Vid sidan av våra grillkorvar har vi nu också KonjaksMÄÄdvurst och Konjakspinne att erbjuda.
Ny favorit på smörgåsen?
Ett lätt beroendeframkallande alternativ till ”vanlig” ölkorv som sällskap vid grillen eller i små bitar vid minglet är den här:
Tydlig röksmak och svår att låta bli när man väl börjat!
Välkomna till oss 😊
Slutet gott, allting gott. Det instabila vädret var ett stressmoment, men i tisdags pressades gräset och nu har vi 21 balar förhoppningsvis jättefint foder att ge under högdräktighet och lamning nästa år. En lite mindre, men fortfarande stor, traktor blev det den här gången:
Och snabbt går det! Alla klara på 1,5 timme.
Igår samlade vi ihop dem och stängde av dem från nyfikna klövar och mular. Prydligt och betryggande att ha nästan halva vinterbehovet säkrat!
Drygt halva förstaskörden, såhär mycket har vi aldrig fått!
Bra att vallen vuxit såpass bra, men dessvärre har även gräset under staketen gjort det. Nationaldagen firades därför av husveterinären tillsammans med röjsågen. Det bästa med det arbetet är att duscha efteråt!
Svettigt och med små små gräsfragment överallt… Men nöjd!
Efter röjning orkar strömmen med lite bättre. Vi brukar inte ha problem med rymmande djur men det är viktigt att de aldrig lär sig att staketen är strömlösa, då skulle de kunna bli helt omöjliga att stänga in.
Så ska det se ut!
När balarna samlats ihop och staketen röjts fick fåren komma upp på vallen för att efterbeta mistor och kanter. Ett uppdrag de åtog sig med nöje!
Jordfast sten storlek XL blev en populär ”ö” av massor med lyxgräs!
Den steniga marken gör sig påmind även vid vallskörd. Små ”lösa” stenar klarar maskinerna hyfsat men de jordfasta och stora kan göra rejäl skada och är därför markerade med stolpar eller flaggor – de syns naturligtvis inte i det höga gräset.
Efter avbetning, fåren lämnar det grova gräset
På bilden ovan skymtar stenen till vänster om stolpen. Allt det späda gräset och klövern har tagits omhand av ulltussarna, jämför med den första bilden!
Längs med staketen blir det också lite kvarlämnat gräs och även här gör de små grå ett bra jobb:
Inget ska gå till spillo!
En aning spill får man räkna med, fast lammen skulle nog kalla det för ”årets skörd” som de nu redan fått provsmaka:
Verkar ha fått godkänt, bådar gott inför stallsäsongen!
Enligt bondepraktikan ska det nu regna i 40 dagar , vi får se om det stämmer?!
Korven har nu fått sällskap av rökt kött. ”Lagom” stora bitar på 100 – 200 gram. Gott på smörgås, i en paj eller bara som det är i tunna skivor till en kall öl innan maten.
Passar inte bara på julbordet!
Lång hållbarhet, men det brukar inte vara relevant eftersom det oftast går åt fort 🙂
Välkomna imorgon kl 10-16!
Baggarna har ju i sällskap av två tackor gått i en för året ny hage hos grannen Inga. Gräset har varit trögt med att komma igång och för att det ska få vila lite från ständig avgnagning får den den här lilla gruppen nu gå på festplatsen några dagar. Istället för att leda dem fick de åka transport den korta biten. De gick alla självmant in men blev nog lite konfunderade när lämmen fälldes upp, då blev de ju instängda!?
Jaha, var det inte roligare än så…?
Damerna har ju gått på festplatsen innan men för herrarna var det premiär. Massor med gräs och nya områden att spana in, de såg ut att trivas!
Mycket bättre mattillgång än på förra stället!
Senare på kvällen fick även 10037 flytta till festplatsen. Hon har ganska länge haft sår på spenarna orsakade av de hungriga trillingarna och till slut tog det ut sin rätt i form av juverinflammation 🙁
Höger juverhalva tre gånger så stor och stenhård
Allt annat än pigg är hon, stackaren. Men efter behandling med smärtstillande och penicillin mår hon bättre. Lammen var väldigt ihärdiga med att försöka dia, därför flyttade vi bort henne från dem. De var såklart väldigt missnöjda med det och fick tillbringa natten i en liten fålla för att inte försöka ta sig genom staketen:
Som en liten arrest, fast de menade ju inget illa…
Vi repade massor med gräs och maskrosblad till dem och försökte ge dem lammnäring på flaska men det imponerade inte. Beroende på hur mamsen återhämtar sig så får vi se om hon kan komma tillbaka till dem så får de dela på den enda kvarvarande juverdelen. Den inflammerade kommer inte att bli produktiv igen.
