Nja, får räknas kanske inte till de mer intelligenta djuren… Fast beror det inte mest på att det som de är bra på inte är sådant vi kan utnyttja? Hundar däremot, de anses väldigt kloka och lättlärda – fast allt de hjälper oss med är ju egentligen en medveten ”förädling” av deras naturliga beteende. Att man inte kan lära får apportera eller markera narkotika beror nog inte på att de är dummare utan på att de aldrig under evolutionens gång behövt bära hem bytesdjur eller på långa avstånd lukta sig till var det finns mat. Omvänt är det så att medan hundar glatt äter upp både hud och ben (åtminstone på mindre bytesdjur) trots att det knappt innehåller någon näring alls så vet fåren exakt var de ska hitta de mest näringsrika delarna av fodret. Med millimeterprecision lämnar de alla grova delar kvar och äter bara det finaste av gräset. Högst av allt rankar de färska blad som är bland det mest energitäta som finns i naturen för växtätare.

Aj löv jo!

Entusiasmen går inte att ta miste på! Här är det lite syren som röjts för att göra plats för staketstolpar. När lammen kom ut på vallen första gången så vågade de modigaste (och vigaste!) sig rätt högt upp i sin jakt på det gröna guldet:

En del har ju kommit upp sig lite!

Längs med kanten av vallen växte det diverse frodigt grönt som delvis inte såg så får-aptitligt ut och planen var att kapa ner det med röjsågen. Ulltussarna gjorde dock ett otroligt bra jobb, det tackar vi för 🙂 Röjsågsarbete finns det så det räcker ändå!

Först som en djungel…

… och sedan som ett kalhygge!

Vartenda blad blev avbetat och nu ser det mycket prydligare ut i slänten. För att utnyttja denna otroliga kapacitet att göra gräs till protein (försök själv om du kan!) så bra som möjligt har vi fåren i ganska små fållor. Då betar de mer effektivt och gräset blir inte så grovt och förvuxet. Är de riktigt missnöjda med betet brukar de självmant gå mot grinden in till nästa fålla som för att visa oss att det är hög tid för lite mer delikatess-artat gräs. Lite bortskämda kanske?