2017 – året utan lamm på foderbordet?

Stall

Under vårt första år med lamm hade vi galet mycket problem med att de tog sig upp på foderbordet. Ofräscht och opraktiskt. Med de nya ätfronterna har det gått väldigt mycket bättre, även om lamm som en gång varit på foderbordet ofta är oförbätterliga. Därför hade vi eftersom vi var lite sena med upphöjningen förra året då fortfarande några enstaka lamm på fel ställe. Men inte i år tror vi! Nu är foderbordet upphöjt INNAN ett enda av årets lamm sett dagens ljus.

Istället för att mäta och skruva direkt i stolparna har vi i år dessutom uppgraderat med fästen för vagnsbult:

Upphöjt!

En rejäl glipa till foderbordet blir det innan nästa lager är på plats. Det känns alltid lika osannolikt att kunna eller behöva höja så mycket. I vanlig ordning behövde man inte jobba ensam:

Hur går det här egentligen, klarar du verkligen det där själv?

Det är nog bäst att jag tar mig en titt faktiskt!

Hallååååå, nu får du väl klappa oss lite och inte bara hålla på med skruvandet!

Även husveterinären som först agerade bärare fick sin beskärda del av assistans!

Efter en lite sparsam frukost fick ulltussarna vara utan mat medan vi justerade foderbordet, något de inte var helt nöjda med. När de sedan kunde sticka in huvudena igen blev det en viss besvikelse…

Det här är väl inget FODERbord?!

Upprörda toner från bädden där de vimsade omkring. Men efter sopning och kontroll att inga lösa skruvar tappats (från förpackningen, inte från skribenten!) så kunde de andas ut och ordningen var återställd:

Mat på en ny nivå

Nu är det knappt att det når upp, men bädden växer snabbt när lammen kommer så det kommer snart att kännas som att man vill höja ännu mer…

Precis att man når upp!

 

Adressändring

Får, Mat, Miljö, Stall, Tips

Magarna växer på de dräktiga tackorna och det börjar bli trångt vid foderbordet. Jabba har i praktiken haft tre ätplatser i sin ”bur” (gotlandsbaggar hoppar ut om man har dem i en ”box”…) vilket är lite onödigt. Han och Buddvar har inte kunnat samsas om samma utrymme innan men nu har vi provat igen och hoppas att det går bättre när det inte finns snygga tjejer i omedelbar närhet.

Först fick vi inreda en ny liten avdelning:

Rum för två, inklusive provisorisk höhäck

Den nya boxen är väl tilltagen men för att de inte skulle kunna slåss fick de börja med att bo ganska trångt:

Hungriga = fokuserar på mat

Den första stunden verkade båda helt omedvetna om den andres existens och bara åt. Men sen kom Jabba på att det var hans antagonist som stod där och satte igång med sina dumheter igen 🙁

Stångning pågår

Svårt att fånga på bild för det går väldigt fort! Under kvällen var det omväxlande helt lugnt och ganska stökigt, vi får hoppas att lugnet vinner!

Med det extra utrymmet som skapades hos ungtackorna när Jabba flyttade fick ”Sjuan”  också byta adress och slå sig ihop med ”tonårstjejerna” vilket hon tog med ro. Hon är scannad med troligen tre lamm och ska lamma först av alla om en vecka så hon behöver lite mer att äta. Ganska tjock om magen är hon!

Liiite skillnad på trillingtacka som lammar för femte gången jämfört med ungtacka med bara ett lamm i magen!

Tillfällig adressändring hade vi själva när vi idag levererade våra första varor i ”Rekoring Falköping”. En fiffig mötesplats för konsumenter och lokala livsmedelsproducenter. Istället för att konsumenterna ska åka omkring och handla närproducerad mat lite här och där (vilket inte är så resurssmart egentligen) så blir Rekoringen sambandscentral. Än så länge bara i uppstartsskedet men det ser ljust ut inför framtiden med ganska mycket kommers på Stora Torget i Falköping. Sök på Rekoring Falköping på Facebook om du vill handa lokalt på ett smidigt sätt!

