Rena(re) får, flaxande nyheter och ny korv!

Lite av varje helt enkelt 🙂 Det har nu äntligen regnat (andra gången i lammens liv de blir blöta) och hoppet om andraskörd lever!

En vacker syn

Det behövs mycket mer regn förstås men det verkar faktiskt vara på gång. Vi låter fåren beta ganska hårt innan vi byter fålla till dem för att spara de torra betena. Detta gör ulltussarna väldigt motiverade när det väl är dags för ny adress:

Var det någon som sa nytt bete? Då kommer vi i full galopp!

I förra veckan fick vår ”guldhöna” (Orpington) flytta till himlen efter långdragna luftvägsproblem. På lördagen flyttade två nya Orpington-individer, Solgerd och Solbritt, in på Sjögården. De är inte så gamla och får bo i en egen liten avdelning så länge för att de övriga inte ska vara dumma mot dem.

Lite ängsliga i början

Om man tycker det är svårt att ta bilder på hundar, så vet man inte hur lätt det var innan man har testat får. Och fjäderbeklädda varelser är ännu värre… Vi hoppas på bättre bilder när de små liven får börja gå ut! Som vuxna kommer de att bli såhär stiliga:

Bild från ”Oskars Orpington”, uppfödare. 

Sist men inte minst – nu har korvsortimentet kompletterats med ölkorv med samma kryddning som vår populära Mää-rguez som också finns i lager. Vi är hemma i helgen – det finns även Chilitron och Västgötsk grek i butiken – välkomna!

Liiiite hopp ändå…

Torkan och värmen håller i sig. Än så länge finns det bete till djuren, men återväxten på vallen är ganska klen 🙁

På ”topparna” är det inte särskilt grönt

Det är inte helt enkelt att se på håll hur mycket bete det finns kvar, men fåren är duktiga på att tala om när de behöver nytt.

Gott om bete?

Nja, inte särskilt, mest de grövsta bitarna kvar. Se hur till och med nässlorna slokar!

En fördel med knapert bete är att djuren blir lite mer sociala. Vi har många ”klapp-får”, men när de nyss kommit på nytt bete är de oftast inte så mycket för att bli klappade. På klent bete är intresset desto större:

Njutningsfullt för båda!

Igår fick det bli flytt till ny fålla. Det tar alltid ett par omgångar innan lammen lär sig men nu gick det ganska smidigt att få alla genom grindhålet. Inlärningen underlättas såklart av motivationen i form av grönare gräs på andra sidan 🙂

Bitvis rejält grönt faktiskt!

På bilden ser det väldigt frodigt ut, men det är bara i de skuggiga partierna. I övrigt är det tyvärr ganska torrt och tråkigt gräs som ulltussarna inte verkar gilla så mycket. Kanske kanske vågar vi hoppas på regn snart:

Fast vi har blivit lurade förr…

Regnet har en tendens att flyttas fram ett par gånger för att sedan bli inställt helt och hållet, nu håller vi alla tummar för att det ”blir av” den här gången. Samtidigt som torkan innebär problem är det ju också lite härligt med den här tidiga sommaren och på gårdagskvällens promenad fick vi lite kompensation för allt vatten vi behöver köra ut:

Det är sommar det!

Äntligen x 3!

Äntligen nummer 1: Den nya korven har kommit! Nygamla smaker i form av Västgötsk grek och Mää-rguez, finns i butiken och på Rekoringen 🙂

Numera en Sjögårds-klassiker!

Smala korvar, snabba att grilla medan man väntar på att lammkotletterna ska bli klara!

Lyx-variant av snabbmat!

Äntligen nummer 2: Förstaskörden klar! Det blev rekordtidigt för oss och många andra efter den långa och ihållande värmeperioden. Vi tror att vi fick ett riktigt bra foder som passar tackorna under högdräktighet och lamning. 18 balar, det räcker i ungefär tre månader.

Slarvig maskinstation som lämnar en massa öar av gräs kvar?

Absolut inte, de har bara försökt navigera mellan stenarna…

Det allra bästa fodret!

Äntligen nummer 3: Dagen efter att ensilaget var säkrat (kan man önska sig mer?) har det regnat. Mycket välbehövligt!! Inga extrema mängder men förhoppningsvis tillräckligt för att gräset ska orka ”starta om”.