Nedanför festplatsen är det nu plöjt, harvat, sått (i två omgångar) och vältat – allt av Olof förstås. Utan honom stod vi oss slätt!
Om alla hade grannar som vi så vore världen en bättre plats!
Nu känns det som om värmen är här på riktigt så vi hoppas och tror att den nya vallen snart lyser grön!
Vad är det här för år egentligen? Vår fina plan med parasitfritt bete kommer att spricka, eftersom gräs inte kan växa i de arktiska temperaturer som numera råder 🙁 Igår var ulltussarna väldigt missnöjda:
Nä, nu får det bli ändring!
Snön kan vi ju inte göra mycket åt och de klarar förstås det, men värre var det för vårt ”elektriska får” Mowitz. Han körde fast i snön och fick hjälpas loss!
Inga vinterdäck följde med…
Igår fick ulltussarna nytt bete på låtsas, komma upp i sin förra avbetade fålla där gräset såklart knappt inte vuxit alls under veckan.
Mot ”nytt” bete
Tacksamma först, det är de alltid när en grind öppnas. Men de kände sig nog lite lurade… I morse fick de så komma ner på ”kobetet”. Där var det tänkt att vi skulle ta förstaskörd att ha till vintern, men 2017 är sannerligen inte gräsets år och de akuta behoven får såklart gå före.
De äldsta tackorna var väldigt målmedvetna och tog täten när de anade att det var mer gräs i sikte och det var som väntat väldigt uppskattat!
Fullt fokus!
”Lillfemman”/Britta (14005) lät sig väl smaka liksom de andra. Då är de inte det minsta klappsugna. Lammen gillar också nytt gräs, men de har ju även ett annat födoämne som såhär tidigt på säsongen slår det mesta 🙂
Bete bra men mamma bäst!
Ja, hur är det nu med definitionerna? Vi brukar ju säga att det blir sommar när alla djuren kommit ut, men det känns lite fel just i år med tanke på de iskalla vindar som härskat idag igen. Hur som helst, betessläpp blev det!
Drivgången var redan fixad sedan förra veckan så det behövdes bara skapa ett ”ofarligt” golv inne i stallet:
Läskigt med nya ytor såsom betong, det är lätt att råda bot på med gammalt foder.
Med spannen i högsta hugg sprang husveterinären först och alla stora som små ulltussar följde med. Halvvägs ner vände ett lamm och fick hämtas tillbaka men på det stora hela gick det jättebra.
När de väl kom ner till de andra trodde vi att de genast skulle blanda sig, men så var inte fallet. Det tog en god stund innan ”rödryggar” och ”blåryggar” enades:
”Blåryggar” långt i fjärran
Tackorna som gick ut först märktes med blått och dagens med rött, för att det ska vara lätt att se vilka som behöver få sina klövar klippta imorgon.
När de båda grupperna till slut blandades blev det som alltid när de varit åtskilda lite bråk, oklart om vad med tanke på att det finns obegränsat med mat och utrymme…
Ett…
två…
tre!
Det mest överraskande slagsmålet stod dock två av årets äldsta bagglamm för. På ett minst sagt respektlöst sätt började de stånga 16020! Nog för att hon är liten, men hon är ju ändå ett år äldre!?
Det egna lilla lammet förstår nog inte alls vad som pågår?
En liten tuffing backar upp och tar sats…
… men får snart ångra sig!
Efter ordningsskapande och ropande efter varandra kunde upptäcktsfärderna börja. I samband med utsläppet idag blev det även nytt bete för dem som gått ute ett tag. Här fanns det till exempel en jättebra klättersten, hurra!
Som gjord för en lammsamling!
Och så fanns det ju på det här betet lite bättre med skydd också, det känns bra inför den kalla natten som väntar:
Här inne kan man övernatta!
När man står där och bara njuter av åsynen av dessa fantastiska djur (nu är det totalt 69 mular som betar på Sjögården) och liksom slappnar av, då kan man snabbt bli påmind om att man har ett uppdrag 🙂
Du ska väl inte bara stå där hur länge som helst eller?
Ett av årets klappigaste lamm klättrade upp och bestämt påminde med klövarna i knävecken om att det inte gick an att ignorera henne!
