Kategoriarkiv: Stall

Nu är vi redo!

De första lammen är beräknade just idag men det ser ut att dröja lite till Igår hade vi en riktig arbetsdag för att förbereda det sista.

Ungtackorna som inte är dräktiga släpptes ut tillsammans med baggarna. Det betyder mer plats inne och kanske framför allt mer lugn och ro eftersom ynglingarna är ganska vilda av sig utan barlast i magen.

Först leddes baggarna ut, de är ganska duktiga på att gå i koppel faktiskt.

Väl framme på festplatsen fick de stå en stund i en fålla för att vänja sig vid solljuset och den skarpt blåa himlen. Pellets distraherar i början!

Lugna, puh!

Trots att baggarna gått i samma box flera månader kan man inte vara säker på att de inte ska slåss när man ändrar något men de verkade så upptagna av allt nytt ute att de faktiskt höll sig väldigt stillsamma.

Damsällskap på plats

När vi kände oss säkra på att baggarna funnit sig tillrätta leddes småflickorna ner. De var lite busigare och galopperade omkring en del (utom när vi försökte filma…) men rätt snart lockade gräset. Det finns ju inte så gott om det så de får lite hö som komplement:

Indelade efter kön/ålder på eget initiativ

Inne i stallet fanns de tjugo dräktiga damerna kvar. Det är hela sex stycken som väntar tre bä-bisar vardera. De fyra av dessa som är närmast lamning har fått en egen grupp för att kunna få lite kraftfoder, något som de andra inte behöver.

Men alla fick förstås lite, annars blir det upplopp!

Osynligt för oss, men en skicklig mule hittar minsta lilla pelletsspår!

”Trillingkvartetten” är tjockast av alla förstås, nu väntar vi otåligt!

Detaljbild på utstående mage 🙂

Det kan ju inte vara såååå länge kvar?

Vi litar på årets scannare och har en lista för att lätt kunna se om en tacka lammat klart eller om det väntas fler:

Ordning och reda!

Snart kommer våren, vi lovar!

Årets höjning

Igår var det ”bra väder ute att vara inne i” vilket utnyttjades till att höja upp foderbordet. Bädden växer ju under vintern och för att dels ge ulltussarna bra ätställning och dels undvika lamm på foderbordet brukar vi höja upp det innan lamningen. Och den börjar ju snart!

Reglar och pallar i botten, med plyfaskivor ovanpå

Här ovan ser man ett glapp mellan foderbordet och ätfronterna, där sätts det en bräda såklart. Höjningen är så hög att man får göra som ett trappsteg i änden för att underlätta att kliva upp:

Klart!

Det är alltid lite ovant i början att se hur högt det blir för fåren att äta, de minsta når knappt upp:

Inte lätt att vara minst!

Tackorna har också fått sin nästa omgång med selen, eller som de tolkar det, pellets. Det uppskattades 🙂

Hörde vi något som skramlade?

Det börjar fyllas på i mjölkbarerna på damerna nu, våren närmar sig ju. Bara sex dagar kvar om ”Tian” läser rätt!

Mjölk på gång och tillräckligt (!) stor mage…

Med två beräknade veckor kvar är 14010 tidigt ute med juvertillväxt:

Det kanske blir tidigare?

Vi har varit lite sega med uppdateringar senaste tiden, men när våren väl är här lovar vi att vara desto flitigare. Välkommen att följa oss, här eller på Facebook!

Föraning om vår?

Vädret antyder att vintern är slut  men vi låter oss inte luras… Dessutom blir det ju vår här när lammen kommer och inte när SMHI meddelar en viss temperatur 🙂 Häromdagen kom det ett förebud om våren dock  då var det dags för vinterklippning av tackorna.

Insamlade och med returgång

Man kan teoretiskt bara släppa tillbaka de redan klippta tackorna i gruppen  det är ju ändå ingen risk att man gör samma två gånger! Det brukar dock ställa till problem eftersom det alltid finns minst en nyfiken typ som är i vägen i dörren. Därför slussas de klippta till eget utrymme och där fanns det dessutom mat så de höll sig där. Det serverades nämligen ingen frukost för att tackorna skulle vara lite lättare att vända runt på.

Tillräckligt tungt jobb ändå!

Camilla  vår nya klippare, tycker att det är det roligaste som finns att klippa får så det är win win att anlita henne eftersom vi själva gärna slipper! Ullen från den här klippningen tar vi inte tillvara på  den är för kort. Satsningen på den svenska ullen fortsätter dock och bland annat Filippa K har provspunnit garn av svensk ull. Det trodde man inte för ett par år sedan! 

