Kategoriarkiv: Lamm

Samordning i släkten

Gruppen med nylammade tackor och deras lamm består nu av två mor- och dotterpar som tillsammans har åtta lamm. Inte nog med det, i morse lammade 10002 och den som ser ut att bli nästa är hennes dotter 00033! Just dessa båda är dessutom extremt lika. Alla våra får är såklart fina, men frågan är om inte de här har de absolut vackraste huvudena?

Elegant profil!

Elegant profil!

00033 är väldigt kelig men hennes mamma är lite blygare så det var inte så lätt att få en bild med dem båda, här är ett försök:

Lika som bär!

Lika som bär!

Men visst är det lammen ni vill se?! I tisdags morse fick ”Sjuan” två stycken, båda födda och på benen innan vi fick se dem. En helsvart tacka och en bagge med lite vitt i pannan:

Den finaste kommunikation som finns!

Den finaste kommunikation som finns!

Lillpojken i närbild

Lillpojken i närbild

De var pigga och målmedvetna som sig bör men mammainstinkterna ville ändå påminna lite när de hade vilat för länge:

Fårens version av "kom in och ät"!

Fårens version av ”kom in och ät”!

Det kan se ganska brutalt ut när tackorna sparkar med frambenen på lammen för att de ska komma upp och dia, men oftast siktar de lite bredvid.

I morse fick 10002 tre stycken lamm varav det minsta (!) vägde 3,6 kg. Här är det allra första:

Sjätte gången gillt!

Sjätte gången, bra koll på läget! 

Hon har ju varit med förr och hade fullt fokus utan bry sig om att vi strödde och flyttade om grindar så att hon och hennes familj skulle kunna få en egen box. Goda modersegenskaper och starka pigga lamm är några av Gotlandsfårens kännetecken, hos oss har det stämt till hundra procent!

Vi är hemma i påsk och tar gärna emot besök för att klappa lamm eller titta på lammskinn – välkomna 🙂

 

 

Lamm med medievana

Sjögårdens lamm i Falköpings tidning

I dagens Falköpingstidning går det att läsa om lammen och oss, både i pappers- och nätupplagan! Även om Biltemas etablering i stan toppar de mest lästa artiklarna är det inte illa att hamna på sajtens förstasida.
Det är roligt att få slå ett slag för lammkött och den schyssta produktionsform som lammuppfödning innebär.

Snabb förändring!

Minns ni hur tjock 10029 var? Som om hon hade svalt en badboll ungefär 🙂 Sen hände något, och nu ser hon ut såhär istället:

Slankare än på länge!

Slankare än på länge! 

Smal om magen men ännu i bra hull. Här är två av trillingarna i full fart fram emot mjölkbaren, som fortfarande är deras viktigaste näringskälla – och det tar såklart på tackans reserver. En av dem verkar vara sugen på ensilage oskcå…

Jag når inte upp!

Jag når inte upp!

Nåväl, ensilaget kanske får vänta någon vecka, men pellets får man börja med direkt när man är en bä-bis!

Övningsäter

Övningsäter

Trillingarna är nyfikna och framåt som sig bör, men när det är sovdags håller de sig gärna nära mamsen.

Hur tätt kan man ligga?

Hur tätt kan man ligga?

Det är faktiskt tre lamm på bilden, även om det helsvarta huvudet är lätt att missa. De håller sig jämnstora och fina trots att de är tre, skönt att ha så kapabla tackor!

Tripp trapp trull

Inom några dagar väntar vi ytterligare nya små lamm, men än så länge är lammgruppen verkligen en ”stege”. Äldst är ett enfött lamm, mellangamla är tvillingar och yngst är trillingar. Givetvis olika förutsättningar för att växa till sig, inte konstigt att det skiljer en del i storlek!

Fem av sex åtminstone...

Fem av sex åtminstone…

Vi har gjort otaliga försök, men det har tyvärr inte lyckats att få alla på bild. Längst bort står trillingarna och längs med grinden till vänster står den största i gruppen. Hon tar sig vissa friheter, inte bara mot sin egen mamma. Häromdagen tog hon en ”genväg”:

Upp, ta sats -

Upp, ta sats –

- och ner!

– och ner!

”Språngbrädan” var stackars 10008, här flankerad av sina båda söner. De har annars tagit för vana att rätt så ofta ligga inne och vila i dagiset.

Syskonkärlek

Syskonkärlek

Vi har förvånats över att tjuvlammet 16051 inte stångas det minsta trots att vi klappat honom en hel del. Det allmänna rådet är att man egentligen inte ska ägna just bagglamm för mycket uppmärksamhet, men det är ju svårt att låta bli… De små tvillingarna är desto mer på hugget och har redan börjat öva upp sig inför sommarens pann-kamper:

Inte så mycket kraft än så länge som tur är!

