Kategoriarkiv: Stall

Omflyttningar

23 april, 2016Får, StallJessica

Nu när alla tackor har lammat har de som har tre lamm fått komma in i en egen grupp eftersom det egentligen bara är de som behöver kraftfoder. De övriga får en symbolisk giva, något annat skulle de inte tolerera. En av ungtackorna har kommit på hur hon ska ta sig in i dagiset genom att hoppa så att vi har fått bygga på grindarna på höjden. Pellets är en mycket stark drivkraft 🙂

Mycket grindar blir det!

I boxen som ses i förgrunden bor trillingtackorna. Lammen kan passera genom grinden för att ta sig till dagiset som finns i motsatt ända av stallet. Notera höjden på grindarna!

”Tjuvlammen” är ju i allra högsta grad redo för avvänjning så deras mamma fick gå ut på bete tillsammans med Konny häromdagen. Det tyckte lammen, som fick vara kvar i arrestboxen, var sådär kul:

Mamma, var är du?

Deras vistelse på egen klöv i arresten blev kortvarig, efter bara någon dag hade de på eget initiativ flyttat in hos de övriga fåren och det går ju egentligen lika bra det.

Mamma 10037 och Konny leddes ut med hjälp av pelletstricket och betar nu på det vi kallar ”skogsbetet”, en betesmark vi lånar av supergrannen Olof.

Lite skillnad i päls beroende på vilket uppdrag man haft!

Båda är klippta ungefär samtidigt men man kan tydligt se att 10037 arbetat lite hårdare sedan dess än Konny! Han är otroligt fin just nu, i precis lagom pälslängd.

Grått är flott!

Fantastiska lockar, det ska bli roligt att se hur lammen efter honom utvecklas!

Vilket lyft!

13 mars, 2016Får, Stall, TipsJessica

Första åren med fåren hade vi fyrkantsbalar, smidigt att hantera och kan stå direkt på golvet utan att det innebär problem. ”Enda” nackdelen är att de är svåra att få tag i. Med så liten areal som vi har är det inte heller så lätt att få någon att komma hit när det är dags för skörd. Nu är det därför rundbalar som gäller. Vi har testat lite olika sätt att hantera dem, men nu har vi äntligen ett som fungerar. Det som inte fungerade var, kortfattat, att ha balen direkt på golvet (man kommer inte åt att ta det understa, som sedan sitter benhårt fast) och att ställa balen på en pall med hjul (svårt att sikta på, hjulen höll inte). Efter att ha förkastat diverse andra vilda planer på hemmabyggen blev det en ganska enkel lösning, nämligen ett spjut genom balen och ett ”spel” man kan lyfta upp den med.

Första fick vi förstås se till att taket skulle hålla. En rejäl bjälke från vårt ”ärvda” lager släpades upp på loftet. Två hål sågades upp och en rejäl (också ärvd) länk kapades till.

Förstärkning!

Att bara hänga balen i brädgolvet hade nog inte hållt… Men nu känns det tryggt att hissa upp flera hundra kilo konserverad sommar!

För att man inte ska behöva gå under den upplyfta balen brukar vi ”vinkla om” den med traktorn. Då kan spjutet lätt slås i från ovansidan på balen och man kan fästa bottenplattan med sin sprint utan att riskera livet.

Lättare slägg-jobb än att slå ner stolpar!

När spjutet fästs vinklas balen tillbaka och ställs in på gången. Det är faktiskt nästan lika lätt som det låter. Vore det inte för att det fanns ett hönshus bakom stallet som begränsar svängningsutrymmet så vore det ingen utmaning alls!

På plats!

När balen ställs in hissar man med lätthet (jo, faktiskt!) upp den till svävande tillstånd på bara någon minut.

God utväxling (men dålig ljussättning,…)

Trots att vi inte har så många djur värdesätter vi verkligen att det dagliga arbetet går smidigt. Tungjobbade system gör förvisso att man är mer hos djuren (i en del fall) men det innebär inte per automatik att det är själva djuren som får mer uppmärksamhet. Med lyftsystemet i drift kan vi åter säga att det som tar mest tid av kvällsrutinerna är att klappa fåren 🙂

Vågar man tro att det är vår snart?

29 februari, 2016Fårpresentation, Lamning, StallJessica

Ni vet när våren kommer, eller hur? Det är när de första lammen föds såklart 🙂

Tackan 00040 var egentligen tänkt att slås ut eftersom hon låg ihjäl ett lamm ifjol, men fick stanna på nåder eftersom vi fick lämna två andra till slakt på grund av juverinflammation. När vi fick hem Konny i höstas gick hon med honom medan han var i karantän och blev därför betäckt först av alla, vi vet dock inte exakt när – men räknar med en rätt snar nedkomst.