Våren närmar sig, vilka tecken ser du?

Avel, Får, Skinn

Ja ja, det finns snödroppar och krokusar och sånt… Men det finns också de får-relaterade tecknen på att det snart är vår 🙂

Ulltussarna har fått byta meny till ett tidigt skördat ensilage. Det vi har utfodrat med under större delen av vintern har dessvärre varit alltför grovt. Vi har nog kasserat en tredjedel av det foder vi kört in eftersom får, och särskilt våra extremt bortskämda sådana, bara äter det finaste gräset.

En sort vi gillar!

Man ser verkligen skillnaden i ätbeteende. Istället för att sortera och putta omkring fodret hit och dit så äter de verkligen. Och det blir i princip inget spill alls, en succé för både dem och oss!

Så ska det se ut!

Det kan ju se väldigt torftigt ut, men de är oftast mer nöjda med ett tomt foderbord efter att ha fått fint foder än med en massa rester kvar av ett grövre ensilage.

Ett annat tecken på att våren (läs: lammen) närmar sig är att det anordnas Skinnpremiering i Tranås. Vi hade inte med några skinn för bedömning i år. Trots det (!) fanns det väldigt många fina skinn att beskåda:

Svårt att välja…

Skinnen bedöms av en jury bestående av tre domare. Även publiken får rösta och det är verkligen en tuff uppgift att försöka hitta sin favorit bland alla dessa skinn! Skinn från vuxna djur och så kallade mattskinn (oklippta) bedöms inte av domarna utan bara av publiken. Mattskinn kan man bara göra av de allra bästa och de får verkligen väldigt olika karaktär, liksom skinnen från de vuxna djuren som har mer färgskiftningar än lammskinn.

Husveterinärens favorit bland tackskinnen, visst är det häftigt?!

I en annan klass där man ”bara” tävlar om publikens röster och inte bedöms av juryn kan man lämna in produkter bestående huvudsakligen av lamm- eller fårskinn. Här vann med bred marginal en väldigt gullig, och lättskött, valpkull:

 

Skäller inte och kissar inte inne, men väldigt gulliga och gosiga!

Inte LIKA gulliga som lamm förstås, men ändå. Skinnpremieringen är förutom att vara en trevlig mötesplats ett otroligt bra sätt att lära sig mer om skinnbedömning. Det är här man kan få ett erkännande för långvarigt gediget avelsarbete. Besättningen som våra gammeltackor härstammar från var faktiskt med bland de högst bedömda på premieringen, det känns bra!

I brist på ull…

Lamning, Stall

får man värma sig i halmen! Det har ju blivit vinter nu när det borde vara vår, ur led är tiden. De nyklippta tackorna löser givetvis detta på fårs kloka vis:

Mörka och suddiga, men varma!

Ströbädden är nu rejält tjock och i den blir det aldrig kallt. Efter att tackorna legat och vilat blir det stora gropar när de reser sig efter att ha varit nedborrade i halmen.

Ligger man tätt ihop blir det ännu bättre!

Direkt kallt blir det inte inne i stallet, men det är klart att vädrets växlingar märks av. Meterologerna kan prata om olika faktorer hit och dit, men det finns väl egentligen bara ETT säkert vårtecken?!

Och det ser ut så här:

24 dagar till!

Drygt tre veckor kvar nu om planen håller – sen blir det mindre sömn och mer arbete – konstigt att man gillar det så mycket… 🙂 Kanske för att de är ganska gulliga de små miniulltussarna?

Nedräkning mot lamningen

Får

Idag när det är ”bra väder ute att vara inne i” så passar det bra med just inomhusarbete. Med ungefär en månad kvar tills de första lammen väntas gav vi idag första dosen vaccin mot gasbrand. Ungtackorna behöver ytterligare en dos om ett par veckor. Vaccinet skyddar via råmjölken lammen mot den dödliga sjukdomen under betesperioden.

