Äntligen är korven här! Efter långa diskussioner vid köksbordet enades vi om tre olika smaksättningar, nämligen

– Premiärkorv, som vår allra första korv! Lite mer grovmalen än förra årets och lite starkare (men samma typ av) kryddning där timjan och vitlök står i centrum

– Vinnarkorv, med smak av fänkål och koriander. En lammkorv med just den smaksättningen ingick i vinnarmenyn vid tävlingen ”Årets kock” 2011.

– ”En västgötsk grek”, smaksatt med ost av fetatyp från Påverås gårdsmejeri, soltorkade tomater och oregano.

Inte så stora paket så man kan prova alla smaker!

Korvarna ligger i paket om ca 200 gram som kostar 45 kronor. De passar nog bäst på grillen men går också fint att steka. Vi planerar för ytterligare korvtillverkning i höst och tar tacksamt emot förslag på andra spännande smaksättningar. Korven låter vi precis som förra året tillverkas av Claessons charkuteri i Falköping.

Nu när alla slåss om att ha det mest lokalproducerade så vågar vi utmana: Lammen åker tre mil till Skara, köttet tre mil därifrån till Falköping och korven därefter en mil till Sjögården. Är det någon färdig, men inte hemmagjord,  produkt som slår det månntro?

Såhär provsmakade vi förresten:

Triss i korvar – vilken blir din favorit tror du?

Så enkelt (?) är det. Om man väljer att äta kött så måste man acceptera hållningen av djur för detta ändamål (undantag för viltkött) samt att friska djur avlivas för att bli mat. De flesta av oss äter ju kött och då har man – tycker vi – en möjlighet att påverka hur djuren hålls genom att välja vad som hamnar på tallriken. Mycket av det importerade köttet marknadsförs med att djuren föds upp naturligt på bete men den produktionen är inte alltid så djurvänlig. Här kan du läsa mer om vissa systemskillnader mellan svensk och sydamerikansk produktion.

Vi fick ju två ”tjuvlamm” i februari, trots att Gotlandsfår egentligen inte ska kunna lamma så tidigt… Det hade ju dock den fördelen att vi tidigt hade två slaktfärdiga lamm. Inom ett par veckor kommer vi därför snart att kunna leverera korv i tre olika smaker, perfekt nu när det äntligen blivit lite grillväder 🙂

Ulltussar på väg!

Inför slakten märktes alla djuren med extra öronbrickor så att vi får tillbaka köttet och skinnen. Lammen fick sällskap av två utslagstackor – 14013 vars lamm fick ledinflammation och inte kunde räddas samt 00032 som inte blev dräktig.

Det är med dubbla känslor man lastar av sina djur vid slakteriet, men vi vet att de fått bästa omvårdnad varenda dag de har varit hos oss – då blir det ett kött som man kan äta med gott samvete!

Midsommarvädret är traditionellt  det stora samtalsämnet den här tiden på året. Som vanligt verkar det bli ”ostadigt”, vilket väl är meteorologernas sätt att slippa säga ”ni kommer inte att kunna sitta ute på midsommar”… Även ulltussarna verkar ha koll på prognosen 🙂

Här finns det skydd!

En glad midsommarhelg önskar alla vi på Sjögården!

I ulltussarnas värld gäller inte ”Beach 20XX” utan snarare att både inför och under sommaren lägga på sig så mycket som möjligt. I helgen var det dags för en avstämning. Ett av rekordlammen som vägde så mycket som 6,7 kg vid födseln satte ett nytt rekord genom att väga hela 39 kg vid 2½ månads ålder. I genomsnitt har hon vuxit 442 gram per dag sedan hon föddes den 26 mars!

Årets supermamma 10106 satte ju rekord i kullvikt med 15,5 kg. Det har gjorts otaliga försök att fånga dem alla på bild men de är hopplösa och står alltid åt olika håll.

Supermamma och supertrillingar

Till slut fastnade de, men de poserar tyvärr inte så snyggt…  Nu väger de sammanlagt imponerande 77,5 kg, mer än sin mamma. Hon har dock behållit hullet oväntat bra trots både hög mjölkproduktion och dåligt bete.

Inför vägningen fick alla samsas i fållan. Tackorna var mest i vägen så dem släppte vi ut efterhand som de försökte tränga sig fram vid vågen.

Insamlade!

Några av lammen försökte hålla sig undan men till slut var alla på rätt sida om grindarna och vi kunde sätta igång.

Med stort fokus justeras tyngden på vågen, notera att det nu faktiskt är tillräckligt varmt att jobba i kortärmat!

