Stort ljus i mörker

Igår kväll såg inte mindre än tre tackor ut att vara på gång att lamma. Det finns en viss risk att de förväxlar sina lamm om de lägger sig nära varandra och föder samtidigt så det fick bli en extra koll på kameran vid ettiden. Då verkade allt lugnt, men klockan tre som är ordinarie ”lamm-kolls-tid” var det desto mer aktivitet och det blev till att hoppa i kläderna och traska ut i mörkret. En av dem som lammat var vår favorittacka 00005. Kanske årets mest emotsedda lamm efter att hon tragiskt förlorade sitt enda lamm ifjol. Då var hon, med rätta, väldigt väldigt upprörd över att hennes tidigare så pigga avkomma plötsligt bara låg alldeles livlös i halmen. Desto bättre gick det i år, två väldigt livskraftiga bagglamm blev det!

Lycka!

Intensiv rengöring pågår

Hon var så otroligt noga med att slicka det första lammet att han inte fick en chans att resa sig förrän hans bror kom till världen, då passade han på att ta sig  mot juvret. Nu får vi verkligen hoppas att Femman slipper fler motgångar!

Tät kontakt

Lycka!

När de båda nyförlösta stängts in i varsin box med sina nyfödda fick de ljummet vatten, och som de drack! 4-5 liter ur vardera spann försvann utan att någon av dem lyfte på huvudet. Det är normalt att de äter och dricker betydligt mindre när förlossningen närmar sig och det måste såklart kompenseras. Det är dessutom ett nästan hundraprocentigt tecken på att det inte finns fler lamm i magen när tackan går för att dricka. De dricker oftast mer när vattnet är ljummet så om vi har möjlighet brukar vi ge dem en ny spann i samband med att de lammat klart.

Slurp!

Slurp!

Nog för att det var lite segt när klockan ringde för ordinarie uppstigning bara ett par timmar senare, men då får man tänka på vad man möts av när man kommer ut i stallet 🙂

Mamma-mys!

Mamma-mys!

Fortsatt god samordning

Japp, det blev som väntat 00033 som lammade igår. Hon verkade vara lite ”på gång” utan att det hände så mycket. Husveterinären som varit bortrest kom hem på kvällskanten och då undersöktes hon – det blev faktiskt husbondens premiär som fårgynekolog. Inget felläge utan bara ett ganska stort lamm som kom först. Det hade säkert kunnat gå utan hjälp, men onödigt att chansa. Helt otroligt pigga lamm, två kolsvarta små baggar. De var väldigt tydliga med att de var HUNGRIGA, vi har nog aldrig hört någon så nyfödd vara så högljudd…

Visst brukar de vara pigga, men åtminstone ligga några minuter och låta sig putsas torra av tackan, men inte de här krabaterna. Eftersom mamman inte gick upp meddetsamma lade vi fram den förstfödda så att han kunde få sig första målet liggandes 🙂

Lamm eller valp?

Lamm eller valp? Alla sätt är bra utom de dåliga!

Snart nog var tackan på benen och lammen kunde dia på mer normalt sätt. Som vanligt lite svajigt i början, men visst är det ändå imponerande?! De är ungefär 15 minuter gamla på den här filmen:

I skrivande stund ser inte mindre än tre tackor ut att vara väldigt nära lamning, så det kan bli ett rejält tillskott av minulltussar tills imorgon – ni håller väl koll på räkningen?

Samordning i släkten

Gruppen med nylammade tackor och deras lamm består nu av två mor- och dotterpar som tillsammans har åtta lamm. Inte nog med det, i morse lammade 10002 och den som ser ut att bli nästa är hennes dotter 00033! Just dessa båda är dessutom extremt lika. Alla våra får är såklart fina, men frågan är om inte de här har de absolut vackraste huvudena?

Elegant profil!

Elegant profil!

00033 är väldigt kelig men hennes mamma är lite blygare så det var inte så lätt att få en bild med dem båda, här är ett försök:

Lika som bär!

Lika som bär!

Men visst är det lammen ni vill se?! I tisdags morse fick ”Sjuan” två stycken, båda födda och på benen innan vi fick se dem. En helsvart tacka och en bagge med lite vitt i pannan:

Den finaste kommunikation som finns!

Den finaste kommunikation som finns!

Lillpojken i närbild

Lillpojken i närbild

De var pigga och målmedvetna som sig bör men mammainstinkterna ville ändå påminna lite när de hade vilat för länge:

Fårens version av "kom in och ät"!

Fårens version av ”kom in och ät”!

Det kan se ganska brutalt ut när tackorna sparkar med frambenen på lammen för att de ska komma upp och dia, men oftast siktar de lite bredvid.

I morse fick 10002 tre stycken lamm varav det minsta (!) vägde 3,6 kg. Här är det allra första:

Sjätte gången gillt!

Sjätte gången, bra koll på läget! 

