Fårägarens bästa vän, efter pelletsspannen och betesputsen kanske – grindar och remmar! Igår nådde vi årets topp i antal lamningsboxar. I det längsta försöker vi bygga dem längs med foderbordet men till slut fick de inte plats. Då bildas det ett sammelsurium av boxar där man ju aldrig på förhand vet hur länge en ny liten familj ska behöva stanna.
Husveterinärens plats för morgongymnastik, mycket bärande och klättrande blir det!
Tumregeln är en dag per lamm med en dag extra för ungtackor. Skulle tackan eller något av lammen bli sjukt så får de förstås stanna kvar längre, liksom om lammen inte är så duktiga på att dia. Kan vi bygga boxarna längs foderbordet äter tackorna förstås där, till de andra blir det hönät som får fyllas på morgon och kväll. Och så ska ju alla ha vatten förstås! Det tar sin rundliga tid att skölja ur och fylla på allas individuella spann…
Rena och klara att fyllas på!
Två av lammen från i tisdags hade ett lite märkligt syskon. Mamma är 15002, en av våra större tackor och hon behövde lite hjälp med det första lammet som låg fel. Det kunde ganska lätt manövreras ut och var piggt. När nästa skulle förlösas kändes det som att det låg något konstigt, ”hårt men ändå mjukt” i hinnorna:
Minilitet ”lamm”
Naturen har sina skäl, detta lamm har uppenbarligen stannat i utvecklingen. Som tur är verkar det inte ha påverkat varken mamma eller syskon det minsta.
14068, som var så intresserad av att ha ett lamm att hon var beredd att stjäla ett började se ”lammig” ut på tisdagskvällen. Inte så mycket framsteg dock och eftersom hon var scannad med bara ett lamm samtidigt som ”Tian” inte riktigt verkade gilla en av sina trillingar tänkte vi oss en adoption där. Det ensamma lammet ville inte riktigt komma ut för det var väldigt trångt och tyvärr dog det efter bara några minuter. Gener är dock ointressanta för får med lamm-längtan så den lilla trillingen var mer än välkommen!
Den döda i förgrunden redan övergiven, allt fokus på den pigga av de ”nyfödda”
Renslickad och ätit råmjölk för andra gången i sitt liv, dags för paus. Visst ser hon stolt ut, adoptivmamman?
Tråkigt att förlora lamm förstås, men bra att hon fick ett annat att ta hand om! Även om ”Tian” nog hade kommit att acceptera det så är det onödigt jobbigt för tackorna att ha tre lamm egentligen.
Efter en riktig lamm-bonanza i början på veckan var det igår dags för Årets Stora Lammutsläpp. Oj vad mycket mamma-oro som hördes då! Sex tackor med sina småttingar var samtidigt klara att gå ut i den stora gruppen. Helt plötsligt väldigt mycket lättare att komma ifrån varandra än när man befinner sig på bara ett par kvadratmeter! Lammen tyckte det var väldigt spännande också förstås men all den nya ytan att busa på. Film kommer, håll ut!
Igår kväll började 10034 bädda och se minst sagt ut att vara klar för lamning med ännu större juver än 00057. Även här var det dock ett felläge och det första (av tre) lamm som togs ut var väldigt medtaget. Det lilla hjärtat slog dock och med diverse livräddning och omsorger från mamma orkade han till slut lyfta huvudet själv.
HLR för lamm
Pet i näsan med halmstrå för att få honom att ”fräsa ut” slem
Sugreflexen kom och gick. Mata med flaska funkade dock inte så vi fick inviga vår lammsond. En tunn slang som förs ner i magen på lammet för att kunna ge den livsviktiga råmjölken till lamm som inte orkar dricka själva.
Livräddare?
Det är faktiskt ganska lätt att sonda lamm. De har ingen kräkreflex och ligger sonden rätt känner man den tydligt på halsens utsida. 150 ml råmjölk direkt från mamma blev det:
Nästan lite intensivvårdskänsla!
Men ibland lyckas man inte… Trots alla omsorger från både oss och mamman så hade hjärtat stannat när husveterinären var ute lite efter midnatt för att titta till och eventuellt mata igen. Riktigt tråkigt 🙁 Vi gläds åt att de andra båda lammen i kullen nog är årets piggaste!
”Bara” fem tackor kvar som ska lamma nu – både skönt och lite tråkigt. Det är väldigt mycket mer jobb med fåren under april kan man lugnt säga – men vem skulle vilja vara utan?
Kanske den mammigaste av alla tackor i världen?
När 14008 lammade första gången för två år sedan fick hon ett lamm som hon aldrig släppte med blicken. Nästan så att det var synd om honom att aldrig får vara ifred… Även ifjol fick hon bara ett lamm och då adopterade vi ett till henne. Nu fick hon äntligen två egna så att de kan turas om att bli ompysslade.
