Alla inlägg av Jessica

Vågar man tro att det är vår snart?

Ni vet när våren kommer, eller hur? Det är när de första lammen föds såklart 🙂

Tackan 00040 var egentligen tänkt att slås ut eftersom hon låg ihjäl ett lamm ifjol, men fick stanna på nåder eftersom vi fick lämna två andra till slakt på grund av juverinflammation. När vi fick hem Konny i höstas gick hon med honom medan han var i karantän och blev därför betäckt först av alla, vi vet dock inte exakt när – men räknar med en rätt snar nedkomst.

Vi har förberett oss inför lamningsperioden så gott det bara går:

"Arrest" och enrummare för ensamstående man

”Arrest” och enrummare för ensamstående man, men värmelampa hoppas vi slippa använda mer i år!

Förra året kallade vi den här boxen för ”arresten”. Här fick de lamm vara (med sina mammor förstås) som tog sig upp på foderbordet. Nu har vi ju nya ätfronter och hoppas slippa detta fenomen helt och hållet. Längst bort i bild får Konny bo när lamningen kommer igång. Han har nu en oproportionerligt stor andel av utrymmet nu men tackorna kommer att behöva det bättre.

Redo för kraftfoder, vatten och lammboxar!

Redo för kraftfoder, vatten och lammboxar!

De hemsnickrade trägrindarna har setts över och spannarna har rengjorts så att alla nylammade tackor kan få vatten och pellets.

Sist men inte minst så finns det både en lista att pricka av på och en lista att fylla i själva resultaten:

gggg

Roligt att se vilka som är släkt också!

DSC_1749

Beräknat lamningsdatum är ett genomsnitt, det kommer att dra igång tidigare – vi lovar!

För två år sedan, första året med fåren, kallade vi 10029 för ”supertjockisen”. Hon är inte precis smal i år heller, trots att hon har två veckor kvar om hon läser rätt på pappret…

Hur många kan det rymmas där inne?

Hur många kan det rymmas där inne?

Vi hoppas på minst två lamm, hon klarar ju lätt av tre så det vore inte fel heller. Tackorna som står först på tur har fått ett blått streck på ryggen för att det ska vara lättare att se dem via kameran. 10029 känner man dock igen ändå, hon ser verkligen fortfarande naken ut trots att det är över tre veckor sedan klippningen. Hon måste ha en helt annan typ av ull än de andra. Förra hösten var hon sliten efter att lammen vants av, då fick hon smeknamnet Loreen eftersom hon såg ut som en ren när pälsen bara hängde helt rak på sidorna utan tillstymmelse till lockar.

Nu blir det förhoppningsvis täta uppdateringar om vad som händer här på Sjögårdens Lamm, välkomna att följa oss här på hemsidan eller kom och hälsa på!

Det är på gång nu!

Det är på gång nu!

Ute i kylan?

Då finns det en lösning! Våren är på väg anar man, men bäst att inte låta sig luras utan att inse att det kommer att vara kallt ett tag till. Vi har nu nöjet att presentera ett verk förfärdigat av en granne:

Varmt och kallt på samma gång

Värmer en frostig dag

Ingen av oss här på Sjögården kan sticka, därför är vi extra tacksamma för att en av våra fantastiska grannar skapat något såhär fint av ullen från våra djur.

Vi har mer garn – vem är nästa att få sitt alster publicerat på hemsidan?

Ingen mer specialkost

10037 är den enda av våra tackor som inte är helt galen i pellets. I början lämnade hon ibland en del av sin ”specialkost”, men efter ett tag började hon ignorera spannen mer och mer för att bara äta ensilage direkt från balen på gången så nu får hon klara sig utan kraftfoder.

Lättillgängligt!

Lättillgängligt! Men vissa måste såklart krångla till det ändå…

Att äta där man når där man står på golvet ligger såklart inte för bråkstaken 16051 som mer än en gång satsat för att komma upp på själva balen, dock utan att varken lyckas eller kunna fångas på bild.