Vi har förberett oss inför lamningsperioden så gott det bara går:

”Arrest” och enrummare för ensamstående man, men värmelampa hoppas vi slippa använda mer i år!

Förra året kallade vi den här boxen för ”arresten”. Här fick de lamm vara (med sina mammor förstås) som tog sig upp på foderbordet. Nu har vi ju nya ätfronter och hoppas slippa detta fenomen helt och hållet. Längst bort i bild får Konny bo när lamningen kommer igång. Han har nu en oproportionerligt stor andel av utrymmet nu men tackorna kommer att behöva det bättre.

Redo för kraftfoder, vatten och lammboxar!

De hemsnickrade trägrindarna har setts över och spannarna har rengjorts så att alla nylammade tackor kan få vatten och pellets.

Sist men inte minst så finns det både en lista att pricka av på och en lista att fylla i själva resultaten:

Roligt att se vilka som är släkt också!

Beräknat lamningsdatum är ett genomsnitt, det kommer att dra igång tidigare – vi lovar!

För två år sedan, första året med fåren, kallade vi 10029 för ”supertjockisen”. Hon är inte precis smal i år heller, trots att hon har två veckor kvar om hon läser rätt på pappret…

Hur många kan det rymmas där inne?

Vi hoppas på minst två lamm, hon klarar ju lätt av tre så det vore inte fel heller. Tackorna som står först på tur har fått ett blått streck på ryggen för att det ska vara lättare att se dem via kameran. 10029 känner man dock igen ändå, hon ser verkligen fortfarande naken ut trots att det är över tre veckor sedan klippningen. Hon måste ha en helt annan typ av ull än de andra. Förra hösten var hon sliten efter att lammen vants av, då fick hon smeknamnet Loreen eftersom hon såg ut som en ren när pälsen bara hängde helt rak på sidorna utan tillstymmelse till lockar.

Nu blir det förhoppningsvis täta uppdateringar om vad som händer här på Sjögårdens Lamm, välkomna att följa oss här på hemsidan eller kom och hälsa på!

Det är på gång nu!

Ingen mer specialkost

21 februari, 2016Får, Fårpresentation, Lamm, StallJessica

10037 är den enda av våra tackor som inte är helt galen i pellets. I början lämnade hon ibland en del av sin ”specialkost”, men efter ett tag började hon ignorera spannen mer och mer för att bara äta ensilage direkt från balen på gången så nu får hon klara sig utan kraftfoder.

Lättillgängligt! Men vissa måste såklart krångla till det ändå…

Att äta där man når där man står på golvet ligger såklart inte för bråkstaken 16051 som mer än en gång satsat för att komma upp på själva balen, dock utan att varken lyckas eller kunna fångas på bild.

Lammen har nu efter att inte längre komma ut i ”leklandet” på gången med liv och lust anammat sitt ”dagis”. Där har de förutom pellets även en liten mini-höhäck (byggd av ett fd tidningsställ faktiskt), tackorna gör allt de kan för att nå dit – trots att det givetvis är exakt samma foder som på det riktiga foderbordet. Tydligen är även konserverat gräs grönare på andra sidan 🙂

Föräldrafritt!

När de ”riktiga” lammen kommer så får det givetvis bli ett större dagis, men till dessa två räcker det här. De brukar inte ligga där inne och vila, som lammen annars gärna gör när de är en större grupp, utan är bara där för att få matro. Ibland vill de dock hänga med de vuxna:

Vi kan också!

Nog minns man sedan man var liten hur tråkigt det blev vid ”barnbordet” efter ett tag, det kanske lammen också tycker? Duktiga mamman ser till att de är väl omhändertagna fortfarande, det räcker att man lyfter upp ett av lammen för att hon ska bli orolig även om hon står precis intill. För henne är de uppenbart inte redo för vuxenlivet än, hon är minst lika engagerad nu som den där iskalla natten i januari:

Är det bara drygt fem veckor sedan?

Chockhöjning

23 januari, 2016Lamm, StallJessica

Nu har ulltussarna varit inne i nästan tre månader och bädden har vuxit rejält. Kanske har den fuktiga inledningen på vintern bidragit till att vi har fått strö extra mycket. ”Ardennerlammet” (som ska heta 16051 men inte har fått sina öronbrickor än) har snabbt lärt sig utnyttja detta. Vi kallar honom ardennerlammet för att han är så stor och kraftig. Han är dessutom väldigt framåt och nöjde sig såklart inte med att stå utanför foderbordet och äta…

Busunge!

