Kategoriarkiv: Stall

Storstädning

Idag var det dags att gödsla ut ströbädden! Det är alltid lika fascinerande att se hur mycket den vuxit under stallperioden. Notera hur vattenkoppen sitter nästan nersjunken i bädden – vi kommer att vara tvungna att sänka den rejält när djuren kommer in igen.

Labrador for size, bättre än tändsticksask i det här fallet!

Husbonden körde den inhyrda bobcaten och husveterinären förflyttade gödseln till den av snälla grannen inlånade vagnen.

Utsikt från hytten

Får är ju de idealiska djuren i många avseenden. Ett av dessa är att det är lätt att anlägga en bra ströbädd till dem eftersom de inte bäddar och bökar som grisar gör och inte heller är så tunga som kossor att de sjunker igenom och förstör bädden. Därför kan det vara väldigt hårt packat och blött i bädden (går nästan inte att få isär med handkraft) samtidigt som ytan är helt torr:

Tvärsnitt

Det gick ovanligt smidigt i år och vi satte faktiskt hastighetsrekord genom att hinna både gödsla ut, tvätta och återlämna bobcaten samt tvätta och sopa väggar och golv på samma dag. Puh! Nu återstår ”bara” att återställa foderbordet till lägsta nivån och sätta tillbaka väggen man får ta ner för att komma in med bobcaten.

Här når man inte upp att äta!

Väldigt skönt att ha grovgörat gjort och kunna ägna sig åt finliret imorgon. Konstigt att det är så roligt att städa hos djuren när det är så tråkigt inne i huset… 🙂

Det är tur att de är söta…

Lamm alltså – helt oemotståndliga och samtidigt rätt så jobbiga! Idag var det tänkt att resten av djuren skulle få komma ut men vi ångrade oss när det blev så kallt och blött. I brist på fina bilder på betande djur kommer här istället en samling bilder som bevisar mammors oändliga tålamod:

Det är ju inte precis ont om plats, ändå får mamma agera underlag!

Undersöker pälsen lite på mamma, tydligen roligare ”uppifrån”?

Lite skeptisk ser hon allt ut, 10037, även om hon ligger kvar.

Som en riktigt bra balansövning, hittat mittpunkten!

Om man inte når upp att se över kanten så är det praktiskt att ha något att stå på!

Vissa börjar redan i lamningsboxen!

Järnen på väggarna är intressanta…

… tydligen mest intressanta högst upp!

”Mamma, jag ska viska dig en sak”

När alla tackor står och äter så får man klättra upp på halmen som nyss välts ner från loftet. För Herre på täppan vill man vara!

Kanske har de varit extra krävande i år, när de inte kunnat roa sig med att ta sig upp på foderbordet? Det målet är nämligen uppnått, och det känns väldigt bra. Mindre arbete, fräschare foder och mindre skaderisk för de små smala lammbenen.

Nog för att det behövdes regn, men nu hoppas vi på uppehåll så att de snart kan få komma ut där de verkligen hör hemma och kan få mer utlopp för sina lekbehov utan att trakassera de oskyldiga tackorna 🙂

Förberedelser av olika slag

Imorgon ska de äldsta lammen och deras mammor få komma ut! Det kräver förstås lite förberedelser. Lammen har fått kraftfoder i lammkammare i form av ett ”fort” till exempel. Det är ju med högvärdigt protein de unga idisslarna bäst utvecklar sin våm för att bli bra på att ta tillvara grovfoder. Lite ologiskt att det inte är grovfodret som gör det jobbet, men så är det. Varför ett fort? Jo, för annars ser det ut såhär…

Försöker se oskyldig ut, men inte är hon ett lamm inte!

Definitionen av besatt av pellets?! Ett släktdrag, syster var likadan…

Med inhoppningsskydd

15002 med sina gasell-långa ben försökte ändå (liksom ifjol) men gick bet och lammen har fått ha sin pellets ifred. De är alltid lite tveksamma först, det känns nog konstigt i munnen men de lär sig snabbt! (Förra året klurade 15002 ut att det fanns en glugg bredvid grinden och därför har vi hängt ett fyllt hönät där så att hon inte ska ta den vägen och kanske krossa fönstret. Någon som sa att får inte var smarta??) Inne i fortet har lammen både pellets och ensilage, men alla trivs inte vid ”barnbordet”:

Stor nog att vara med de vuxna – där kan man hitta extra pellets på kvällen!

Staketen har fått sig en översyn efter vintern. Vi har haft turen att slippa nerrivna trådar efter viltet men lite fixande blev det ändå så enhjulingen fick plockas fram.

