Mer i butiken!

Korven har nu fått sällskap av rökt kött. ”Lagom” stora bitar på 100 – 200 gram. Gott på smörgås, i en paj eller bara som det är i tunna skivor till en kall öl innan maten.

Passar inte bara på julbordet!

Lång hållbarhet, men det brukar inte vara relevant eftersom det oftast går åt fort 🙂

Välkomna imorgon kl 10-16!

Både planerad och oplanerad adressändring

Baggarna har ju i sällskap av två tackor gått i en för året ny hage hos grannen Inga. Gräset har varit trögt med att komma igång och för att det ska få vila lite från ständig avgnagning får den den här lilla gruppen nu gå på festplatsen några dagar. Istället för att leda dem fick de åka transport den korta biten. De gick alla självmant in men blev nog lite konfunderade när lämmen fälldes upp, då blev de ju instängda!?

Jaha, var det inte roligare än så…?

Damerna har ju gått på festplatsen innan men för herrarna var det premiär. Massor med gräs och nya områden att spana in, de såg ut att trivas!

Mycket bättre mattillgång än på förra stället!

Senare på kvällen fick även 10037 flytta till festplatsen. Hon har ganska länge haft sår på spenarna orsakade av de hungriga trillingarna och till slut tog det ut sin rätt i form av juverinflammation 🙁

Höger juverhalva tre gånger så stor och stenhård

Allt annat än pigg är hon, stackaren. Men efter behandling med smärtstillande och penicillin mår hon bättre. Lammen var väldigt ihärdiga med att försöka dia, därför flyttade vi bort henne från dem. De var såklart väldigt missnöjda med det och fick tillbringa natten i en liten fålla för att inte försöka ta sig genom staketen:

Som en liten arrest, fast de menade ju inget illa…

Vi repade massor med gräs och maskrosblad till dem och försökte ge dem lammnäring på flaska men det imponerade inte. Beroende på hur mamsen återhämtar sig så får vi se om hon kan komma tillbaka till dem så får de dela på den enda kvarvarande juverdelen. Den inflammerade kommer inte att bli produktiv igen.

Nedanför festplatsen är det nu plöjt, harvat, sått (i två omgångar) och vältat – allt av Olof förstås. Utan honom stod vi oss slätt!

Om alla hade grannar som vi så vore världen en bättre plats!

Nu känns det som om värmen är här på riktigt så vi hoppas och tror att den nya vallen snart lyser grön!

Efterlängtad comeback och en nykomling

Idag, när grillvädret kom med besked, så blev även de nya korvarna klara att hämta – vilken perfekt timing 🙂 Som vanligt tillverkas korven hos Claessons chark i närbelägna Falköping.

Comeback-korven är ”Västgötsk grek” med soltorkade tomater och ”salladsost” från Påverås. Egentligen är det en fetaost, men det får den inte kallas. Vi tycker dock att det är bättre att mjölken kommer från kor bara någon kilometer från ysterskan snarare än från Grekland!

Äntligen här igen!

Nykomlingen heter Mää-rguez och är kryddad med bland annat chili, paprika och spiskummin. Den är som traditionen bjuder gjord i smala fjälster.

Ny favorit?

Korvarna finns redan nu i butiken, men kommer att ”lanseras” lite mer högtidligt på Kristi Himmelsfärdsdagen när vi har öppet hus kl 10-16. Kom och klappa lamm, titta på hönsen eller kika in i butiken! Korv finns att köpa antingen grillad eller att ta med hem. Det finns också lite detaljer i frysen förutom som vanligt lamm- och fårskinn.

Vi bjuder på fika – välkomna!

OK, det kanske inte var sommar…

Vad är det här för år egentligen? Vår fina plan med parasitfritt bete kommer att spricka, eftersom gräs inte kan växa i de arktiska temperaturer som numera råder 🙁 Igår var ulltussarna väldigt missnöjda:

Nä, nu får det bli ändring!

Snön kan vi ju inte göra mycket åt och de klarar förstås det, men värre var det för vårt ”elektriska får” Mowitz. Han körde fast i snön och fick hjälpas loss!