Vädret har vänt och man kan jobba ute i kortärmat – skönt! Men det viktigaste tecknet på att sommaren nalkas är ju att de första lammen kommit ut förstås 🙂
Tackorna som skulle gå ut sorterades in i en egen grupp och sedan vidtog sorteringen av lammen så att de var rätt matchade. Stor oro under tiden, men rätt så snart var alla på rätt sida om grindarna.
Ängsligt när mor och barn var åtskilda
Lugnet sänkte sig tillfälligt när alla lamm och mammor hittat varandra. Sedan blev det action igen när dörren ut öppnades. På det mest väluppfostrade sätt man kan tänka sig följde för första gången vartenda lamm med sin mamma. Och mammorna följde förstås spannen, den metoden har aldrig fallerat! På plats ute infann sig som vanligt känslan av hur fantastiskt det är att se djur i sitt rätta element.
Alltid fina…
… men kanske extra fina i kvällsljus! Finns det någon pellets kvar tro?
Först är de alltid liksom villrådiga. Ska man äta gräs, leta efter pellets på marken, gå iväg och undersöka omgivningen eller komma och bli klappad? Man måste, när man är ett får eller lamm, lyckligtvis inte välja. Man kan göra allt!
Trillingar tar ut sin rätt på hullet, bäst att ta tillvara all näring man kan!
Mot nya domäner!
Och ändå tid för kvällsklappning!
Nu på förmiddagen har alla de utsläppta tackorna fått sina klövar klippta. Vi brukar göra det dagen efter betessläpp för då har de ”trampat bort” halmen som annars sitter fast i klövarna och så slipper man få ”klippet” i bädden. Insamling i fålla igen också sattes de i tur och ordning på rumpan för lite manikyr. 10008 sneglade antagligen ner ifrån fårhimlen och tyckte att de var mesiga i sitt motstånd, men det räckte till ändå med de fritagningsförsök som gjordes. Till slut var alla 36 klövar omsedda och nu klarar det sig nog till hösten. På bete slits de ju naturligt, vilket inte sker på vinterns halmbädd och därför är de väldigt långa nu.
Ena klövhalvan klar, den andra ska klippas
Ett av de yngsta lammen som släpptes ut kunde nog inte riktigt ta in alla intryck. Det tog sig uttryck i svårfångade glädjekrumbukter, här är ett smakprov:
Imorgon ska de äldsta lammen och deras mammor få komma ut! Det kräver förstås lite förberedelser. Lammen har fått kraftfoder i lammkammare i form av ett ”fort” till exempel. Det är ju med högvärdigt protein de unga idisslarna bäst utvecklar sin våm för att bli bra på att ta tillvara grovfoder. Lite ologiskt att det inte är grovfodret som gör det jobbet, men så är det. Varför ett fort? Jo, för annars ser det ut såhär…
Försöker se oskyldig ut, men inte är hon ett lamm inte!
Definitionen av besatt av pellets?! Ett släktdrag, syster var likadan…
Med inhoppningsskydd
15002 med sina gasell-långa ben försökte ändå (liksom ifjol) men gick bet och lammen har fått ha sin pellets ifred. De är alltid lite tveksamma först, det känns nog konstigt i munnen men de lär sig snabbt! (Förra året klurade 15002 ut att det fanns en glugg bredvid grinden och därför har vi hängt ett fyllt hönät där så att hon inte ska ta den vägen och kanske krossa fönstret. Någon som sa att får inte var smarta??) Inne i fortet har lammen både pellets och ensilage, men alla trivs inte vid ”barnbordet”:
Stor nog att vara med de vuxna – där kan man hitta extra pellets på kvällen!
Staketen har fått sig en översyn efter vintern. Vi har haft turen att slippa nerrivna trådar efter viltet men lite fixande blev det ändå så enhjulingen fick plockas fram.
I solsken känns det alltid lite lättare att ge sig ut
Stolpar utbytta för stadig ”början” på staketet
Hemmavid har lammen fått gå i sol- och stängselskola några dagar. Där lär man sig att solsken inte är farligt och att man ska akta sig för strömmen i staketet. Och att vara ifrån mamma, men det är nog värst för mammorna verkar det som. Eller så är de bara avundsjuka på lammen?
Försiktigt nyfikna, tackorna desto mer säkra på att de vill komma uuuuut!
Lammen ägnar stor del av tiden ute åt att bara hoppa upp och ner på ”landgången”, men med tilltagande mod så vågar de sig längre ut från tryggheten.
