Tjuvstart igen, fast nu av en annan sort!

10004 gav oss en försmak av vår genom att lamma redan i februari. Idag blev det istället tjuvstart för sommaren när Jonte i sällskap med de två tackorna utan lamm (00005 som miste sitt och 00032 som troligen aldrig blev betäckt) fick komma ut på grönbete lite före de andra. Förra året var vi ju lite begränsade av att inte ha staketen klara men i år har det ”bara” krävts lite översyn istället för hårt slit med spett och slägga. Stormen Egon var ganska snäll mot oss och knäckte endast två stolpar och de stod dessutom så till att de var lätta att byta ut. Att välja High Tensile-tråd har inte alltid känts som det smartaste för den är rätt svårjobbad men den hade faktiskt inte gått av på ett enda ställe trots att stora träd fallit över staketet!

Vi har ju fortfarande ingen fyrhjuling så det fick bli ”enhjuling” i år också:

Driftssäker och lättkörd

Driftssäker och lättkörd

Gräset är på god väg överallt men ändå inte så långt att det behövdes tas med röjsågen mer än på vissa sträckor – skönt! Det är inte precis en favoritsyssla men helt nödvändigt för att ha bra ström på tråden.

Ett mindre kärt återseende...

Ett mindre kärt återseende…

Viltet hade tydligen vant sig vid att grindarna inte var stängda i vinter för när vi gjorde det så såg det ut såhär efter ett par dagar:

Med stark tråd får handtagen ta smällen

Med stark tråd får handtagen ta smällen

Lättare att byta handtag än tråd dock och nu har alla grindar försetts med snitslar för att hjälpa älgar och andra att uppmärksamma trådarna. Dels för vår och fårens skull såklart, vi vill ju inte att det rymmer, men även för att det måste vara en fruktansvärd chock att springa in i strömförande trådar man inte sett.

Lite mer synligt förhoppningsvis

Lite mer synligt förhoppningsvis

Efter dessa förberedelser kopplade vi in aggregatet och påbörjade sedan ”betessläpp light”. Planen var att flytta dessa tre får till vår granne Olofs mark för vi vill lämna det bästa och närmaste till lammen som snart ska komma ut. Därför var det lite längre att gå än vid betessläppet förra året. Jonte fick gå i koppel och tackorna gick lösa. Vi hade givetvis utrustat oss med en spann pellets också 🙂 Förbluffande nog var de inte så jättefokuserade på den men allihop följde snällt med.

Som vanligt hopplöst att få bra bilder, särskilt när det gäller dessa extratama individer som inte kan komma nära nog för att bli klappade. De verkade i vilket fall nöjda med att vara ute och efter att ha sökt noga efter varenda pellets-atom så gav de de sig ut för att kolla sina nya domäner.

Damerna först!

Damerna först!

Jonte har ju varit i egen box sedan lamningen började så det känns bra att han får lite sociala kontakter igen. Förra året hade vi ju ingen bagge under sommaren men hoppas att han sköter sig så att vi kan få klappa lammen under betesperioden utan att han vill stångas och bråka.

Har du sett vad mycket grönt gräs? Och vi får äta SÅ MYCKET VI VILL!

Har du sett vad mycket grönt gräs? Och vi får äta SÅ MYCKET VI VILL!

Härligt för ulltussarna att vara ute och bra för naturen som inte växer igen – det måste väl vara definitionen av en win-win-situation?

 

Godis på dagis?!

I dessa tider av sockerförbud så känns det nästan rebelliskt att ge lammen godis på regelbunden basis… Men så gör vi 🙂 Liksom sina mammor älskar lammen pellets och de får det dessutom i fri tillgång – tur att mammorna inte vet om det!

Hemgjord krubba, naturligtvis!

Lite delar av det gamla foderbordet samt en avsågad spann blev på en kvart till en krubba som lammen (än så länge) faktiskt inte varken välter eller springer i. De yngsta lammen får inte i sig så mycket men de är framme och smakar vid bara ett par dagars ålder. Det är faktiskt så att våmmen utvecklas bättre om den unga idisslaren får kraftfoder av något slag. Detta känns lite ologiskt för i naturen finns ju ”bara gräs” men genom att ge pellets tidigt så skapar man bättre foderomvandlare.

