Det är mycket man behöver när man är i fårbranschen. Några av våra bästa vänner som våra trogna läsare minns är till exempel Snälla Grannar, Pelletsspannen samt Övervakningskameror (under lamningen). Även Betesputsen är en god vän för att man hela tiden ska kunna hålla gräset i kort och för ulltussarna maximalt aptitligt skick. Förra året sköttes denna syssla med hjälp av ”Snäll Granne”-metoden när vi lånade Olofs betesputs, men nu kan vi stoltsera med en alldeles egen 🙂

Idag var det dax att hyfsa till både det som betats tidigare i veckan och det som fåren faktiskt befann sig på för stunden. Det sistnämnda var något av en chansning, tänk om de skulle bli jätterädda? Deras största skräck verkade snarare (som vanligt…) vara att maten skulle försvinna och de uppehöll sig gärna framför traktorn, kanske för att försöka rädda det som räddas kunde?

Men AKTA er då!!

Ingen kom till skada som väl var. Vi har ju trots det tråkiga vädret faktiskt inte fått så mycket regn tidigare men det är nu med råge kompenserat. Gräset behöver nu ”bara” lite ordentlig värme också för att kunna mätta alla hungriga munnar. Nu när lammen är så stora (och växer snabbt) är det som att släppa in ett nytt lamm var tredje dag.

Halta tackor har vi haft av lite olika skäl, ni minns kanske 00049 från förra året till exempel? Fåren är ju extremt nyfikna och skadar sig ibland när de klättrar och hoppar för att komma åt något intressant att äta. Lammen har konstigt nog klarat sig hittills trots att de utsätter sig för diverse risker. Häromdagen var dock lilla 15008 rätt så halt på ett framben. Hon verkade pigg och vi lyckades inte fånga henne utan beslöt oss för att avvakta till dagen efter. Det syntes ingen förbättring men med hjälp av den väl inarbetade ”pelletsmetoden” så var hon snart fast. På själva benet kunde inga skador ses, däremot en svullnad i kronranden på innerklövens insida. Märkligt ställe för en böld tänkte husveterinären och kände efter försiktigt – då sprack den!

Omedelbar lindring!

Själva bölden var liten och ”mogen” och då går det ofta bra att tömma ut varet fullständigt. Vi smorde på lite kopparpasta för att minska infektionsrisken och torka upp i området.  Lammet blev bättre nästan direkt – skönt att se!

… längtar vi efter nu! Men gräset växer och de små grå också därmed. Nya rekordhållare i matchvikt är lammen 15056 och 15057 med vardera 51 kg vid senaste vägningen. Det var visserligen ytterligare två lamm med samma vikt men de är födda tidigare (15055) eller har inga syskon (15002). Extra roligt med dessa rekordhållare eftersom de är bortadopterade. Som flasklamm hade de antagligen inte varit i närheten av några rekord!

Rekordtrillingarna är nu uppe i sammanlagt 118 kg och äntligen lyckades de hamna på en vettig bild tillsammans med mamma:

Triss i tillväxt!

På Sjögården har ”semester” tidigare år kunnat översättas med ”oavlönat arbete på hemmaplan”. I år var det ”enda” uppdraget att förfärdiga en altan, något vi länge suktat efter. Även i detta projekt gjorde den steniga marken sig påmind men efter grävande, sågande, skruvande och kanske någon enstaka svordom kan vi nu (när det inte regnar) inta middagen i kvällssol 🙂

Välkomna på fika och grillning!

På grillen blir det givetvis gärna korv, lammkotletter (det bästa som finns att grilla, alla kategorier?) eller lammrevben. Just revben vet vi att många har kvar längst ner i frysen efter att ha köpt köttlåda i höstas. Utan att skryta kan vi säga att alla som fått smaka har gillat dem – så våga prova!

Äntligen är korven här! Efter långa diskussioner vid köksbordet enades vi om tre olika smaksättningar, nämligen

– Premiärkorv, som vår allra första korv! Lite mer grovmalen än förra årets och lite starkare (men samma typ av) kryddning där timjan och vitlök står i centrum

– Vinnarkorv, med smak av fänkål och koriander. En lammkorv med just den smaksättningen ingick i vinnarmenyn vid tävlingen ”Årets kock” 2011.

– ”En västgötsk grek”, smaksatt med ost av fetatyp från Påverås gårdsmejeri, soltorkade tomater och oregano.

Inte så stora paket så man kan prova alla smaker!

Korvarna ligger i paket om ca 200 gram som kostar 45 kronor. De passar nog bäst på grillen men går också fint att steka. Vi planerar för ytterligare korvtillverkning i höst och tar tacksamt emot förslag på andra spännande smaksättningar. Korven låter vi precis som förra året tillverkas av Claessons charkuteri i Falköping.

Nu när alla slåss om att ha det mest lokalproducerade så vågar vi utmana: Lammen åker tre mil till Skara, köttet tre mil därifrån till Falköping och korven därefter en mil till Sjögården. Är det någon färdig, men inte hemmagjord,  produkt som slår det månntro?

Såhär provsmakade vi förresten:

Triss i korvar – vilken blir din favorit tror du?

Så enkelt (?) är det. Om man väljer att äta kött så måste man acceptera hållningen av djur för detta ändamål (undantag för viltkött) samt att friska djur avlivas för att bli mat. De flesta av oss äter ju kött och då har man – tycker vi – en möjlighet att påverka hur djuren hålls genom att välja vad som hamnar på tallriken. Mycket av det importerade köttet marknadsförs med att djuren föds upp naturligt på bete men den produktionen är inte alltid så djurvänlig. Här kan du läsa mer om vissa systemskillnader mellan svensk och sydamerikansk produktion.

Vi fick ju två ”tjuvlamm” i februari, trots att Gotlandsfår egentligen inte ska kunna lamma så tidigt… Det hade ju dock den fördelen att vi tidigt hade två slaktfärdiga lamm. Inom ett par veckor kommer vi därför snart att kunna leverera korv i tre olika smaker, perfekt nu när det äntligen blivit lite grillväder 🙂

Ulltussar på väg!

Inför slakten märktes alla djuren med extra öronbrickor så att vi får tillbaka köttet och skinnen. Lammen fick sällskap av två utslagstackor – 14013 vars lamm fick ledinflammation och inte kunde räddas samt 00032 som inte blev dräktig.

Det är med dubbla känslor man lastar av sina djur vid slakteriet, men vi vet att de fått bästa omvårdnad varenda dag de har varit hos oss – då blir det ett kött som man kan äta med gott samvete!