Färgbyte

Igår var det 15 dagar sedan Konny fick träffa alla de nyklippta tackorna och därmed dags att byta färg på stämpeldynan. Brunstcykeln är normalt 17 dygn men vissa individvariationer förekommer och vi vill gärna veta om någon av de redan betäckta brunstar om.

Rött är sött! Eller?

Rött är sött! Eller?

Rött verkade hur som helst falla den största av ungtackorna, 15002, i smaken! Hon är så välväxt att hon för länge sedan gått om flera av släktingarna som är födda 2014 i storlek. Förra året klarade hennes mamma 10059 alldeles galant att föda upp tre lamm varav ett (14010) är kvar hos oss. I år fick 10059 ”bara” ett lamm som därmed haft minst sagt gott om mat att växa på 🙂

Ung, men varken liten eller oskyldig!

Ung, men varken liten eller oskyldig!

Konny har hållt sig i närheten av henne under dagen idag samtidigt som han håller span på de andra, det är bråda dagar för honom!

Frukost på sängen?

Nja, snarare frukost i sängen! Igår fick de små grå ny halm på morgonen och nu var det en sån där bal som ulltussarna gillar med en massa grönt i. Nästan tomt vid foderbordet trots fullt med nytt ensilage! Istället var det full aktivitet på ströbädden med att leta grässtrån.

Vi kan inte se dem, men de små grå vet exakt var de finns!

Vi kan inte se dem, men fåren vet exakt var de finns!

Fiffigt är det också att de letar så noggrant, för det gör att halmen snart är ganska jämnt utfördelad trots att man bara lagt den i slarviga högar längs kanterna.

Närkamp

Närkamp!

Ingen möda sparas och efter ett par timmar finns det ”bara” halm kvar. Inte så illa det, ibland blir man nästan sugen på att lägga sig där själv så mjukt och mysigt det ser ut 🙂

 

Tuffa beslut…

Vid klippningen upptäckte vi som sagt tyvärr två tackor med juverinflammation. En solklar anledning till utslagning, de kommer inte till att kunna producera mjölk ordentligt något mer. Så långt är det ju ”enkelt” att bestämma sig för att låta dem lämna oss. Det känns alltid lite jobbigt att lämna djur till slakt, men med de här båda tackorna är lite extra synd.

10106 som förekommit i många olika inlägg här med sina konstiga öron har vi äntligen fått att se jättebra ut efter täta insmörjningar med Idominsalva. Hon fick dessutom tre otroligt stora och fina lamm i våras, hon är en riktig stjärna som mamma. Inte så tam, fast det är ju inte så konstigt när hon så ofta har haft ont när vi har hanterat henne. I somras var hon även alldeles ”skorvig” runt ögonen och på nosryggen, då kan man bli så här snygg efter behandling:

Krigsmålning?

Krigsmålning?

10098 har alltid hållit sig i bakgrunden, inte direkt rädd men heller inte så intresserad av människor. Hon var extremt skeptisk när hon intensivövervakades under lamningen för att kunna få ett adoptivlamm. Det lyckades och hon tog sig an ett lamm som senare rekommenderades att sparas till avel vid mönstringen, ingen dålig insats! Nu har hon de senaste veckorna helt plötsligt också börjat komma fram för en dos kliande mellan frambenen.

00047 har ända sedan förra hösten haft problem med diarré av och till. Hon har aldrig verkat må dåligt eller ha ont men något är ju fel även om vi inte kan hitta det. Vi har extraklippt henne säkert en gång i månaden för att hon inte ska vara så smutsig i ullen där bak. Trots detta, som hon inte gillar, är hon en av mer sociala så hon verkar glömma och förlåta snabbt.

Åkband på!

Åkband på!

Frukosten fick intas ute på bädden för att de inte skulle fastna med sina nya extra öronmärken i foderbordet. 10106 längst till höger, inget spår av hudproblem där!

Att man har goda skäl för svåra beslut gör inte att man kan ta de besluten lätt – men idag åker de tre tackorna till slakt. En oundviklig del av att hålla djur för livsmedelsproduktion, men fortfarande något vi har respekt för.

Lockande men utan lockar

Idag hade vi bokat klipptid för tackorna. Nästan synd att beröva dem den gosiga ullen, men genom att klippa dem får man lite s k flushing-effekt vilket ger fler lamm. Dessutom orkar de äta mer, även om våra inte direkt behöver det.

Fårfrisören Gert monterade upp sin maskin och nästan alla de äldsta tackorna ställde sig snart strategiskt så långt bort från öppningen som möjligt i hopp om att slippa… Kanske gillar de inte den frisyr han erbjuder?

Trångt i början när alla är fullt påklädda

Trångt i början när alla är fullt påklädda

Ingen kom såklart undan utan alla fick i tur och ordning komma ut på den för dagen nyinköpta masonitskivan. Med vana grepp klipps de systematiskt, varje individ tar ungefär 5-6 minuter och då går det ändå väldigt lugnt till. Skönt att anlita proffs till detta!

Inte en vilsam ställning för någon på bilden!

Ingen vilsam ställning för varken två- eller fyrbent!

Våra får är ju ganska tama och det gör dem mer svårhanterliga vid klippning. Låter det ologiskt? Det är så att får som inte är så tillgivna blir ganska perplexa och passiva när man sätter dem på rumpan eller lägger ner dem som på bilden ovan, men våra verkar bara tänka ”hallå, det här var väl onödigt, klia mig mellan frambenen istället!”. Därför får man kämpa lite extra med dem vid den här typen av hantering, men det är det såklart värt i förhållande till fördelarna med att de är så klappvänliga 🙂

Detta är fjärde klippningen sedan vi blev med får och aldrig har ullen varit så lång och tät som nu. Det tyder på att tackorna varit väl näringsförsörjda. Kanske lite för väl, vi upptäckte tyvärr två stycken med juverinflammation – eventuellt beror det på för kraftigt bete som gjort att de inte sinlagt sig ordentligt.

Ett fantastiskt material, varför vill ingen ha det?

Ett fantastiskt material, vi borde ta bättre hand om den svenska ullen!

I dagsläget är det svårt att få avsättning för ull i Sverige, eller åtminstone så dåligt betalt att det inte är värt arbetet. En belöning utlovas till den som kommer på en lösning på detta!

Nakenfår på jakt efter grönt

Nakenfår på jakt efter grönt

Efter klippningen strödde vi så att de små grå skulle ha mysig fluffig halm att vila i nu när de blivit av med sin egen isolering. Just den här balen såg inte ut att innehålla så mycket gräs, men det lilla som fanns letades noggrant fram.

En annan variant av grönt

En annan variant av grönt

Konny verkar vara nöjd med den nya frisyren Sjuan (00007) skaffat sig för det dröjde inte länge innan hon hade tydlig grönmärkning på ryggen! De har hållit ihop hela dagen, ingen annan verkar vara intresserad eller intressant för honom. DSC_1218

Innan klippningen gick Konny med sin mindre grupp och då förstärkte vi, efter erfarenheter från förra året, grinden mellan grupperna rejält på höjden.

Svårforcerat

Svårforcerat!

Nu är det bara utslagstackorna som går i en egen liten grupp. Vi hade tänkt att även ha ungtackorna för sig själva för att de inte ska bli betäckta för tidigt, men en av dem (15013, dotter till Sjögårdens allra första lamm 14002) är så otroligt mammig och hade nog inte alls trivts med det så nu går alla tillsammans. 15013 är väldigt kelen och social, men bara så länge mamsen inte är för långt borta!

I fårens värld är det dock ingen fördel att vara ungdomlig utan baggarna föredrar oftast lite äldre damer. Vi hoppas att Konny följer det här mönstret så att ungtackorna hinner växa någon månad till innan de blir dräktiga.

Sommartid slut!

Gamla nyheter, tidsomställningen var ju igår… När, så räknar vi inte här! Vi vet att sommaren är över på riktigt eftersom vi nu stallat in fåren. Visserligen har det varit fina milda dagar men gräset växer nästan inte alls och är heller inte särskilt näringsrikt.

Kom då fåren!

Kom då fåren!

Ja ja, vi kommer...

Ja ja, vi kommer…

Vi skramlade inte så mycket med pelletsspannen för vi ville inte att den andra gruppen ens skulle överväga att forcera staketet. Det tog dock inte lång tid innan Konny och hans flickor var inne i halmen och vi kunde gå ner för att hämta resten.

En av årets sista utebilder!

En av årets sista utebilder!

De blir lite suddiga när de vet att något är i görningen, då är det extra svårt att stå stilla. Så fort grindarna öppnades tog sig alla ulltussar raskt hemåt, de hann till och med före spannen 🙂

Vi hittar själva, pelletsen får man ju ändå inte smaka på vägen!

Vi hittar själva, pelletsen får man ju ändå tydligen inte smaka på vägen!

Med de korta dagarna som det är nu så är det faktiskt rätt skönt att ha dem inne. De verkar snabbt ha funnit sig tillrätta och ingen har glömt hur det funkar att komma åt maten. Konny var uppenbarligen nybörjare på den här typen av ätfronter men han lyckades också snabbt få sig höstens första inomhusfrukost.

"Konserverad sommar", fårversionen

”Konserverad sommar”, fårversionen

Gräs som gräs? Även det som varit inplastat i flera månader smakar tydligen gott! Nu i början av stallsäsongen får de nöja sig med helsädsensilage när deras energibehov inte är så stort. Pellets blir därför en mycket sällsynt lyx, men det har vi inte berättat för dem…

 

Konny bekänner färg!

Eller bekänner och bekänner, han har ju inte så mycket val… Vi tänkte satsa på lite tidigare lamning nästa år så i lördags plockade vi ut några pålitliga äldre damer som vi bedömer har stor sannolikhet att lätt bli dräktiga. Innan de fick stifta bekantskap med varandra fick Konny på sig sina arbetskläder:

I år börjar vi med grönt!

I år börjar vi med grönt!

Visst är han stilig? Äntligen börjar han få lite lockar också! Efter att tackorna sorterats så fick de själva ta sig en titt och verkade nöjda med vad de såg.

Hälsningsritualer

Hälsningsritualer

00047 närmast kameran är en utslagstacka som gått med Konny ända sedan han kom så hon lade sig inte i. På bilden är det 10008 som presenterar sig. Om allt går som det ska ser det ut som att det är hon som kommer att lamma allra först:

Grön rumpa avslöjar...

Grön rumpa avslöjar!

Det syns inte så tydligt på bilden men i verkligheten så är det inget att tveka på! ”Bara” fem månader till vi kan lägga ut såna här bilder igen:

Visst längtar man!?

Visst längtar man?

Ny metod?

Nästan varje vecka lanseras nya dieter, behandlingar mot diverse sjukdomar och goda råd om hur man ska finna lyckan. Givetvis är det olika för oss alla vad som är ”den rätta vägen”, men jag tror att få skulle ha något att invända mot fårklappning som metod för ökat välbefinnande!

Nu är de som allra mysigast att klappa också, tackorna. Rena efter långvarig utevistelse och med lång varm ull att låta händerna sjunka in i. Husveterinären tar inte ofta selfies, men idag blev det en hel massa:

Nära nära...

Nära nära…

Väldigt nära!

Väldigt nära!

De fungerar som stöd också!

Som att se ut över ett böljande hav!

Tian, the one and only

Tian, the one and only

00010 är en av de mest kelna, men ändå så mild till sättet. Hon väntar på sin tur, puttar inte bort konkurrenterna eller påkallar klapparens uppmärksamhet genom att hårdfotat (måste det väl heta istället för hårdhänt?) krafsa på denne med klövarna. Hon blev skrämd  av en elstöt förra hösten och har varit lite rädd efter det men nu är hennes riktiga personlighet tillbaka, hon kan stå tätt intill hur länge som helst.

Terapiformen ”fårklappning” är gratis –  välkomna med anmälan! En varning är dock på sin plats, det är STARKT beroendeframkallande!

PS – i skrivande stund så finns det en köttlåda kvar med hämtning idag eller imorgon – hör av dig snarast om du är intresserad! Fram till nästa sommar säljer vi i mån av tillgång detaljer (istället för hela lådor) samt korv .

Sista chansen för lammköttslåda

Det har varit strykande åtgång för köttlådorna även i år. Det tycker vi självklart är roligt! Nu på fredag (9 oktober) får vi tillbaka den sista leveransen från slakteriet för i år. Men vi har faktiskt någon enstaka låda kvar så vill ni ha så skynda er att beställa! Läs mer.

Lammköttslåda

Snart slut för i år!

Vi kommer i mån av tillgång även sälja frysta detaljer men vill ni ha en hel låda får ni alltså skynda er!

Köbildning

Igår var de verkligen kelsugna, ulltussarna. Först gick de stillsamt och betade och för ett ögonblick verkade det som att man skulle kunna få en fin bild på det – men icke… Att döma av farten de kom fram så verkade det nästan som att de tänkte kräva nytt bete. Ibland när gräset börjar tryta så går de liksom före oss mot grinden till nästa fålla som för att visa var de tycker att vi borde släppa in dem. Troligtvis Sveriges mest bortskämda får:-)

Den här gången var det dock klappning som stod på deras önskelista och de flockades tätt tätt kring benen.

Mor (10 till höger) och dotter (14008 till vänster) har tagit sig längst fram

Mor (till höger) och dotter har tagit sig längst fram!

För ovanlighetens skull var de ganska organiserade och flera stod tålmodigt längs med muren och väntade på sin tur.

Får i rad!

Får i rad!

Till slut hade de flesta fått sin önskade mängd kli mellan frambenen och gick iväg för att äta eller idissla, så det var alltså ingen brist på bete utan bara ett extremt behov av närhet som fick dem att komma i full galopp.

Nöjda!

Nöjda!

 

 

Välkommen Konny!

Eftersom vi vill spara lite ungtackor och betäcka dem i höst kunde vi inte behålla Jonte som avelsbagge, trots att vi var väldigt nöjda med honom. Han har istället fått flytta till Frändefors där han får nya damer att sällskapa med.

På väg mot nya uppdrag!

På väg mot nya uppdrag!

Efter intensiva spaningar kunde vi efter mycket funderingar bestämma oss för vilken ny bagge vi skulle satsa på. Genetiskt så är de yngsta individerna bäst, eftersom avelsarbetet hela tiden går framåt. Vi ville dock ha en äldre bagge med mer data och som vi visste skulle göra sitt jobb.

Valet föll på Nors Komatsu, från den kända avelsbesättningen Nors på Gotland.  Hans första ”uppdrag” blev att noggrant tvätta sina fötter i Zinksulfatlösning. Det gör man för att sjukdomen fotröta inte ska spridas. Han kommer från en friförklarad besättning men detta är en extra säkerhetsåtgärd. Vi har gett honom smeknamnet Konny 🙂

Konstigt jobb det här...

Konstigt jobb det här…

Efter fotbadet blev det torkning i en annan liten fålla. Han tog det hela med ro som tur var, får är ju inte alltid så glada att vara ensamma.

Alltså, var har jag hamnat egentligen...?

Alltså, var har jag hamnat egentligen…?

Sedan fick han komma ut till våra två utslagstackor där det blir karantänsförvar tills dessa går till slakt.

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Kanske inte ser så smart ut, men tyder på att han vet vad han gör

Genom att ”flema” som det kallas att dra upp överläppen som Konny gör på bilden förstärks doften och det underlättar för baggen att veta vilka tackor som är i brunst. Efter de första hälsningsritualerna drog han sig dock tillbaka och gick för sig själv under eftermiddagen.

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Rätt nyklippt men de lockiga anlagen syns tydligt ändå!

Våra tackor ligger generellt bra till på storlek och tillväxt. På Nors ligger fokus framförallt på pälsegenskaper. Vi hoppas att det ska bli en lyckad kombination som ger riktigt fina miniulltussar till våren!