Det här med gräs…

I P1:s ”Vetandets värld” kunde vi i igår höra att det nu blir allt vanligare att svenska lamm inte fått gå på bete. Ibland framställs denna typ av djurhållning som något väldigt negativt för djuren. Matematiken är dock enkel, vill vi ha färskt lammkött på våren så kommer de lammen inte att ha varit ute – för det finns som bekant inget gräs i Sverige på vintern! Det beror alltså inte på att dessa lamm i högre grad behandlas som ”en del av en industri”.

Det är fantastiskt fint att se betande djur och det är också deras naturliga beteende som vi givetvis ska låta dem få utlopp för när så är möjligt. Tackorna som är mammor till de inomhusuppfödda lammen går såklart ute  och betar när de kan.

Lammuppfödningen skiljer sig generellt rätt mycket från uppfödningen av nöt och gris där man tar ungen från sin mamma relativt sett väldigt mycket tidigare. Så kallade vårlamm, som slaktas vid 3-4 månaders ålder på våren, har oftast inte vants av alls utan går med sin mamma hela tiden och kan dricka mjölk parallellt med att äta vanligt foder. Våra lamm vänjs av vid ca 4 månaders ålder och fortsätter därefter att gå på bete i en egen grupp.

Självklart vill vi helst att ni äter kött från oss, men svenskt inomhusuppfött lamm är inget dåligt alternativ för den som prioriterar god djurvälfärd. I en del stora ”betesländer” som till exempel Nya Zeeland där så gott som alla lamm föds upp på bete utförs kirurgiska ingrepp som kastrering och svanskupering utan bedövning. Obedövad slakt, även för produktion av kött som sedan inte märks som halal- eller kosherslaktat, är vanligt på Irland.

Gamla nyheter för våra trogna läsare: Välj svenskt kött alla dagar på året för störst sannolikhet att djuren har haft det bra och inte medicinerats i onödan. Enkelt!

Mattias, Jessica och fåren

Bäst är det ändå ute, särskilt om man kan bli klappad också!

Vi har skaffat en massa hästar!

Vafalls?! Hästar?! Så som vi benhårt förnekade att vi skulle ha hästar när vi tog över Sjögården eftersom det var en typisk ”hästgård”. Vi tycker ju snarare att det är den optimala FÅRgården. Har vi nu ändrat oss till slut? Nädå, hästarna sitter prydligt samlade under huven på vår nyaste medarbetare 🙂

Gnäggar inte och äter inget gräs

Gnäggar inte och äter inget gräs

Traktorn har redan kunnat vara till stor nytta. Man kan bland annat underlätta förflyttning av grindar väldigt mycket genom att hänga dem på balspjutet.

Fårgrindar på väg mot utearbete

Fårgrindar på väg mot utearbete

Grindarna har använts för att dela in tackorna i grupper under stallsäsongen och för att hålla dem ifrån lammens dagis. Nu tjänstgör de ute när vi samlar in ulltussarna för till exempel vägning och klövklippning. Genom att grindarna alltid står på betet är de väldigt trygga med dem och brukar snällt låta sig fångas in mot lite pellets som belöning.

Något av det viktigaste när man skaffar sig en gård är att få bra grannar. Inte så lätt att kolla upp i förväg men vi lyckades verkligen! Inte nog med att vi får låna en del mark av supergrannen Olof – han har nu både plöjt, harvat och sått ett fält där det ska bli ny vall till fåren! Ringvältningen kunde vi dock göra själva, om än med lånad ringvält.

Hemmahörande på granngården

Hemmahörande på granngården

Vallen består av havre med insådd av en särskild gräs- och klöverblandning för får som är tänkt att ensileras som så kallad helsäd i juni. Då får vi ett bra höstfoder till tackorna när de inte har så stort näringsbehov och kan sedan släppa lammen på återväxten under senare delen av sommaren. Det är annars en utmaning med lammproduktion att gräset är som bäst i början av säsongen när lammen är små. På sensommaren när lammen kan och behöver äta mycket bete så avtar gräsets tillväxt.

Inte så grönskande än så länge...

Inte så grönskande än så länge…

… men vi ser att det har börjat gro. Värmen har inte riktigt infunnit sig men det har åtminstone varit några soliga dagar nu så växtligheten borde snart ta riktig fart hoppas vi!

Liten kämpe

I tisdags kväll när det var dags för kvällsklappning upptäckte vi att det allra yngsta lammet, då knappt två veckor gammal, inte kunde gå på frambenen. Ingen riktig feber och verkade egentligen pigg men kom inte upp utan tog sig fram ”kravlande”. Selenbrist kan ju ge muskeldegeneration (”lamm-lamhet”) men vi ger extra selen enligt konstens alla regler så det kändes osannolikt. Det var (som vanligt denna hopplösa försommar) kallt och regnigt så det var svårt att undersöka om någon led kändes varm. Lite på chans om att det trots allt skulle vara ledinflammation behandlades lammet med penicillin, smärtstillande och för säkerhets skull även selen. Mammans juver var sprängfyllt eftersom han antagligen inte lyckats dia så vi höll fram honom så att han kunde äta.

