Kategoriarkiv: Lamm

Specialkost

31 januari, 2016Får, LammJessica

10037 mjölkar nog som en ko med tanke på hur lammen växer. För att hon inte ska gå ner sig för mycket får hon komma ut på gången och äta kraftfoder morgon och kväll. De andra tackorna tycker att det är djupt orättvist!

Avundsjuk på lyxfrukost!

Lammen följer såklart gärna med ut. I början bar vi ut dem först för att få mamma att oroligt följa med men nu har alla tre lärt sig rutinerna och väntar oftast vid dörren 🙂

Släpp ut oss!

När den här bilden togs var 10037 på andra sidan foderbordet men lammen var ändå på plats och ville komma ut i det som de betraktar som sitt lekland. Där kan de roa sig med allt möjligt. Man får verkligen övertala dem att gå ”hem” igen när pelletsen är slut.

Undersökning av ullsäckar

Provsmakning av balsnöre (inte så gott tydligen, spottades snart ut)

Imorgon är det slut på anonymiteten. Öronbrickorna, som fick beställas lite akut när det blev överraskningslamm, har kommit. Man borde ju inte behöva vara beredd i januari när man har får som inte ”kan” lamma på vintern… Men vissa vill tydligen inte följa regler, och vi klagar inte över att ha extra lång lammklappningssäsong!

Fast det är ju inte så dumt att ligga i halmen heller!

Märkvärdiga, men inte märkta!

Mjölk, det är grejer det!

25 januari, 2016Får, LammJessica

Årets ”tjuvlamm” är ganska försigkomna med att öva på att äta ensilage, men mest lever de såklart på mamma-mat. De växer så det knakar – i lördags hade båda lammen på sina nio levnadsdagar ökat med 50 % i vikt!

Trygghet och mat, vad mer kan man begära?

Supermamma med stenkoll!

Trygghet och massor av mat, vad mer kan man begära? Det är nog ganska bra att vara ett lamm tror vi 🙂

Chockhöjning

23 januari, 2016Lamm, StallJessica

Nu har ulltussarna varit inne i nästan tre månader och bädden har vuxit rejält. Kanske har den fuktiga inledningen på vintern bidragit till att vi har fått strö extra mycket. ”Ardennerlammet” (som ska heta 16051 men inte har fått sina öronbrickor än) har snabbt lärt sig utnyttja detta. Vi kallar honom ardennerlammet för att han är så stor och kraftig. Han är dessutom väldigt framåt och nöjde sig såklart inte med att stå utanför foderbordet och äta…

Busunge!

Vi visste ju att vi skulle bli tvungna att höja upp foderbordet under stallperioden och idag var det dags. Tredje vintern med får nu och vi lär oss hela tiden. Först höjdes ätfronterna upp provisoriskt för att vi skulle komma åt att lägga på den nya bottnen.

Öppet mål för ardennerlammet!

16051 tog sig givetvis genast upp på foderbordet men fastnade inte på bild… När foderbordet sopats rent lade vi på reglar och pallar:

Nytt för i år!

Snart klart för plyfaskiva!

Tack vare reglarna blir det ytterligare 45 mm högre än vad det blev förra året. Man får akta huvudet när man går på foderbordet 🙂

När vi efteråt lade på nytt foder var det nog väldigt ovant för de små grå att nätt och jämnt nå in med huvudet över kanten, fast drivkraften att hitta mat hjälpte dem som vanligt!

Nästan så att man får stå på tå!

Själva förhöjningen är lika mycket totalt som allt det ljusa trärena man ser på bilden. Nu hoppas vi att det ska klara sig till betessläppet så att vi slipper lamm på foderbordet.

Det bästa som finns?

Vi ser inte mycket på tv, men vi står gärna länge och bara tittar på fåren när de äter. Det låter nog inte så kul, men det är faktiskt beroendeframkallande…!

Red light district, nu även i Sörby!

18 januari, 2016Får, Lamm, StallJessica

Oj, tänker ni kanske nu – vad är det som står på? Det är inte så farligt som det låter… För att lammen skulle slippa lägga allt krut på att hålla värmen i den rådande arktiska kylan fick de en värmelampa. Vi kunde inte hänga upp den på ett säkert sätt inne i kojan men där inne är det faktiskt hyfsat varmt ändå. Efter att 10037 varit lite skeptisk i början förstod hon sedan att det var ju riktigt mysigt där inne.

Hela familjen inne i kojan

Istället placerades lampan så att lammen skulle kunna ligga under den utan att komma alltför långt från mamsen när hon stod vid foderbordet. Men tydligen tyckte även 10037 att det var skönt med extra värme 🙂

Hela familjen i strålkastarljuset istället!