Lammen har nu efter att inte längre komma ut i ”leklandet” på gången med liv och lust anammat sitt ”dagis”. Där har de förutom pellets även en liten mini-höhäck (byggd av ett fd tidningsställ faktiskt), tackorna gör allt de kan för att nå dit – trots att det givetvis är exakt samma foder som på det riktiga foderbordet. Tydligen är även konserverat gräs grönare på andra sidan 🙂

Föräldrafritt!

Föräldrafritt!

När de ”riktiga” lammen kommer så får det givetvis bli ett större dagis, men till dessa två räcker det här. De brukar inte ligga där inne och vila, som lammen annars gärna gör när de är en större grupp, utan är bara där för att få matro. Ibland vill de dock hänga med de vuxna:

Vi kan också!

Vi kan också!

Nog minns man sedan man var liten hur tråkigt det blev vid ”barnbordet” efter ett tag, det kanske lammen också tycker? Duktiga mamman ser till att de är väl omhändertagna fortfarande, det räcker att man lyfter upp ett av lammen för att hon ska bli orolig även om hon står precis intill. För henne är de uppenbart inte redo för vuxenlivet än, hon är minst lika engagerad nu som den där iskalla natten i januari:

Är det bara drygt fem veckor sedan?

Är det bara drygt fem veckor sedan?

Förberedelser för tredubbling

Nej, vi ska inte utöka själva produktionen (än) men om tackorna får i snitt två lamm så har vi om ett par månader tre gånger så många ulltussar i varierande storlek. De första väntas om ungefär fyra veckor, lite tidigare än vanligt.

Som vanligt fick tackorna bli klippta inför lamningen. De är i oförskämt gott hull och flera var så motspänstiga att stackars fårfrisören Gert fick kämpa ordentligt med dem.

Man kan ju förstå att de protesterar...

Man kan ju förstå att de protesterar…

Till slut var alla klara och som vanligt blev det lite bråk bland dem. Det är som att de inte känner igen varandra i de nya frisyrerna och måste fastställa vem som bestämmer på nytt. Lammen hittade dock snabbt till mamma när allt ståhej hade lagt sig:

Mysigt även när hon är korthårig

Mysigt även när hon är korthårig

Under några dagar efter klippningen fick tackorna sin första dos selen inför lamningen. De låter sig lätt luras om man blandar det med pellets 🙂 På ett effektivt sätt har även både ”tjuvlammen” och de ännu ofödda lammen fått sitt skydd mot gasbrand.

Laddat!

Laddat!

Vanligtvis vaccinerar man bara de dräktiga tackorna och lammen får då ett skydd mot denna läskiga sjukdom via råmjölken men 10037 fick givetvis inget vaccin i förväg eftersom hon hamnade lite i otakt. Från några veckors ålder går det dock bra att vaccinera även lamm så även dessa fick ett  stick igår kväll. Detta bekom dem inte alls men de blev lite sura, särskilt 16001 som hon nu heter, när de fick öronbrickorna isatta.

Flodhäst?

Flodhäst?

Den här kanske inte så smickrande bilden togs för ett par veckor sedan. Det råder inget tvivel om att det blir lamm i vår, alla tackorna börjar bli rejält runda. Lova att inte säga något till dem, men de kommer inte att få mer än högst obetydliga mängder pellets inför lamningen för de är alla i mycket gott hull. Lika mycket som vi längtar efter alla nya små lamm så ser vi fram emot att det är över och fåren är ute i det gröna.

I sitt rätta element!

I sitt rätta element!

Specialkost

10037 mjölkar nog som en ko med tanke på hur lammen växer. För att hon inte ska gå ner sig för mycket får hon komma ut på gången och äta kraftfoder morgon och kväll. De andra tackorna tycker att det är djupt orättvist!

Avundsjuk på lyxfrukost!

Avundsjuk på lyxfrukost!

Lammen följer såklart gärna med ut. I början bar vi ut dem först för att få mamma att oroligt följa med men nu har alla tre lärt sig rutinerna och väntar oftast vid dörren 🙂

På plats FÖRE mamsen till och med!

Släpp ut oss!

När den här bilden togs var 10037 på andra sidan foderbordet men lammen var ändå på plats och ville komma ut i det som de betraktar som sitt lekland. Där kan de roa sig med allt möjligt. Man får verkligen övertala dem att gå ”hem” igen när pelletsen är slut.

