Lyckad final

De tog oss på orden, ulltussarna, och satte fart. Igår fredag lammade de tre sista inom loppet av 21 timmar 🙂

Supermamman 14008 (hon som aldrig sover utan bara kontrollerar vartenda steg lammen tar) fick två bäbisar:

Vakar som en hök!

De föddes på natten och hade redan diat när husveterinären kom för att mata dem strax efter 03.00. På morgonen vid sextiden nedkom 16025 med sitt enda lamm. Där missade vi chansen till adoption, för då låg huvudet fortfarande på kudden…

På kvällen vid sista titten på kameran såg allra sista tackan ut att vara lite lammig, och hon var ju dessutom också adoptionskandidat så det blev till att gå ut för att försöka få till det. Ett lämpligt trillinglamm som föddes häromdagen (störst i tripp trapp trull-kullen) valdes ut och en spann varmt vatten att blöta ned honom i togs fram. Tackan jobbade på och när hennes eget lamm kom ut i världen blöttes adoptivlammet ner och placerades ihop med sin nya bror. Adoptivmamman ifrågasatte ingenting utan tog hand om båda två lika bra, puh!

Men adoptivlammet hade lite åsikter och fick hållas ner så att nya mamman kunde slicka honom ren från allt vi kladdat in honom med!

Moderskänslor baseras inte på gener!

Den som var mest skeptisk var nog adoptivlammet som först inte ville dia på sin nya mamma, han var nog inte så hungrig heller vilket såklart ”äkta” nyfödda lamm är. Han letade först efter ett sätt att ta sig ut, men när vi visat till juvret så glömde han att det kanske var fel tacka:

Gott här också ju, och mindre konkurrens 🙂

För att det äkta nyfödda lammet säkert skulle få ordentligt med råmjölk nu när han fick ett syskon som redan hade tekniken inne matade vi med flaska tills han var alldeles proppmätt:

Nu orkar jag inte en droppe till, sa han till slut!

Idag diar han förstås på egen klöv:

Man tröttnar ju liksom aldrig på dessa diabilder…

Som en extra säkerhet för att adoptivlammet inte ska leta sig tillbaka till sin förra adress satte vi upp skivor åt det hållet.

Säkerhetsåtgärd, fast mest något roligt att bita i tyckte han.

En bild säger mer än tusen ord, och en film ännu mer:

Sådär, årets lamning överstökad. 40 lamm har vi nu fördelat på 21 tackor. Ganska stor spridning i ålder men alla växer såklart snabbt. Och hittar på rackartyg:

”Vattnet är ju grönare på andra sidan”, eller? Vem vill dricka i vattenkopp liksom?

Illbattingar i tidig ålder!

Imorgon blir det förhoppningsvis skolstart och snart är det faktiskt dags för betessläpp. För ett par år sedan undrade vi vad som skulle komma först, påskliljorna eller lammen. I år blev det faktiskt så att den första påskliljan inte slog ut förrän efter det sista lammet fötts, nämligen idag:

Ett osäkrare vårtecken, vi håller på lammen som indikator!

Bara tre kvar nu!

Och vi tror att åtminstone två av dem är riktigt när nedkomst nu, äntligen… Av de tre som är kvar är det två som bara har varsitt lamm i magen och kanske skulle kunna adoptera en trilling så nu är det noga med passningen för att inte missa chansen!

Det är svårt att ta bra bilder på lamm… Men denna försöker i alla fall illustrera en kull med stor spridning i storlek – det största lammet var mer än dubbelt så tungt som det minsta!

Tripp och trull (trapp syns inte på bilden)

Idag, när vi båda var iväg och inte kunde åka hem vid behov (lite nervöst) lammade såklart den enda ungtackan som skulle få två lamm. Det syntes i morse att det var på gång så hon hade en egen box, men ändå. På kameran kunde vi se de båda bäbisarna och de verkade ganska pigga, puh! Men det är ändå inte förrän man ser dem i verkligheten man vet att det gått bra, och det hade det:

Inget behov av hjälp där inte!

Lammen längtar nog efter skolstart nu, vi ska ordna med det i helgen förhoppningsvis. Då får de mer utrymme att busa på, men det går ganska bra även inne:

Vem vinner?

Öronbrickor är såklart en självklarhet för att det ska vara ordning och reda, men nog är de finare utan:

Doppad i mjölk?

Årets första utenatt

Idag fick baggarna och de tre tomma tackorna komma ut. För att vidmakthålla vårt rykte som Sörbys byfånar tog vi såklart inte dem i transporten utan i koppel:

Baggarna var duktigast på att ledas!

