Kategoriarkiv: Får

Välkommen Konny!

Eftersom vi vill spara lite ungtackor och betäcka dem i höst kunde vi inte behålla Jonte som avelsbagge, trots att vi var väldigt nöjda med honom. Han har istället fått flytta till Frändefors där han får nya damer att sällskapa med.

På väg mot nya uppdrag!

På väg mot nya uppdrag!

Efter intensiva spaningar kunde vi efter mycket funderingar bestämma oss för vilken ny bagge vi skulle satsa på. Genetiskt så är de yngsta individerna bäst, eftersom avelsarbetet hela tiden går framåt. Vi ville dock ha en äldre bagge med mer data och som vi visste skulle göra sitt jobb.

Valet föll på Nors Komatsu, från den kända avelsbesättningen Nors på Gotland.  Hans första ”uppdrag” blev att noggrant tvätta sina fötter i Zinksulfatlösning. Det gör man för att sjukdomen fotröta inte ska spridas. Han kommer från en friförklarad besättning men detta är en extra säkerhetsåtgärd. Vi har gett honom smeknamnet Konny 🙂

Konstigt jobb det här...

Konstigt jobb det här…

Efter fotbadet blev det torkning i en annan liten fålla. Han tog det hela med ro som tur var, får är ju inte alltid så glada att vara ensamma.

Alltså, var har jag hamnat egentligen...?

Alltså, var har jag hamnat egentligen…?

Sedan fick han komma ut till våra två utslagstackor där det blir karantänsförvar tills dessa går till slakt.

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Genom att ”flema” som det kallas att dra upp överläppen som Konny gör på bilden förstärks doften och det underlättar för baggen att veta vilka tackor som är i brunst. Efter de första hälsningsritualerna drog han sig dock tillbaka och gick för sig själv under eftermiddagen.

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Våra tackor ligger generellt bra till på storlek och tillväxt. På Nors ligger fokus framförallt på pälsegenskaper. Vi hoppas att det ska bli en lyckad kombination som ger riktigt fina miniulltussar till våren!

Sjyst leverans av sjyst kött!

Idag var det dags att hämta andra omgången av lammköttslådor från höstens slakt. Extra kul att kunna göra det utan att släppa ut ett enda gram koldioxid. Hur går det till, har vi tagit tåget till Skara lammslakteri måntro? Nej då, även om vi gillar att åka tåg och annan kollektivtrafik är det inte så praktiskt med 200 kg lammkött.

IMAG2064

Nissan Leaf – En udda fågel på Sjögården

Istället har hämtningen skett med gårdens nya elbil! Husbonden själv kör nämligen nu mera runt i en elektrisk automobil.

Att köra elbil är egentligen inga konstigheter förutom att det är vibrationsfritt, ljudlöst och att det inte släpper ut en massa cancerogena ämnen. Det som dock kan vara lite att tänka på är att man får planera sina resor. 10-12 mil är generellt inga problem med den här modellen vilket nog täcker in 95% av de flestas resor. Idag var det dock drygt 14 mil som skulle avverkas.

Hur löser man då det? Ja, antingen får man dra ner på tempot, köra försiktigt och ha lite räckviddsångest. Eller så får man helt enkelt stödladda lite under vägen. Den senare taktiken valdes!

På vägen mot Skara passade det lagom att inta lunch och lägligt längs E20 ligger vägkrogen Haralds. Där finns förutom ett gäng Superchargers för Tesla även en snabbladdare som Kvänum energi satt upp. På en halvtimma laddar man lätt i 80% av kapaciteten och 100% av magens kapacitet. Vidare till Slakteriet och inlastning av lådor.

IMAG2067

Lammköttet packat och lådan klar att tejpas igen.

Nästa hållplats är Sjögården där bilen långsamladdas medan lådor och kött märks upp. Långsamladdning i helt vanligt vägguttag är det som gäller hemma och ”full tank” får man normal sett över natten. Nu hann den stå inkopplad ett par timmar vilket ger 3-4 mils körning.