Dagen efter var han rund om magen och juvret på tackan mjukt så han hade uppenbarligen ätit under natten. Rörelsemönstret dock tyvärr oförändrat…

Åh, man får ont i hjärtat, eller hur? Han verkade dock så pigg och hade ju ätit så det fick bli fortsatt behandling och bärhjälp när tackorna skulle flyttas så att han slapp försöka hänga med i deras full-fart-mot-nytt-gräs-tempo. För då går det undan!

Vi tyckte oss kanske se en liten förbättring igår kväll och idag, hurra hurra, då var han såhär pigg:

Med gott självförtroende före mamma. Visst är han lite svag fortfarande men nu hoppas och tror vi att det kommer att ordna sig!

Minstingen i gänget, än så länge!

Minstingen i gänget, än så länge!

Lammet som står på andra sidan sjuklingens mamma är drygt en månad äldre, otroligt hur snabbt de växer!

”När fläkten tystnar”, en ny film?

Nja, den skulle ju vara stentråkig! Fläkten är avstängd, det betyder att varenda ulltuss – liten som stor – äntligen är ute på bete! Stallet är sommarstädat och lite ödsligt.

Rensopat!

Rensopat!

Det syns inte så bra på bilden men bädden har blivit nästan meterhög. Man ska helst inte röra bädden under vintern eftersom det frigör en massa giftiga gaser.

I onsdags fick de allra yngsta lammen och deras mammor komma ut! Det fanns tyvärr ingen tid att låta lammen gå i skolan men de fick en snabbkurs i solljus medan vi hämtade resten av flocken:

Och vi som trodde att vi skulle få komma UT efter att ha åkt i lammtransporten...?

Och vi som trodde att vi skulle få komma UT efter att ha åkt i lammtransporten…?

Tackorna blev nog lite besvikna över att de inte fick mer än en väldans liten fålla till att börja med. Snart nog fick de dock återförenas med sina vänner och släktingar.

Alla utsläppta och nöjda :-)

Alla utsläppta och nöjda!

Inte utan att man önskar sig att himlen alltid var såhär blå, nu är vi trötta på regn och framför allt kyla. Det gör ju att gräset, och även lammen, tappar lite i tillväxt. Trots detta så har de äldsta verkligen vuxit till sig, de största närmar sig 30 kg!

Ung, storväxt - och redan lite gråhårig!

Ung, storväxt – och redan lite gråhårig!

I ulltussarnas värld så har ”gråhårig” en mycket mer positiv klang än bland oss tvåbeningar. 15002 på bilden är på god väg att byta kostym från födselns svarta raka päls till den vackert silverlockiga.

Sol, gräs och lamm - det är fint det!

Sol, gräs och lamm – det är fint det!

Det ligger i betraktarens ögon…

Är det ”grönare på andra sidan”? Är maskrosor ett ogräs eller en (vacker) medicinalväxt? På första frågan är svaret definitivt JA, gräset utanför stallet är betydligt grönare än ensilaget! 10002 som fick trillinglamm i måndags har varit lite hängig och inte velat äta.  Som komplement till medicinsk behandling repades det olika sorters grönt till henne. Maskrosblad visade sig vara en riktig favorit 🙂 Det har vi ingen brist på så hon har fått kontinuerliga givor under helgen och verkar nu betydligt piggare.

En försmak av betet

Även andra frågan med JA besvarad!

Sovmorgon är bra, men sovnatt är bättre!

Det är otroligt mysigt med de små lammen, men också väldigt skönt att kunna konstatera att årets lite utdragna lamningsperiod är över! Det började ju tidigt i år, sedan drog det igång ”på riktigt” i slutet av mars och efter ett litet uppehåll har nu de tre eftersläntrarna också lammat. Det har blivit en del nattliga turer i år med vård av sjuka djur förutom förlossningsövervakning.

En trogen följeslagare kan nu få vila sig nästan ett år!

En trogen följeslagare kan nu få vila sig nästan ett år!

Larmet ”lammkoll” har varit igång sedan den 20 mars. Fantastiskt att kunna kolla via kameran de gånger det inte behövts mer handgripliga insatser.

Av de tre som var kvar hade 10002 den rundaste magen och hon fick mycket riktigt trillingar också.

Trångt vid mjölkbaren med tre hungriga munnar!

Trångt vid mjölkbaren med tre hungriga munnar!

Eftersom de flesta tackorna och lammen är ute har vi kunnat göra riktiga sviter istället för bara minimala lamningsboxar nu. Skönt för lammen som får bättre plats att busa på och så håller det sig mycket renare också.

Nästan så att man kan gå vilse!

Nästan så att man kan gå vilse!

Närmast i bild är årets finaltacka ”Lillfemman”. Hon heter egentligen 14005 och hennes mamma 00005 är en av våra absoluta favoriter. Vi hade hoppats på ett tacklamm men det blev en rejäl bagge istället, 4,5 kg. Man kan nog aldrig tröttna på att se tackornas omsorger om sina små, eller hur?