Håller sig nära i början…
… men efter ett par dagar i ”skolan” ganska långt ”hemifrån”!
Imorgon blir det till att bygga en gång ner till parasitfritt bete, vi hade inga djur alls där förra året. Det känns extra bra eftersom träckproverna visade på extremt låga parasitnivåer. Nu hoppas vi att vädret skärper sig så det blir lite värme också!
Med risk för att vara alltför dramatisk, kan man ha får utan att ha en 10008? Den mest självsäkra av alla tackor, som ofta misstagits för en bagge tack vare sin storlek och pondus.
För ett par veckor sedan fick utslagstackorna komma ut på bete. Eller ja, de fick komma ut åtminstone. Betets tillväxt har ju inte direkt varit på topp under de senaste iskalla veckorna.
Var har vi hamnat?
Först ut var ”Femman” och 10008, mor och dotter. Med spann och koppel gick det ganska bra att förflytta dem till grannens mark där vi gjort en ny liten hage. Man kan nämligen inte ta träckprov för koll av parasitstatus innan mitten av april och utan det ville vi inte släppa dem där lammen sen ska gå. Övriga utslagstackor (00063 och 000333) samt lilla 16025 som inte blivit dräktig fick senare också komma ut. Ganska sent som ni ser eftersom det är så mörk bild. Men kvällsklappning kan man göra utan att se så bra 🙂
Fullt upp för husbonden!
Baggarna fick vänta inne till dagen efter eftersom det kändes riskabel att släppa ut dem i mörker om de skulle börja slåss igen. Morgonen efter vågade damerna sig på ett litet race:
När baggarna sedan väl kom ut så började maktkampen igen. Riktigt obehagligt att se dem backa upp 20 meter och sedan springa ihop med pannorna i full fart. De gjorde så ett par gånger, sen gick kloka fina 10008 emellan på sitt lugna vis. Som för att säga att de inte behövde ”göra upp”, det var ju ändå hon som bestämde. Just det, tänkte grabbarna och lugnade ner sig, puh.
Vänner igen
Sedan dess har det varit lugnt och de har betat i sig det lilla gräs som funnits vid sidan av att äta ensilage ur en provisorisk häck. Vi har klappat dem minst en gång om dagen, alla i den lilla gruppen är väldigt sociala. Men så närmade sig Dagen D… Fyra av tackorna var ju anmälda till slakt och det var ganska jobbigt faktiskt. Alla dessa fyra är speciella för oss på något sätt, särskilt ”Femman” och 10008. När det var dags för ”åkband” i helgen så var ”Femman” halt och hon kunde således inte åka till slakt. Med märkning av de andra fick vi god hjälp av Jabba:
Man behöver aldrig jobba ensam när man har får!
Vi har djur för produktion. Vi tycker väldigt mycket om dem och vill att de ska ha det så bra det bara går, men de är inte sällskapsdjur. Det ska dock sägas att det var den jobbigaste resan till slakteriet hittills. Tackorna tog det som väntat med ro. Lockades upp i transporten med spannen och när de kom fram stod de strax lugnt i en välströad box med tillgång till hö och vatten. Kött är gjort av djur, kan man inte acceptera det så får man avstå kött helt enkelt. Vi försöker tänka att det måste ju ändå vara bättre med kött från djur som är så välklappade som våra?
”Femman” då? Igår kväll var hon nästan ohalt. Vi undrar lite om hon simulerade faktiskt?! Nu får hon bli kvar över sommaren. Riktigt unik denna lilla ulltuss. Extremt förtroende för människor och accepterade utan vidare att gå ifrån de andra över en halvtimme i vintras när vi skulle ta julkort. Oj vad vi kommer att sakna henne när hon väl är borta…
Special-tacka, verkligen!
En av våra trognaste följare kan andas ut! Hennes namne Britta/14005 har lammat igår och det gick bra 🙂
Ifjol tre, i år bara en!
”Lillfemman” (som hon också kallas, kärt barn har många namn) kniper nog rekordet i lammstorlek han vägde 6,1 kg! Tyngsta lammet vi fått någonsin vägde 6,7 kg och hade dessutom ett ”litet” syskon på 5 kg.
I natt lammade 16020 för första gången. Lika som bär kan man säga!
Suddiga på bild men skarpa i verkligheten
I boxen intill 16020 håller hennes mamma 14002 (som var med på filmen) till. Intressant hur mor och dotter oftast lammar ganska tätt ihop.