Det syns att det behövs regn på flera sätt…

… tackorna som nu varit ute i tre veckor har fortfarande inte fått regn på sig förrän idag. 17015 till vänster är betydligt renare i pälsen efter att ha gått ute lite längre.

Resultatet av kort stunds kvällsklappning!

Härligt med sommar och sol men lagom är bäst. Hur mycket solen än lyser vet man ju med säkerhet att det blir ostadigt kring midsommar om inte förr!

 

Nytt bete

Igår fick ulltussarna nytt bete. Alltid lite rörigt att flytta dem i början innan lammen lärt sig följa tackorna genom en grind som de ju lärt sig är en del av det smärtsamma staketet. Husveterinären gick först med spannen och husbonden fick agera vallhund  Trots torkan växer gräset bra:

Egentligen förvuxet, de har svårt att hinna med i början av säsongen.

Det är en del ogräs på det här betet, bland annat skräppor. Men vissa gillar även dessa!

Högsta betyg till lamm som hjälper oss med ogräsbekämpning!

15005 som frivilligt anmält sig till slakt i höst på grund av dålig förmåga att ta hand om sina lamm kommer alltid fram för att bli klappad  Alla lammen har henne som mamma  men hon ser bara två av dem som sina barn.

”Svarta fåret” i mitten.

Lammen var ojämna i storlek när de föddes men alla växer bra. Det mörkaste lammet diar bakifrån och lyckas uppenbarligen få i sig tillräckligt!

Efter att alla klövar passerat grkndhålet och den allmänna oordningen lagt sig var tackorna såklart tvungna att kolla så att det helt säkert inte fanns någon pellets kvar:

Och de kollade väldigt noggrant!

Vi försöker att inte klappa bagglamm för att de ska bli lite mindre stångiga  men det hjälper inte på alla…

Kliar det i pannan?

Det är härligt med sommar och bete  men det gäller att ”samla i ladorna  också  En del mjölkbönder har börjat med grässkörd och inom en vecka hoppas vi att fodret till nästa års lamning är säkrat:

Om bara vädret håller i sig…

Prognosen säger stabilt soligt, håll tummarna för att det kommer regn lagom till att ensilaget  är klart!

(PS, snart kommer den nya korven!)

Ansvarsfrågor

Nedan beskriver vi tre olika påhittade scenarion. Vem är ansvarig för djuren innanför staketet, och hur långt sträcker sig ansvaret?

  1. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en vanligtvis snäll sällskapshund in i hagen och löper till sin ägares förvåning och förtvivlan amok bland fåren. Flera skadas så allvarligt att de måste avlivas.
  2. Ett sto med sitt nyfödda föl går i hagen. De är endast ute dagtid så att ägaren kan ha koll på dem ganska ofta. Hagen är stängslad med trästaket för att minimera risken för att fölet skadar sig på eltrådar det kanske inte ser. En varg tar sig in i hagen och ger sig på fölet mitt framför ögonen på ägaren, som är jägare. När ägaren återvänder med bössan är vargen på väg ut ur hagen igen, skrämd av stoet som försvarat sitt föl. Fölets liv går inte att rädda. I en intilliggande hage går ytterligare fyra ston med sina föl och hästägaren är orolig för nya angrepp.
  3. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en varg in i hagen och dödar närmare fyrtio får samt skadar ett flertal så illa att de måste avlivas. Att det är varg som orsakat skadorna bedöms stå utom allt tvivel när man studerar djurens skador, men vargen syns inte till i hagen. Man upptäcker dock snart vargspår i närheten och de överlevande djuren är märkbart stressade vilket tyder på att vargen fortfarande uppehåller sig i närområdet.

 

Hur tänker du? Kommentera gärna!

Såhär används lagen:

  1. Strikt hundägaransvar. Hundägaren är ansvarig för alla skador hunden orsakar. (Det är inte helt ovanligt att hundar angriper får och skadar dem illa.)
  2. Hästägaren/jägaren får inte skjuta vargen eftersom den är på väg bort från platsen (”paragraf 28”). Oklart om hästägaren kan anklagas för att ha brustit i sitt ansvar att skydda sina djur mot onödigt lidande.
  3. Fårägaren anklagas i fallet Molstaberg för att ha brustit i sitt ansvar för att skydda sina djur mot onödigt lidande eftersom man inte anlagt rovdjursavvisande stängsel. Begäran om skyddsjakt avslogs och några dagar senare dödades och skadades ytterligare djur.