Kärlek!

Kärlek!

Ute regnar det mest varje dag vilket på sätt och vis är bra men nu börjar det räcka… En positiv effekt av nederbörden är att silverlockarna faktiskt blir mer silvriga än dammiga som de är efter en vinter inomhus. Om bara värmen kommer (och ser ut att stanna) så ska även de yngsta lammen få komma ut till sina äldre släktingar.

Rena och fräscha!

Rena och fräscha!

Sommaren borde vara på gång nu – eller hur?

I början på veckan blev det äntligen betessläpp, vilket ju är detsamma som att sommaren börjar enligt ulltussarnas kalender. Gräset spirade och solen värmde. Lammen hade övat på både att få stötar och att inte vara rädda för solljuset. Korridoren ner till betet var på plats och pelletsspannen var laddad.

Raka spåret ut i grönskan!

Raka spåret ut i grönskan!

Lite spring fram och tillbaka till tryggheten i stallet blev det men det dröjde inte länge innan 19 tackor med sina bä-bisar betade intensivt. Några fick först stärka sig med den trygga mjölken…

Mamma är ändå det bästa!

Mamma-mat är ändå det bästa!

Trots gräs och frihet prioriterade Sjuan att få klappkvoten uppfylld först. Det är verkligen härligt att ha så tama tackor att de ibland nästan bråkar om vems tur det är att få bli klappad.

Nästan så att man tror att hon tagit en selfie!?

Nära nära ska man vara 🙂

 

Är man ett mys-får så är man!

Är man ett mys-får så är man!

Vädret har ju tyvärr blivit lite kallare och blötare nu men de fick ett par sköna dagar först, visst är de vackra i kvällsljuset?

Silver ÄR den högsta valören!

Silver ÄR den högsta valören!

Närmast i bild (med vit panna) är vårt allra förstföddaste lamm från förra året, 14002. Det känns bra att våra djur är en del av något långsiktigt. Förutom att de vårdar naturen ger de ett gott och schysst producerat kött, plus sina fantastiska skinn. Vi kan helt enkelt inte föreställa oss ett liv utan fåren!

 

Skolstart

Tvåbenta barn börjar ju alltid skolan på hösten, men hos oss är det lite annorlunda. Lammskolan börjar i april. Där lär lammen sig att äta gräs, inte vara rädda för att bli bländade av solen och (inte minst) hur det känns att röra vid ett elstaket. Alltid lika hemskt att se dem studsa tillbaka efter att ha fått en stöt, men det är åtminstone lite snällare med plastnäten som de har i sin lilla träningsfålla än med den riktiga eltråden. Närmast utgången är det ingen el utan bara vanliga grindar eftersom det kan bli lite trångt där.

Först var bara de modigaste ute...

Först var bara de modigaste ute…

...men snart fick de sällskap av fler...

…men snart fick de sällskap av fler…

... och efter ett tag vågade de runda stallets hörn också!

… och efter ett tag vågade de runda stallets hörn också!

Utgången är på gaveln inne i lammens dagis. Tackorna är såklart väldans avundsjuka och en del av de mer ”mammiga” säkert också väldigt oroliga för vad deras småttingar är ute på för äventyr.

På läroplanen står givetvis även skolidrott. Två olika grenar än så länge; klättra på landgången (som kommit till eftersom bädden är så hög) respektive de sedan tidigare bekanta intervallpassen som nu kan utföras på en lite längre sträcka utomhus:

 

Snart är det examensdags i form av betessläpp! Skönt för oss och ulltussarna – dessutom gör de ju naturen en tjänst genom att hålla markerna öppna.

 

Full fart!

Minst ett par gånger om dagen kör de ett intervallpass, miniulltussarna. Morgonpasset brukar de klara av medan mammorna står uppradade för frukost 🙂

De längtar såklart efter att få komma ut, och i början på nästa vecka så ska de få det hoppas vi. Först måste lammen gå i stängselskola och lära sig att akta sig för ström. Håll tummarna för fortsatt solsken!

Sjukt friska djur – inte hamnar väl de på din tallrik?

Det är ingen brist på gulliga lamm att skriva om men här kommer ett kort ”tråkigt” inlägg om något som faktiskt är ännu viktigare:

Det används mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor!

Inte i Sverige, där vi faktiskt har en närapå världsunik situation genom att det används mer antibiotika till människor än till djur. Internationellt så används tonvis (ja, bokstavligen) med antibiotika i förebyggande syfte för att kunna hålla djur på ett sätt som annars skulle göra dem sjuka. Förutom de etiska perspektiven på detta så är det vår tids största hot mot folkhälsan.

Du måste inte köpa kött av just oss, men – snälla snälla – tänk på hur den mat du väljer i butiken OCH på restaurangen har producerats. Ditt val gör skillnad! Innan kunde man säga att det var för barnbarnens skull detta var viktigt men nu vet vi att det tidigare ”avlägsna hotet” redan är verklighet.

(Dela och kommentera gärna inlägget!)