IRäckviddväg igen mot Herrljunga där vi hade fyra lådor att leverera till Stefan och Marie på Familjen Ringhs Saluhall. Nu visar och räckviddsindikatorn 82 km. Resan är ca 6 mil tur och retur så det borde gå!

Framme i Herrljunga ser batteristapeln fortfarande lovande ut. Vi lastar ut hos saluhallen där Stefan bjuder på lemonad som är så syrlig att man får smilgropar 🙂

Väl hemma igen visar indikatorn 35 km så det var med god marginal! Men måste erkänna att lite nervositet infann sig!

Första leveransen med elbil avklarad – definitivt inte den sista!

Psst… Självklart har vi bara sol, vind och vatten i ledningarna hemma på gården!

Blir det höst nu?

Vi hoppas på att sommarvädret återkommer (vi vill ju ha in fin halm!) men nog märks det av att hösten närmar sig? Ett tecken på det, förutom de allt tidigare kvällarna, är att den första ”ordinarie” slakten är avklarad. Igår åkte de åtta största lammen. Kvällen innan vägde vi dem och blev återigen imponerade av hur idisslare kan ta vara på gräs. Det största lammet, 15056 som vi hoppas att någon vill ha till avel, vägde hela 62 kg!

All träning på att gå in i fållan har betalat sig bra för lammen är verkligen helt lugna när de väntar på sin tur. Efter att pelletsen är uppäten så lägger de sig ofta och vilar.

Ja ja, det blir nog min tur snart...

Ja ja, det blir nog min tur snart… (Ursäkta den dåliga bildkvalitén!)

I samband med vägning fick de lamm som skulle åka till slakt sina ”åkband” på sig. De märks för att vi ska få tillbaka deras kött och skinn. Märkena underlättar också när vi ska sortera ut vilka som ska lastas in i lammtransporten. (Låt er inte luras av att den har en häst på sidan, det ÄR en lammtransport 🙂 )

Redo att åka och faktiskt nöjda med det!

Redo att åka och faktiskt nöjda med det!

Här har vi sorterat lammen i två olika grupper inför lastningen. Lammen tyckte som vanligt att ”allt nytt är spännande” och trippade snabbt in i transporten. En del skulle kalla det för att man lurar dem för det är ju faktiskt deras sista resa men vi tycker bara det är bra att de är så lugna och tillitsfulla. Det ger ett stressfritt kött som smakar gott, även efter att man ätit upp det!

 

At-tackor, eller stavas det kanske attack-or?

På skånska kan ordet ”attacker” ibland kan låta som ”attackor”. Attackor är dock något helt annat, nämligen tackor som går till attack 🙂 Fredlig attack, ska tilläggas!

Ikväll har de fått komma upp på ”kobetet” som nu ska betas efter att balarna körts hem. Då skulle man i sin enfald kunna tro att det skulle gå att ta lite mysiga bilder på nöjda betande får i kvällssol, men icke. Klappa mig, klappa MIG, NÄ – KLAPPA M-I-G!!

En enda hygglig närbild blev det, dock kände sig ”Lillfemman” (14005, dotter till 00005) tvungen att vända på huvudet i exakt fel ögonblick…

Men de är fina ändå, de små grå!

Men de är fina ändå, de små grå!

I övrigt blev det bara närbilder, här följer ett urval:

Försökte smyga fram och ta en bild rakt framifrån, men mysfår låter sig inte luras!

Försökte smyga fram och ta en bild rakt framifrån, men mysfår låter sig inte luras!

Sekunden efter närmare...

Sekunden efter närmare…

... och närmare!

… och närmare!

Det är väl ett angenämt problem att så många av ulltussarna är så sociala, det är ju faktiskt viktigare att de är fina än att få fina bilder!

Inte snyggaste poserna kanske men åtminstone helfigur!

Inte snyggaste poserna kanske men åtminstone helfigur!

 

Samlar, men inte i ladorna

Efter att vi uppgraderade maskinparken med vår nya traktor för ett par månader sedan fick vi snart öppna kassakistan igen för att skaffa en balgrip. Tidigare har vi bara haft ett spjut men det går förstås bara att använda när balarna flyttas för att utfodras direkt. Noggranna spaningar på Blocket gav till slut resultat och vi lyckades få tag i en begagnad grip.

