Den är här igen!

Chilitronkorven åter i butik eller på Rekoringen! Kanske en aning starkare den här gången men samma utsökta kombination av chili och citrus 🙂 Korv och potatismos kan vara riktigt lyxig mat och går dessutom fort att laga i julstresstider!

Länge saknad, men nu äntligen här igen!

Och snart blir det även premiär för vår nya kallrökta korv, håll utkik…

Sista färgbytet

Ikväll fick Erik en ny krita på sin sele. Nästan alla tackor är betäckta (två seminerade och åtminstone en verkar dräktig på just semin, hurra!) och förhoppningsvis dräktiga. Kvar är en ungtacka och så 15002 som ju varit sjuk.

Inte bingo riktigt än…

16020 har vi missat att notera datum på, hon är betäckt. Och ”Sjuan” blev mest sannolikt betäckt under synkroniseringen så hon lammar nog extra tidigt nästa år. Nu får Erik ytterligare några dagar på sig med sitt uppdrag, men senare lamm än någon vecka in i maj vill vi inte planera för.

Brunsterna har ju tyvärr varit allt annat än synkroniserade trots att vi tyckte att vi gjorde allting precis enligt regelverket. Erik som är nybörjare i branschen har därmed haft ett ganska enkelt uppdrag.

Lugnt på jobbet!

Efter att ha stått bunden under färgbytet och ätit på balen blev han dock lite otålig och ville komma in till damerna igen. Nu hoppas vi att bara de två som återstår blir grönfärgade…

Lite suddig av rastlöshet 🙂

Stalltips

Nu har vi börjat på andraskörden med ensilage. Det är inte alls lika grovt som de förra balarna och fåren äter upp mycket bättre. Det är dock ganska blött och de har verkat extra sugna på halm.

Fd sjuklingen mumsar i sig!

15002 (i mitten på bilden) är nu utsläppt bland de andra och verkar nästan återställd. Hon har lite dålig koordination fortfarande och kan hålla huvudet lite snett.

För att ulltussarna alltid ska ha fräsch halm har de fått en halmhäck som de verkar uppskatta.

Här håller det sig mycket renare än i bädden.

Vi strör ungefär var tredje dag och då fyller vi på äthalmen också. Den är populär:

Kloka de är, som förstår att äta fibrer!

Tidigare har de mest ägnat sig åt att sortera ut grässtrån ur halmen, men nu ÄTER de verkligen av den. Kanske också för att de är för tjocka för att få fri tillgång på ensilage och vill bli mätta ändå…

Hemmakväll

Hem ljuva hem! Det var fantastiskt roligt att vara på julmarknad, men nu är det skönt med en kväll i soffan efter två hektiska dagar utan så mycket paus. Massor med skinn har hittat nya hem, vi hoppas att alla ska vara till mycket och långvarig glädje!

Den sköna känslan av att komma hem blev inte direkt sämre av att sjuklingen 15002 faktiskt idisslade stadigt på eftermiddagen. Inget man i vanliga fall reagerar på att får gör, men hon har ju varit så himla dålig att detta tecken fick det att kännas väldigt mycket bättre. Hon har verkat lite sugen på att komma ut ur sjukboxen men vi vill inte riskera något (särskilt inte att hon kanske blir alltför intensivt uppvaktad av baggen) så hon fick sällskap i boxen av sin dotter istället. 

Det blir medicinering ytterligare några dagar och vi vågar inte riktigt ropa hej än, men nog känns det skönt att se det där tuggandet?

Pysseltider

Imorgon bär det av på årets första julmarknad! I dagarna två finns vi och våra produkter på Bjertorps slott.  Lagom till dess (idag!) kunde vi öppna den första ”julklappssäcken” med skinn. Extra spännande med tackskinn, de har alltid mer karaktär än lammskinnen.

Utsidan skvallrar inte det minsta om det otroliga innehållet!

Tre stycken blev det den här gången och som vanligt är det omöjligt att göra dem rättvisa på en bild…

Kom och klappa på det i verkligheten istället!

Förutom skinnen kommer vi att ha hantverksprodukter av garn och ull, ull att pyssla med själv samt givetvis rökt kött och korv med oss på marknaden.

Utan ljus…

… med ljus…

… och med riktiga ljus!

Hoppas vi ses där, annars är ni såklart välkomna till butiken där hemma!

Tung morgon…

Idag blev det en mycket tung start på dagen. Vid utfodringen syntes det tydligt att 15002 inte mådde bra. Hon gick med huvudet på sned, ställde sig mot väggen och såg klart smärtpåverkad ut. Ingen direkt feber (39,1) men varningsklockorna för Listerios ringde högt. Hennes mamma fick avlivas av just denna anledning för två år sedan, märkligt sammanträffande.

I egen box för att få vara ifred

Husveterinären åkte snabbt till jobbet för att hämta medicin, det är bråttom vid Listerios och ska helst ges direkt i blodet. När 15002 skulle fångas in för behandling upptäcktes något faktiskt ännu värre än sjukdom – vår allra första tacka som föddes på Sjögården hade hängt sig i foderbordet. Det hade hänt på den knappa halvtimmen husveterinären var borta men fanns såklart inget att göra.

