Igår var de verkligen kelsugna, ulltussarna. Först gick de stillsamt och betade och för ett ögonblick verkade det som att man skulle kunna få en fin bild på det – men icke… Att döma av farten de kom fram så verkade det nästan som att de tänkte kräva nytt bete. Ibland när gräset börjar tryta så går de liksom före oss mot grinden till nästa fålla som för att visa var de tycker att vi borde släppa in dem. Troligtvis Sveriges mest bortskämda får:-)

Den här gången var det dock klappning som stod på deras önskelista och de flockades tätt tätt kring benen.

Mor (till höger) och dotter har tagit sig längst fram!

För ovanlighetens skull var de ganska organiserade och flera stod tålmodigt längs med muren och väntade på sin tur.

Får i rad!

Till slut hade de flesta fått sin önskade mängd kli mellan frambenen och gick iväg för att äta eller idissla, så det var alltså ingen brist på bete utan bara ett extremt behov av närhet som fick dem att komma i full galopp.

Nöjda!