Döm om vår besvikelse när fästena, på grund av ett missförstånd, inte passade till vår traktor 🙁 Som tur är har vi inte bara snälla grannar utan också snälla personer i den närmaste släkten! Ett par kapskivor och en hel del svetsande gick det åt, sen kunde vi i skenet av pannlampor montera de nya fästena igår kväll. (Tänk om vi inte hade fått så mycket hjälp med våra ulltussar, då hade vi stått oss slätt!)

Sjögården – Balgripen: 1-0!

Bilden fick tas idag, för när vi var klara igår var det mörkt… Är det därför såna som vi kallas för ”månskensbönder”?

Balgripen fick genast bekänna färg och efter rätt så exakt nio turer ner till ”kobetet” var alla balarna hemma. Vi kallar det för kobetet eftersom det egentligen tillhör vår granne Olof och på den tiden hans gård hade mjölkkor så brukade de gå bland annat där. Det är inte jättefint med de stora vita plastade balarna, men känslan av att de kommer från ett fält som nu äntligen betas igen är desto finare!

För en god sak! (Och innehåller godsaker också!)

För en god sak! (Och innehåller godsaker också!)

 

Ulltussarna missnöjda med oss, men vi är väldigt nöjda med dem!

Igår skilde vi lammen från tackorna, inte årets bästa dag i deras kalender. Efter noggranna förberedelser med bland annat byggande av en rymningssäker drivgång gick det väldigt smidigt att ta in alla i stallet.

Man tager vad man haver...

Man tager vad man haver…

Väl på plats sorterades de så att lammen kom för sig. Tackorna flyttades sedan ner till det magra betet där Jonte och hans lilla miniflock på två tackor har gått i sommar. I vanlig ordning glömde de ”allt” så länge det fanns pellets 🙂 Även efter att den var uppäten höll de dock sig förhållandevis tysta och lugna. Åtminstone igår kväll…

Kan man hoppa över här tro?

Kan man hoppa över här tro?

Lammen fick tillbringa natten inomhus, dels för att minska rymningsförsöken och dels för att mönstringen skulle göras idag. I år har vi vägt dem upprepade gånger och har därför bra koll på att de flesta vuxit riktigt bra. Att bedöma deras kroppsform och pälskvalitet är något helt annat så det var med spänd förväntan vi tog emot deras ”betyg” från Birgitta Cederberg som mönstrade.

Kroppsform...

Kroppsform…

... och päls granskas noggrant

… och päls granskas noggrant

Gotlandsfår är en kombinationsras där man eftersträvar både bra slaktkropp och fina skinn. De vuxna tackorna ser inte alltid så snygga ut, särskilt inte de som haft tre lamm att föda upp, och all avelsvärdering görs därför genom att titta på avkommorna. Förutom att växa bra och kunna bli ett fint skinn så är det givetvis viktigt med ett bra temperament. Idag uppförde lammen sig närmast exemplariskt, det är verkligen skönt att ha tama och trygga djur!

Hur gick det då? Riktigt bra faktiskt! Av 18 tacklamm bedömdes hela 13 stycken tillräckligt bra för att sparas till avel liksom två av bagglammen.

En stjärna är född!

En stjärna är född!

Tackan 10059 på bilden fick ”bara” en bä-bis men det kompenserades av med att detta lamm var ett av de tre som fick maximala 5 poäng på både färg, lock och pälshårskvalitet! ”Lilla” 15002 vägde rekordmycket (6,7 kg) när hon föddes och nu har hon ökat rätt så precis 50 kg, tyngst av alla igår. Henne kommer vi att behålla men en del av de andra högt bedömda lammen är till salu.

Hur fina lammen än är så kommer huvuddelen att bli till köttlådor och skinn i höst. Första slakten är om bara ett par veckor – hör av er om ni är intresserade! Friska glada djur som gör en insats för att hålla landskapet, visst känns det som den bästa sortens kött?