Inte så mycket kraft än så länge som tur är!

Som äldsta bagglamm på betet kommer de att bli riktiga ligister i sommar…

Mycket vill ha mer…

”Tjuvlammen” är nu drygt två månader gamla och har blivit av med sitt dagis som flyttats till de små nyfödda lammen. Själva utrymmet saknar de nog inte så mycket – däremot påminner de gärna om att de vill ha sin morgonpellets!

Faktum är att de når upp alldeles utmärkt för att äta tillsammans med tackorna, men det är såklart behändigare att äta i en ”skål” än att pilla i sig bland ensilaget.

En bra start på dagen!

En bra start på dagen!

Nu får de dock acceptera sakernas tillstånd och stå bland de vuxna och äta. Särskilt 16051 är så stor att man får titta noga för att inte förväxla honom med ungtackorna!

Som en skattjakt...

Som en skattjakt…

Här är han tredje från vänster, minst lika fokuserad som alla de andra på att sortera ut ”guldkornen”. Inte så mycket mindre huvud än 15018 som är närmast kameran!

När det började bli svårt att hitta fler guldkorn på foderbordet gjorde de hoppfulla två ett nytt, högljutt, försök att påtala den orättvisa de upplevde:

VAR ÄR MIN PELLETS????

VAR ÄR MIN PELLETS????

10029 och hennes tre småttingar ska få komma ut i lammgruppen ikväll. Kanske bäst att inte tala om för tjuvlammen att det är där deras gamla dagis numera finns… 🙂

 

På rätt dag igen!

Även supertjockisen 10029 läste rätt i almanackan – i morse såg det ut såhär när det var dags för morgonutfodring:

Första lammet, ännu oklart hur många det skulle bli...

Första lammet, ännu oklart hur många det skulle bli…

10029 är GALEN i mat och har trots den stora magen ofta hoppat på sina medsystrar när hon tycker de är i vägen vid det bästa fodret. Idag brydde hon sig inte alls om maten, när bilden ovan togs stod alla de andra och åt.  Vi trodde på tre lamm i magen, hur blev det då? Efter att det första lammet slickats rent och fått lite råmjölk i flaska lade hon sig ner och så kom det en liten bror till förstfödda tacklammet:

Noggrant omhändertagande

Han är skarp i verkligheten, bara svårt för kameran att hänga med i den intensiva tvättningen…

Lammen ville som vanligt snabbt upp och tog sig mot juvret. Vi lämnade denna supermamma ifred en stund – och nu ser den lilla familjen ut såhär:

Det blev tre!

Det blev tre!

 

Vissa tackor är faktiskt läskunniga!

Igår lammade 10008 punktligt på beräknad dag. Om man slår upp ett fårlexikon och söker på ordet ”stabil”, så kommer det att finnas en bild på 10008 där 🙂 Hon är utan konkurrens vår största och kraftigaste tacka, det kommer att bli tomt när hon lämnar oss en dag.

Det gick lite segt med förlossningen, troligen för att det första lammet låg lite på sniskan men när det rättats till kunde ett stort bagglamm se dagens ljus. Lite slemmig i näsan var han till att börja med och hade lite svårt att dricka ur nappflaskan men det var snart ordnat:

Lite medtagen men tas väl omhand

Lite medtagen men tas väl omhand

Därefter följde en lillebror så omsorgerna fick fördelas på två:

Det är intensivt att vara tvillingmamma!

Det är intensivt att vara tvillingmamma!

Det första lammet (med lite vitt i pannan) var inte riktigt lika framåt med att resa sig. Efter att han fått i sig lite råmjölk vågade vi dock lämna honom att kämpa på egen hand och bara någon timme senare såg det ut såhär:

Välsignade kamera!

Välsignade kamera!

Man kunde se att han diade också, men det fastnade inte på bild. Det BRUKAR ju alltid gå bra, men svårt att vara helt säker utan att ha sett det. Nyfödda lamm blir snart nedkylda om de inte får i sig näring så man kan inte lämna dem utan åtgärd särskilt många timmar om de inte lyckas på egen hand.

Nu får de små bo själva med mamma något dygn till innan de ska flytta ihop med 00040 och hennes lilla tuffing till lamm. Närmast i tur står supertjocka 10029, vi får väl se hur många hon har i magen…

Tryggare kan ingen vara!

Tryggare kan ingen vara!

Ute i verkligheten

I vanliga fall har vi nylammade tackor i egen box lika många dagar som antalet lamm, och släpper sedan ut dem i en grupp med de andra tackorna som lammat. Eftersom den här säsongen inte riktigt följer det normala så fick vi göra ett undantag från det här systemet med lilla 16002. Några extra dagar i egen svit med det, men sen blev det isättning av öronmärken och utflytt i gruppen.

Oskarp, men märkt!

Oskarp, men märkt!