Hon har ju varit med förr och hade fullt fokus utan bry sig om att vi strödde och flyttade om grindar så att hon och hennes familj skulle kunna få en egen box. Goda modersegenskaper och starka pigga lamm är några av Gotlandsfårens kännetecken, hos oss har det stämt till hundra procent!

Vi är hemma i påsk och tar gärna emot besök för att klappa lamm eller titta på lammskinn – välkomna 🙂

 

 

Lamm med medievana

Sjögårdens lamm i Falköpings tidning

I dagens Falköpingstidning går det att läsa om lammen och oss, både i pappers- och nätupplagan! Även om Biltemas etablering i stan toppar de mest lästa artiklarna är det inte illa att hamna på sajtens förstasida.
Det är roligt att få slå ett slag för lammkött och den schyssta produktionsform som lammuppfödning innebär.

Snabb förändring!

Minns ni hur tjock 10029 var? Som om hon hade svalt en badboll ungefär 🙂 Sen hände något, och nu ser hon ut såhär istället:

Slankare än på länge!

Slankare än på länge! 

Smal om magen men ännu i bra hull. Här är två av trillingarna i full fart fram emot mjölkbaren, som fortfarande är deras viktigaste näringskälla – och det tar såklart på tackans reserver. En av dem verkar vara sugen på ensilage oskcå…

Jag når inte upp!

Jag når inte upp!

Nåväl, ensilaget kanske får vänta någon vecka, men pellets får man börja med direkt när man är en bä-bis!

Övningsäter

Övningsäter

Trillingarna är nyfikna och framåt som sig bör, men när det är sovdags håller de sig gärna nära mamsen.

Hur tätt kan man ligga?

Hur tätt kan man ligga?

Det är faktiskt tre lamm på bilden, även om det helsvarta huvudet är lätt att missa. De håller sig jämnstora och fina trots att de är tre, skönt att ha så kapabla tackor!

Tripp trapp trull

Inom några dagar väntar vi ytterligare nya små lamm, men än så länge är lammgruppen verkligen en ”stege”. Äldst är ett enfött lamm, mellangamla är tvillingar och yngst är trillingar. Givetvis olika förutsättningar för att växa till sig, inte konstigt att det skiljer en del i storlek!

Fem av sex åtminstone...

Fem av sex åtminstone…

Vi har gjort otaliga försök, men det har tyvärr inte lyckats att få alla på bild. Längst bort står trillingarna och längs med grinden till vänster står den största i gruppen. Hon tar sig vissa friheter, inte bara mot sin egen mamma. Häromdagen tog hon en ”genväg”:

Upp, ta sats -

Upp, ta sats –

- och ner!

– och ner!

”Språngbrädan” var stackars 10008, här flankerad av sina båda söner. De har annars tagit för vana att rätt så ofta ligga inne och vila i dagiset.

Syskonkärlek

Syskonkärlek

Vi har förvånats över att tjuvlammet 16051 inte stångas det minsta trots att vi klappat honom en hel del. Det allmänna rådet är att man egentligen inte ska ägna just bagglamm för mycket uppmärksamhet, men det är ju svårt att låta bli… De små tvillingarna är desto mer på hugget och har redan börjat öva upp sig inför sommarens pann-kamper:

Inte så mycket kraft än så länge som tur är!

Inte så mycket kraft än så länge som tur är!

Som äldsta bagglamm på betet kommer de att bli riktiga ligister i sommar…

Mycket vill ha mer…

”Tjuvlammen” är nu drygt två månader gamla och har blivit av med sitt dagis som flyttats till de små nyfödda lammen. Själva utrymmet saknar de nog inte så mycket – däremot påminner de gärna om att de vill ha sin morgonpellets!

Faktum är att de når upp alldeles utmärkt för att äta tillsammans med tackorna, men det är såklart behändigare att äta i en ”skål” än att pilla i sig bland ensilaget.

En bra start på dagen!

En bra start på dagen!

Nu får de dock acceptera sakernas tillstånd och stå bland de vuxna och äta. Särskilt 16051 är så stor att man får titta noga för att inte förväxla honom med ungtackorna!

Som en skattjakt...

Som en skattjakt…

Här är han tredje från vänster, minst lika fokuserad som alla de andra på att sortera ut ”guldkornen”. Inte så mycket mindre huvud än 15018 som är närmast kameran!

När det började bli svårt att hitta fler guldkorn på foderbordet gjorde de hoppfulla två ett nytt, högljutt, försök att påtala den orättvisa de upplevde:

VAR ÄR MIN PELLETS????

VAR ÄR MIN PELLETS????

10029 och hennes tre småttingar ska få komma ut i lammgruppen ikväll. Kanske bäst att inte tala om för tjuvlammen att det är där deras gamla dagis numera finns… 🙂

 

På rätt dag igen!

Även supertjockisen 10029 läste rätt i almanackan – i morse såg det ut såhär när det var dags för morgonutfodring:

Första lammet, ännu oklart hur många det skulle bli...