Inga vinterdäck följde med…

Igår fick ulltussarna nytt bete på låtsas, komma upp i sin förra avbetade fålla där gräset såklart knappt inte vuxit alls under veckan.

Mot ”nytt” bete

Tacksamma först, det är de alltid när en grind öppnas. Men de kände sig nog lite lurade… I morse fick de så komma ner på ”kobetet”. Där var det tänkt att vi skulle ta förstaskörd att ha till vintern, men 2017 är sannerligen inte gräsets år och de akuta behoven får såklart gå före.

De äldsta tackorna var väldigt målmedvetna och tog täten när de anade att det var mer gräs i sikte och det var som väntat väldigt uppskattat!

Fullt fokus!

”Lillfemman”/Britta (14005) lät sig väl smaka liksom de andra. Då är de inte det minsta klappsugna. Lammen gillar också nytt gräs, men de har ju även ett annat födoämne som såhär tidigt på säsongen slår det mesta 🙂

Bete bra men mamma bäst!

Sommar! Eller…?

Ja, hur är det nu med definitionerna? Vi brukar ju säga att det blir sommar när alla djuren kommit ut, men det känns lite fel just i år med tanke på de iskalla vindar som härskat idag igen. Hur som helst, betessläpp blev det!

Drivgången var redan fixad sedan förra veckan så det behövdes bara skapa ett ”ofarligt” golv inne i stallet:

Läskigt med nya ytor såsom betong, det är lätt att råda bot på med gammalt foder.

Med spannen i högsta hugg sprang husveterinären först och alla stora som små ulltussar följde med. Halvvägs ner vände ett lamm och fick hämtas tillbaka men på det stora hela gick det jättebra.

När de väl kom ner till de andra trodde vi att de genast skulle blanda sig, men så var inte fallet. Det tog en god stund innan ”rödryggar” och ”blåryggar” enades:

”Blåryggar” långt i fjärran

Tackorna som gick ut först märktes med blått och dagens med rött, för att det ska vara lätt att se vilka som behöver få sina klövar klippta imorgon.

När de båda grupperna till slut blandades blev det som alltid när de varit åtskilda lite bråk, oklart om vad med tanke på att det finns obegränsat med mat och utrymme…

Ett…

två…

tre!

Det mest överraskande slagsmålet stod dock två av årets äldsta bagglamm för. På ett minst sagt respektlöst sätt började de stånga 16020! Nog för att hon är liten, men hon är ju ändå ett år äldre!?

Det egna lilla lammet förstår nog inte alls vad som pågår?

En liten tuffing backar upp och tar sats…

… men får snart ångra sig!

Efter ordningsskapande och ropande efter varandra kunde upptäcktsfärderna börja. I samband med utsläppet idag blev det även nytt bete för dem som gått ute ett tag. Här fanns det till exempel en jättebra klättersten, hurra!

Som gjord för en lammsamling!

Och så fanns det ju på det här betet lite bättre med skydd också, det känns bra inför den kalla natten som väntar:

Här inne kan man övernatta!

När man står där och bara njuter av åsynen av dessa fantastiska djur (nu är det totalt 69 mular som betar på Sjögården) och liksom slappnar av, då kan man snabbt bli påmind om att man har ett uppdrag 🙂

Du ska väl inte bara stå där hur länge som helst eller?

Ett av årets klappigaste lamm klättrade upp och bestämt påminde med klövarna i knävecken om att det inte gick an att ignorera henne!

Det är tur att de är söta…

Lamm alltså – helt oemotståndliga och samtidigt rätt så jobbiga! Idag var det tänkt att resten av djuren skulle få komma ut men vi ångrade oss när det blev så kallt och blött. I brist på fina bilder på betande djur kommer här istället en samling bilder som bevisar mammors oändliga tålamod:

Det är ju inte precis ont om plats, ändå får mamma agera underlag!

Undersöker pälsen lite på mamma, tydligen roligare ”uppifrån”?