Lammen är givetvis nyfikna även på ensilaget. I år har vi ju våra nya ätfronter som verkligen haft effekt på problemen men lamm på foderbordet. För att de inte ska frestas att ta sig dit bara för att äta har de även en kombinerad leksak och foderhäck i sitt dagis:

Både sysselsättning och näring!

Genom att den hänger fritt kan de inte klättra på den och fastna med klövarna i nätet. Och så verkar det som att de tycker att det är roligt att stånga på den också!

Ett av lammen som envisats med att ligga på foderbordet verkade väldigt intresserad av saltstenen som låg där. För att minska dragningskraften till att ligga på fel ställe fick saltstenen flytta ut i lammdagiset istället, också den upphängd:

Svårfångad!

De är ju väldigt nyfikna de små ulltussarna. Om vädret stabiliseras lite så hoppas vi att de äldsta snart kan få komma ut på bete. Det verkar som om de är sugna, eller vad tycker ni att det ser ut som?

Hallååååå, ska ni öppna snart eller?

Hallååååå, ska ni öppna snart eller?

 

 

 

Nya rekord!

I lördags fick den regerande guldtackan 10029 se sig slagen och det med besked. ”Örontackan” 10106 nedkom med tre bagglamm som vägde inte mindre än 15,5 kg tillsammans. Alla otroligt pigga och de blir givetvis väl omskötta av duktiga mamman. Tyvärr har vi inte fått några rättvisande bilder på underverken men det kommer!

Ett annat inofficiellt rekord satte en av våra favorittackor 00007. Hon hade så mycket mjölk att lammen hade svårt att ”få tag” i det spända juvret. Vi mjölkade ur och mjölkade ur, det ville aldrig ta slut… När båda lammen matats proppmätta fick vi ändå en dryg halvliter att frysa in för eventuella framtida råmjölksbehov.

Rekord i lugn respektive oro sätter lammet 15061 och ungtackan 14008. 15061 var minst av alla hittills (2,9 kg när han föddes) men väldigt självständig. Oroliga mamman tar sitt uppdrag på största allvar och vill ha honom under ständig uppsikt, inte så lätt när den lilla sonen hellre leker med de andra lammen i dagiset!

Orolig mamma gör sitt bästa för att hålla koll!

Ullig version av hönsmamma gör sitt bästa för att hålla koll!

Bilden nedan är tagen på natten. Coola lammet tyckte att han kunde sova ensam i dagiset men mamsen tyckte att han var alldeles för långt bort! Hon tillbringar merparten av sin tid ståendes med huvudet genom grinden för att komma åtminstone några centimeter närmare när han väljer att ”sova hos kompisar”.

Varför så långt borta??

Varför så långt borta??

 

Våran mamma är en klätterställning

Lamningen fortskrider för fullt! Lite drygt hälften av våra tackor har lammat och i avdelningen för de för de små är det fullt ös. Oftast när kameran kommer fram avstannar aktiviteten men ibland lyckas man fånga busandet på film:

En tacka måste vara tålig när hennes små lamm söker utmaningar!

Glädje och sorg – igen…

Sjuka tackan 00030 försämrades hastigt i torsdags och fick flytta till fårhimlen 🙁 Väldigt ledsamt, särskilt eftersom hon såg ut att vara på väg tillbaka. Efter sig lämnade hon två pigga och hungriga lamm. Lammbaren plockades fram och lammnäring inhandlades. Nej nej nej, tänkte vi – inte en repris av förra årets matande och fixande med stackars moderlösa bä-bisar! Det mest logiska alternativet, om man tänker strikt ekonomiskt, är ju att låta även lammen flytta till himlen – men det går förstås inte om man tänker med hjärtat!

