Kategoriarkiv: Lamning

Förberedelser påbörjade!

Nu är det ju faktiskt inte SÅ länge tills det ska börja komma lamm. Därmed var det dags för första omgången gasbrandsvaccin. Till ungtackor ska det ges två gånger, ungefär åtta respektive fyra veckor före nedkomst. Till äldre tackor som är vaccinerade sedan tidigare räcker det med en dos. Eftersom  det blev vaccin över fick baggarna också, det skyddar mot stelkramp och det kan ju alla får drabbas av.

Först var det dags för insamling:

Ingen rädder för sprutor här!

Lammen från 2017 verkar ha fötts med en extra benägenhet att klättra (liksom pappa Jabba) 🙂 Alla tackorna skötte sig bra, det är ju bara ett litet stick som knappt känns.

2 ml vardera och sedan blå färg i nacken

Attans, jag kom inte undan…

Efteråt fick tackorna belöning i form av ny halm, alltid en uppskattad sysselsättning att leta efter gröna strån! Magarna börjar växa på flera av dem:

Rund både framifrån…

och bakifrån!

Redan om en månad räknar vi med ”tjuvstart”, sedan drar det igång mer på riktigt i slutet av mars. Då blir det vår!

Vad gömmer sig där inne?

Minst 43 lamm väntas till våren! Igår hade vi besök av scannare som dräktighetsundersökte tackorna. Vi har ju noterat betäckningar och omlöp så vi hade en hyfsad idé om vilka som var dräktiga men antal lamm är svårt att se utan ultraljud…

Först fick alla ulltussarna stängas in i en fålla. De anade genast att det var något på gång och de gamla höll sig rutinerat mot väggen.

Insamlade!

Den lilla hanteringsburen ställdes på plats:

Helt plötsligt en massa avancerad teknik mitt inne i stallet!

De först lite skeptiska damerna var förhållandevis samarbetsvilliga och dessutom var merparten ”lagom” dräktiga. Två lamm är ju det önskvärda på vuxna tackor och ett eller två på ungtackor. En ungtacka var tom och det var även 15002 som ju hade Listerios i höstas och faktiskt avbröts i sitt dejtande. Så de får båda vara kvar ändå! För att snabba på hanteringen blev det inga anteckningar utan bara prick-markeringar med antal:

Två till vänster och en till höger

Nu har vi antecknat i efterhand och sammanställt. För oss är det bra att kunna planera utfodring och gruppering – men ni som läser kanske vill planera in lamm-klappning?

Mindre än två månader kvar tills de första väntas!

Med lite tur lyckas vi adoptera varsin trilling till de båda tackorna som bara har ett lamm i magen – fortsätt följa oss för att få veta hur det går!

Sista färgbytet

Ikväll fick Erik en ny krita på sin sele. Nästan alla tackor är betäckta (två seminerade och åtminstone en verkar dräktig på just semin, hurra!) och förhoppningsvis dräktiga. Kvar är en ungtacka och så 15002 som ju varit sjuk.

Inte bingo riktigt än…

16020 har vi missat att notera datum på, hon är betäckt. Och ”Sjuan” blev mest sannolikt betäckt under synkroniseringen så hon lammar nog extra tidigt nästa år. Nu får Erik ytterligare några dagar på sig med sitt uppdrag, men senare lamm än någon vecka in i maj vill vi inte planera för.

Brunsterna har ju tyvärr varit allt annat än synkroniserade trots att vi tyckte att vi gjorde allting precis enligt regelverket. Erik som är nybörjare i branschen har därmed haft ett ganska enkelt uppdrag.

Lugnt på jobbet!

Efter att ha stått bunden under färgbytet och ätit på balen blev han dock lite otålig och ville komma in till damerna igen. Nu hoppas vi att bara de två som återstår blir grönfärgade…

Lite suddig av rastlöshet 🙂

I mål!

Igår föddes årets sista lamm! En ungtacka har hållit oss på halster ett bra tag men igår morse var hon inte så intresserad av mat utan vankade mest omkring. Vid lunchtid var väntan slut och nu har vi totalt fyrtiotvå lamm. Det här sista lammet var nog ett av de allra piggaste, en kille på hela 5 kg.

Målmedveten, på väg mot juvret!

Vi brukar mjölka ur och ge lite råmjölk i flaska för att vara säkra på att lammen får i sig någon deciliter men då blev mammatackan orolig, gillade inte alls att en människa kom för nära juvret. Problemet med nybörjarmammor kan också vara att de är lite opedagogiska och snurrar runt när lammet ska dia i sin iver att slicka dem och inte förlora dem ur sikte. Men när 16012 fick vara ifred stod hon alldeles stilla och lät lammet dia utan att röra sig en millimeter, verkligen en förebild i detta avseende. Fast lite nackspärr blir det kanske på kuppen av att stå så böjd?