Undersökning av ullsäckar

Undersökning av ullsäckar

Provsmakning av balsnöre

Provsmakning av balsnöre (inte så gott tydligen, spottades snart ut)

Imorgon är det slut på anonymiteten. Öronbrickorna, som fick beställas lite akut när det blev överraskningslamm, har kommit. Man borde ju inte behöva vara beredd i januari när man har får som inte ”kan” lamma på vintern… Men vissa vill tydligen inte följa regler, och vi klagar inte över att ha extra lång lammklappningssäsong!

Fast det är ju inte så dumt att ligga i halmen heller!

Märkvärdiga, men inte märkta!

 

 

Mjölk, det är grejer det!

Årets ”tjuvlamm” är ganska försigkomna med att öva på att äta ensilage, men mest lever de såklart på mamma-mat. De växer så det knakar – i lördags hade båda lammen på sina nio levnadsdagar ökat med 50 % i vikt!

Trygghet och mat, vad mer kan man begära?

Supermamma med stenkoll!

Trygghet och massor av mat, vad mer kan man begära? Det är nog ganska bra att vara ett lamm tror vi 🙂

Chockhöjning

Nu har ulltussarna varit inne i nästan tre månader och bädden har vuxit rejält. Kanske har den fuktiga inledningen på vintern bidragit till att vi har fått strö extra mycket. ”Ardennerlammet” (som ska heta 16051 men inte har fått sina öronbrickor än) har snabbt lärt sig utnyttja detta. Vi kallar honom ardennerlammet för att han är så stor och kraftig. Han är dessutom väldigt framåt och nöjde sig såklart inte med att stå utanför foderbordet och äta…

Busunge!

Busunge!

Vi visste ju att vi skulle bli tvungna att höja upp foderbordet under stallperioden och idag var det dags. Tredje vintern med får nu och vi lär oss hela tiden. Först höjdes ätfronterna upp provisoriskt för att vi skulle komma åt att lägga på den nya bottnen.

ccccc

Öppet mål för ardennerlammet!

16051 tog sig givetvis genast upp på foderbordet men fastnade inte på bild… När foderbordet sopats rent lade vi på reglar och pallar:

Nytt för i år!

Nytt för i år!

Snart klart för plyfaskiva!

Snart klart för plyfaskiva!

Tack vare reglarna blir det ytterligare 45 mm högre än vad det blev förra året. Man får akta huvudet när man går på foderbordet 🙂

När vi efteråt lade på nytt foder var det nog väldigt ovant för de små grå att nätt och jämnt nå in med huvudet över kanten, fast drivkraften att hitta mat hjälpte dem som vanligt!

Nästan så att man får stå på tå!

Nästan så att man får stå på tå!

Själva förhöjningen är lika mycket totalt som allt det ljusa trärena man ser på bilden. Nu hoppas vi att det ska klara sig till betessläppet så att vi slipper lamm på foderbordet.

Det bästa som finns?

Det bästa som finns?

Vi ser inte mycket på tv, men vi står gärna länge och bara tittar på fåren när de äter. Det låter nog inte så kul, men det är faktiskt beroendeframkallande…!

 

Red light district, nu även i Sörby!

Oj, tänker ni kanske nu – vad är det som står på? Det är inte så farligt som det låter… För att lammen skulle slippa lägga allt krut på att hålla värmen i den rådande arktiska kylan fick de en värmelampa. Vi kunde inte hänga upp den på ett säkert sätt inne i kojan men där inne är det faktiskt hyfsat varmt ändå. Efter att 10037 varit lite skeptisk i början förstod hon sedan att det var ju riktigt mysigt där inne.

Hela familjen inne i kojan

Hela familjen inne i kojan

Istället placerades lampan så att lammen skulle kunna ligga under den utan att komma alltför långt från mamsen när hon stod vid foderbordet. Men tydligen tyckte även 10037 att det var skönt med extra värme 🙂

Hela familjen i strålkastarljuset!

Hela familjen i strålkastarljuset istället!

 

Vårkänslor…?!

Nja, inte direkt. Igår var årets hittills kallaste dag med 18 minusgrader. Från husveterinärens arbetsplats såg det ut såhär:

Vackert!