Skriv under om du tycker att vi som djurägare endast ansvarar för att hålla våra djur INNE!

Det handlar inte om varghat eller att inte vilja skydda sina djur – utan om att det är orimligt att kräva att lammproducenter i vissa delar av landet har helt andra spelregler än i övriga vargrevir. Vi behöver hitta sätt att samexistera med vargen och det kommer att kräva skyddsjakt på vissa individer.

Kulturhistoriskt monument över våra förfäders slit – men omöjligt att göra om till rovdjursavvisande stängsel…

Bilden ovan illustrerar yttre gräns på de marker våra får betar. Om vargen etablerade sig här skulle vi inte ta risken att ha dem där eftersom stenmuren i praktiken är en språngbräda in i hagen. Utan betande djur skulle det snart vara skog här.

Vackra marker, det vore synd om man inte kunde låta det betas…

Vargfrågan engagerar!

I Land Lantbruk 10 maj kan man konstatera att intresset för artiklarna om vargangreppen är stort. Vi är glada att kunna gå och lägga oss utan att vara rädda för att hitta en massa döda får ute imorgon bitti:

”Lugnet efter kvällsklappningen”

Alla pratar om sommar!

Äntligen! Efter sedvanliga förberedelser med drivgång och pellets kunde ulltussarna få komma ut. I år blir första anhalt betet närmast gången så det krävdes inte så mycket byggande. Här gick de inte alls ifjol så det ska vara så gott som parasitfritt, bra för lammen.

Innan det var dags på riktigt och bara lammen kom ut tyckte mammorna det var konstigt när alla var ute samtidigt:

Hallååååå, var äääääär du?

Nu slipper de känna sig innestängda mammorna, och kan ha sina bäbisar under ständig uppsikt. Lite ropande är det ändå i början innan lammen vant sig vid de nya rutinerna. På filmen kan ni se hur det såg ut när de förflyttades. Lite trixigt som vanligt men på 20 minuter var alla på rätt ställe.

Väl ute fanns det såklart mycket att upptäcka 🙂 Ett stort stenröse som vi mest tycker är i vägen uppskattades av lammen. Och så fick de börja äta gräs mer ”på riktigt” förstås.

Klätterställning!

Jag gör som mamma jag!

Vi var ”mitt i en bal” som vi inte ville kassera så den körde vi upp till fåren hos grannen. Tidigare har de fått morgon och kväll men nu slipper vi det momentet. När detta ensilage är slut så får de tre tackorna komma till den stora gruppen så räcker gräset till grabbarna.

Det kan man kalla fri tillgång!

De litar på att vi inte ska skada dem och har inte så mycket ”trafikvett”:

Totalt orädda för att komma under ett däck…

Efter att de nyutsläppta tackorna fått beta några timmar och samtidigt rensat fötterna från halm och gödsel i gräset tog vi in dem i en fålla för pedikyr. De var riktigt duktiga faktiskt, trots att det var första gången i år:

Insamlade!

84 ovilliga ben att hålla fast och klippa klövar på, det bästa var nog saften i pausen… Men skönt att ha det gjort och faktiskt lättare att göra det ute tycker vi.

Och man slipper ju jobba själv, det finns alltid medstjälpare!

Vi har lite havre över som tackorna fått som komplement till det ganska sparsamma betet. Lammen uppvisar sitt extrema sinne för dåligt bordsskick när de får chansen:

Är det detta som kallas ”hoppa i galen tunna”?

Idag har de fått en ny fålla på samma bete och var väldigt nöjda med det:

Men kanske de inte uppskattar de blommande träden lika mycket som vi?

Imorgon lovar SMHI 25 mm regn. Bu säger säkert många, men det behövs nu efter den starka värmen som varit så vi är nöjda. Sedan vill vi gärna ha sol igen, snart är det ju dags för förstaskörd!

Sommaren närmar sig!

Sommar blir det såklart när ulltussarna släpps på bete, och nu tror vi att det är nära. Temperaturen är på väg upp och gräset börjar äntligen ta ordentlig fart. Vi har fått dra om en del av staketet så det blev till att plocka fram spett och hejare igen:

Till vänster i bild syns det hur stenrika vi är!