Första lammet, ännu oklart hur många det skulle bli…

10029 är GALEN i mat och har trots den stora magen ofta hoppat på sina medsystrar när hon tycker de är i vägen vid det bästa fodret. Idag brydde hon sig inte alls om maten, när bilden ovan togs stod alla de andra och åt.  Vi trodde på tre lamm i magen, hur blev det då? Efter att det första lammet slickats rent och fått lite råmjölk i flaska lade hon sig ner och så kom det en liten bror till förstfödda tacklammet:

Noggrant omhändertagande

Han är skarp i verkligheten, bara svårt för kameran att hänga med i den intensiva tvättningen…

Lammen ville som vanligt snabbt upp och tog sig mot juvret. Vi lämnade denna supermamma ifred en stund – och nu ser den lilla familjen ut såhär:

Det blev tre!

Det blev tre!

 

Vilket lyft!

Första åren med fåren hade vi fyrkantsbalar, smidigt att hantera och kan stå direkt på golvet utan att det innebär problem. ”Enda” nackdelen är att de är svåra att få tag i. Med så liten areal som vi har är det inte heller så lätt att få någon att komma hit när det är dags för skörd. Nu är det därför rundbalar som gäller. Vi har testat lite olika sätt att hantera dem, men nu har vi äntligen ett som fungerar. Det som inte fungerade var, kortfattat, att ha balen direkt på golvet (man kommer inte åt att ta det understa, som sedan sitter benhårt fast) och att ställa balen på en pall med hjul (svårt att sikta på, hjulen höll inte). Efter att ha förkastat diverse andra vilda planer på hemmabyggen blev det en ganska enkel lösning, nämligen ett spjut genom balen och ett ”spel” man kan lyfta upp den med.

Första fick vi förstås se till att taket skulle hålla. En rejäl bjälke från vårt ”ärvda” lager släpades upp på loftet. Två hål sågades upp och en rejäl (också ärvd) länk kapades till.

Förstärkning

Förstärkning!

Att bara hänga balen i brädgolvet hade nog inte hållt… Men nu känns det tryggt att hissa upp flera hundra kilo konserverad sommar!

För att man inte ska behöva gå under den upplyfta balen brukar vi ”vinkla om” den med traktorn. Då kan spjutet lätt slås i från ovansidan på balen och man kan fästa bottenplattan med sin sprint utan att riskera livet.

Lättare slägg-jobb än att slå ner stolpar!

Lättare slägg-jobb än att slå ner stolpar!

När spjutet fästs vinklas balen tillbaka och ställs in på gången. Det är faktiskt nästan lika lätt som det låter. Vore det inte för att det fanns ett hönshus bakom stallet som begränsar svängningsutrymmet så vore det ingen utmaning alls!

På plats!

På plats!

När balen ställs in hissar man med lätthet (jo, faktiskt!) upp den till svävande tillstånd på bara någon minut.

God utväxling (men dålig ljussättning,...)

God utväxling (men dålig ljussättning,…)

Trots att vi inte har så många djur värdesätter vi verkligen att det dagliga arbetet går smidigt. Tungjobbade system gör förvisso att man är mer hos djuren (i en del fall) men det innebär inte per automatik att det är själva djuren som får mer uppmärksamhet. Med lyftsystemet i drift kan vi åter säga att det som tar mest tid av kvällsrutinerna är att klappa fåren 🙂

Vissa tackor är faktiskt läskunniga!

Igår lammade 10008 punktligt på beräknad dag. Om man slår upp ett fårlexikon och söker på ordet ”stabil”, så kommer det att finnas en bild på 10008 där 🙂 Hon är utan konkurrens vår största och kraftigaste tacka, det kommer att bli tomt när hon lämnar oss en dag.

Det gick lite segt med förlossningen, troligen för att det första lammet låg lite på sniskan men när det rättats till kunde ett stort bagglamm se dagens ljus. Lite slemmig i näsan var han till att börja med och hade lite svårt att dricka ur nappflaskan men det var snart ordnat:

Lite medtagen men tas väl omhand

Lite medtagen men tas väl omhand

Därefter följde en lillebror så omsorgerna fick fördelas på två:

Det är intensivt att vara tvillingmamma!

Det är intensivt att vara tvillingmamma!

Det första lammet (med lite vitt i pannan) var inte riktigt lika framåt med att resa sig. Efter att han fått i sig lite råmjölk vågade vi dock lämna honom att kämpa på egen hand och bara någon timme senare såg det ut såhär:

Välsignade kamera!

Välsignade kamera!

Man kunde se att han diade också, men det fastnade inte på bild. Det BRUKAR ju alltid gå bra, men svårt att vara helt säker utan att ha sett det. Nyfödda lamm blir snart nedkylda om de inte får i sig näring så man kan inte lämna dem utan åtgärd särskilt många timmar om de inte lyckas på egen hand.

Nu får de små bo själva med mamma något dygn till innan de ska flytta ihop med 00040 och hennes lilla tuffing till lamm. Närmast i tur står supertjocka 10029, vi får väl se hur många hon har i magen…

Tryggare kan ingen vara!

Tryggare kan ingen vara!