Vackert!

Men oj, vad kallt att jobba ute...

Men oj, vad kallt att jobba ute…

Hur går det ihop med att vi lovade ju vårkänslor för bara någon vecka sedan? I någon mån fick vi faktiskt rätt. Igår kväll syntes det på 10037 att hon började förbereda sig för lamning. Hon gick runt och ”bäddade”, reste och lade sig men det hände liksom inget mer. Hon har lammat fem gånger innan så det saknas inte rutin. Efter någon timme fick husveterinären skala av sig ett par lager kläder och känna efter. Två nosar och tre framben, inte konstigt att det blev trängsel i utgången. Efter lite omorganisering kunde två lamm dras ut, först ett stort (5 kg) och sedan ett jättestort (6,7 kg)! Duktiga mamman gjorde så gott hon kunde för att slicka dem torra men det är ett otacksamt uppdrag i sådan kyla.

Alldeles färska!

Alldeles färska!

På med kläder igen och snabbt som ögat mjölka ur för att snabbt kunna ge mjölk (energi!) till lammen. Med stort begär drack de glupskt vid blott ca 5 minuters ålder:

Mamma håller också lite koll

Mamma håller också lite koll

För att skydda lite mot kylan byggde vi en ”koja” genom att lägga en skiva över grindarna och täta med halm och filtar så att lammen skulle få det lite mer ombonat. Det har idag kompletterats med värmelampa.

Faktiskt flera graders skillnad jämfört med utanför kojan!

Faktiskt flera graders skillnad jämfört med utanför kojan!

Det minsta av lammen (som kom först) verkade lite mer fruset och inte riktigt lika stadigt på benen. Tack vare kameran kunde man dock utan att lämna sängvärmen se att hon var uppe och diade flera gånger under natten.

02.38, med huvudet fortfarande på kudden, skönt att se!

02.38, med huvudet fortfarande på kudden, skönt att se!

Idag har lammen varit som lamm är, otroligt framåt och ständigt hungriga. Bagglammet (med vitt på nos och panna) är väldigt ”pratigt” och påkallar ständigt mammas uppmärksamhet. Han ser redan ut att vara ett par veckor gammal med sina kraftiga ben!

Stor och stark!

Stor och stark, om än lite suddig!

Efter en kanske lite svagare start så är tacklammet nu också väldigt piggt och tar för sig, även om brorsan inte är så hänsynsfull alltid:

Trängsel även vid mjölkbaren

Trängsel även vid mjölkbaren

När man sedan har ätit (och ätit och ätit) är det skönt att ta igen sig lite 🙂

mmmm

Fullt fokus på den som hamnade utanför bilden, en riktig supermamma är hon!

Kloka, men inte läskunniga

En del menar att får är dumma, men det tycker inte vi.  10037, kanske vår osnyggaste tacka – är hon korkad eller smart? (Hon är förvisso snäll och väldigt duktig mamma, det räcker gott och väl när man är ett får.) Som enda individ var hon extremt sen med att lära sig sticka in huvudet i de nya ätfronterna. Det var flera tackor som var lite rädda och som mest åt genom att bara hålla inne nosen mellan spjälorna för att sedan så sakta våga sig längre och längre in med huvudet. 10037 angrep det på ett annat sätt. Om hon stod bredvid en som fattat och hade hela huvudet inne så puttade hon bryskt bort den för att få den ”öppna” platsen, men då stängdes den ju… Så höll hon på i flera månader, men nu har hon hittat en teknik för att äta utan att störa de andra. Mindre intelligent kan man tycka, men hon såg det säkert som att hon ville ha ett ”sånt där ställe där hela huvudet får plats”! Supersmart ju 🙂

Men, läskunnig verkar hon däremot inte vara…  På Gotlandsfårsföreningens hemsida står att läsa ”Gotlandsfåren har en starkt årstidssbunden brunst och lammen föds på våren”. Så brukar det ju vara, men nu ser 10037 ut såhär:

Rund om magen...

Rund om magen…

... med välfyllt juver...

… med välfyllt juver…

Det ser inte ut att dröja till våren, eller hur?