Ute i verkligheten

I vanliga fall har vi nylammade tackor i egen box lika många dagar som antalet lamm, och släpper sedan ut dem i en grupp med de andra tackorna som lammat. Eftersom den här säsongen inte riktigt följer det normala så fick vi göra ett undantag från det här systemet med lilla 16002. Några extra dagar i egen svit med det, men sen blev det isättning av öronmärken och utflytt i gruppen.

Oskarp, men märkt!

Oskarp, men märkt!

Envisheten hon hade som nyfödd består, och hon är otroligt nyfiken på allt möjligt – inte minst om det funkar att dia från någon annan än sin mamma. Det fick hon dock tydligt besked om att man INTE får när hon försökte. Hur tuff hon än är så är det förstås tryggast nära mamma!

Halm, kan man äta det?

Halm, kan man äta det?

De stora står ofta här, bäst att kolla vad som är så intressant...?

De stora står ofta här, bäst att kolla vad som är så intressant…?

I morse försökte den lilla tuffingen faktiskt äta pellets inne hos tjuvlammen men de motade bort henne. Så fort nästa lamm kommer så blir det ett nytt dagis där de små slipper slåss mot de ”stökiga tonåringarna”. På onsdag är nästa beräknade nedkomst. Dock inte 10029 på bilden , hon är beräknad först den 13 mars – men ser nästan sprickfärdig ut:

Tre sorters lamm!

Tre sorters lamm! 

Ett ”riktigt” lamm fött i rätt tid, ett tjuvlamm (drygt 20 kg), och så ett okänt antal ofödda lamm. Besättningen som 10029 kommer ifrån fick faktiskt fyrlingar på en renrasig gotlandstacka förra året, men vi hoppas att det ”bara” är tre där inne.

Om man inte har något hjärta och starkt nedsatt syn, så kanske man kan förhålla sig kallsinnig till lamm – det kan inte vi!

De säger jag är söt...

De säger jag är söt…

 

En reaktion på ”Ute i verkligheten

  1. Hihi, den var bra! Hjärtlös och blind måtte man vara då, jag håller med. Och vilken bautamammamage ho har, 10029!

Kommentarer inaktiverade.