Hullet var som väntat gott och det är svårt att tro att det är två månader kvar på vissa …

Hon ser ännu tjockare ut i verkligheten!

”Lillfemman  (14005) har enligt scanning två bäbisar i magen och datumet som vi noterat såg ut att stämma  Hur bred ska hon hinna bli??

 

Säsongsavslutning

Idag fick baggarna avsluta årets tjänstgöring. Bort med selarna och all ullen, in i egen liten box. I början tyckte de att det var en jättebra aktivitet, de älskar ju uppmärksamhet och närhet, men de var nog lite besvikna på slutet…

Förste man till rakning!

Buddvar var först ut. 2016 års sämsta bagglamm, därför fick han vara kvar och bli teaserbagge istället. Ullen är verkligen inte så fin på honom någonsin och särskilt inte efter ett par månader inomhus:

Inte så lockande att ha en tröja i det här materialet

Snäll var han dock och klippningen gick smidigt. Husbonden hade tagit sig till stan för att handla julklappar så det blev inte så mycket action-bilder, dock en selfie på husveterinären, saxen och klippobjektet som var duktig på att posera:

Tredelat team!

Han är inte så lätt att sätta ner på rumpan denne herre och därför provades en ny teknik för att klippa bakom frambenen och på bröstet – ha honom ståendes och sträcka fram ett framben i taget vilket gick utmärkt. Ganska snart var han faktiskt färdigfriserad:

Naken!

Sedan var det Eriks tur. Han hade ju ett större harem och de var givetvis också nyfikna på vad som var i görningen. Patriarkatet härskar alltjämt i fårvärlden och det var därmed givet vem som fick spana från första parkett:

Du kallade på mig, vad vill du?

Erik brukar komma på inkallning och så även denna gång. Även om han också är smutsig efter innevistelsen så har han så mycket bättre typ av ull att det inte ser lika mediokert ut som på Buddvar. Och så snygga lockar dessutom!

Nästan synd att klippa…

Han fick stå bunden vid väggen utanför där Buddvar befann sig vilket gjorde processen lite mer stökig, men överlag gick det bra och på väsentligt kortare tid än något av vitansiktena var han också ett nakenfår:

Kanske snyggare förut?

Erik är ju väldigt ljus för att vara såpass ung och ger också ljusa lamm. Man ser tydligt skillnad på ullen från honom och Buddvar – närmast respektive längst bort i bild. Den här ullen kommer vi att kassera. Svensk ull börjar äntligen få ett värde och vi vill inte sabba marknaden genom att prångla ut sekunda saker. Däremot känns det väldigt roligt att det finns ordentlig efterfrågan på bra ull, som den här:

Fruktansvärt att detta länge betraktats som avfall!

Efter klippningen fick herrarna komma in i gemensamt utrymme. I år testar vi en ny metod. Istället för att ställa dem supertrångt där de ändå kommer att snurra runt och förstöra bädden kommer de att få stå bundna. Att binda upp får går generellt bra och baggarna är vana vid det sedan innan. Bindslena är ganska korta för att de inte ska kunna vända sig eller stångas rejält men givetvis tillräckligt långa för att de ska kunna ligga ner bekvämt.

Hallå där, vi känner ju varandra 🙂

Pang!

Vi hade medvetet gett ulltussarna ganska lite frukost så att de skulle vara hungriga vid ommöbleringen. Baggarna slogs litegrann men åt också ganska mycket. Vi får se om detta är en vinnande metod, det är alltid lika obehagligt med slagsmål.

Tackorna blev ju också blandade nu när ungtackorna (som aldrig sett vita får) fick komma ut i stora gruppen. Distraktionen av mat och ny halm funkade bra så det gick mestadels lugnt tillväga.

Mat, ett gemensamt intresse för två- och fyrbenta på Sjögården!

Med detta avklarat laddar vi för Malta Johanna Julmarknad i Falköping nästa lördag. Vi kanske ses där? Då har det kommit hem mer rökt kött (för tillfället slutsålt i butiken) och vi har givetvis med oss skinn, korv och hantverk också. Välkomna!

Mer höstsysslor

Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.

Lockiga som vi är vana vid!

Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…

Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!

Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…

… lade saxen av 🙁

Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:

Hoppas att ullen växer ut snabbt!

De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:

Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!

Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:

Tryggast i känt sällskap!

Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade

De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.

Integrationen fungerar!

Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.

Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:

Tydligt besvarat intresse

Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:

Hallå snygging!

Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.

Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:

Prydligt och parasitbekämpande!

Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!

Stiltje bland silverpilarna…

I måndags var det en hektisk dag! Klockan åtta kom nya fårfrisören Camilla (som vi gärna anlitar igen) och tackorna fick därför ingen frukost utan stängdes in i en liten fålla. Värstingen (i klippsammanhang) höll sig rutinerat längst bort från dörren:

00040 – stor, stark och omöjlig…

Som vanligt fick vi skämmas lite för våra besvärliga bångstyriga får. Som om det inte är tillräckligt jobbigt ändå att göra det jobbet får man hos oss även kämpa för att över huvud taget hålla dem sittande!

Kräver både styrka och teknik!

Det gick trots motspänstigheten generellt bra att klippa de små grå. De blir alltid otroligt blanka direkt efter höstklippningen, antagligen en märklig känsla för dem själva!?

Till slut blev det dags även för de äldre och då fick vi en tråkig nyhet 🙁 00040 hade mastit så hon slapp klippning den här gången, det blev slakt istället…

Såhär såg ”mjölken” ut

Hon har inte verkat må det minsta dåligt och var liksom de andra i löjligt bra hull  men visst var det tråkigt ändå. Hon stod verkligen ut från mängden efteråt eftersom hon både var oklippt och en av de största:

Avsevärd skillnad!

När klippningen var avklarad fick tackorna mat och det var dags för årets sista tur till slakteriet. Utslagstackorna (som nu blev tre istället för två, snälla slakteriet lät oss efteranmäla) och de två sista lammen hade gått ute med ”vitansiktena” sedan installningen. Den dagliga träningen gav resultat!

Snabbt på plats!

Uppdelade och redo för avfärd!

Alla med åkband fick åka med till Skara, och på den turen blev det också upphämtning av kvävekärlet med frusna små superbaggar. På kvällen fick de riktiga baggarna komma in till damerna  Innan de kunde börja tjänstgöringen fick de på sig sina arbetskläder i grönt respektive gult:

Uppmärksamhet, ja tack!

Själva påklädningen verkade de mest tycka var mysig, de gillar ju all form av hantering. De fick precis som ifjol varsin grupp och intresset verkade först ganska stort. Vi får be om ursäkt för ”intima bilder”, men det är såhär får visar intresse.

Golden shower, helt etablerat som raggningsmetod i vissa kretsar!

Både Buddvar och Erik undersökte sitt respektive harem och vi hade goda förhoppningar om ”action”.

Flemande för att förstärka lukter, check!

Men det lugnade snabbt ner sig… Nu har det gått nästan en vecka och inte en enda tacka är betäckt. Vi hoppas att det snart verkligen drar igång på allvar, för vi vill ju inte ha alltför sena lamm.

Ofärgade rumpor

Erik pysslar med halmen medan tackorna äter, det är så långt ifrån bä-bis-tillverkning man kan komma!

Och där tog sommaren verkligen slut!

Vi trodde att det bara skulle bli en markering i kalendern att sommaren var slut eftersom tackorna skulle få komma in idag. Det fanns dock andra mycket påtagliga tecken:

Från sovrumsfönstret i morse!

Tackorna ska inte klippas förrän på måndag men för att säkert vara torra behöver de vara inne ett par dagar. Ull isolerar bra även när den blöt så de far inte illa av att vara ute, men det är väldigt mycket skönare för klipparen att jobba med torra får.

Igår fick de små grå tillskott av tre ”vitansikten”. Som försenad 40-årspresent till husveterinären införskaffade vi tre tacklamm av rasen Leicester. De är betäckta och förhoppningsvis dräktiga för lamning kring 1 mars. Vi ser dem som ett komplement och kommer inte att överge Gotlandsfåren. Leicester är mer ”flexibla” med sina brunster och kan fås att lamma tidigare, och så får vi ju vita skinn som kunder ibland efterfrågat.

Som vanligt får nyinköpta djur börja med fotbad, och sedan stå och torka på hårdgjord yta:

Trångt i poolen…

… men lite mer svängrum i torkavdelningen!

Efter den lilla spavistelsen leddes nykomlingarna i koppel ut till en fålla på betet. Det var kolmörkt och vi vågade inte släppa dem lösa. Redan då var det busväder så husbonden hade förberett en liten hydda till dem. Av smittskyddsskäl fick de inte övernatta inne i stallet.