Väl på plats var det dags för manikyr. Klövarna växer mycket under vintern när de bara går på mjukt underlag.

Förvuxen efter vintern…

åtgärdas snabbt om bara alla samarbetar…

Så ska det se ut!

Några spanade in den nybyggda foderhäcken (nåja, grindar och pallar får duga…) medan 16025 minsann kom ihåg var vi spillt pellets på vägen in i hagen!

”Ensilage finns ju alltid, men pellets får man vara kvick att tugga i sig” 🙂

De verkar lite förvirrade än så länge och kallar på kompisarna inne men vi tror att de snart inser att de drog vinstlotten som får vara ute när gräset börjar spira! Än så länge får de såklart ha ensilage också.

Stort tack till våra grannar som upplåter den här marken åt oss. Vi hade inte velat släppa ut vuxna djur på egna beten såhär i förtid eftersom det då inte blir så rent som möjligt till lammen.

 

Kom igen nu då!

Årets lamning kommer att bli vår mest utdragna hittills. I år har vi aldrig haft mer än tre tackor i box samtidigt, andra år har det annars varit mer än dubbelt så många. Jobbigt när det är intensivt förstås, men sammantaget bättre att ha det så under kortare period.

Vi har nu 29 lamm fördelade på 15 tackor vilket i sig är nära idealet. Lammen har med få undantag varit pigga och lagom stora när de föddes och de utvecklar snabbt färdigheter i diverse bus. Därför har de fått lite att sysselsätta sig med för att mammorna ska slippa åtminstone en del…

Kvarglömd dunk blev bra att klättra på!

Ibland är det till och med kö!

Ny halm är förstås dagens höjdpunkt, bokstavligt talat. När man välter ner halm från loftet kommer det alltid ett gäng bä-bisar och klättrar upp så högt de kan.

Utsikt (nersikt?) från loftet

Deras intresse för att uppehålla sig i halmen är tyvärr till mer stjälp än hjälp när man sen ska fördela ut den.

Lekland!

Halmen i nätet är egentligen till för tackorna eftersom ensilaget är så blött men även lammen äter av den, givetvis roligare än halmen på bädden enligt devisen ”halmen är gulare på andra sidan nätet” 🙂 De använder den också som boxboll:

Det gäller att det är välfyllt!

Det lite suddiga lammet till vänster i bild har här just puttat iväg hela nätet. Så länge det är gott om halm i så kan de inte fastna, därför fyller vi på varje dag även om det inte behövs för åtgångens skull.

Det är nu sex tackor kvar som ska lamma och vi tror att det inte dröjer alltför länge med åtminstone en av dem:

I natt kanske?

Häromdagen fick vi ytterligare ett lamm (också det en bagge) med ”dödskallemask”:

Tryggast att vara riktigt riktigt nära!

Nu har vi inga tackor alls i egna boxar. Det syns tydlig skillnad på äldre och yngre lamm ute i gruppen där de äldre är betydligt mer självständiga. Har man nyss kommit ut i ”verkligheten” är det skönt att inte vara ensam:

Syskonkärlek!

Vädret börjar äntligen motsvara vad man förvänta sig i förhållande till tid på året och vi hoppas snart kunna börja lära lammen staketvett som är ”kärnämne” i lammskolan. Och så hoppas vi såklart att de resterande tackorna sätter fart att lamma!

Tredje gången INTE gillt, tyvärr

I onsdags lammade 15005, en av våra bästa tackor sett till avelsvärdena. Hon är snäll och social och har fått äran att bli skärmsläckare på husveterinärens mobil:

Det kan man kalla silverlockar!

Tyvärr har hon också negativa sidor… När hon lammade för första gången 2016 tog hon bara hand om ett av sina två lamm. Vi förlät henne och skyllde på ungdomligt oförstånd. Ifjol blev det struligt igen, då skyllde vi på att scannaren lämnat felaktiga uppgifter. 15005 fick, kanske mot bättre vetande, vara kvar en säsong till.  Modersegenskaper är viktiga och en hederssak för Gotlandsfår så nu var det upp till bevis. I år var hon scannad med två lamm och onsdags visade hon tecken på felläge – värkar och bäddande men inga lamm kom ut. Husveterinären kände efter och plockade ut ”Helan och Halvan”, två lamm på 4,7 respektive 3 kg. De var ganska pigga och togs väl omhand. Efter renslickning och matning med råmjölk fick de en egen box – allt var frid och fröjd. Tills det syntes puta ut ytterligare ett lamm?! Bråttom bråttom att få ut det och det var väldigt svagt men repade sig efter diverse omsorger från bland annat sin mamma. Puh, tänkte husveterinären, i år fixar hon det! Men icke, på kvällen stångade hon det ena av de stora lammen när det skulle dia 🙁 Det sist födda vägde 4,6 kg och man hade ju kunnat tänka sig att det var det lilla som stöttes bort men så var det inte. Det fick bli uppbindning i koppel igen och då gick det ganska bra, alla lammen kom åt att dia.