Lätt att hitta rätt och äta när mamma är så duktig

Nu bor de i egen box, ganska väl tilltagen eftersom det nu är gott om utrymme inne. Imorgon ska de få komma ut till de andra i den stora gruppen och öva på att hitta varandra på större yta. Om det inte blir någon snö (?!) i helgen som det hotats med blir det snart tomt i stallet när alla släppts på bete.

Det har varit lite utmaningar under årets säsong med en del ”natt-tjänstgöring” men ett totalt facit på 1,82 lamm per tacka trots att det var en fjärdedel ungtackor är vi väldigt nöjda med.  Inte ett enda flasklamm heller! Bättre för både oss och lammen 🙂

 

Special-rapport

En av våra trognaste följare kan andas ut! Hennes namne Britta/14005 har lammat igår  och det gick bra 🙂

Ifjol tre, i år bara en!

”Lillfemman” (som hon också kallas, kärt barn har många namn) kniper nog rekordet i lammstorlek han vägde 6,1 kg! Tyngsta lammet vi fått någonsin vägde 6,7 kg och hade dessutom ett ”litet” syskon på 5 kg.

I natt lammade 16020 för första gången. Lika som bär kan man säga!

Suddiga på bild men skarpa i verkligheten

I boxen intill 16020 håller hennes mamma 14002 (som var med på filmen) till. Intressant hur mor och dotter oftast lammar ganska tätt ihop.

Grindar, grindar, grindar…

Fårägarens bästa vän, efter pelletsspannen och betesputsen kanske – grindar och remmar! Igår nådde vi årets topp i antal lamningsboxar. I det längsta försöker vi bygga dem längs med foderbordet men till slut fick de inte plats. Då bildas det ett sammelsurium av boxar där man ju aldrig på förhand vet hur länge en ny liten familj ska behöva stanna.

Husveterinärens plats för morgongymnastik, mycket bärande och klättrande blir det!

Tumregeln är en dag per lamm med en dag extra för ungtackor. Skulle tackan eller något av lammen bli sjukt så får de förstås stanna kvar längre, liksom om lammen inte är så duktiga på att dia. Kan vi bygga boxarna längs foderbordet äter tackorna förstås där, till de andra blir det hönät som får fyllas på morgon och kväll. Och så ska ju alla ha vatten förstås! Det tar sin rundliga tid att skölja ur och fylla på allas individuella spann…

Rena och klara att fyllas på!

Två av lammen från i tisdags hade ett lite märkligt syskon. Mamma är 15002, en av våra större tackor och hon behövde lite hjälp med det första lammet som låg fel. Det kunde ganska lätt manövreras ut och var piggt. När nästa skulle förlösas kändes det som att det låg något konstigt, ”hårt men ändå mjukt” i hinnorna:

Minilitet ”lamm”

Naturen har sina skäl, detta lamm har uppenbarligen stannat i utvecklingen. Som tur är verkar det inte ha påverkat varken mamma eller syskon det minsta.

14068, som var så intresserad av att ha ett lamm att hon var beredd att stjäla ett började se ”lammig” ut på tisdagskvällen. Inte så mycket framsteg dock och eftersom hon var scannad med bara ett lamm samtidigt som ”Tian” inte riktigt verkade gilla en av sina trillingar tänkte vi oss en adoption där. Det ensamma lammet ville inte riktigt komma ut för det var väldigt trångt och tyvärr dog det efter bara några minuter. Gener är dock ointressanta för får med lamm-längtan så den lilla trillingen var mer än välkommen!

Den döda i förgrunden redan övergiven, allt fokus på den pigga av de ”nyfödda”

Renslickad och ätit råmjölk för andra gången i sitt liv, dags för paus. Visst ser hon stolt ut, adoptivmamman?

Tråkigt att förlora lamm förstås, men bra att hon fick ett annat att ta hand om! Även om ”Tian” nog hade kommit att acceptera det så är det onödigt jobbigt för tackorna att ha tre lamm egentligen.

Efter en riktig lamm-bonanza i början på veckan var det igår dags för Årets Stora Lammutsläpp. Oj vad mycket mamma-oro som hördes då! Sex tackor med sina småttingar var samtidigt klara att gå ut i den stora gruppen. Helt plötsligt väldigt mycket lättare att komma ifrån varandra än när man befinner sig på bara ett par kvadratmeter! Lammen tyckte det var väldigt spännande också förstås men all den nya ytan att busa på. Film kommer, håll ut!

Igår kväll började 10034 bädda och se minst sagt ut att vara klar för lamning med ännu större juver än 00057. Även här var det dock ett felläge och det första (av tre) lamm som togs ut var väldigt medtaget. Det lilla hjärtat slog dock och med diverse livräddning och omsorger från mamma orkade han till slut lyfta huvudet själv.