Vi visste ju att vi skulle bli tvungna att höja upp foderbordet under stallperioden och idag var det dags. Tredje vintern med får nu och vi lär oss hela tiden. Först höjdes ätfronterna upp provisoriskt för att vi skulle komma åt att lägga på den nya bottnen.

Öppet mål för ardennerlammet!

16051 tog sig givetvis genast upp på foderbordet men fastnade inte på bild… När foderbordet sopats rent lade vi på reglar och pallar:

Nytt för i år!

Snart klart för plyfaskiva!

Tack vare reglarna blir det ytterligare 45 mm högre än vad det blev förra året. Man får akta huvudet när man går på foderbordet 🙂

När vi efteråt lade på nytt foder var det nog väldigt ovant för de små grå att nätt och jämnt nå in med huvudet över kanten, fast drivkraften att hitta mat hjälpte dem som vanligt!

Nästan så att man får stå på tå!

Själva förhöjningen är lika mycket totalt som allt det ljusa trärena man ser på bilden. Nu hoppas vi att det ska klara sig till betessläppet så att vi slipper lamm på foderbordet.

Det bästa som finns?

Vi ser inte mycket på tv, men vi står gärna länge och bara tittar på fåren när de äter. Det låter nog inte så kul, men det är faktiskt beroendeframkallande…!

Red light district, nu även i Sörby!

18 januari, 2016Får, Lamm, StallJessica

Oj, tänker ni kanske nu – vad är det som står på? Det är inte så farligt som det låter… För att lammen skulle slippa lägga allt krut på att hålla värmen i den rådande arktiska kylan fick de en värmelampa. Vi kunde inte hänga upp den på ett säkert sätt inne i kojan men där inne är det faktiskt hyfsat varmt ändå. Efter att 10037 varit lite skeptisk i början förstod hon sedan att det var ju riktigt mysigt där inne.

Hela familjen inne i kojan

Istället placerades lampan så att lammen skulle kunna ligga under den utan att komma alltför långt från mamsen när hon stod vid foderbordet. Men tydligen tyckte även 10037 att det var skönt med extra värme 🙂

Hela familjen i strålkastarljuset istället!

Frukost på sängen?

13 november, 2015Får, StallJessica

Nja, snarare frukost i sängen! Igår fick de små grå ny halm på morgonen och nu var det en sån där bal som ulltussarna gillar med en massa grönt i. Nästan tomt vid foderbordet trots fullt med nytt ensilage! Istället var det full aktivitet på ströbädden med att leta grässtrån.

Vi kan inte se dem, men de små grå vet exakt var de finns!

Vi kan inte se dem, men fåren vet exakt var de finns!

Fiffigt är det också att de letar så noggrant, för det gör att halmen snart är ganska jämnt utfördelad trots att man bara lagt den i slarviga högar längs kanterna.

Närkamp!

Ingen möda sparas och efter ett par timmar finns det ”bara” halm kvar. Inte så illa det, ibland blir man nästan sugen på att lägga sig där själv så mjukt och mysigt det ser ut 🙂

Sommartid slut!

26 oktober, 2015Får, StallJessica

Gamla nyheter, tidsomställningen var ju igår… När, så räknar vi inte här! Vi vet att sommaren är över på riktigt eftersom vi nu stallat in fåren. Visserligen har det varit fina milda dagar men gräset växer nästan inte alls och är heller inte särskilt näringsrikt.

Kom då fåren!

Ja ja, vi kommer…

Vi skramlade inte så mycket med pelletsspannen för vi ville inte att den andra gruppen ens skulle överväga att forcera staketet. Det tog dock inte lång tid innan Konny och hans flickor var inne i halmen och vi kunde gå ner för att hämta resten.

En av årets sista utebilder!

De blir lite suddiga när de vet att något är i görningen, då är det extra svårt att stå stilla. Så fort grindarna öppnades tog sig alla ulltussar raskt hemåt, de hann till och med före spannen 🙂

Vi hittar själva, pelletsen får man ju ändå inte smaka på vägen!

Vi hittar själva, pelletsen får man ju ändå tydligen inte smaka på vägen!

