projektet som kallas ”Mulens marker” ligger alldeles i närheten av där vi bor, som Väsmestorp, Gökhem och Hällestad. De djur som ses på de äldre bilderna är mest mjölkkor (utan öronbrickor men med horn, även på andra områden sker en utveckling!) och det var ju också just mjölkkor som tidigare betade det som våra ulltussar nu har varit behjälpliga med att röja. Redan nu, andra året som de går där, syns det stor skillnad mot förra våren.

Var god tör ej, röjning pågår!

Var god stör ej, röjning pågår!

Man har i varierande grad kunnat få olika stöd för att restaurera gamla betesmarker vilket säkerligen räddat en del. Det är dock inget självändamål med vykortsvacker utsikt när man reser genom sommar-Sverige utan också viktigt för många insekter och växter med betade marker. Bäst av allt vore om alla vi som äter kött tänkte lite mer på hur det producerats. En lammköttslåda från oss innehåller inte bara ett garanterat välklappat lamm som fått den bästa omvårdnad utan också en insats för att bibehålla ett rikt växt- och djurliv för kommande generationer att njuta av.

(Uttrycket i rubriken är hämtat från en LRF-kampanj anno 2013 som ville sätta fokus på att vårt öppna landskap inte är en självklarhet. Du kan läsa mer om det här och här.)

At-tackor, eller stavas det kanske attack-or?

På skånska kan ordet ”attacker” ibland kan låta som ”attackor”. Attackor är dock något helt annat, nämligen tackor som går till attack 🙂 Fredlig attack, ska tilläggas!

Ikväll har de fått komma upp på ”kobetet” som nu ska betas efter att balarna körts hem. Då skulle man i sin enfald kunna tro att det skulle gå att ta lite mysiga bilder på nöjda betande får i kvällssol, men icke. Klappa mig, klappa MIG, NÄ – KLAPPA M-I-G!!

En enda hygglig närbild blev det, dock kände sig ”Lillfemman” (14005, dotter till 00005) tvungen att vända på huvudet i exakt fel ögonblick…

Men de är fina ändå, de små grå!

Men de är fina ändå, de små grå!

I övrigt blev det bara närbilder, här följer ett urval:

Försökte smyga fram och ta en bild rakt framifrån, men mysfår låter sig inte luras!

Försökte smyga fram och ta en bild rakt framifrån, men mysfår låter sig inte luras!

Sekunden efter närmare...

Sekunden efter närmare…

... och närmare!

… och närmare!

Det är väl ett angenämt problem att så många av ulltussarna är så sociala, det är ju faktiskt viktigare att de är fina än att få fina bilder!

Inte snyggaste poserna kanske men åtminstone helfigur!

Inte snyggaste poserna kanske men åtminstone helfigur!