Nydukat hos ulltussarna

Under de lugnare delarna av en fårbondes år får man passa på att underhålla och förbättra stängsel, byggnader och inredning. Något som vi hade stora problem med förra året var lamm på foderbordet så ett av vinterns projekt har varit att förbättra foderbordets så kallade ätfronter.

En av gotlandsfårens egenskaper är att de är väldigt påhittiga och nyfikna. Särskilt de små lammen. Foderbordet verkade vara en perfekt utmaning och härlig plats att äta, sova och göra sina behov. Det sistnämnda gör ju att det är ett stort jobb att hålla god foderhygien. Men det är också väldigt tidskrävande att vid utfodringen lyfta ner 30 st lamm för att en halv minut senare ha 15 st tillbaka…

På vår studieresa till Gotland i somras spanade vi särskilt in den så kallade Smålandsgrinden som en del använde sig av. De bygger på snedställda ribbor med en rörlig ribba som gör öppningen smal. Fåret kan lätt peta undan denna med huvudet för att göra öppningen större. Det fina med Smålandsgrinden är att den är av trä och då inte skramlar som motsvarande konstruktioner av metall gör.

Då vi har lite speciella mått bestämde vi oss att tillverka snarare än att köpa. Ett första prov har ju tidigare kunnat ses här i bloggen.
Ett annat problem som vi ville åtgärda var att djupströbädden har växt så att foderbordet blivit för lågt. Därför tänkte vi passa på att höja upp den lite på enklast möjliga vis.

Palla upp!

Palla upp!

Vanliga EU-pallar lades ut och på det skruvades helt enkelt en ny plywoodskiva. Lätt som en plätt.

Ny tallrik för ulltussarna

Ny tallrik för ulltussarna

Sedan dags för att montera de nya ätfronterna. Ett par sektioner har vi haft på plats ett tag innan för att prova ut själva konstruktionen. Vi har ju inte haft någon ritning utan bara gått efter bilder och fått klura ut detaljerna efter hand.

Smålandsgrind på plats!

Tada! – Smålandsgrindar på plats!

Det ska sägas att det har gått åt rätt många timmar att bygga dessa men då vår timpeng är låg/obefintlig och materialkostnaden ringa känns det helt klart värt att snickra själv. Ett par tusenlappar för drygt 30 ätplatser har det uppskattningsvis kostat oss. Sedan är det ju faktiskt så att det är en viss tillfredsställelse att ha gjort något själv.

Provätning

Provätning – Rena och fina än så länge 🙂

Nu är vi spända på att se hur de fungerar i praktiken. De vuxna fåren har i alla fall fattat hur man tar sig in i till maten. Vi var väl egentligen inte så oroliga för det då får är väldigt kreativa i kampen att få tag i mat!