Trots perioder med mycket snö har staketen i övrigt klarat sig ganska hyfsat över vintern visade det sig vid en översyn.

Här har staketet utsatts för fallande träd och blivit alldeles uttänjt…

… efter lite spänning ser det bättre ut!

Vi köpte en bok om stängsling när vi skulle börja ordna med nya staket för fyra år sedan. Det står inget i den om att man bör ha en labrador med sig, men det verkar dumt att chansa, eller hur?

En naturlig del av utrustningen!

Inne i stallet växer de små bäbisarna så det knakar! Alla får inte plats vid dagisets krubba och givetvis gynnar det de största:

Trängsel!

Det räcker med ganska lite kraftfoder för att hjälpa våmmens utveckling att komma igång och en stor del av lammen äter vid foderbordet när tackorna får sitt kraftfoder så egentligen gör det inget att det blir så trångt.

Det är många som gillar att se det ”litegrann från ovan”:

Klättrande lamm, här med sin adoptivmamma.

Och klättrande katt!

Lite oklart hur katten Turbo kom upp på dörren och väl där tyckte han själv att det var en aning oklart hur han skulle ta sig därifrån…

Ikväll upptäckte vi ledinflammation på ett av lammen. Halt och med svullen hasled men vid gott mod så vi hoppas på god prognos. Hon har fått penicillin, smärtstillande…

…och ett streck på ryggen för att vi ska kunna hitta henne i mängden!

Lamm springer fort även på tre ben och de är förvillande lika så det är bra att ha ett kännetecken!

Samtidigt som vi gläds åt att snart ha djuren ute i det gröna går våra tankar till familjen Aschan på Molstaberg som mist över 40 får i en vargattack 🙁 Man kan ha olika åsikter om vargförvaltning, men detta är ju en mardröm för varje djurägare. På Molstaberg har man inte så kallade rovdjursavvisande stängsel överallt och därför beviljas ingen skyddsjakt då de inte anses ha gjort allt för att skydda sina djur. Med över 1000 djur på bete är det enorma merkostnader (miljonbelopp) för att anlägga och sköta dessa särskilda stängsel, något som man bara delvis får bidrag för. Utan att låta alltför bitter så skulle man ju kunna tycka att om man som djurägare ansvarar för att hålla sina djur inne i hagarna (vilket dessa djurägare och merparten av övriga som drabbas av vargangrepp gjort) så får staten ansvara för att hålla sina djur ute från hagarna. Men så fungerar det inte…

Skolstart, check

Sol- och stängselskolan har öppnat för säsongen. I vanlig ordning var mammorna väldigt avundsjuka på att de inte fick komma ut:

Varför är det så smala öppningar?

Ett par av de minsta tackorna lyckades faktiskt pressa sig igenom (innan vi förstärkte grinden), kanske trodde de att det var åhörardag i skolan? Lammen är alltid lite skeptiska i början och det brukar mest vara de äldsta som är ute. De har en landgång att gå på och bara den tycker de är ganska kul:

Klättra är ju alltid en höjdare!

Men efter ett tag vågar de sig ner på marken och iväg också.

Förutom att lära sig att inte vara rädd för solljuset så tränar de på att staket kan göra ont. Tyvärr kan man ju  inte berätta detta för dem och de lär sig inte heller av varandra utan alla årets 40 små nosar kommer antagligen att få sig en stöt. Lite snällare att lära sig detta på plastnäten dock, snarare än ståltråd.

Modigt långt borta från stallet, snart blev det en stöt från nätet och snabb retur in till tryggheten

Det ser ut som ganska kalla nätter de närmaste dagarna men vi hoppas snart kunna släppa ut åtminstone de tackorna som lammade först med sina bäbisar ganska snart. Gräset kom igång fint när det var varmt förra veckan men har nu stannat av igen:-( Vi har inte särskilt bra ensilage att utfodra med så bra bete vore verkligen att byta upp sig för tackorna som nu går på max för att ge mjölk åt snabbväxande lamm.

Inte så många bra bilder blev det, bland annat på grund av linslus-lamm som är i vägen när man sätter sig på huk för att fotografera:

Är det detta som kallas närbild?

Grus är tydligen mer intressant än gräs?!

Lammet till vänster ovan har ett mörkare parti i pälsen (det som ser ut som en skugga), det ska bli intressant att se om det bleknar under sommaren.