Lite skeptisk ser hon allt ut, 10037, även om hon ligger kvar.

Som en riktigt bra balansövning, hittat mittpunkten!

Om man inte når upp att se över kanten så är det praktiskt att ha något att stå på!

Vissa börjar redan i lamningsboxen!

Järnen på väggarna är intressanta…

… tydligen mest intressanta högst upp!

”Mamma, jag ska viska dig en sak”

När alla tackor står och äter så får man klättra upp på halmen som nyss välts ner från loftet. För Herre på täppan vill man vara!

Kanske har de varit extra krävande i år, när de inte kunnat roa sig med att ta sig upp på foderbordet? Det målet är nämligen uppnått, och det känns väldigt bra. Mindre arbete, fräschare foder och mindre skaderisk för de små smala lammbenen.

Nog för att det behövdes regn, men nu hoppas vi på uppehåll så att de snart kan få komma ut där de verkligen hör hemma och kan få mer utlopp för sina lekbehov utan att trakassera de oskyldiga tackorna 🙂

I mål!

Igår föddes årets sista lamm! En ungtacka har hållit oss på halster ett bra tag men igår morse var hon inte så intresserad av mat utan vankade mest omkring. Vid lunchtid var väntan slut och nu har vi totalt fyrtiotvå lamm. Det här sista lammet var nog ett av de allra piggaste, en kille på hela 5 kg.

Målmedveten, på väg mot juvret!

Vi brukar mjölka ur och ge lite råmjölk i flaska för att vara säkra på att lammen får i sig någon deciliter men då blev mammatackan orolig, gillade inte alls att en människa kom för nära juvret. Problemet med nybörjarmammor kan också vara att de är lite opedagogiska och snurrar runt när lammet ska dia i sin iver att slicka dem och inte förlora dem ur sikte. Men när 16012 fick vara ifred stod hon alldeles stilla och lät lammet dia utan att röra sig en millimeter, verkligen en förebild i detta avseende. Fast lite nackspärr blir det kanske på kuppen av att stå så böjd?

Lätt att hitta rätt och äta när mamma är så duktig

Nu bor de i egen box, ganska väl tilltagen eftersom det nu är gott om utrymme inne. Imorgon ska de få komma ut till de andra i den stora gruppen och öva på att hitta varandra på större yta. Om det inte blir någon snö (?!) i helgen som det hotats med blir det snart tomt i stallet när alla släppts på bete.

Det har varit lite utmaningar under årets säsong med en del ”natt-tjänstgöring” men ett totalt facit på 1,82 lamm per tacka trots att det var en fjärdedel ungtackor är vi väldigt nöjda med.  Inte ett enda flasklamm heller! Bättre för både oss och lammen 🙂

 

Sommaren påbörjad!

Vädret har vänt och man kan jobba ute i kortärmat – skönt! Men det viktigaste tecknet på att sommaren nalkas är ju att de första lammen kommit ut förstås 🙂

Tackorna som skulle gå ut sorterades in i en egen grupp och sedan vidtog sorteringen av lammen så att de var rätt matchade. Stor oro under tiden, men rätt så snart var alla på rätt sida om grindarna.

 Ängsligt när mor och barn var åtskilda

Lugnet sänkte sig tillfälligt när alla lamm och mammor hittat varandra. Sedan blev det action igen när dörren ut öppnades. På det mest väluppfostrade sätt man kan tänka sig följde för första gången vartenda lamm med sin mamma. Och mammorna följde förstås spannen, den metoden har aldrig fallerat! På plats ute infann sig som vanligt känslan av hur fantastiskt det är att se djur i sitt rätta element.

Alltid fina…

… men kanske extra fina i kvällsljus! Finns det någon pellets kvar tro?

Först är de alltid liksom villrådiga. Ska man äta gräs, leta efter pellets på marken, gå iväg och undersöka omgivningen eller komma och bli klappad? Man måste, när man är ett får eller lamm, lyckligtvis inte välja. Man kan göra allt!