Fårägarens bästa vän?

Det är mycket man behöver när man är i fårbranschen. Några av våra bästa vänner som våra trogna läsare minns är till exempel Snälla Grannar, Pelletsspannen samt Övervakningskameror (under lamningen). Även Betesputsen är en god vän för att man hela tiden ska kunna hålla gräset i kort och för ulltussarna maximalt aptitligt skick. Förra året sköttes denna syssla med hjälp av ”Snäll Granne”-metoden när vi lånade Olofs betesputs, men nu kan vi stoltsera med en alldeles egen 🙂

Idag var det dax att hyfsa till både det som betats tidigare i veckan och det som fåren faktiskt befann sig på för stunden. Det sistnämnda var något av en chansning, tänk om de skulle bli jätterädda? Deras största skräck verkade snarare (som vanligt…) vara att maten skulle försvinna och de uppehöll sig gärna framför traktorn, kanske för att försöka rädda det som räddas kunde?

Men AKTA er då!!

Men AKTA er då!!

Ingen kom till skada som väl var. Vi har ju trots det tråkiga vädret faktiskt inte fått så mycket regn tidigare men det är nu med råge kompenserat. Gräset behöver nu ”bara” lite ordentlig värme också för att kunna mätta alla hungriga munnar. Nu när lammen är så stora (och växer snabbt) är det som att släppa in ett nytt lamm var tredje dag.

Här var det var!

Halta tackor har vi haft av lite olika skäl, ni minns kanske 00049 från förra året till exempel? Fåren är ju extremt nyfikna och skadar sig ibland när de klättrar och hoppar för att komma åt något intressant att äta. Lammen har konstigt nog klarat sig hittills trots att de utsätter sig för diverse risker. Häromdagen var dock lilla 15008 rätt så halt på ett framben. Hon verkade pigg och vi lyckades inte fånga henne utan beslöt oss för att avvakta till dagen efter. Det syntes ingen förbättring men med hjälp av den väl inarbetade ”pelletsmetoden” så var hon snart fast. På själva benet kunde inga skador ses, däremot en svullnad i kronranden på innerklövens insida. Märkligt ställe för en böld tänkte husveterinären och kände efter försiktigt – då sprack den!

Omedelbar lindring!

Omedelbar lindring!

Själva bölden var liten och ”mogen” och då går det ofta bra att tömma ut varet fullständigt. Vi smorde på lite kopparpasta för att minska infektionsrisken och torka upp i området.  Lammet blev bättre nästan direkt – skönt att se!

Sommar och sol…

… längtar vi efter nu! Men gräset växer och de små grå också därmed. Nya rekordhållare i matchvikt är lammen 15056 och 15057 med vardera 51 kg vid senaste vägningen. Det var visserligen ytterligare två lamm med samma vikt men de är födda tidigare (15055) eller har inga syskon (15002). Extra roligt med dessa rekordhållare eftersom de är bortadopterade. Som flasklamm hade de antagligen inte varit i närheten av några rekord!

Rekordtrillingarna är nu uppe i sammanlagt 118 kg och äntligen lyckades de hamna på en vettig bild tillsammans med mamma:

Triss i tillväxt!

Triss i tillväxt!

På Sjögården har ”semester” tidigare år kunnat översättas med ”oavlönat arbete på hemmaplan”. I år var det ”enda” uppdraget att förfärdiga en altan, något vi länge suktat efter. Även i detta projekt gjorde den steniga marken sig påmind men efter grävande, sågande, skruvande och kanske någon enstaka svordom kan vi nu (när det inte regnar) inta middagen i kvällssol 🙂

Välkomna på fika och grillning!

Välkomna på fika och grillning!

På grillen blir det givetvis gärna korv, lammkotletter (det bästa som finns att grilla, alla kategorier?) eller lammrevben. Just revben vet vi att många har kvar längst ner i frysen efter att ha köpt köttlåda i höstas. Utan att skryta kan vi säga att alla som fått smaka har gillat dem – så våga prova!