I solsken känns det alltid lite lättare att ge sig ut

Stolpar utbytta för stadig ”början” på staketet

Hemmavid har lammen fått gå i sol- och stängselskola några dagar. Där lär man sig att solsken inte är farligt och att man ska akta sig för strömmen i staketet. Och att vara ifrån mamma, men det är nog värst för mammorna verkar det som. Eller så är de bara avundsjuka på lammen?

Försiktigt nyfikna, tackorna desto mer säkra på att de vill komma uuuuut!

Lammen ägnar stor del av tiden ute åt att bara hoppa upp och ner på ”landgången”, men med tilltagande mod så vågar de sig längre ut från tryggheten.

Håller sig nära i början…

… men efter ett par dagar i ”skolan” ganska långt ”hemifrån”!

Imorgon blir det till att bygga en gång ner till parasitfritt bete, vi hade inga djur alls där förra året. Det känns extra bra eftersom träckproverna visade på extremt låga parasitnivåer. Nu hoppas vi att vädret skärper sig så det blir lite värme också!

 

2017 – året utan lamm på foderbordet?

Under vårt första år med lamm hade vi galet mycket problem med att de tog sig upp på foderbordet. Ofräscht och opraktiskt. Med de nya ätfronterna har det gått väldigt mycket bättre, även om lamm som en gång varit på foderbordet ofta är oförbätterliga. Därför hade vi eftersom vi var lite sena med upphöjningen förra året då fortfarande några enstaka lamm på fel ställe. Men inte i år tror vi! Nu är foderbordet upphöjt INNAN ett enda av årets lamm sett dagens ljus.

Istället för att mäta och skruva direkt i stolparna har vi i år dessutom uppgraderat med fästen för vagnsbult:

Upphöjt!

En rejäl glipa till foderbordet blir det innan nästa lager är på plats. Det känns alltid lika osannolikt att kunna eller behöva höja så mycket. I vanlig ordning behövde man inte jobba ensam:

Hur går det här egentligen, klarar du verkligen det där själv?

Det är nog bäst att jag tar mig en titt faktiskt!

Hallååååå, nu får du väl klappa oss lite och inte bara hålla på med skruvandet!

Även husveterinären som först agerade bärare fick sin beskärda del av assistans!

Efter en lite sparsam frukost fick ulltussarna vara utan mat medan vi justerade foderbordet, något de inte var helt nöjda med. När de sedan kunde sticka in huvudena igen blev det en viss besvikelse…

Det här är väl inget FODERbord?!

Upprörda toner från bädden där de vimsade omkring. Men efter sopning och kontroll att inga lösa skruvar tappats (från förpackningen, inte från skribenten!) så kunde de andas ut och ordningen var återställd:

Mat på en ny nivå

Nu är det knappt att det når upp, men bädden växer snabbt när lammen kommer så det kommer snart att kännas som att man vill höja ännu mer…

Precis att man når upp!

 

Adressändring

Magarna växer på de dräktiga tackorna och det börjar bli trångt vid foderbordet. Jabba har i praktiken haft tre ätplatser i sin ”bur” (gotlandsbaggar hoppar ut om man har dem i en ”box”…) vilket är lite onödigt. Han och Buddvar har inte kunnat samsas om samma utrymme innan men nu har vi provat igen och hoppas att det går bättre när det inte finns snygga tjejer i omedelbar närhet.

Först fick vi inreda en ny liten avdelning:

Rum för två, inklusive provisorisk höhäck

Den nya boxen är väl tilltagen men för att de inte skulle kunna slåss fick de börja med att bo ganska trångt:

Hungriga = fokuserar på mat

Den första stunden verkade båda helt omedvetna om den andres existens och bara åt. Men sen kom Jabba på att det var hans antagonist som stod där och satte igång med sina dumheter igen 🙁

Stångning pågår

Svårt att fånga på bild för det går väldigt fort! Under kvällen var det omväxlande helt lugnt och ganska stökigt, vi får hoppas att lugnet vinner!

Med det extra utrymmet som skapades hos ungtackorna när Jabba flyttade fick ”Sjuan”  också byta adress och slå sig ihop med ”tonårstjejerna” vilket hon tog med ro. Hon är scannad med troligen tre lamm och ska lamma först av alla om en vecka så hon behöver lite mer att äta. Ganska tjock om magen är hon!

Liiite skillnad på trillingtacka som lammar för femte gången jämfört med ungtacka med bara ett lamm i magen!