14002 var den enda av våra tackor som alla lärde sig känna igen med sitt vita ansikte. Vi sparade henne ”mot bättre vetande” vid första mönstringen trots att hon var på gränsen till att hålla för detta – men hon bildade vår bästa tacklinje!

Längst till vänster i bild med massa vitt i pannan

Tillsammans med dotter 15013 (också i himlen tyvärr)

Ansiktstecknen går ofta i arv!

Stackars stackars lilla tackan, det måste ha varit en kvalfull död. Hon lever kvar i 16020 som syns på bilden här ovanför.

Nu håller vi tummarna för att 15002 repar sig åtminstone – och att få en bättre start på dagen imorgon!

Trotjänare i himlen

Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.

Första året  råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!

Röda bandage den här gången!

2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…

Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!

Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!

Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.

Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.

Mamma upp i dagen!

Ordning och reda igen!

Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:

Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!

Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:

Stjärnor på tillväxt!

Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…

Den bästa (inomhus)synen som finns?

Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:

Helan och Halvan?

De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:

Inte vill han bli en sill…

Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!

Tjänstgöring påbörjad

I måndags fick baggarna på sig sina arbetskläder och fick träffa sina tjejer i skarpt läge. Förra året hade vi problem med att var kallt och färgen syntes dåligt så i år blev det supermjuk krita. Grön till Buddvar och röd till Erik blev premiärfärgerna.

Redo! (Visst är han söt med sina vita prickar på mulen?)

Buddvar släpptes förstås till semintackorna eftersom han ”bara” ska indikera om de är brunstiga. Han tror att han har samma förmåga som andra baggar, men steriliserades ju ifjol så där har han fel…

Luktsinnet är helt intakt verkar det som!

Efter att ha sniffat på damerna så ”flemar” baggar för att bättre kunna bedöma lukten. Det var tydligen en som luktade alldeles rätt:

Tydligt märkt inom en halvtimme!

15018 blev årets premiär-date för Buddvar. I grevens tid hämtades kvävekärlet med sina dyrbara droppar från andra superbaggar hem igår och nu är hon seminerad med Skinnarve Isak.

Den pappan ser inte det minsta ullig ut

Erik lät sig inte hindras av att vara nybörjare i ämnet! Hans tackor är än så länge oklippta vilket gör märkningen lite svårare att se, men redan är det minst fyra betäckta.

Bara att skrida till verket, varför vänta?

Två av de utvalda är mor och dotter 00010 och 16006. Kanske lite osmakligt att de samtidigt dejtar en och samma individ men å andra sidan har de ju bara en att välja på.

Populär kille!

Här ovanför är det ”Tian” till höger (som viftar på svansen) och 16006 vid väggen. Visst ser de ut att tävla om uppmärksamheten?

Mest visuellt vilka som nappat på inviterna blir det när de står och äter:

I fårvärlden är det AVSAKNAD av diskretion som är en hederssak!

Trädgårdsmöbler eller får?

Denna sista helg i oktober kommer det många klämkäcka råd om hur man ska veta vilket håll klockan ska ändras. Som vanligt erbjuder de kloka ulltussarna en enkel lösning 🙂 När fåren kommer TILLBAKA in efter betet ska klockan givetvis också ställas tillbaka! Och det är ju dessutom när fåren kommer in som sommaren officiellt är över.

Idag var det alltså installning och alla skötte sig exemplariskt. Det tog nog inte mer än fem minuter från att vi öppnade grinden till att alla var på plats hemma under tak. Glädjen över detta grusades dock av att klipparen som var bokad till imorgon fått förhinder och inte kunde ge besked om när han kan komma istället. Tackorna är ju förhoppningsvis synkroniserade och ska börja brunsta tisdag- onsdag. Det är inte så bra för att embryona ska fästa att stressa dem med klippning precis efter insemination eller betäckning. Husveterinären satte därför igång att klippa några av de ”viktigaste” tackorna. Med viktigast menar vi dem vi hoppas mest på avelsmässigt och som är planerat att seminera.

Första får till rakning!

15005 kom aningslöst fram för att bli klappad men var snart uppbunden på gången för att få ny frisyr. Nästan synd att skala av den vackra silverskruden…

Tur att det växer ut igen!

Proffs klipper lätt 10 får i timmen. Utan att ange några siffror kan vi avslöja att det gick en aning långsammare här… Fåren fick förbli stående utom för den allra sista finputsningen av buken.

Tillräckligt tufft för kroppen ändå!

15005 verkade tycka det var ganska mysigt med närkontakten. Hon stod väldigt stilla, till och med utan halsband när det var dags att få bort polisongerna. Får man bara lite kli på undersidan av halsen så är det mesta förlåtet!

No hard feelings!

De klippta tackorna (och säkerligen de övriga också) var alla i bra hull. Vi har ju hullbedömt, men det blir extra tydligt när man faktiskt kan se konturerna:

Tydliga drag av julgris!

Fyra tackor och trött rygg blev kvällens facit. Fortsättning följer, vi hoppas innerligt att den riktiga klipparen kan komma ganska snart!

Ett par blanka silverpilar bland oklippta kamrater

De blir verkligen annorlunda efter att man skalat av pälsen och det är alltid svårt att känna igen de olika individerna när de är nyklippta.