HLR för lamm

Pet i näsan med halmstrå för att få honom att ”fräsa ut” slem

Sugreflexen kom och gick. Mata med flaska funkade dock inte så vi fick inviga vår lammsond. En tunn slang som förs ner i magen på lammet för att kunna ge den livsviktiga råmjölken till lamm som inte orkar dricka själva.

Livräddare?

Det är faktiskt ganska lätt att sonda lamm. De har ingen kräkreflex och ligger sonden rätt känner man den tydligt på halsens utsida. 150 ml råmjölk direkt från mamma blev det:

Nästan lite intensivvårdskänsla!

Men ibland lyckas man inte… Trots alla omsorger från både oss och mamman så hade hjärtat stannat när husveterinären var ute lite efter midnatt för att titta till och eventuellt mata igen. Riktigt tråkigt 🙁 Vi gläds åt att de andra båda lammen i kullen nog är årets piggaste!

”Bara” fem tackor kvar som ska lamma nu – både skönt och lite tråkigt. Det är väldigt mycket mer jobb med fåren under april kan man lugnt säga – men vem skulle vilja vara utan?

Kanske den mammigaste av alla tackor i världen?

När 14008 lammade första gången för två år sedan fick hon ett lamm som hon aldrig släppte med blicken. Nästan så att det var synd om honom att aldrig får vara ifred… Även ifjol fick hon bara ett lamm och då adopterade vi ett till henne. Nu fick hon äntligen två egna så att de kan turas om att bli ompysslade.

Ordning efter kaoset

Puh! Det blev en del pyssel med alla lamm under påskhelgen. Till slut blev det betydligt mer harmoniskt än den inleddes. Efter att ha haft 15005 bunden för att hon inte skulle stånga sitt oönskade lamm gick det allt bättre, men tyvärr inte så bra att hon kunde släppas lös. Igår morse när vi vaknade och genast kollade kameran hade 15013 fått två lamm som redan var uppe och diade, vilket betydde att vi missat chansen att adoptera bort den lille oönskade stackaren.

När vi kom ut verkade 14010 lite ”obekväm”. Inga direkta tecken på värkarbete men såg väldigt lamningsklar ut. Husveterinären kände efter och identifierade ett tyvärr dött lamm med huvudet slaget åt sidan. Men inget ont som inte har något gott med sig! 15005:s lilla hatobjekt blöttes ner och kladdades in med fostervätskor för att sedan presenteras för sina nya intet ont anande mamma tillsammans med sina nya syskon. Adoptivmamman gick på finten utan problem och tog väl hand om alla tre.

God omsorg om alla tre!

Bortbytingen var först lite missnöjd, men efter att ha förstått att det fanns gott om mjölk även hos den här mamman och att hon dessutom var snäll så fann han sig tillrätta i den nya familjen, hurra!
Igår nedkom även 15018 nedkommit med två miniulltussar varav en med mycket vitt i pannan. Praktiskt vid vägning att kunna hålla reda på vilken man redan gjort. För tre år sedan hade nästan alla lamm vita tecken, extra bra när vi var nybörjare.

Och mamma har sitt vita i pannan kvar!

Vi trodde att 00057 var nästa på tur. Hon åt inte på måndagskvällen och juvret såg ut som på en ko!

Mer än redo!

Men det blev ett mor- och dotterpar som nästa att lamma. Ytterligare en trillingkull, vilket rekordår det håller på att bli!

Favoriten ”Tian” fick tre…

… och hennes dotter 16006 fick ett.

Igår fick 10037 fått flytta ut i den stora gruppen med sina trillingar. Vi hade henne bunden ett par dagar eftersom hon var lite dum mot ett av lammen men snart nog accepterade hon att vara trebarnsmor och kunde gå lös i boxen. Alltid lite oroligt i början för mor och barn när de kommer ifrån varandra i vimlet men lammen lärde sig snabbt rutinen med intervallträning medan mammorna äter kraftfoder. Som vanligt blev de suddiga:

Ny halm och utökat utrymme, då blev det extra mycket spring i benen!

15005 verkar ju inte hantera förändringar så bra så hon fick stå i en ”utslussningsbox” i anslutning till den stora gruppen med tackor som lammat. Den skymtar till vänster i bilden ovanför. Där fick hon betrakta stöket med rusande lamm utan att behöva hålla reda på sina egna under ett dygn. Hon har fått komma ut nu ikväll och det verkar gå bra.

