Första åren med fåren hade vi fyrkantsbalar, smidigt att hantera och kan stå direkt på golvet utan att det innebär problem. ”Enda” nackdelen är att de är svåra att få tag i. Med så liten areal som vi har är det inte heller så lätt att få någon att komma hit när det är dags för skörd. Nu är det därför rundbalar som gäller. Vi har testat lite olika sätt att hantera dem, men nu har vi äntligen ett som fungerar. Det som inte fungerade var, kortfattat, att ha balen direkt på golvet (man kommer inte åt att ta det understa, som sedan sitter benhårt fast) och att ställa balen på en pall med hjul (svårt att sikta på, hjulen höll inte). Efter att ha förkastat diverse andra vilda planer på hemmabyggen blev det en ganska enkel lösning, nämligen ett spjut genom balen och ett ”spel” man kan lyfta upp den med.

Första fick vi förstås se till att taket skulle hålla. En rejäl bjälke från vårt ”ärvda” lager släpades upp på loftet. Två hål sågades upp och en rejäl (också ärvd) länk kapades till.

Förstärkning!

Att bara hänga balen i brädgolvet hade nog inte hållt… Men nu känns det tryggt att hissa upp flera hundra kilo konserverad sommar!

För att man inte ska behöva gå under den upplyfta balen brukar vi ”vinkla om” den med traktorn. Då kan spjutet lätt slås i från ovansidan på balen och man kan fästa bottenplattan med sin sprint utan att riskera livet.

Lättare slägg-jobb än att slå ner stolpar!

När spjutet fästs vinklas balen tillbaka och ställs in på gången. Det är faktiskt nästan lika lätt som det låter. Vore det inte för att det fanns ett hönshus bakom stallet som begränsar svängningsutrymmet så vore det ingen utmaning alls!

På plats!

När balen ställs in hissar man med lätthet (jo, faktiskt!) upp den till svävande tillstånd på bara någon minut.

God utväxling (men dålig ljussättning,…)

Trots att vi inte har så många djur värdesätter vi verkligen att det dagliga arbetet går smidigt. Tungjobbade system gör förvisso att man är mer hos djuren (i en del fall) men det innebär inte per automatik att det är själva djuren som får mer uppmärksamhet. Med lyftsystemet i drift kan vi åter säga att det som tar mest tid av kvällsrutinerna är att klappa fåren 🙂