En tråkig tradition…

Lammen är som sagt väldigt olika i storlek, men till utseendet kan man knappt skilja dem åt:

Lika som bär!

Med hypotesen att tackan skulle vara mindre stressad av att inte ha lammen så tätt inpå hela tiden fick de i lördags komma ut i gruppen. Det gick över förväntan. Ett av lammen får fortfarande ”egentligen” inte dia, men han har funnit på en lösning:

Och mamma märker ingenting!

I lördags blev det också lite ommöblering så att lammen fick möjlighet att träna intervaller medan tackorna äter, en aktivitet som de genast tog på största allvar 

Och efter ”träningen” kan man bli ganska så trött, då är det skönt att slappa i halmen:

När man har lamm behöver man ingen tv…

Vilket program skulle kunna vara bättre än att titta på det här?

Motgångar

Igår kväll upptäckte husbonden att ett av 00040:s lamm låg dött i boxen 🙁 Mamman hade varit väldigt besatt av att bädda så vi var lite rädda att hon helt enkelt hade skadat lammet men vid obduktionen idag såg man inga tecken på det. Det andra, lite mindre, syskonet är piggt och 00040 också idag efter att ha varit rätt nedstämd igår.

För knappt en vecka sedan började 16025, som är två år men inte lammat innan, att bete sig underligt. Hon ville inte riktigt äta och fick lite blodiga flytningar.

Varningstecken…

Lamning beräknad först den 20 april men för säkerhets skull kände vi på henne, inga tecken på att förlossning/kastning var på gång. Ikväll började hon ”bädda” och få riktiga värkar så då blev det till att kolla igen.

Nu verkar det vara på gång!

Som misstänkt/befarat låg det två döda och ganska förruttnade lamm i livmodern. Det var trångt och döda lamm blir också ganska ”sträva” men till slut var de ute.

Tråkigaste sortens förlossningshjälp 🙁

Skulle ha kommit om ett par veckor ju, och levt!

Lammen verkade i övrigt normalt utvecklade och ha för ”åldern” normal storlek så vi fick inga ledtrådar till vad som gick snett. Nu hoppas vi att stackars lilla 16025 (dotterdotter till 14002 som lyckades hänga sig i foderbordet i höstas, oturssläkte!) klarar sig!

Inte så tuff…

Lilla stackaren får bo i egen box tills hon mår bättre. Hon har fått penicillin mot infektionen i livmodern (tur att det finns antibiotika!) och mer smärtstillande – hon fick lite redan igår eftersom hon verkade ha ont.

Det är såhär det är med djur, det går upp och det går ner. Men mest av allt är det ju fantastiskt att få ha dem omkring sig:

Vissa hittar en extra snygg position!

Dagis, nattarbete och överdrivna moderskänslor

Lammen känner såvitt vi vet inte till att Långfredagen ska vara tråkig så då röjde de i sitt nya lekland. En del kallar det lammkammare, vi brukar kalla det för dagis. Här kan de slippa mammorna en stund och äta pellets. Men mest verkar de betrakta själva inredningen som något väldigt spännande:

Nybyggd grind med ”rullar” där lammen går in så att de inte ska fastna sedan när de blir större och tjockare

De äldsta visade vägen! Det går bara åt någon näve om dagen i början men de lär sig fort.

Trivsamt ställe även när maten är slit, här finns ju massor av saker att klättra på!

Igår natt lammade 10002 för åttonde gången. Vid en koll på kameran klockan 03.00 såg hon ut att vara på gång och nästa gång klockan ringde vid 05.30 såg det ut såhär:

Triss i baggar!

Den nya familjen fick en egen box och de tre små bäbisarna råmjölk i nappflaska. Det är full fart på dem men mamma tar det med ro:

Van och låter sig inte störas i idisslingen!

Igår kväll var det ett par stycken som såg ”lammiga” ut och mycket riktigt hade det fötts lamm vid kollen klockan 03.00. Den riktiga mamman fick STARK konkurrens av en annan äldre tacka som gärna ville stjäla lammen och det blev väldigt stökigt men tinnitus-framkallande nivå på bräkandet när de stängdes in på rätt sida grinden.

Buffertzon till 10034:s förtret. Snart får hon egna att ta hand om!