Mitt på dagen idag lammade så 00057. Lugnet själv är hon och det var tur eftersom 14068 var VÄLDIGT sugen på att stjäla ett av lammen. Som tur var fick det inte den riktiga mamman att stöta bort det. För att göra det svårare för ”wannabe-mamman” att störa fick den nya lilla familjen flytta in i ett hastigt hopbyggt litet fort:

Men jag vet att det finns lamm där inne! Vill ha!

Intensivt emellanåt under lamning, men att pyssla med att gruppera om, strö, märka (och klappa!) lamm är verkligen balsam för själen. Den enda nackdelen är att det är så svårt att slita sig därifrån…

Dubbel-trippel med komplikationer…

Ibland går det inte som man tänkt sig. Idag var en sån dag, i ett antal olika avseenden. Vid nattens kamerakoll lite efter 03 såg husveterinären att 10037 (som sett sprickfärdig ut ett bra tag) äntligen hade lammat. Två pigga små krabater vid varsin sida på väg mot juvret, en alltid lika fantastisk syn. Hon var ju scannad med två lamm och den lata husveterinären tänkte att allt var frid och fröjd och gick därför inte ut i natten för att sätta in dem i en box.

Så kom morgonen. Ytterligare ett lamm på vingliga ben, men vem var mamman? 10037 var inte dum mot den (vilket våra tackor i allra högsta grad brukar vara mot andras lamm) men mest omsorg fick den av hennes dotter 15005 som också sett ”lammig” ut. Hmmm, hur gör man då? Husveterinärens magkänsla sa att det var lite risk att 15005 helt enkelt stulit ett lamm (sin halvsyster i praktiken) men scannerskan hade ju sagt två lamm på 10037. Lösningen blev att sätta in tackorna i varsin box med ett respektive två lamm och åka till jobbet.

I egen svit med tid för varandra

Under förmiddagen kollade husbonden på kameran och då började det ploppa ut flera  lamm ur 15005?! Hem i ilfart för att reda upp situationen! Det ”udda” lammet från morgonen sattes tillbaka till sin riktiga mamma som först accepterade det men under kvällen har visat lite stångningstendenser. Det stackars lammet skriker också hjärtskärande efter den andra mamman som han tydligen gillade bättre 🙁 10037 får nu vara bunden i koppel för att inte kunna skada honom när han ska dia. Hon är inte på långa vägar så argsint som tackor kan vara så vi tror att hon kommer att komma till insikt om var han faktiskt hör hemma.

Man blir suddig när man stångas!

15005 verkade först lugn och tog hand om alla tre men emellanåt så är det en som hon puttar undan. Hon blir också väldigt stressad av att höra sitt ”stulna lamm” kalla på henne. Då fick det snabbt snickras ihop en konstruktion där lammen kan vara för att hon inte ska kunna skada dem men ändå ”hålla kontakten”.

Lammlåda, vårmodellen.

Innan lammen placerades i lådan hade vi hållit fast deras mamma så att alla fick dia sig mätta. Idén med att ha dem i en låda är dels att de ska ta lukt av varandra så att alla blir lika attraktiva och dels att hon inte ska kunna skada dem. Dessutom vill man inte att stångandet ”befästs” som beteende. Nu blir det till att stiga upp varannan timme i natt och låta alla tre äta. 15005 undrade såklart vad som stod på, men efter att ha misstänksamt studerat lådan förstod hon vad som fanns inuti och stack in huvudet:

Det är ju mina barn!

Det är lite utmaningar ibland när man har djur, men med lite trixande brukar det mesta lösa sig och vi skulle aldrig vilja vara utan! Tänk att aldrig få klappa lamm liksom, det skulle vara ett tråkigt liv…

Gullighet i koncentrerad form!

Överträffade förväntningar igen

16010 var beräknad att lamma imorgon onsdag men det blev en dag tidigare. Även hon fick ett lamm mer än vi trodde. Oftast får ju ungtackorna bara ett lamm men här blev det två!

Renslickning pågår, i fårens värld behövs ingen föräldrautbildning för förstföderskor

Hon är en duktig mamma som tar väl hand om de båda. Nu får de bo i egen box några dagar så att de riktigt knyter an.

Bara en liten stund senare var det 10029:s tur. Hon har tidigare år varit så tjock att man trott att hon skulle spricka och fått två eller tre lamm. I år var hon inte riktigt lika bred och det blev bara en miniulltuss, en stadig dam på över fem kg:

Lyxigt att inte behöva dela mammas uppmärksamhet med något syskon!

10029 överraskade oss lite, det såg inte ut som att hon skulle lamma så snart. Hade vi varit mer beredda hade vi låtit henne adoptera en av trillingarna, men det går ju bara precis i samband med förlossningen.

Just trillingarna från i fredags och lördags fick idag komma ut ur småboxarna och det tyckte de var roligt! Många hopp och skutt blev det, inte minst när de fick ny halm. Svårt att fånga på film, det bör upplevas på plats…