God morgon!

Som väl var tog de sig inga friheter utan stannade lydigt innanför grindarna under natten. De fick vänta på sällskap en stund till så att vi kunde skilja ifrån de sista två slaktlammen och utslagstackorna.

Dags för installning, tyckte tackorna och hörsammade genast den skramlande spannen!

Insamlade och sorterade

Till vänster i bild syns den lilla gruppen som ska få göra nykomlingarna sällskap. Sedan var det dags för resten av tackorna att komma in i värmen. De skötte sig otroligt bra! Det är skönt att släppa ut dem på våren, men lika skönt att ta in dem nu när det i princip alltid är mörkt när vi är hemma. Innan vi öppnade grindarna hade vi såklart förberett med nya lakan och gräs i konserverad form.

Skadedjursansvarig passade på att kolla komforten!

Inget att äta längs med kanten där de kommer in för att de inte skulle stanna till där

Djur som äter, vi tröttnar aldrig…

De borde torka fort i den här fantastiska halmen!

När innedjuren var på plats släppte vi upp de resterande fyra till de nya kamraterna de skulle visa tillrätta. Lika delar nyfikenhet och rädsla såg det ut som!

Alltså, de är ju VITA! Något sådant har vi aldrig sett…

Ännu läskigare blev det när vi öppnade grindarna. Särskilt vår allra äldsta tacka 10002 tyckte det var konstigt med fel färg:

Bäst att hålla visst avstånd

Efter att ha spanat in varandra utan närkontakt tog de nya kavat täten för att kolla in omgivningarna med de mer hemtama i släptåg:

Integrationsproblem…

På eftermiddagen fick de lite träningspellets för att vi lätt ska kunna fånga in dem men inte heller då vågade alla komma fram samtidigt.

Nu är det de vita som håller sig i bakgrunden

Vi tror nog att det lossnar och mat brukar ju vara en bra sak för att skapa sociala kontakter. Nu blir det pelletsträning morgon och kväll! Vi kommer att ha de nya lammen ute ytterligare ett par veckor som karantän. De är ju betäckta men kommer att släppas till Erik när de kommer in. För att vi ska veta vem som är pappa till kommande lammen behövs det ju ett uppehåll eftersom de teoretiskt kan vara betäckta igår.

Ett nytt spännande kapitel här på Sjögården med en ny ras. Vi tackar de mycket trevliga säljarna för förtroendet och ser extra mycket fram emot lamningen nästa år!

 

Det närmar sig officiella slutet på sommaren

Sommaren är ju inte officiellt slut förrän djuren stallas in, och förra helgen gjorde den ju dessutom en comeback med 20 plusgrader. Nu är det mer ”normalt” oktoberväder igen.

I förrgår åkte de näst sista lammen till slakt, tio stycken. De var väldigt duktiga på att komma på inkallning:

”Kom då lammena!”

Full fart in i fållan där det fanns pellets förberedd. Husveterinären skulle lasta själv och det gick över förväntan, 20 minuter från koppling av transporten till avfärd – inklusive infångning och lastning! Just lastningen var de lite skeptiska till först men det gick bra till slut. Såhär sent på säsongen är det ju bara de ”mesigaste” lammen kvar medan de tuffa redan lämnat oss och det bidrar nog till att tveka att ta första steget.

Lite läskigt med de skarpa skuggorna också kanske?

Nu är det bara två tacklamm kvar på slaktlistan samt två utslagstackor. Därför släppte vi ihop alla av honkön i en grupp och på kvällen fick de nytt bete. Det mörknar tidigt nu!

I mörkret är alla får grå… Fast det är ju våra i dagsljus också!

Gräset är alltid grönare på andra sidan dock, även om det är mörkt! Värmen gav lite extra skjuts så det borde klara sig utan stödfodring den dryga vecka vi tänkte ha dem kvar ute.

Nästa år blir hon äldst, ”Tian”

Inomhus är det nu förberett med tvätt och återställande av foderbord till lägsta nivå. Det känns alltid overkligt rymligt efter att man gödslat ut!

Omysigt utan halm förstås, men ser ni vad högt det är upp till fönstren?

På tisdag kommer köttlådorna hem, tyvärr kan vi inte ta emot fler beställningar i år. Lite detaljer är reserverade men en del kommer att finnas i butiken och på Rekoringen. Vi kommer också att lämna in kött för rökning förstås – julen närmar sig!