För att inte förvilla lammen att söka sig till fel juver och för att ge riktiga mamman lite lugn och ro att ta hand om sina små sattes det upp en extra grind. Unga tackor vågar ibland inte försvara sina lamm mot stöld och då kan det vara svårt att reda ut vems lammen är. I det här fallet syntes det tydligt att tjuvtackan inte hade lammat än, då var det enkelt.

I eftermiddags inträffade årets första lite komplicerade förlossning. En erfaren tacka som inte ”kom igång”, då brukar det vara felläge. Mycket riktigt, två rätt så rejäl lamm som båda hade huvudet slaget åt sidan. Med lite trixande kunde de tas ut, något medtagna och rossliga men snart piggare efter omsorger:

Hänga upp och ner för att få ut slem…

… och så den lite mer skonsamma varianten med putsning av mamma!

De lite äldre lammen busar och växer som sig bör. I takt med att de blir fler får de mer och mer utrymme som de gärna utnyttjar till sina intervallpass. Som vanligt är de helt respektlösa mot den äldre generationen:

Man kommer undan med det mesta när man är söt!

Trillingar med och utan framgång

De väntade trillingarna i söndags natt uteblev. Istället lammade en ungtacka som fick ett lamm och klarade det galant själv. Lite orolig i början men när de fick vara ifred gick det bra:

På behörigt avstånd från klåfingriga husveterinären som ville kolla juvret!

16006 som väntade trillingar såg ”lammig” ut på måndagen och stängdes in. Det verkade gå lite trögt och det var på vippen att någon av oss åkte hem för att assistera när det till slut kom ett lamm, puh! Sedan kom det ett till och vid nästa koll hade ett av dem lyckats ta sig igenom grinden ut i gruppen. Husbonden åkte hem för att ordna med detta och fick även dra ut det tredje lammet då det låg fel. Hjärtat slog men det kom aldrig igång att andas själv tyvärr. Det var det minsta lammet i kullen, kanske lite svagt från början och klarade inte den lite utdragna förlossningen. Tråkigt, men vi gläds åt de andra båda som är pigga och friska:

Tryggare kan ingen vara!

I förmiddags fick de flesta lamm och deras mammor flytta ihop i en gemensam grupp. Det innebär mer plats att leka på och det var bäbisarna inte sena att utnyttja 🙂

”Lillfemman” (14005) har varit allt annat än liten och var beräknad att lamma för ett par dagar sedan. På kameran såg hon närmast grotesk ut i eftermiddags:

Sprickfärdig!

Hon var scannad med tre och det blev det också, levererade inom 45 minuter från start till mål. Den första var på benen innan syskonen föddes:

Lite vingligt i början 🙂

För att inte den förstfödda skulle sno all råmjölk och eftersom det är större risk att trillingar är lite svaga matades alla lammen med flaska:

Mamma håller koll, och ville gärna även smaka på innehållet i flaskan!

För tillfället ser det inte ut som att någon tänker lamma i natt, men det vet man såklart aldrig… Det är en intensiv period nu, men man får gott om belöningar:

 

De är ganska söta om vi får säga det själv 🙂

 

Vår 2.0!

Idag var det nästan så att man hörde snön smälta 🙂 Solen värmde, hönsen vågade sig ut, snödropparna är uppe – och så blev det fler lamm också! Vi var ute och jobbade med annat på dagen och när vi tittade till ulltussarna vid sextiden hade 14010 nedkommit med en ytterst pigg och kompetent avkomma:

Redan vid juvret första gången vid såg henne!

Ytterligare en skulle det finnas i magen sa scannaren. För att få lite lugn och ro flyttades mamma och dotter till egen box. Den förstfödda var dock så hungrig att det blev många avbrott innan hennes syster kunde se dagens ljus. Så fort mamma-tackan lade sig ner pockade lammet på uppmärksamhet och då reste hon sig igen…

Mamma, jag vill ju ÄTA! Ställ dig upp!

Det tog nog minst fyra-fem försök men till slut fick hon lite ”arbetsro” och kunde leverera en lillasyster som var nästan helt svart:

Nu är det på gång, ingen återvändo…

… och där kom resten! (Vi öppnade fosterhinnorna för säkerhets skull)

Inte så lika direkt!

Nästan overkligt pigga var dessa båda bäbisar, snabba på benen och med att få i sig mat.

Valp-metoden!

Duktig mamma står alldeles stilla även om det är obekvämt.

 Omvårdnad av högsta klass

Vi tror på ytterligare minst tre lamm ikväll eller i natt – nu drar det igång på riktigt!