Med de korta dagarna som det är nu så är det faktiskt rätt skönt att ha dem inne. De verkar snabbt ha funnit sig tillrätta och ingen har glömt hur det funkar att komma åt maten. Konny var uppenbarligen nybörjare på den här typen av ätfronter men han lyckades också snabbt få sig höstens första inomhusfrukost.

”Konserverad sommar”, fårversionen

Gräs som gräs? Även det som varit inplastat i flera månader smakar tydligen gott! Nu i början av stallsäsongen får de nöja sig med helsädsensilage när deras energibehov inte är så stort. Pellets blir därför en mycket sällsynt lyx, men det har vi inte berättat för dem…

Inget höstlugn i Sörby

13 september, 2015StallJessica

Igår var det verkligen full fart längs hela ”vår” väg! Två tröskor med tillhörande spannmålsvagnar som åkte fram och tillbaka, två rundbalspressar (varav en som pressade en massa guldgul halm till oss, tack Olof och Jesper!) och så gödslade vi ut vinterns djupströbädd. Eftersom vi haft fler djur den här säsongen som dessutom utnyttjat stallet längre tid hade bädden hunnit bli ganska hög.

Ett rejält kliv upp!

Mot slutet av stallperioden (som just nu känns väldigt avlägsen) var det ju så lågt i tak att husbonden inte kunde gå rak under bjälkarna 🙂 För att kunna gödsla ut hyrde vi precis som förra gången en bobcat. Innan det gick att sätta igång fick väggen monteras ner. (Nästa gång ska vi skruva från utsidan för att slippa gräva upp bädden för hand vid väggen där skruvarna satt…)

Påbörjat!

Metodiskt förflyttades gödseln till lånad lastmaskins skopa parkerad utanför dörren och därifrån till en likaledes lånad dumperkärra. Nu ligger all gödsel och väntar på att spridas på nästa vall vi ska så in. Efter några timmars metodiskt arbete var första sidan så gott som klar:

Observera vattenkoppen!

Vi har höjt foderbord och vattenkoppar i två omgångar, visst känns det nästan overkligt att vattenkoppen satt så lågt att lammen utan problem kunde dricka ur den i våras?

Utomhus rådde som sagt också febril aktivitet. Halm för minst en och en halv säsong är säkrad. Rundbalar klarar ju att det regnar på dem, men vi är glada att själva halmen fått ligga och torka helt utan nederbörd i veckan. I en del av halmen finns det lite gräs, de balarna kommer garanterat att bli ulltussarnas favoriter i vinter 🙂

Sommarkänsla, som ändå för tankarna till vintern

Godis på dagis?!

15 april, 2015Lamm, StallJessica

I dessa tider av sockerförbud så känns det nästan rebelliskt att ge lammen godis på regelbunden basis… Men så gör vi 🙂 Liksom sina mammor älskar lammen pellets och de får det dessutom i fri tillgång – tur att mammorna inte vet om det!

Hemgjord krubba, naturligtvis!

Lite delar av det gamla foderbordet samt en avsågad spann blev på en kvart till en krubba som lammen (än så länge) faktiskt inte varken välter eller springer i. De yngsta lammen får inte i sig så mycket men de är framme och smakar vid bara ett par dagars ålder. Det är faktiskt så att våmmen utvecklas bättre om den unga idisslaren får kraftfoder av något slag. Detta känns lite ologiskt för i naturen finns ju ”bara gräs” men genom att ge pellets tidigt så skapar man bättre foderomvandlare.

Lammen är givetvis nyfikna även på ensilaget. I år har vi ju våra nya ätfronter som verkligen haft effekt på problemen men lamm på foderbordet. För att de inte ska frestas att ta sig dit bara för att äta har de även en kombinerad leksak och foderhäck i sitt dagis:

Både sysselsättning och näring!

Genom att den hänger fritt kan de inte klättra på den och fastna med klövarna i nätet. Och så verkar det som att de tycker att det är roligt att stånga på den också!

Ett av lammen som envisats med att ligga på foderbordet verkade väldigt intresserad av saltstenen som låg där. För att minska dragningskraften till att ligga på fel ställe fick saltstenen flytta ut i lammdagiset istället, också den upphängd:

Svårfångad!

De är ju väldigt nyfikna de små ulltussarna. Om vädret stabiliseras lite så hoppas vi att de äldsta snart kan få komma ut på bete. Det verkar som om de är sugna, eller vad tycker ni att det ser ut som?

Hallååååå, ska ni öppna snart eller?

Sjögårdens lamm

Lammkött, lammskinn, garn och ull utanför Falköping