Vårkänslor…?!

15 januari, 2016Får, Lamm, LamningJessica

Nja, inte direkt. Igår var årets hittills kallaste dag med 18 minusgrader. Från husveterinärens arbetsplats såg det ut såhär:

Vackert!

Men oj, vad kallt att jobba ute…

Hur går det ihop med att vi lovade ju vårkänslor för bara någon vecka sedan? I någon mån fick vi faktiskt rätt. Igår kväll syntes det på 10037 att hon började förbereda sig för lamning. Hon gick runt och ”bäddade”, reste och lade sig men det hände liksom inget mer. Hon har lammat fem gånger innan så det saknas inte rutin. Efter någon timme fick husveterinären skala av sig ett par lager kläder och känna efter. Två nosar och tre framben, inte konstigt att det blev trängsel i utgången. Efter lite omorganisering kunde två lamm dras ut, först ett stort (5 kg) och sedan ett jättestort (6,7 kg)! Duktiga mamman gjorde så gott hon kunde för att slicka dem torra men det är ett otacksamt uppdrag i sådan kyla.

Alldeles färska!

På med kläder igen och snabbt som ögat mjölka ur för att snabbt kunna ge mjölk (energi!) till lammen. Med stort begär drack de glupskt vid blott ca 5 minuters ålder:

Mamma håller också lite koll

För att skydda lite mot kylan byggde vi en ”koja” genom att lägga en skiva över grindarna och täta med halm och filtar så att lammen skulle få det lite mer ombonat. Det har idag kompletterats med värmelampa.

Faktiskt flera graders skillnad jämfört med utanför kojan!

Det minsta av lammen (som kom först) verkade lite mer fruset och inte riktigt lika stadigt på benen. Tack vare kameran kunde man dock utan att lämna sängvärmen se att hon var uppe och diade flera gånger under natten.

02.38, med huvudet fortfarande på kudden, skönt att se!

Idag har lammen varit som lamm är, otroligt framåt och ständigt hungriga. Bagglammet (med vitt på nos och panna) är väldigt ”pratigt” och påkallar ständigt mammas uppmärksamhet. Han ser redan ut att vara ett par veckor gammal med sina kraftiga ben!

Stor och stark, om än lite suddig!

Efter en kanske lite svagare start så är tacklammet nu också väldigt piggt och tar för sig, även om brorsan inte är så hänsynsfull alltid:

Trängsel även vid mjölkbaren

När man sedan har ätit (och ätit och ätit) är det skönt att ta igen sig lite 🙂

Fullt fokus på den som hamnade utanför bilden, en riktig supermamma är hon!

Sjyst leverans av sjyst kött!

18 september, 2015Får, Lamm, Lammkött, MiljöMattias

Idag var det dags att hämta andra omgången av lammköttslådor från höstens slakt. Extra kul att kunna göra det utan att släppa ut ett enda gram koldioxid. Hur går det till, har vi tagit tåget till Skara lammslakteri måntro? Nej då, även om vi gillar att åka tåg och annan kollektivtrafik är det inte så praktiskt med 200 kg lammkött.

Nissan Leaf – En udda fågel på Sjögården

Istället har hämtningen skett med gårdens nya elbil! Husbonden själv kör nämligen nu mera runt i en elektrisk automobil.

Att köra elbil är egentligen inga konstigheter förutom att det är vibrationsfritt, ljudlöst och att det inte släpper ut en massa cancerogena ämnen. Det som dock kan vara lite att tänka på är att man får planera sina resor. 10-12 mil är generellt inga problem med den här modellen vilket nog täcker in 95% av de flestas resor. Idag var det dock drygt 14 mil som skulle avverkas.

Hur löser man då det? Ja, antingen får man dra ner på tempot, köra försiktigt och ha lite räckviddsångest. Eller så får man helt enkelt stödladda lite under vägen. Den senare taktiken valdes!

På vägen mot Skara passade det lagom att inta lunch och lägligt längs E20 ligger vägkrogen Haralds. Där finns förutom ett gäng Superchargers för Tesla även en snabbladdare som Kvänum energi satt upp. På en halvtimma laddar man lätt i 80% av kapaciteten och 100% av magens kapacitet. Vidare till Slakteriet och inlastning av lådor.

Lammköttet packat och lådan klar att tejpas igen.

