Gruppen med nylammade tackor och deras lamm består nu av två mor- och dotterpar som tillsammans har åtta lamm. Inte nog med det, i morse lammade 10002 och den som ser ut att bli nästa är hennes dotter 00033! Just dessa båda är dessutom extremt lika. Alla våra får är såklart fina, men frågan är om inte de här har de absolut vackraste huvudena?

Elegant profil!

00033 är väldigt kelig men hennes mamma är lite blygare så det var inte så lätt att få en bild med dem båda, här är ett försök:

Lika som bär!

Men visst är det lammen ni vill se?! I tisdags morse fick ”Sjuan” två stycken, båda födda och på benen innan vi fick se dem. En helsvart tacka och en bagge med lite vitt i pannan:

Den finaste kommunikation som finns!

Lillpojken i närbild

De var pigga och målmedvetna som sig bör men mammainstinkterna ville ändå påminna lite när de hade vilat för länge:

Fårens version av ”kom in och ät”!

Det kan se ganska brutalt ut när tackorna sparkar med frambenen på lammen för att de ska komma upp och dia, men oftast siktar de lite bredvid.

I morse fick 10002 tre stycken lamm varav det minsta (!) vägde 3,6 kg. Här är det allra första:

Sjätte gången, bra koll på läget! 

Hon har ju varit med förr och hade fullt fokus utan bry sig om att vi strödde och flyttade om grindar så att hon och hennes familj skulle kunna få en egen box. Goda modersegenskaper och starka pigga lamm är några av Gotlandsfårens kännetecken, hos oss har det stämt till hundra procent!

Vi är hemma i påsk och tar gärna emot besök för att klappa lamm eller titta på lammskinn – välkomna 🙂

I dagens Falköpingstidning går det att läsa om lammen och oss, både i pappers- och nätupplagan! Även om Biltemas etablering i stan toppar de mest lästa artiklarna är det inte illa att hamna på sajtens förstasida.
Det är roligt att få slå ett slag för lammkött och den schyssta produktionsform som lammuppfödning innebär.

Minns ni hur tjock 10029 var? Som om hon hade svalt en badboll ungefär 🙂 Sen hände något, och nu ser hon ut såhär istället:

Slankare än på länge! 

Smal om magen men ännu i bra hull. Här är två av trillingarna i full fart fram emot mjölkbaren, som fortfarande är deras viktigaste näringskälla – och det tar såklart på tackans reserver. En av dem verkar vara sugen på ensilage oskcå…

Jag når inte upp!

Nåväl, ensilaget kanske får vänta någon vecka, men pellets får man börja med direkt när man är en bä-bis!

Övningsäter

Trillingarna är nyfikna och framåt som sig bör, men när det är sovdags håller de sig gärna nära mamsen.

Hur tätt kan man ligga?

Det är faktiskt tre lamm på bilden, även om det helsvarta huvudet är lätt att missa. De håller sig jämnstora och fina trots att de är tre, skönt att ha så kapabla tackor!

Under tiden som förra inlägget skrevs började tackan 00040 visa tecken på att lamma och samma kväll kunde vi konstatera att våren (första lammet) anlänt.

Se där, bara några sekunder gammal!

Fortfarande alldeles alldeles nyfödd, bara minuten senare än bilden ovanför

Om vi har möjlighet ger vi alltid lite råmjölk med flaska. Just den här tackan hade dessutom så mycket mjölk och svullna spenar att det var svårt att få tag om dem så det behövdes lite urmjölkning för att lammet lättare skulle ”få tag”.

Med noggranna omsorger från mamma var lilla 16002 (som hon ska heta) snart alldeles renslickad:

Naturen är fantastisk!

Hon var en bestämd dam, det lilla lammet. Snabbt på benen som lamm brukar vara men skulle helst klara på egen klöv att hitta till juvret. När man försökte hjälpa henne spjärnade hon envist emot på ett riktigt ”kan själv”-sätt… Till slut insåg hon dock att det faktiskt inte är valbart var man ska dia, det ÄR vid bakbenen och inte vid frambenen!

Morgon efter såg det ut såhär, helt utan hjälp:

En härlig syn!

Nu är det ungefär en vecka till nästa troliga lamning – det ÄR vår trots snöfall utanför fönstret just nu!

Nja, inte direkt. Igår var årets hittills kallaste dag med 18 minusgrader. Från husveterinärens arbetsplats såg det ut såhär:

Vackert!

Men oj, vad kallt att jobba ute…

Hur går det ihop med att vi lovade ju vårkänslor för bara någon vecka sedan? I någon mån fick vi faktiskt rätt. Igår kväll syntes det på 10037 att hon började förbereda sig för lamning. Hon gick runt och ”bäddade”, reste och lade sig men det hände liksom inget mer. Hon har lammat fem gånger innan så det saknas inte rutin. Efter någon timme fick husveterinären skala av sig ett par lager kläder och känna efter. Två nosar och tre framben, inte konstigt att det blev trängsel i utgången. Efter lite omorganisering kunde två lamm dras ut, först ett stort (5 kg) och sedan ett jättestort (6,7 kg)! Duktiga mamman gjorde så gott hon kunde för att slicka dem torra men det är ett otacksamt uppdrag i sådan kyla.

Alldeles färska!

På med kläder igen och snabbt som ögat mjölka ur för att snabbt kunna ge mjölk (energi!) till lammen. Med stort begär drack de glupskt vid blott ca 5 minuters ålder:

Mamma håller också lite koll

För att skydda lite mot kylan byggde vi en ”koja” genom att lägga en skiva över grindarna och täta med halm och filtar så att lammen skulle få det lite mer ombonat. Det har idag kompletterats med värmelampa.

Faktiskt flera graders skillnad jämfört med utanför kojan!

Det minsta av lammen (som kom först) verkade lite mer fruset och inte riktigt lika stadigt på benen. Tack vare kameran kunde man dock utan att lämna sängvärmen se att hon var uppe och diade flera gånger under natten.

02.38, med huvudet fortfarande på kudden, skönt att se!

Idag har lammen varit som lamm är, otroligt framåt och ständigt hungriga. Bagglammet (med vitt på nos och panna) är väldigt ”pratigt” och påkallar ständigt mammas uppmärksamhet. Han ser redan ut att vara ett par veckor gammal med sina kraftiga ben!

Stor och stark, om än lite suddig!

Efter en kanske lite svagare start så är tacklammet nu också väldigt piggt och tar för sig, även om brorsan inte är så hänsynsfull alltid:

Trängsel även vid mjölkbaren

När man sedan har ätit (och ätit och ätit) är det skönt att ta igen sig lite 🙂

Fullt fokus på den som hamnade utanför bilden, en riktig supermamma är hon!