Lite tur ska man dock ha ibland, på långfredagens morgon höll en tacka, 00040, på att lamma på morgonen när det var frukostdags för ulltussarna. Gotlandfsfår är ju extremt petiga med vilka som är deras egna lamm och inte så lätta att adoptera till. Den enda chansen är att lägga fram det tilltänkta adoptivlammet ihop med ett nyfött. Ett lamm var framfött och trots att det nya lammet gneds in med fosterhinnor och annat kladd så var det inte välkommet, hon märkte direkt att det inte var hennes eget på riktigt. Hon hade dock ett till lamm i magen och när det landade i halmen placerades adoptivlammet 15056 raskt först i en spann ljummet vatten (nyfödda lamm är ju helt blöta) och sedan gneds det in med så mycket slem och kladd som gick att uppbringa – DÅ gick det vägen och tackan ”gick på det”. Råmjölken mjölkades ur och gav de ”riktiga” nyfödda lammen i flaska så att inte deras adoptivbror skulle snuva dem på denna viktiga första måltid. För att verkligen säkerställa att adoptivbrodern luktade ”rätt” fick han på sig en halsduk av tackans efterbörd:

Nytt vårmode?

Nytt vårmode?

Ibland är det inte så fräscht att hålla på med djur… Men det är värt nästan vad som helst när man kan ta en sån här bild efter timmar av slit:

Egna barn och andras ungar, men för mig duger vilken mamma som helst!

Egna barn och andras ungar, men för mig duger vilken mamma som helst!

Lammen har ju inga skrupler avseende vem de diar på och de försöker ibland på fel tacka, vilket brukar straffa sig snabbt och rejält.

Brodern till adoptivlammet, 15057, blev nu ensamt flasklamm och det kändes förstås extra sorgligt, både moderlös och av med sitt sällskap låg han ensam vid sin lammbar. Hårdbevakning av tackorna hölls hela fredagen (hurra för kameror) och på kvällen lammade en erfaren tacka, 10098. Vi hade i förväg kollat vilka som tidigare fått trillingar för då ökar ju risken att de får de igen vilket utesluter dem som adoptivmammor. 10098 är inte så tam och var först lite skeptisk till att ha en människa så supernära och beredd under förlossningen men hon accepterade det efter en stund och fick som tur var bara ett eget lamm. 15057 behandlades på samma bryska vis som brorsan på morgonen och det gick vägen den här gången också! Utan halsduk till och med 🙂

Slutet gott, allting gott – skulle man kunna tro… Men idag så låg 00040 ihjäl ett av sina biologiska lamm. Eller så har det möjligen dött av något annat skäl först, men det såg ihjällegat ut när det hittades i boxen. Ett tråkigt slut på en historia som annars kunde varit idel solsken, tyvärr är det ju så det är att ha djur. (Man skulle kunna utesluta denna del av historien, men vi vill ju ge alla som följer oss en bild av vår verklighet, inte bara de idylliska delarna av livet på landet.)

Flera av tackorna ser nu närmast sprickfärdiga ut så vi väntar fler, och förhoppningsvis mer självgående förlossningar i helgen. Lammen växer så det knakar och har nu fått ett dagis där de kan äta pellets. De blir gärna klappade – hör av er om ni vill komma på besök!

Glädje och sorg…

Glädje: Tackan 00030 som behandlats med Gunde Svan-metoden är  väldigt mycket piggare och tigger till och med om pellets. Det kan ju tyckas tråkigt att låta saker tuggas om och om igen – men när det gäller idisslare så blir man riktigt lycklig av att se det där rytmiska malandet vara tillbaka!

Aptiten är tillbaka!

Aptiten är tillbaka!

Här är hon närmaste tackan till vänster i bild, genast framme vid foderbordet när nytt ensilage serveras, nu vågar vi känna oss säkra på att hon ska klara sig!

Det sorgligaste i vår får-karriär hände i förrgår; En av våra bästa tackor 00005 födde ett stort piggt tacklamm på förmiddagen. Husveterinären var hemma på blixtvisit någon timme senare – då låg det ett nöjt lamm med rund mage i halmen och allt verkade bra. På kvällen hittades detta fina och av både oss och ”Femman” väldigt emotsedda lamm dött i boxen 🙁 Som den duktiga mamma hon är var hon såklart utom sig och var rätt brutal i sina försök att få lammet att resa sig igen. Det syntes inga som helst skador på lammet som lämnades på obduktion dagen efter. Den vanligaste orsaken till att nyfödda lamm dör är faktiskt svält, i praktiken bristfällig övervakning av att lammet diat. Just detta lamm hade dock hela magen full av mjölk och obduktionen visade inte heller något annat uppenbart men det har tagits lite prover som kommer att analyseras de närmaste veckorna. Två av de allra bästa lammen från ifjol var efter denna tacka så det är ett avbräck både avelsmässigt men givetvis mest känslomässigt med denna förlust.

Mitt i den intensiva perioden av lamningar med allt vad det för med sig dök de sista skinnen från ifjol upp igår. Vi har bara hunnit kika väldigt snabbt på dem och precis som förra gången var det svårt att slita sig från dem – bilder kommer så fort vi hinner fotografera i dagsljus!

 

Har du provat Gunde Svan-metoden?

LCHF, 5:2, GI, tallriksmodellen, Viktväktarna – listan över olika dieter kan göras lång… Här intensivvårdar vi nu en stackars tacka som hade en jobbig lamning igår.

Hon verkade ”lammig” redan i fredags och när inget hade hänt till igår mitt på dagen undersöktes hon. Det visade sig att de båda lammen som fanns där inne inte kunde komma överens om vem som skulle ha företräde ut i ljuset. Efter diverse trixande kunde två efter omständigheterna pigga lamm förlösas. Otroligt vilken livskraft de har!

Blod och svett, men inga tårar!

Blod och svett, men inga tårar!

Tyvärr fick det ju bli rätt så hårdhänt hantering så lilla tackan blödde en del och hade ont efteråt. Hon fick genast både livmodersammandragande (oxytocin), penicillin (på grund av stor infektionsrisk) och smärtstillande. Först orkade hon inte engagera sig i sina nyfödda så vi mjölkade snabbt ur råmjölk och gav med flaska:

De första livsviktiga millilitrarna!

De första livsviktiga millilitrarna!

Efter lite återhämtning reste nyblivna mamman sig och letade upp sina små skyddslingar för att slicka dem torra. Man kan nog ALDRIG tröttna på att se detta!

Mamma-omsorger, det finaste som finns?

Mamma-omsorger, det finaste som finns?

Idag har hon varit hängig och verkar heller inte ha så mycket mjölk – att lammen skriker tyder på att de är hungriga. 10004 som mjölkar som en liten kossa har fått donera lite som vi har gett med flaska för lammnäring kan såklart inte mäta sig med äkta vara. Efter ett tips om behandling av tackor med nedsatt aptit från Fårhälsovården koktes idag havregrynsgröt som gavs med flaska direkt i munnen. En del kom utanför men en hel del hamnade nog faktiskt i magen 🙂

Att Gunde Svan tog en massa medaljer tack vare gröt verkade hon inte så imponerad av...

Att Gunde Svan tagit en massa medaljer tack vare riklig konsumtion av just havregrynsgröt verkade hon inte så imponerad av…

Givetvis inte uppskattat alls under tiden – men när det ströddes med ny halm på kvällen så åt hon plötsligt av den med god aptit – hurra hurra!

Hoppet lever!

Hoppet lever!

Att hon äter igen är såklart en stor framgång, men riktigt lugn kan man inte vara förrän man ser att hon idisslar också. De är tuffa, ulltussarna, så vi hoppas och tror att hon fixar detta!

 

 

Silverfärgade guldtackor

Visst måste man vara en guldtacka om man slår rekord? Nu är ju årets säsong långtifrån klar men igår noterade vi två prestationer som vi tror kommer att stå sig.

10029 gick under namnet Supertjockisen förra året när hon var helt gigantisk. Då fick hon tre lamm men ett var dödfött. Igår nedkom hon med ytterligare tre, i allra högsta grad levande och mycket pigga lamm. Det ena skuttade till och med i morse, ca 12 timmar gammal 🙂 Den sammanlagda vikten på lammen är hela 11,9 kg, därmed slog hon förra årets rekord i kullvikt på 11,7 kg som innehades av 10059. 10059 lammade också igår och först var det lite av en besvikelse att det bara blev ett lamm – men det vägde hela 6,7 kg!!

Ensam är stark - och stor!!

Ensam är stark – och stor!!

Ja, allt är ju relativt förstås, men för att vara ett nyfött lamm så är det stort med 6,7 kg, dessutom är det ett tacklamm. I boxen intill bor det lite fler:

Mamma håller koll på alla!