Envisheten hon hade som nyfödd består, och hon är otroligt nyfiken på allt möjligt – inte minst om det funkar att dia från någon annan än sin mamma. Det fick hon dock tydligt besked om att man INTE får när hon försökte. Hur tuff hon än är så är det förstås tryggast nära mamma!

Halm, kan man äta det?

Halm, kan man äta det?

De stora står ofta här, bäst att kolla vad som är så intressant...?

De stora står ofta här, bäst att kolla vad som är så intressant…?

I morse försökte den lilla tuffingen faktiskt äta pellets inne hos tjuvlammen men de motade bort henne. Så fort nästa lamm kommer så blir det ett nytt dagis där de små slipper slåss mot de ”stökiga tonåringarna”. På onsdag är nästa beräknade nedkomst. Dock inte 10029 på bilden , hon är beräknad först den 13 mars – men ser nästan sprickfärdig ut:

Tre sorters lamm!

Tre sorters lamm! 

Ett ”riktigt” lamm fött i rätt tid, ett tjuvlamm (drygt 20 kg), och så ett okänt antal ofödda lamm. Besättningen som 10029 kommer ifrån fick faktiskt fyrlingar på en renrasig gotlandstacka förra året, men vi hoppas att det ”bara” är tre där inne.

Om man inte har något hjärta och starkt nedsatt syn, så kanske man kan förhålla sig kallsinnig till lamm – det kan inte vi!

De säger jag är söt...

De säger jag är söt…

 

I år kom våren i februari!

Under tiden som förra inlägget skrevs började tackan 00040 visa tecken på att lamma och samma kväll kunde vi konstatera att våren (första lammet) anlänt.

Se där, bara några sekunder gammal!

Se där, bara några sekunder gammal!

Alldeles alldeles nyfödd

Fortfarande alldeles alldeles nyfödd, bara minuten senare än bilden ovanför

Om vi har möjlighet ger vi alltid lite råmjölk med flaska. Just den här tackan hade dessutom så mycket mjölk och svullna spenar att det var svårt att få tag om dem så det behövdes lite urmjölkning för att lammet lättare skulle ”få tag”.

Med noggranna omsorger från mamma var lilla 16002 (som hon ska heta) snart alldeles renslickad:

Naturen är fantastisk!

Naturen är fantastisk!

Hon var en bestämd dam, det lilla lammet. Snabbt på benen som lamm brukar vara men skulle helst klara på egen klöv att hitta till juvret. När man försökte hjälpa henne spjärnade hon envist emot på ett riktigt ”kan själv”-sätt… Till slut insåg hon dock att det faktiskt inte är valbart var man ska dia, det ÄR vid bakbenen och inte vid frambenen!

Morgon efter såg det ut såhär, helt utan hjälp:

En härlig syn!

En härlig syn!

Nu är det ungefär en vecka till nästa troliga lamning – det ÄR vår trots snöfall utanför fönstret just nu!

Ingen mer specialkost

10037 är den enda av våra tackor som inte är helt galen i pellets. I början lämnade hon ibland en del av sin ”specialkost”, men efter ett tag började hon ignorera spannen mer och mer för att bara äta ensilage direkt från balen på gången så nu får hon klara sig utan kraftfoder.

Lättillgängligt!

Lättillgängligt! Men vissa måste såklart krångla till det ändå…

Att äta där man når där man står på golvet ligger såklart inte för bråkstaken 16051 som mer än en gång satsat för att komma upp på själva balen, dock utan att varken lyckas eller kunna fångas på bild.

Lammen har nu efter att inte längre komma ut i ”leklandet” på gången med liv och lust anammat sitt ”dagis”. Där har de förutom pellets även en liten mini-höhäck (byggd av ett fd tidningsställ faktiskt), tackorna gör allt de kan för att nå dit – trots att det givetvis är exakt samma foder som på det riktiga foderbordet. Tydligen är även konserverat gräs grönare på andra sidan 🙂

Föräldrafritt!

Föräldrafritt!

När de ”riktiga” lammen kommer så får det givetvis bli ett större dagis, men till dessa två räcker det här. De brukar inte ligga där inne och vila, som lammen annars gärna gör när de är en större grupp, utan är bara där för att få matro. Ibland vill de dock hänga med de vuxna:

Vi kan också!

Vi kan också!

Nog minns man sedan man var liten hur tråkigt det blev vid ”barnbordet” efter ett tag, det kanske lammen också tycker? Duktiga mamman ser till att de är väl omhändertagna fortfarande, det räcker att man lyfter upp ett av lammen för att hon ska bli orolig även om hon står precis intill. För henne är de uppenbart inte redo för vuxenlivet än, hon är minst lika engagerad nu som den där iskalla natten i januari:

Är det bara drygt fem veckor sedan?

Är det bara drygt fem veckor sedan?