Sommaren påbörjad!

Vädret har vänt och man kan jobba ute i kortärmat – skönt! Men det viktigaste tecknet på att sommaren nalkas är ju att de första lammen kommit ut förstås 🙂

Tackorna som skulle gå ut sorterades in i en egen grupp och sedan vidtog sorteringen av lammen så att de var rätt matchade. Stor oro under tiden, men rätt så snart var alla på rätt sida om grindarna.

 Ängsligt när mor och barn var åtskilda

Lugnet sänkte sig tillfälligt när alla lamm och mammor hittat varandra. Sedan blev det action igen när dörren ut öppnades. På det mest väluppfostrade sätt man kan tänka sig följde för första gången vartenda lamm med sin mamma. Och mammorna följde förstås spannen, den metoden har aldrig fallerat! På plats ute infann sig som vanligt känslan av hur fantastiskt det är att se djur i sitt rätta element.

Alltid fina…

… men kanske extra fina i kvällsljus! Finns det någon pellets kvar tro?

Först är de alltid liksom villrådiga. Ska man äta gräs, leta efter pellets på marken, gå iväg och undersöka omgivningen eller komma och bli klappad? Man måste, när man är ett får eller lamm, lyckligtvis inte välja. Man kan göra allt!

Trillingar tar ut sin rätt på hullet, bäst att ta tillvara all näring man kan!

Mot nya domäner!

Och ändå tid för kvällsklappning!

Nu på förmiddagen har alla de utsläppta tackorna fått sina klövar klippta. Vi brukar göra det dagen efter betessläpp för då har de ”trampat bort” halmen som annars sitter fast i klövarna och så slipper man få ”klippet” i bädden. Insamling i fålla igen också sattes de i tur och ordning på rumpan för lite manikyr. 10008 sneglade antagligen ner ifrån fårhimlen och tyckte att de var mesiga i sitt motstånd, men det räckte till ändå med de fritagningsförsök som gjordes. Till slut var alla 36 klövar omsedda och nu klarar det sig nog till hösten. På bete slits de ju naturligt, vilket inte sker på vinterns halmbädd och därför är de väldigt långa nu.

Ena klövhalvan klar, den andra ska klippas

Ett av de yngsta lammen som släpptes ut kunde nog inte riktigt ta in alla intryck. Det tog sig uttryck i svårfångade glädjekrumbukter, här är ett smakprov: