Tredje mamman gillt!

Ibland går det inte som man tänkt sig… I söndags morse hade 15005 lammat och låg nöjt i halmen med en liten miniulltuss tätt intill sig.

Frid och f

Frid och fröjd, eller?

Nja, för strax upptäcktes ytterligare ett nytt lamm liggandes på foderbordet. Ingen annan tacka hade lammat (eller letade efter sitt lamm) så det var definitivt en syster till lammet på bilden. 15005 var inte intresserad av detta lamm 🙁 Det lilla livet hade dock helt klart diat och slickats torr men efter att hon separerats från mamman brast det tydligen i anknytningen. Som de flesta lamm lät hon sig inte nedslås av ihärdiga stångningsförsök och ignorerade fullständigt sin mammas tydliga budskap om att hon var oönskad. För att hon skulle kunna dia utan risk för sitt liv band vi upp tackan.

Den som är stark måste vara snäll, annars blir det tvångsåtgärder

Den som är stark måste vara snäll, annars blir det tvångsåtgärder

Får accepterar konstigt nog ofta väldigt bra att stå bundna. Bindslet måste ju hållas såpass kort att tackan inte kan vända runt för att skydda lammen mot attacker men detta tog hon med ro.  För att försöka öka chanserna fick lammet en liten halsduk av efterbördsslamsor.

Tänkt attraktionsfaktor

Tänkt attraktionsfaktor

Det blev dock inga direkta framsteg för att få henne att ta sig an det oönskade lammet. Stundtals verkade hon ganska lugn för att snart göra argsinta utfall igen.

Sent på kvällen dagen efter lammade en erfaren gammal tacka. Det var felläge och husbonden (som var ensam hemma med djuren) fick kalla in husveterinärens snälla kollega för assistans. Tyvärr bara ett levande lamm – men det öppnade ju för möjligheten att låta henne adoptera ytterligare ett. Efter att först ha ”godkänt” detta arrangemang genomskådade hon dock det och blev avvisande, om än inte lika aggressiv som den riktiga mamman, mot sitt adoptivlamm. Nu började det kännas ganska tröstlöst, skulle hon helt enkelt få bli ett flasklamm istället? Kanske bättre än att vara en ständig ”Svarte Petter”?

Natten till onsdag vid den vanliga ”lammkollen” klockan 03.00 såg det ut som att 14008 var på väg att lamma men att det gick lite trögt. 14008 var extremt mammig förra året när hon fick sitt första lamm, ni kanske minns hennes minst sagt överdrivna omsorger? Husveterinären traskade ut och fick en vild ídé, kanske hjälpte sömnbristen till…?

Äntligen älskad!

Äntligen älskad!

Lammet adopterades bort ytterligare en gång och nu verkar det, peppar peppar, fungera utmärkt. Extra bra passade det ju också eftersom den nya adoptivmamman bara hade ett lamm i magen.

Slutet gott allting gott!