Ibland går det inte som man tänkt sig. Idag var en sån dag, i ett antal olika avseenden. Vid nattens kamerakoll lite efter 03 såg husveterinären att 10037 (som sett sprickfärdig ut ett bra tag) äntligen hade lammat. Två pigga små krabater vid varsin sida på väg mot juvret, en alltid lika fantastisk syn. Hon var ju scannad med två lamm och den lata husveterinären tänkte att allt var frid och fröjd och gick därför inte ut i natten för att sätta in dem i en box.

Så kom morgonen. Ytterligare ett lamm på vingliga ben, men vem var mamman? 10037 var inte dum mot den (vilket våra tackor i allra högsta grad brukar vara mot andras lamm) men mest omsorg fick den av hennes dotter 15005 som också sett ”lammig” ut. Hmmm, hur gör man då? Husveterinärens magkänsla sa att det var lite risk att 15005 helt enkelt stulit ett lamm (sin halvsyster i praktiken) men scannerskan hade ju sagt två lamm på 10037. Lösningen blev att sätta in tackorna i varsin box med ett respektive två lamm och åka till jobbet.

I egen svit med tid för varandra

Under förmiddagen kollade husbonden på kameran och då började det ploppa ut flera  lamm ur 15005?! Hem i ilfart för att reda upp situationen! Det ”udda” lammet från morgonen sattes tillbaka till sin riktiga mamma som först accepterade det men under kvällen har visat lite stångningstendenser. Det stackars lammet skriker också hjärtskärande efter den andra mamman som han tydligen gillade bättre 🙁 10037 får nu vara bunden i koppel för att inte kunna skada honom när han ska dia. Hon är inte på långa vägar så argsint som tackor kan vara så vi tror att hon kommer att komma till insikt om var han faktiskt hör hemma.

Man blir suddig när man stångas!

15005 verkade först lugn och tog hand om alla tre men emellanåt så är det en som hon puttar undan. Hon blir också väldigt stressad av att höra sitt ”stulna lamm” kalla på henne. Då fick det snabbt snickras ihop en konstruktion där lammen kan vara för att hon inte ska kunna skada dem men ändå ”hålla kontakten”.

Lammlåda, vårmodellen.

Innan lammen placerades i lådan hade vi hållit fast deras mamma så att alla fick dia sig mätta. Idén med att ha dem i en låda är dels att de ska ta lukt av varandra så att alla blir lika attraktiva och dels att hon inte ska kunna skada dem. Dessutom vill man inte att stångandet ”befästs” som beteende. Nu blir det till att stiga upp varannan timme i natt och låta alla tre äta. 15005 undrade såklart vad som stod på, men efter att ha misstänksamt studerat lådan förstod hon vad som fanns inuti och stack in huvudet:

Det är ju mina barn!

Det är lite utmaningar ibland när man har djur, men med lite trixande brukar det mesta lösa sig och vi skulle aldrig vilja vara utan! Tänk att aldrig få klappa lamm liksom, det skulle vara ett tråkigt liv…

Gullighet i koncentrerad form!