Tillfällig adressändring hade vi själva när vi idag levererade våra första varor i ”Rekoring Falköping”. En fiffig mötesplats för konsumenter och lokala livsmedelsproducenter. Istället för att konsumenterna ska åka omkring och handla närproducerad mat lite här och där (vilket inte är så resurssmart egentligen) så blir Rekoringen sambandscentral. Än så länge bara i uppstartsskedet men det ser ljust ut inför framtiden med ganska mycket kommers på Stora Torget i Falköping. Sök på Rekoring Falköping på Facebook om du vill handa lokalt på ett smidigt sätt!

I brist på ull…

får man värma sig i halmen! Det har ju blivit vinter nu när det borde vara vår, ur led är tiden. De nyklippta tackorna löser givetvis detta på fårs kloka vis:

Mörka och suddiga, men varma!

Ströbädden är nu rejält tjock och i den blir det aldrig kallt. Efter att tackorna legat och vilat blir det stora gropar när de reser sig efter att ha varit nedborrade i halmen.

Ligger man tätt ihop blir det ännu bättre!

Direkt kallt blir det inte inne i stallet, men det är klart att vädrets växlingar märks av. Meterologerna kan prata om olika faktorer hit och dit, men det finns väl egentligen bara ETT säkert vårtecken?!

Och det ser ut så här:

24 dagar till!

Drygt tre veckor kvar nu om planen håller – sen blir det mindre sömn och mer arbete – konstigt att man gillar det så mycket… 🙂 Kanske för att de är ganska gulliga de små miniulltussarna?

Rött, gult, grönt!

Rött är färgen på Jabbas nya krita. Vi hoppas att den inte ska komma till användning utan att alla tackor nu är dräktiga och inte brunstar något mer. Alltför sena lamningar vill vi inte ha. Dels blir lamningsperioden utdragen och stora åldersskillnader gör att de små lammen får svårt att hävda sig mot de större.

Redo i onödan förhoppningsvis!

Redo i onödan förhoppningsvis!

Gult är färgen på halmen förstås. Näst efter lammen (som givetvis är det bästa med att ha får) så är det mysigaste att strö hos ulltussarna. De får ny halm ett par gånger i veckan och verkar alltid bli lika glada. Efter noggrann genomsökning och omfördelning av halmen bäddar de sedan ner sig och man blir nästan sugen på att göra detsamma!

Extra skönt att vila med "nya lakan"

Extra skönt att vila med ”nya lakan”

Grönt är färgen på grässtråna som kommer i högre eller lägre grad med halmen. I de flesta balar är det inte så mycket, men ändå tillräckligt för att sorterandet ska få halmen jämnt fördelad utan att vi behöver göra det. Nu sist när vi strödde var det MASSOR med gräs i och det gjorde att det fick bli en paus i fördelningen av halmen. Annars brukar vi lägga den i slarviga högar längs väggarna och så sköter ulltussarna resten. Den här gången var de dock så fokuserade på sin skatt att de var som fastvuxna i sin jakt på det gröna guldet:

Orubbliga!

Orubbliga!

Medan fåren letar mat laddar vi för julmarknad – kom gärna och hälsa på oss i Skövde nästa helg!

Sommaren officiellt slut

I tisdags fick ulltussarna flytta inomhus. Det har funnits bete längre än vi vågat hoppas på och de är i oförskämt gott hull men med de allt kortare dagarna tar ut sin rätt. Efter den sedvanliga byggnationen av drivgång blev det pelletsmetoden för att få hem flocken. På ett väluppfostrat vis följde de alla snällt med.

Husbondens vy, längst där framme finns den skramlande spannen!

Husbondens vy, längst där framme finns den skramlande spannen!

Över den nyanlagda vallen gick det bitvis lite trögt, det var mycket frestelser där. Dessutom stod det vatten här och där, något som får inte gillar att trampa i. Men bara några minuter senare var vi så gott som framme:

Målgång!

Målgång!

Väl inne blev det förstås inspektion av halmen med utsortering av gröna strån samt provsmakning av ”årets skörd”:

Mums mums!

Mums mums!

Förra säsongen köpte vi lite för grovt ensilage och fick kassera massor. Får är ju extrema finsmakare, inte minst våra som kan protestera väldigt högljutt trots att det ser ut att finnas gott om foder kvar. Nu äter de ensilage från gården och verkar väldigt nöjda 🙂

Högt betyg!

Nästan inget alls var, högsta betyg!

Grabbarna Jabba och Budvar var redan på plats när tackorna kom in. Visa av erfarenhet i en bur snarare än en box…

Rymningssäker, förhoppningsvis!

