Trippel trippel, så ser lammstatistiken ut hittills! 00040 verkade ”lammig” hela dagen igår men inte öppet i livmodern när husveterinären kände efter på kvällskanten. Några timmar senare var det öppet, men inga lamm ville komma ut trots att de verkade ligga rätt. Med lite assistans såg det snart ut såhär:

Uppradade för mamma att ta hand om

Trots att det gick förhållandevis lätt att hjälpa lammen till världen så fick mamma-tackan en ganska kraftig blödning efteråt vilket kändes lite obehagligt förstås. Efter att ha matat lammen och stängt in familjen i en box lämnade vi dem strax före midnatt. Ny kontroll vid fyratiden i natt, då var alla fyra på benen pigga och ätandes – puh!

De första lammen från i fredags mår också bra. Två av dem ligger alltid tätt tätt ihop och gärna nära mamma:

Tryggare kan ingen vara!

”Sjuans” ena lamm (det minsta) har varit lite klantig med att hitta spenen så vi har matat och ”instruerat” och nu har polletten trillat ner:

Där var det ju!

Hade man behövt köpa film i förhållande till hur mycket bilder man vill ta så hade det blivit dyrt – men i dessa tider är gulliga bilder gratis som väl är 🙂

En av årets första i närbild

Mamma-barn-kontakt

Suddig i sin iver framåt mot nya upptäckter!

Våren kom med en rivstart! Vi kunde följa förloppet på kameran och vid 11-tiden kunde husveterinären slita sig från jobbet för att kolla läget hemma. Vardera tre lamm blev det för 10002 och ”Sjuan”. Pigga och på hugget att äta som de Gotlandsfår de är 🙂

Tur att det finns mammaomsorger i överflöd när det blir trillingar!

En annan stolt mamma!

10002 har blivit betydligt slankare kan man minst sagt konstatera…

Igår gick årets lamning i mål! Med en liten extra twist, mer om det längre ner 🙂 I torsdags när vi kvällsklappade tackorna vid halv tio konstaterade vi att ”Lillfemman” nog skulle lamma snart…

Sprickfärdig!

Vi gissade på tre lamm i den väl tilltagna magen och hoppades att det skulle gå smidigt. Risken för felläge och utdragen förlossning är ju trots allt lite större när det är många lamm och vi ville så himla gärna ha en avkomma att spara efter den här tackan. Efter kvällskaffet kollade vi på kameran och fick mindre än en timme efter kvällsklappningen ta de här bilderna:

Det blev tre!

Många att hålla reda på…

Snabbt marscherat av duktiga mamman, skönt att kunna gå och lägga sig och veta att allt gått bra!

Så blev det fredag och då lammade först ungtackan 15018. Hon är ganska rädd av sig så efter att bara ha kontrollerat juvret fick hon vara helt ifred och det visade sig gå alldeles utmärkt.

Nybörjare men säker på sin uppgift

På fredagskvällen var det 14068:s tur. Hon har inte varit så himla rund om magen så vi tänkte att det kanske bara var ett lamm där inne och att hon kunde adoptera en av de nyfödda trillingarna?

Det räckte till med de egna!

Ingen adoption, hon fick två precis som förra året. Av en tillfällighet får hennes bagglamm samma nummer (men ett annat årtal förstås) – 16068.

Men twisten då? Ni som har hängt med vet att det är 22 tackor som har lammat så nu borde det vara klart – eller? Nja, ibland händer det ”omöjliga”… 🙂 Vår minsta ungtacka 15013 blev inte märkt med mer än ett litet streck i höstas så vi var ganska säker på att hon inte var betäckt.   Dessutom har hon varit otroligt lockig och fin i pälsen hela vintern, något som tyder på att hon haft energi ”över” vilket de dräktiga tackorna inte brukar ha, särskilt inte ungtackor. Men för ett par veckor sedan blev hon lite bredare om magen och juvret började växa till, hmmm….

Ett bonuslamm!

Husveterinären hade fullt upp hela lördagen med att ta hand om andra djur men kunde hålla lite koll via kameran. På kvällskanten verkade tackan lite på gång och med en aning assistans av husbonden, flankerad av middagsgäster som för första gången fick bevittna en förlossning, kom 2016 års fyrtioandra lamm till världen!

Sammantaget är vi jättenöjda med årets lamning. Nu ska tackorna delas in i grupper efter vilka som behöver mer kraftfoder (inte så många) och vilka som får klara sig med en symbolisk giva. Skönt att sova hela nätterna är det också!

Ibland går det inte som man tänkt sig… I söndags morse hade 15005 lammat och låg nöjt i halmen med en liten miniulltuss tätt intill sig.

Frid och fröjd, eller?

Nja, för strax upptäcktes ytterligare ett nytt lamm liggandes på foderbordet. Ingen annan tacka hade lammat (eller letade efter sitt lamm) så det var definitivt en syster till lammet på bilden. 15005 var inte intresserad av detta lamm 🙁 Det lilla livet hade dock helt klart diat och slickats torr men efter att hon separerats från mamman brast det tydligen i anknytningen. Som de flesta lamm lät hon sig inte nedslås av ihärdiga stångningsförsök och ignorerade fullständigt sin mammas tydliga budskap om att hon var oönskad. För att hon skulle kunna dia utan risk för sitt liv band vi upp tackan.

Den som är stark måste vara snäll, annars blir det tvångsåtgärder

Får accepterar konstigt nog ofta väldigt bra att stå bundna. Bindslet måste ju hållas såpass kort att tackan inte kan vända runt för att skydda lammen mot attacker men detta tog hon med ro.  För att försöka öka chanserna fick lammet en liten halsduk av efterbördsslamsor.

Tänkt attraktionsfaktor

Det blev dock inga direkta framsteg för att få henne att ta sig an det oönskade lammet. Stundtals verkade hon ganska lugn för att snart göra argsinta utfall igen.

Sent på kvällen dagen efter lammade en erfaren gammal tacka. Det var felläge och husbonden (som var ensam hemma med djuren) fick kalla in husveterinärens snälla kollega för assistans. Tyvärr bara ett levande lamm – men det öppnade ju för möjligheten att låta henne adoptera ytterligare ett. Efter att först ha ”godkänt” detta arrangemang genomskådade hon dock det och blev avvisande, om än inte lika aggressiv som den riktiga mamman, mot sitt adoptivlamm. Nu började det kännas ganska tröstlöst, skulle hon helt enkelt få bli ett flasklamm istället? Kanske bättre än att vara en ständig ”Svarte Petter”?

Natten till onsdag vid den vanliga ”lammkollen” klockan 03.00 såg det ut som att 14008 var på väg att lamma men att det gick lite trögt. 14008 var extremt mammig förra året när hon fick sitt första lamm, ni kanske minns hennes minst sagt överdrivna omsorger? Husveterinären traskade ut och fick en vild ídé, kanske hjälpte sömnbristen till…?

Äntligen älskad!

Lammet adopterades bort ytterligare en gång och nu verkar det, peppar peppar, fungera utmärkt. Extra bra passade det ju också eftersom den nya adoptivmamman bara hade ett lamm i magen.

Slutet gott allting gott!