”Stå stilla nu då, annars går det inte att se vad du väger” 

Vågen är av den analoga typen så man får snällt anteckna själv. Fördelen med den robusta konstruktionen är dock att vågen kan stå ute hela sommaren så att vi kan väga lammen ganska ofta utan att ta in dem. Det gör bland annat att man vet vilka lamm som är slaktmogna först. Dessutom kan man använda informationen i avelsarbetet för att se vilka tackor som ger lamm med bra tillväxt. Det går ju inte att jämföra lammen med varandra rakt av eftersom de har ganska stor åldersspridning. Även antalet lamm per tacka har stor betydelse, trillinglammen har generellt lägre tillväxt än en- och tvåfödda lamm.

Vafalls?! Hästar?! Så som vi benhårt förnekade att vi skulle ha hästar när vi tog över Sjögården eftersom det var en typisk ”hästgård”. Vi tycker ju snarare att det är den optimala FÅRgården. Har vi nu ändrat oss till slut? Nädå, hästarna sitter prydligt samlade under huven på vår nyaste medarbetare 🙂

Gnäggar inte och äter inget gräs

Traktorn har redan kunnat vara till stor nytta. Man kan bland annat underlätta förflyttning av grindar väldigt mycket genom att hänga dem på balspjutet.

Fårgrindar på väg mot utearbete

Grindarna har använts för att dela in tackorna i grupper under stallsäsongen och för att hålla dem ifrån lammens dagis. Nu tjänstgör de ute när vi samlar in ulltussarna för till exempel vägning och klövklippning. Genom att grindarna alltid står på betet är de väldigt trygga med dem och brukar snällt låta sig fångas in mot lite pellets som belöning.

Något av det viktigaste när man skaffar sig en gård är att få bra grannar. Inte så lätt att kolla upp i förväg men vi lyckades verkligen! Inte nog med att vi får låna en del mark av supergrannen Olof – han har nu både plöjt, harvat och sått ett fält där det ska bli ny vall till fåren! Ringvältningen kunde vi dock göra själva, om än med lånad ringvält.

Hemmahörande på granngården

Vallen består av havre med insådd av en särskild gräs- och klöverblandning för får som är tänkt att ensileras som så kallad helsäd i juni. Då får vi ett bra höstfoder till tackorna när de inte har så stort näringsbehov och kan sedan släppa lammen på återväxten under senare delen av sommaren. Det är annars en utmaning med lammproduktion att gräset är som bäst i början av säsongen när lammen är små. På sensommaren när lammen kan och behöver äta mycket bete så avtar gräsets tillväxt.

Inte så grönskande än så länge…

… men vi ser att det har börjat gro. Värmen har inte riktigt infunnit sig men det har åtminstone varit några soliga dagar nu så växtligheten borde snart ta riktig fart hoppas vi!

I tisdags kväll när det var dags för kvällsklappning upptäckte vi att det allra yngsta lammet, då knappt två veckor gammal, inte kunde gå på frambenen. Ingen riktig feber och verkade egentligen pigg men kom inte upp utan tog sig fram ”kravlande”. Selenbrist kan ju ge muskeldegeneration (”lamm-lamhet”) men vi ger extra selen enligt konstens alla regler så det kändes osannolikt. Det var (som vanligt denna hopplösa försommar) kallt och regnigt så det var svårt att undersöka om någon led kändes varm. Lite på chans om att det trots allt skulle vara ledinflammation behandlades lammet med penicillin, smärtstillande och för säkerhets skull även selen. Mammans juver var sprängfyllt eftersom han antagligen inte lyckats dia så vi höll fram honom så att han kunde äta.

Dagen efter var han rund om magen och juvret på tackan mjukt så han hade uppenbarligen ätit under natten. Rörelsemönstret dock tyvärr oförändrat…

Åh, man får ont i hjärtat, eller hur? Han verkade dock så pigg och hade ju ätit så det fick bli fortsatt behandling och bärhjälp när tackorna skulle flyttas så att han slapp försöka hänga med i deras full-fart-mot-nytt-gräs-tempo. För då går det undan!

Vi tyckte oss kanske se en liten förbättring igår kväll och idag, hurra hurra, då var han såhär pigg:

Med gott självförtroende före mamma. Visst är han lite svag fortfarande men nu hoppas och tror vi att det kommer att ordna sig!

Minstingen i gänget, än så länge!

Lammet som står på andra sidan sjuklingens mamma är drygt en månad äldre, otroligt hur snabbt de växer!