Mamma håller koll på alla!

Under tiden inlägget skrevs kunde 10037 följas på kameran, just nu har hon två lamm som ser pigga och målmedvetna ut. Mot juvret 🙂

Ulltussarna – påskliljorna: 1-0!

Till slut så lossnade det! Påskliljorna fick se sig slagna av lammen 🙂 På morgonen stängdes en tacka in för hon såg ut att vara vääääldigt nära lamning och vi skulle tyvärr åka till jobbet. Hon klarade det givetvis galant på egen hand och kunde följas noga via kameran, såpass noga att husbonden med kollegor såg lamm nummer två födas fram!

All vår början bliver svår...

All vår början bliver svår…

... men här hittar den ena fram...

… men här hittar den ena fram…

... och snart den andra också. Lycka!

… och snart den andra också. Lycka!

Nu är det igång och vi hoppas att alla tackorna är lika duktiga på 00033 på bilden. Vi fick ju lite mjukstart förra året  utan ungtackor, nu har vi sex stycken som lammar för första gången.

Välkommen våren – och lammen!

Men kom igen nu då!

Som vi har laddat… Men inget litet lamm verkar vilja titta ut riktigt än. De första är beräknade 23 mars men felmarginalen är ca 5 dagar, åt båda hållen. Ja ja, SÅ länge till behöver vi nog inte vänta om man ser hur vissa ser ut:

Välfyllt mjölkförråd!

Välfyllt mjölkförråd!

Hur har vi laddat då? Visa av erfarenheten sedan förra årets lamm-på-foderbordet-invasion har vi sedan innan byggt nya ätfronter. ”Tjuvlammen” har hittills inte forcerat dem och det bådar ju gott. Vidare så har vi monterat krokar så att lammboxgrindarna kan hänga mer lättillgängligt inne hos tackorna:

Budgetvarianten i trä, egen design...

Budgetvarianten i trä, egen design…

...respektive lyxvarianten av metall, inköpt.

…respektive lyxvarianten av metall, inköpt.

Eftersom det kändes trångt redan med 22 tackor plus lamm ifjol, mot årets 27, så har vi inrett en extra box vid det gamla kvigfoderbordet:

Bara en väldig massa halm än så länge!

Bara en väldig massa halm än så länge!

Löjligt generöst med halm men här finns ju ingen brunnen bädd undertill så det behövs för att de unga lammen som (förhoppningsvis) snart flyttar in där inte ska lägga onödig energi på att hålla värmen. Det fanns bara halmedkast i andra änden på stallet så vi har sågat upp ett nytt. För att hindra halmen från att hamna över diskbänken fick det tillverkas ett tjusigt (nåja, praktiskt åtminstone…) draperi:

Också egen design, tro det eller ej!

Också egen design, tro det eller ej!

Just diskbänken är i sig också en förbättring från förra året. Det är den som satt i köket när vi kom hit. Vi gillar återanvändning 🙂 Lyxigt att ha rinnande varmt vatten lättillgängligt om man till exempel ska assistera med en lamning.

Inför alla tackor som ska gå i ensambox så har vi också förberett vattenspannar med upphängning samt spannar att ge pellets i om det inte går att bygga alla ensamboxar längs foderbordet:

Äta och dricka bör man annars dör man!

Äta och dricka bör man annars dör man!

”Tjuvlammen” har nu blivit riktigt kaxiga och följer gärna med mamma ut på gången när hon ska få sin extra pelletsranson. De har börjat äta pellets i sitt lammdagis men försöker också sno åt sig lite extra:

Familjemiddag?

Familjemiddag?

De växer bra och väger nu nästan fyra gånger så mycket som när de föddes för drygt tre veckor sedan.

Det är svårt att ta bra ”tjockis-bilder” men favoriten Tian fick trillingar förra året, nog ser det ut att kunna bli så i år också?

Hur många gömmer sig där inne?

Hur många gömmer sig där inne?

Lika förväntansfulla som vi är nu, lika trötta kommer vi att vara när det är över… Kanske kanske finns det något nytt att rapportera om redan imorgon…? Håll tummarna!