Nästa hållplats är Sjögården där bilen långsamladdas medan lådor och kött märks upp. Långsamladdning i helt vanligt vägguttag är det som gäller hemma och ”full tank” får man normal sett över natten. Nu hann den stå inkopplad ett par timmar vilket ger 3-4 mils körning.

Iväg igen mot Herrljunga där vi hade fyra lådor att leverera till Stefan och Marie på Familjen Ringhs Saluhall. Nu visar och räckviddsindikatorn 82 km. Resan är ca 6 mil tur och retur så det borde gå!

Framme i Herrljunga ser batteristapeln fortfarande lovande ut. Vi lastar ut hos saluhallen där Stefan bjuder på lemonad som är så syrlig att man får smilgropar 🙂

Väl hemma igen visar indikatorn 35 km så det var med god marginal! Men måste erkänna att lite nervositet infann sig!

Första leveransen med elbil avklarad – definitivt inte den sista!

Psst… Självklart har vi bara sol, vind och vatten i ledningarna hemma på gården!

Blir det höst nu?

28 augusti, 2015Får, Lamm, Lammkött, Mat, SkinnJessica

Vi hoppas på att sommarvädret återkommer (vi vill ju ha in fin halm!) men nog märks det av att hösten närmar sig? Ett tecken på det, förutom de allt tidigare kvällarna, är att den första ”ordinarie” slakten är avklarad. Igår åkte de åtta största lammen. Kvällen innan vägde vi dem och blev återigen imponerade av hur idisslare kan ta vara på gräs. Det största lammet, 15056 som vi hoppas att någon vill ha till avel, vägde hela 62 kg!

All träning på att gå in i fållan har betalat sig bra för lammen är verkligen helt lugna när de väntar på sin tur. Efter att pelletsen är uppäten så lägger de sig ofta och vilar.

Ja ja, det blir nog min tur snart… (Ursäkta den dåliga bildkvalitén!)

I samband med vägning fick de lamm som skulle åka till slakt sina ”åkband” på sig. De märks för att vi ska få tillbaka deras kött och skinn. Märkena underlättar också när vi ska sortera ut vilka som ska lastas in i lammtransporten. (Låt er inte luras av att den har en häst på sidan, det ÄR en lammtransport 🙂 )

Redo att åka och faktiskt nöjda med det!

Här har vi sorterat lammen i två olika grupper inför lastningen. Lammen tyckte som vanligt att ”allt nytt är spännande” och trippade snabbt in i transporten. En del skulle kalla det för att man lurar dem för det är ju faktiskt deras sista resa men vi tycker bara det är bra att de är så lugna och tillitsfulla. Det ger ett stressfritt kött som smakar gott, även efter att man ätit upp det!

Ulltussarna missnöjda med oss, men vi är väldigt nöjda med dem!

3 augusti, 2015Får, Lamm, Lammkött, SkinnJessica

Igår skilde vi lammen från tackorna, inte årets bästa dag i deras kalender. Efter noggranna förberedelser med bland annat byggande av en rymningssäker drivgång gick det väldigt smidigt att ta in alla i stallet.

Man tager vad man haver…

Väl på plats sorterades de så att lammen kom för sig. Tackorna flyttades sedan ner till det magra betet där Jonte och hans lilla miniflock på två tackor har gått i sommar. I vanlig ordning glömde de ”allt” så länge det fanns pellets 🙂 Även efter att den var uppäten höll de dock sig förhållandevis tysta och lugna. Åtminstone igår kväll…

Kan man hoppa över här tro?

Lammen fick tillbringa natten inomhus, dels för att minska rymningsförsöken och dels för att mönstringen skulle göras idag. I år har vi vägt dem upprepade gånger och har därför bra koll på att de flesta vuxit riktigt bra. Att bedöma deras kroppsform och pälskvalitet är något helt annat så det var med spänd förväntan vi tog emot deras ”betyg” från Birgitta Cederberg som mönstrade.

Kroppsform…

… och päls granskas noggrant

Gotlandsfår är en kombinationsras där man eftersträvar både bra slaktkropp och fina skinn. De vuxna tackorna ser inte alltid så snygga ut, särskilt inte de som haft tre lamm att föda upp, och all avelsvärdering görs därför genom att titta på avkommorna. Förutom att växa bra och kunna bli ett fint skinn så är det givetvis viktigt med ett bra temperament. Idag uppförde lammen sig närmast exemplariskt, det är verkligen skönt att ha tama och trygga djur!

Hur gick det då? Riktigt bra faktiskt! Av 18 tacklamm bedömdes hela 13 stycken tillräckligt bra för att sparas till avel liksom två av bagglammen.