Varmt och skönt inne hos djuren, ute yr snön

Vi har 25 tackor som ska lamma så och med en dos på 2 ml vardera är det perfekt med en förpackning på 50 ml Miloxan som vaccinet heter. Tackorna anade som vanligt oråd när grindarna kom fram men rätt snart hade de alla fått sitt stick och ett blått märke på ryggen:

Klara!

Som ni ser börjar magarna växa på dem, om en månad borde de börja smalna av igen när lammen anländer! För att ytterligare förbereda de små i magen inför sin första krävande och snabbväxande tid fick tackorna idag också selen. De tycker INTE att det är gott, men det finns knep 🙂

Smakar illa, tydligen

Havre och annat kraftfoder räcker inte för att lura dem att äta det vita pulvret, men om man tillsätter lite vatten kan de inte sortera ut det.

Godis och vitaminer i förening

Om våra observationer stämmer är ”Sjuan” först ut – vi får väl se…

Ofta först framme vid klappstationen är hon åtminstone!

Morgonstund har guld i mun, eller kanske silver?

Ull

Tidig uppstigning för husveterinären blev det idag trots ledig dag. Klipptid bokad redan klockan 7 på morgonen och innan dess skulle ju både hon och djuren ha mat plus att de små grå skulle samlas in i en fålla.

Klart att börja, fast de verkar inte så sugna

I den lilla gruppen till höger står ungtackorna som går i en egen grupp för att kunna få kraftfoder, något de andra inte behöver. (Verkligen inte, som ni kommer att se längre ner.) Särskilt de äldre tackorna håller sig rutinerat längst bort från dörren för att försöka undkomma klippning, trots att de borde veta att det inte hjälper. Det var dock några som slapp den här gången; förutom baggarna som vi klippt själva så hoppade vi över utslagstackorna.

Silverlockig skönhet bland nakna artfränder

Fårfrisören Gert var nog tacksam över selektionen, just dessa utslagstackor har varit bland de värsta att klippa. 10008 och 00063 (på bilden) för att de är extra stora och 00005 för att hon är så tillitsfull och tam. Det gör att hon inte blir det minsta berörd av att sättas på rumpan utan hela tiden protesterar mot att vara så nära en människa utan att bli klappad.

Det ser så lätt ut när proffs klipper… Man börjar på magen, den ullen brukar vara sämre och kasseras.

Högerhanden sträcker ut huden så att man inte klipper hål bakom frambenet

När bukullen lagts åt sidan fortsätter man längs fårets sida, hals och sedan andra sidan.

Börjar närma sig sluttampen

Vi hullbedömde ju häromdagen och fann att det bara verkade vara ungtackorna som behöver kraftfoder inför lamningen. De flesta behöver nog snarare en stund om dagen på löpband…

Tjockis!!

Efter klippningen är de inte särskilt snygga tyvärr och man känner inte alls lika lätt igen de olika individerna heller. Med några undantag förstås!

Tian, en favorit!

00010 är en av våra ”klappigaste” tackor och henne missar man inte trots att hon nu radikalt bytt frisyr. Hon fick lite kli på ryggen efter klippning men det var visst svårt att komma åt:

För kort hals!

Och vid kli-anordningen var det kö!

Vi har satt upp en borste att klia sig på, den var extra populär idag 🙂 Nu återstår bara det ”vanliga dilemmat” att finna avsättning för ullen. Kanske vill någon ha den i sin trädgård?

Protokollförd klappstund

Får

När grindarna kommer fram, då blir ulltussarna alltid lite skeptiska. De äldsta tackorna ställer sig rutinerat längst bort för att undkomma klippning, avmaskning eller vad det nu kan vara på gång. Idag hade de dock inte behövt vara oroliga, för det var ”bara” hullbedömning som gällde!

Några nyfikna, några avvaktande

Hullbedömning behöver man göra nu när lamningen närmar sig för att kontrollera om tackorna behöver tillskottsutfodras med kraftfoder. Man kan ju inte se hullet förutom när de är ganska nyklippta. Hullet bedöms 1-5 och vid den här tidpunkten önskar man att de ha 3-3,5 i hull.