 

Lyckad final

De tog oss på orden, ulltussarna, och satte fart. Igår fredag lammade de tre sista inom loppet av 21 timmar 🙂

Supermamman 14008 (hon som aldrig sover utan bara kontrollerar vartenda steg lammen tar) fick två bäbisar:

Vakar som en hök!

De föddes på natten och hade redan diat när husveterinären kom för att mata dem strax efter 03.00. På morgonen vid sextiden nedkom 16025 med sitt enda lamm. Där missade vi chansen till adoption, för då låg huvudet fortfarande på kudden…

På kvällen vid sista titten på kameran såg allra sista tackan ut att vara lite lammig, och hon var ju dessutom också adoptionskandidat så det blev till att gå ut för att försöka få till det. Ett lämpligt trillinglamm som föddes häromdagen (störst i tripp trapp trull-kullen) valdes ut och en spann varmt vatten att blöta ned honom i togs fram. Tackan jobbade på och när hennes eget lamm kom ut i världen blöttes adoptivlammet ner och placerades ihop med sin nya bror. Adoptivmamman ifrågasatte ingenting utan tog hand om båda två lika bra, puh!

Men adoptivlammet hade lite åsikter och fick hållas ner så att nya mamman kunde slicka honom ren från allt vi kladdat in honom med!

Moderskänslor baseras inte på gener!

Den som var mest skeptisk var nog adoptivlammet som först inte ville dia på sin nya mamma, han var nog inte så hungrig heller vilket såklart ”äkta” nyfödda lamm är. Han letade först efter ett sätt att ta sig ut, men när vi visat till juvret så glömde han att det kanske var fel tacka:

Gott här också ju, och mindre konkurrens 🙂

För att det äkta nyfödda lammet säkert skulle få ordentligt med råmjölk nu när han fick ett syskon som redan hade tekniken inne matade vi med flaska tills han var alldeles proppmätt:

Nu orkar jag inte en droppe till, sa han till slut!

Idag diar han förstås på egen klöv:

Man tröttnar ju liksom aldrig på dessa diabilder…

Som en extra säkerhet för att adoptivlammet inte ska leta sig tillbaka till sin förra adress satte vi upp skivor åt det hållet.

Säkerhetsåtgärd, fast mest något roligt att bita i tyckte han.

En bild säger mer än tusen ord, och en film ännu mer:

Sådär, årets lamning överstökad. 40 lamm har vi nu fördelat på 21 tackor. Ganska stor spridning i ålder men alla växer såklart snabbt. Och hittar på rackartyg:

”Vattnet är ju grönare på andra sidan”, eller? Vem vill dricka i vattenkopp liksom?

Illbattingar i tidig ålder!

Imorgon blir det förhoppningsvis skolstart och snart är det faktiskt dags för betessläpp. För ett par år sedan undrade vi vad som skulle komma först, påskliljorna eller lammen. I år blev det faktiskt så att den första påskliljan inte slog ut förrän efter det sista lammet fötts, nämligen idag:

Ett osäkrare vårtecken, vi håller på lammen som indikator!

Bara tre kvar nu!

Och vi tror att åtminstone två av dem är riktigt när nedkomst nu, äntligen… Av de tre som är kvar är det två som bara har varsitt lamm i magen och kanske skulle kunna adoptera en trilling så nu är det noga med passningen för att inte missa chansen!

Det är svårt att ta bra bilder på lamm… Men denna försöker i alla fall illustrera en kull med stor spridning i storlek – det största lammet var mer än dubbelt så tungt som det minsta!

Tripp och trull (trapp syns inte på bilden)

Idag, när vi båda var iväg och inte kunde åka hem vid behov (lite nervöst) lammade såklart den enda ungtackan som skulle få två lamm. Det syntes i morse att det var på gång så hon hade en egen box, men ändå. På kameran kunde vi se de båda bäbisarna och de verkade ganska pigga, puh! Men det är ändå inte förrän man ser dem i verkligheten man vet att det gått bra, och det hade det:

Inget behov av hjälp där inte!

Lammen längtar nog efter skolstart nu, vi ska ordna med det i helgen förhoppningsvis. Då får de mer utrymme att busa på, men det går ganska bra även inne:

Vem vinner?

Öronbrickor är såklart en självklarhet för att det ska vara ordning och reda, men nog är de finare utan:

Doppad i mjölk?