En stjärna är född!

Tackan 10059 på bilden fick ”bara” en bä-bis men det kompenserades av med att detta lamm var ett av de tre som fick maximala 5 poäng på både färg, lock och pälshårskvalitet! ”Lilla” 15002 vägde rekordmycket (6,7 kg) när hon föddes och nu har hon ökat rätt så precis 50 kg, tyngst av alla igår. Henne kommer vi att behålla men en del av de andra högt bedömda lammen är till salu.

Hur fina lammen än är så kommer huvuddelen att bli till köttlådor och skinn i höst. Första slakten är om bara ett par veckor – hör av er om ni är intresserade! Friska glada djur som gör en insats för att hålla landskapet, visst känns det som den bästa sortens kött?

Äntligen sommar, men vi planerar för vinter

15 juni, 2015Får, Lamm, LandskapsvårdJessica

Är vi bara väldigt tråkiga? Eller uppskattar vi inte solsken och värme? Jodå, vi är så glada att 2015 års oktober-liknande version av maj äntligen är slut men i Sverige finns det som bekant inget gräs på vintern så det fina vädret har utnyttjats till att bärga vår allra första ensilageskörd. Återigen var det en granne som var den viktigaste kuggen i maskineriet genom att tillbringa långa kvällar på vår mark. (Vi kanske verkar skryta opassande mycket om våra grannar, men det är faktiskt befogat – vi hade aldrig klarat oss utan dem!)

Första momentet, slåtter, avklarat

Eftersom lammen växer så fort samtidigt som gräsets tillväxt avtar mot slutet av sommaren blir det perfekt att ha tillgång till vallarna för bete nu efter att ensilaget är klart. De provsmakade ju i höstas och verkade nöjda då.

Närbild på vintermenyn

Efter att gräset fått torka ett dygn vändes det innan det var dags för pressning. Den här gången fick det bli rundbalar men de är lite mindre än man vanligen gör dem för att vara lite smidigare att hantera på vår ganska smala stallgång.

Små och nätta, passar oss perfekt!

För nästa delmoment gick det åt två traktorer, en för att hämta och flytta balarna plus en som stod för driften av inplastaren.

Från grön till vit på bara någon minut!

De vita balarna har ju blivit en naturlig del av den svenska sommaren, man ser dem överallt. En del tycker de är väldigt fula men tänk på att när vi inte ser dem så betyder det antagligen oftare att en djurbesättning lagts ner snarare än att man förvarar foder sitt på annat sätt…

Sommaren, den uppskattar vi som sagt också. Såpass mycket att vi försöker göra begreppet ”Lammfika” till ett nytt ord i det svenska språket 🙂 I lördags kom grannar och tidigare boende på Sjögården på besök för att både klappa lamm och få lite fika.

Fåren var tyvärr inte så sällskapliga utan höll sig mest i skuggan. 15022 på bilden har delvis flaskmatats eftersom hennes mamma inte haft så mycket mjölk. Därför är hon lite extra tam och fick komma fram så att alla barnen kunde känna på den lockiga ullen.

Så mjukt!

Skolstart

26 april, 2015Lamm, LandskapsvårdJessica

Tvåbenta barn börjar ju alltid skolan på hösten, men hos oss är det lite annorlunda. Lammskolan börjar i april. Där lär lammen sig att äta gräs, inte vara rädda för att bli bländade av solen och (inte minst) hur det känns att röra vid ett elstaket. Alltid lika hemskt att se dem studsa tillbaka efter att ha fått en stöt, men det är åtminstone lite snällare med plastnäten som de har i sin lilla träningsfålla än med den riktiga eltråden. Närmast utgången är det ingen el utan bara vanliga grindar eftersom det kan bli lite trångt där.

Först var bara de modigaste ute…

…men snart fick de sällskap av fler…

… och efter ett tag vågade de runda stallets hörn också!

Utgången är på gaveln inne i lammens dagis. Tackorna är såklart väldans avundsjuka och en del av de mer ”mammiga” säkert också väldigt oroliga för vad deras småttingar är ute på för äventyr.

På läroplanen står givetvis även skolidrott. Två olika grenar än så länge; klättra på landgången (som kommit till eftersom bädden är så hög) respektive de sedan tidigare bekanta intervallpassen som nu kan utföras på en lite längre sträcka utomhus:

Snart är det examensdags i form av betessläpp! Skönt för oss och ulltussarna – dessutom gör de ju naturen en tjänst genom att hålla markerna öppna.

Sjögårdens lamm

Lammkött, lammskinn, garn och ull utanför Falköping