Pedagogiskt hjälpmedel

Alla tackorna bedömdes med hjälp av handledningen ovan. I princip alla tyckte mest att det var ganska mysigt att bli kliade på ryggen 🙂 Man känner över ländregionen:

Integritet, nja…

Fåren har nog inte samma kroppsideals-tankegångar som vi människor hoppas vi. För nog hade man själv tyckt det var lite märkligt om någon kom och klämde en i midjan för att bedöma om det var ok med en extra kaka till kaffet?!

Efterhand som vi jobbade oss igenom gruppen fick de redan klara tackorna ett blått streck på ryggen:

Färdigklappade för den här gången!

I vanlig ordning var det några som gärna ville bli bedömda igen. En gång vardera fick dock räcka! Som belöning för gott samarbete fick de istället ny halm efteråt:

På spaning efter gröna strån…

… där var de!

Själva bedömningen då? Jo alla de vuxna tackorna var i såpass bra hull att de klarar sig utan kraftfoder ett tag till, trots att vi tyvärr inte haft värdens bästa ensilage i vinter. Ungtackorna däremot kommer nog att behöva lite tillskott snart, oj vad de gamla ska bli avundsjuka då…

Klarsynt igen!

Får

Häromkvällen tyckte vi att en av tackorna kisade lite med ena ögat. Japp, ögat var lite rött och hade runnit också – ögoninfektion 🙁

Svårt att ta bra bilder…

Ögonsalva fick det bli, något som Miss Svinto (egentligen 00057) kanske inte direkt uppskattade. På sommaren får hon en väldigt speciell lugg, därav sitt smeknamn!

Assistans finns det gott om som vanligt!

Nu ser ögat efter några dagars behandling (med mycket ”hjälp” från övriga små grå)  bra ut igen – hurra för fungerade antibiotika! Verkligen något att vara rädd om!

 

Sommarsmak i hönshuset?

Får

Nu när dagarna är så korta så har hönsen redan satt sig tillrätta för natten när vi kommer hem. Städning får man därför passa på att göra på en ledig dag. Alla som har djur vet att det av någon märklig anledning är roligare att städa hos dem än inne i sitt eget hus. Trots att djuren i allmänhet, och i allra högsta grad höns i synnerhet, sällan förvaltar det särskilt väl.

Hönsen gillar INTE att gå ut när det är kallt, och nu var det ju dessutom snö, hu! Men det fick de stå ut med en liten stund!

Första ute, ganska skeptisk…

Just eftersom hönsen numera är inne så mycket så blir det såklart extra smutsigt. Två skottkärror gödsel och en halv bal vardera av spån och torv blev det som nytt:

Tadaa!

Torv längst in under sittpinnarna där den mesta gödseln hamnar och spån närmast dörren för att det ska vara lite ljusare och mindre dammigt där de mest uppehåller sig dagtid.

Tuppen först på plats inne

Efter att blockeringen i luckan hade alla bråttom in från kylan. Paradoxalt nog ”firade” de dock med kalla godsaker som rensats ut vid städning i frysen:

Hallon, det var en favorit…

… och glass var inte heller så dumt!

Höns kanske inte anses vara de mest intelligenta djuren, men de kan göra protein av det vi själva inte vill eller kan äta – är det inte rätt fantastiskt?!

Julgransplundring, på riktigt!

Får

Ni vet i januari, man kan dra ut på godisätande och kring-granen-dansande lite till. Det kallas julgransplundring. Här har vi gjort det på ett lite annat sätt. Utan dansande eller (så mycket) extra godisätande lämnade vi den – trodde vi – nakna granen till ulltussarna:

Verkar gilla den trots att den är begagnad!

Full fart framåt!

Nu har de fått göra sin variant av plundring och man kan verkligen säga att de fullgjort uppdraget 🙂

In på bara skinnet, eller hur man säger…?

Vartenda barr är borta liksom det mesta av barken. Vad det ger dem för näring eller andra effekter spekulerar vi inte i men klart är att det har varit underhållande för dem (och oss) med granen!

Fast vi får nog köpa en ny nästa år…