Tredje gången INTE gillt, tyvärr

I onsdags lammade 15005, en av våra bästa tackor sett till avelsvärdena. Hon är snäll och social och har fått äran att bli skärmsläckare på husveterinärens mobil:

Det kan man kalla silverlockar!

Tyvärr har hon också negativa sidor… När hon lammade för första gången 2016 tog hon bara hand om ett av sina två lamm. Vi förlät henne och skyllde på ungdomligt oförstånd. Ifjol blev det struligt igen, då skyllde vi på att scannaren lämnat felaktiga uppgifter. 15005 fick, kanske mot bättre vetande, vara kvar en säsong till.  Modersegenskaper är viktiga och en hederssak för Gotlandsfår så nu var det upp till bevis. I år var hon scannad med två lamm och onsdags visade hon tecken på felläge – värkar och bäddande men inga lamm kom ut. Husveterinären kände efter och plockade ut ”Helan och Halvan”, två lamm på 4,7 respektive 3 kg. De var ganska pigga och togs väl omhand. Efter renslickning och matning med råmjölk fick de en egen box – allt var frid och fröjd. Tills det syntes puta ut ytterligare ett lamm?! Bråttom bråttom att få ut det och det var väldigt svagt men repade sig efter diverse omsorger från bland annat sin mamma. Puh, tänkte husveterinären, i år fixar hon det! Men icke, på kvällen stångade hon det ena av de stora lammen när det skulle dia 🙁 Det sist födda vägde 4,6 kg och man hade ju kunnat tänka sig att det var det lilla som stöttes bort men så var det inte. Det fick bli uppbindning i koppel igen och då gick det ganska bra, alla lammen kom åt att dia.

En tråkig tradition…

Lammen är som sagt väldigt olika i storlek, men till utseendet kan man knappt skilja dem åt:

Lika som bär!

Med hypotesen att tackan skulle vara mindre stressad av att inte ha lammen så tätt inpå hela tiden fick de i lördags komma ut i gruppen. Det gick över förväntan. Ett av lammen får fortfarande ”egentligen” inte dia, men han har funnit på en lösning:

Och mamma märker ingenting!

I lördags blev det också lite ommöblering så att lammen fick möjlighet att träna intervaller medan tackorna äter, en aktivitet som de genast tog på största allvar 

Och efter ”träningen” kan man bli ganska så trött, då är det skönt att slappa i halmen:

När man har lamm behöver man ingen tv…

Vilket program skulle kunna vara bättre än att titta på det här?

Trillingar med och utan framgång

De väntade trillingarna i söndags natt uteblev. Istället lammade en ungtacka som fick ett lamm och klarade det galant själv. Lite orolig i början men när de fick vara ifred gick det bra:

På behörigt avstånd från klåfingriga husveterinären som ville kolla juvret!

16006 som väntade trillingar såg ”lammig” ut på måndagen och stängdes in. Det verkade gå lite trögt och det var på vippen att någon av oss åkte hem för att assistera när det till slut kom ett lamm, puh! Sedan kom det ett till och vid nästa koll hade ett av dem lyckats ta sig igenom grinden ut i gruppen. Husbonden åkte hem för att ordna med detta och fick även dra ut det tredje lammet då det låg fel. Hjärtat slog men det kom aldrig igång att andas själv tyvärr. Det var det minsta lammet i kullen, kanske lite svagt från början och klarade inte den lite utdragna förlossningen. Tråkigt, men vi gläds åt de andra båda som är pigga och friska:

Tryggare kan ingen vara!

I förmiddags fick de flesta lamm och deras mammor flytta ihop i en gemensam grupp. Det innebär mer plats att leka på och det var bäbisarna inte sena att utnyttja 🙂

”Lillfemman” (14005) har varit allt annat än liten och var beräknad att lamma för ett par dagar sedan. På kameran såg hon närmast grotesk ut i eftermiddags:

Sprickfärdig!

Hon var scannad med tre och det blev det också, levererade inom 45 minuter från start till mål. Den första var på benen innan syskonen föddes:

Lite vingligt i början 🙂

För att inte den förstfödda skulle sno all råmjölk och eftersom det är större risk att trillingar är lite svaga matades alla lammen med flaska:

Mamma håller koll, och ville gärna även smaka på innehållet i flaskan!

För tillfället ser det inte ut som att någon tänker lamma i natt, men det vet man såklart aldrig… Det är en intensiv period nu, men man får gott om belöningar:

 

De är ganska söta om vi får säga det själv 🙂