Trillingar tar ut sin rätt på hullet, bäst att ta tillvara all näring man kan!

Mot nya domäner!

Och ändå tid för kvällsklappning!

Nu på förmiddagen har alla de utsläppta tackorna fått sina klövar klippta. Vi brukar göra det dagen efter betessläpp för då har de ”trampat bort” halmen som annars sitter fast i klövarna och så slipper man få ”klippet” i bädden. Insamling i fålla igen också sattes de i tur och ordning på rumpan för lite manikyr. 10008 sneglade antagligen ner ifrån fårhimlen och tyckte att de var mesiga i sitt motstånd, men det räckte till ändå med de fritagningsförsök som gjordes. Till slut var alla 36 klövar omsedda och nu klarar det sig nog till hösten. På bete slits de ju naturligt, vilket inte sker på vinterns halmbädd och därför är de väldigt långa nu.

Ena klövhalvan klar, den andra ska klippas

Ett av de yngsta lammen som släpptes ut kunde nog inte riktigt ta in alla intryck. Det tog sig uttryck i svårfångade glädjekrumbukter, här är ett smakprov:

 

Förberedelser av olika slag

Imorgon ska de äldsta lammen och deras mammor få komma ut! Det kräver förstås lite förberedelser. Lammen har fått kraftfoder i lammkammare i form av ett ”fort” till exempel. Det är ju med högvärdigt protein de unga idisslarna bäst utvecklar sin våm för att bli bra på att ta tillvara grovfoder. Lite ologiskt att det inte är grovfodret som gör det jobbet, men så är det. Varför ett fort? Jo, för annars ser det ut såhär…

Försöker se oskyldig ut, men inte är hon ett lamm inte!

Definitionen av besatt av pellets?! Ett släktdrag, syster var likadan…

Med inhoppningsskydd

15002 med sina gasell-långa ben försökte ändå (liksom ifjol) men gick bet och lammen har fått ha sin pellets ifred. De är alltid lite tveksamma först, det känns nog konstigt i munnen men de lär sig snabbt! (Förra året klurade 15002 ut att det fanns en glugg bredvid grinden och därför har vi hängt ett fyllt hönät där så att hon inte ska ta den vägen och kanske krossa fönstret. Någon som sa att får inte var smarta??) Inne i fortet har lammen både pellets och ensilage, men alla trivs inte vid ”barnbordet”:

Stor nog att vara med de vuxna – där kan man hitta extra pellets på kvällen!

Staketen har fått sig en översyn efter vintern. Vi har haft turen att slippa nerrivna trådar efter viltet men lite fixande blev det ändå så enhjulingen fick plockas fram.

I solsken känns det alltid lite lättare att ge sig ut

Stolpar utbytta för stadig ”början” på staketet

Hemmavid har lammen fått gå i sol- och stängselskola några dagar. Där lär man sig att solsken inte är farligt och att man ska akta sig för strömmen i staketet. Och att vara ifrån mamma, men det är nog värst för mammorna verkar det som. Eller så är de bara avundsjuka på lammen?

Försiktigt nyfikna, tackorna desto mer säkra på att de vill komma uuuuut!

Lammen ägnar stor del av tiden ute åt att bara hoppa upp och ner på ”landgången”, men med tilltagande mod så vågar de sig längre ut från tryggheten.

Håller sig nära i början…

… men efter ett par dagar i ”skolan” ganska långt ”hemifrån”!

Imorgon blir det till att bygga en gång ner till parasitfritt bete, vi hade inga djur alls där förra året. Det känns extra bra eftersom träckproverna visade på extremt låga parasitnivåer. Nu hoppas vi att vädret skärper sig så det blir lite värme också!

 

Morgongymnastik

Det bästa med att ha får är lammen, och det näst bästa är att strö med ny halm. Då blir lamm i ny halm verkligen en fantastisk syn 🙂

De leker och busar så mycket att det blir ännu mer otroligt att de faktiskt också hinner äta och växa. Men det gör de – man ser tydliga skillnader i storlek mellan äldst och yngst.