Rymningssäker, förhoppningsvis!

Igår var det dags för klippning. De äldre tackorna höll sig med erfarenhetens rätt långt från dörren medan ungtackorna var väldigt nyfikna. Även de som redan var klippta försökte ta sig ut igen, men man kan ju bara klippa dem en gång per tillfälle…

Trångt när alla har ullen kvar

Trångt när alla har ullen kvar

Det är ganska tydlig skillnad ”före” respektive ”efter”, milt uttryckt:

Ingen risk att ta fel!

Ingen risk att ta fel!

Efter hand som ullen försvinner på allt fler får de ganska gott om plats i fållan. Ull är ju otroligt bra på att isolera och stöta av vatten. De hade varit inne i drygt ett dygn vid klippningen men var fortfarande våta i ”hårtopparna”. Inne vid kroppen var de snustorra och varma!

Med flinka drag bara faller ullen av

Med flinka drag bara faller den tjocka fantastiska ullen av

Som lekman kan man knappt förstå hur det kan se så lätt ut att klippa får. Vi kommer definitivt att fortsätta överlämna detta hårda arbete till ett proffs!

 

Total brist på respekt

Lamm är söta, och det är kanske därför deras mammor står ut med så mycket? Åtminstone med sina egna har de ett närmast outsinligt tålamod med sina avkommors påhitt. De är svåra att fånga på bild, men här är några exempel på vad man kan få stå ut med som lamm-mamma:

Varför gå runt när man kan klättra över?

Varför gå runt när man kan klättra över?

Det är bättre utsikt härifrån!

Ojämnt underlag, men står stadigt ändå

Det funkar ju att stå på tvären också...

Det funkar ju att stå på tvären också…

En del tackor har ju inte mindre än tre egna lamm så de blir extra hårt drabbade av klättrandet. Det kan ju inte vara så skönt med lammens vassa klövar men så länge det är deras egna lamm brukar de inte låta sig påverkas.

bra

Ska han viska något i mammas öra tro?

Undrar vad som finns här mellan mamma och väggen?

Undrar vad som finns här mellan mamma och väggen?

Två på samma gång...

Två på samma gång…

Nä, de är allt ganska respektlösa de små illbattingarna! En annan sak som de helt saknar respekt för är tjugan. Det märks genom att de gärna leker ”Gustav Vasa-leken” när man välter ner ny halm. (Ni vet, när de danska knektarna letade efter den forne monarken stack de med tjugor in i det halmlass där de misstänkte att han mycket riktigt låg gömd.) Nu vill vi ju på inget vis komma åt att göra lammen illa, men de är verkligen inte så säkerhetsmedvetna!

Ibland är det bara ett huvud som sticker upp!

Ibland är det bara ett huvud som sticker upp!

Sol- och stängselskolan har öppnat!

Snart är det tänkt att alla djuren ska få komma ut på bete. Innan dess måste lammen förstås lära sig det här med ström och inte tycka att det är läskigt med det skarpa solljuset.

Någon ska vara först!

Någon ska vara först!

Lammen älskar ju att klättra och de har tillbringat mycket tid med att bara springa upp och ner på landgången, det verkar de gilla nästan lika mycket som att upptäcka världen utanför. Lite läskigt är det förstås, men spännande också… 🙂

Fler och fler vågar sig ut...

Fler och fler vågar sig ut…

Ute finns det både nya konstiga underlag, plötsliga ljud och så är det ju ibland långt till mamma!

Men mammorna hade gärna följt med ut!

Men mammorna hade gärna följt med ut!

Tackorna är vansinnigt avundsjuka. Kanske håller deras kallande tillbaka lammen lite, men efter ett par dagars träning så vågade de sig ganska långt ut från tryggheten:

Mer än hälften av årets lamm ute samtidigt

Nästan hälften av årets lamm ute samtidigt

Längst bort i bild är det en liten stackare som strax efter den här bilden togs gjorde den obligatoriska undersökningen av det orangea nätet – AAAJJJJ! Tyvärr måste ju alla lammen testa, de lär sig inte av varandra. En rätt så snäll stöt jämfört med dem man får av ståltrådarna, det är därför vi har plastnäten i den här träningshagen.

Nu önskar vi att aprilvädret som i år varit väldigt nyckfullt blir mer stabilt. Gräset spirar men vi vill gärna att det kommer igång lite bättre innan vi släpper ut hela den stora gruppen.

Men det är på god väg!

Det är på god väg!