Kategoriarkiv: Får

Har du provat Gunde Svan-metoden?

LCHF, 5:2, GI, tallriksmodellen, Viktväktarna – listan över olika dieter kan göras lång… Här intensivvårdar vi nu en stackars tacka som hade en jobbig lamning igår.

Hon verkade ”lammig” redan i fredags och när inget hade hänt till igår mitt på dagen undersöktes hon. Det visade sig att de båda lammen som fanns där inne inte kunde komma överens om vem som skulle ha företräde ut i ljuset. Efter diverse trixande kunde två efter omständigheterna pigga lamm förlösas. Otroligt vilken livskraft de har!

Blod och svett, men inga tårar!

Blod och svett, men inga tårar!

Tyvärr fick det ju bli rätt så hårdhänt hantering så lilla tackan blödde en del och hade ont efteråt. Hon fick genast både livmodersammandragande (oxytocin), penicillin (på grund av stor infektionsrisk) och smärtstillande. Först orkade hon inte engagera sig i sina nyfödda så vi mjölkade snabbt ur råmjölk och gav med flaska:

De första livsviktiga millilitrarna!

De första livsviktiga millilitrarna!

Efter lite återhämtning reste nyblivna mamman sig och letade upp sina små skyddslingar för att slicka dem torra. Man kan nog ALDRIG tröttna på att se detta!

Mamma-omsorger, det finaste som finns?

Mamma-omsorger, det finaste som finns?

Idag har hon varit hängig och verkar heller inte ha så mycket mjölk – att lammen skriker tyder på att de är hungriga. 10004 som mjölkar som en liten kossa har fått donera lite som vi har gett med flaska för lammnäring kan såklart inte mäta sig med äkta vara. Efter ett tips om behandling av tackor med nedsatt aptit från Fårhälsovården koktes idag havregrynsgröt som gavs med flaska direkt i munnen. En del kom utanför men en hel del hamnade nog faktiskt i magen 🙂

Att Gunde Svan tog en massa medaljer tack vare gröt verkade hon inte så imponerad av...

Att Gunde Svan tagit en massa medaljer tack vare riklig konsumtion av just havregrynsgröt verkade hon inte så imponerad av…

Givetvis inte uppskattat alls under tiden – men när det ströddes med ny halm på kvällen så åt hon plötsligt av den med god aptit – hurra hurra!

Hoppet lever!

Hoppet lever!

Att hon äter igen är såklart en stor framgång, men riktigt lugn kan man inte vara förrän man ser att hon idisslar också. De är tuffa, ulltussarna, så vi hoppas och tror att hon fixar detta!

 

 

Silverfärgade guldtackor

Visst måste man vara en guldtacka om man slår rekord? Nu är ju årets säsong långtifrån klar men igår noterade vi två prestationer som vi tror kommer att stå sig.

10029 gick under namnet Supertjockisen förra året när hon var helt gigantisk. Då fick hon tre lamm men ett var dödfött. Igår nedkom hon med ytterligare tre, i allra högsta grad levande och mycket pigga lamm. Det ena skuttade till och med i morse, ca 12 timmar gammal 🙂 Den sammanlagda vikten på lammen är hela 11,9 kg, därmed slog hon förra årets rekord i kullvikt på 11,7 kg som innehades av 10059. 10059 lammade också igår och först var det lite av en besvikelse att det bara blev ett lamm – men det vägde hela 6,7 kg!!

Ensam är stark - och stor!!

Ensam är stark – och stor!!

Ja, allt är ju relativt förstås, men för att vara ett nyfött lamm så är det stort med 6,7 kg, dessutom är det ett tacklamm. I boxen intill bor det lite fler:

Mamma håller koll på alla!

Mamma håller koll på alla!

Under tiden inlägget skrevs kunde 10037 följas på kameran, just nu har hon två lamm som ser pigga och målmedvetna ut. Mot juvret 🙂

Ulltussarna – påskliljorna: 1-0!

Till slut så lossnade det! Påskliljorna fick se sig slagna av lammen 🙂 På morgonen stängdes en tacka in för hon såg ut att vara vääääldigt nära lamning och vi skulle tyvärr åka till jobbet. Hon klarade det givetvis galant på egen hand och kunde följas noga via kameran, såpass noga att husbonden med kollegor såg lamm nummer två födas fram!

All vår början bliver svår...

All vår början bliver svår…

... men här hittar den ena fram...

… men här hittar den ena fram…

... och snart den andra också. Lycka!

… och snart den andra också. Lycka!

Nu är det igång och vi hoppas att alla tackorna är lika duktiga på 00033 på bilden. Vi fick ju lite mjukstart förra året  utan ungtackor, nu har vi sex stycken som lammar för första gången.

Välkommen våren – och lammen!

Men kom igen nu då!

Som vi har laddat… Men inget litet lamm verkar vilja titta ut riktigt än. De första är beräknade 23 mars men felmarginalen är ca 5 dagar, åt båda hållen. Ja ja, SÅ länge till behöver vi nog inte vänta om man ser hur vissa ser ut:

Välfyllt mjölkförråd!

Välfyllt mjölkförråd!

Hur har vi laddat då? Visa av erfarenheten sedan förra årets lamm-på-foderbordet-invasion har vi sedan innan byggt nya ätfronter. ”Tjuvlammen” har hittills inte forcerat dem och det bådar ju gott. Vidare så har vi monterat krokar så att lammboxgrindarna kan hänga mer lättillgängligt inne hos tackorna:

Budgetvarianten i trä, egen design...

Budgetvarianten i trä, egen design…

...respektive lyxvarianten av metall, inköpt.

…respektive lyxvarianten av metall, inköpt.

Eftersom det kändes trångt redan med 22 tackor plus lamm ifjol, mot årets 27, så har vi inrett en extra box vid det gamla kvigfoderbordet:

Bara en väldig massa halm än så länge!

Bara en väldig massa halm än så länge!

Löjligt generöst med halm men här finns ju ingen brunnen bädd undertill så det behövs för att de unga lammen som (förhoppningsvis) snart flyttar in där inte ska lägga onödig energi på att hålla värmen. Det fanns bara halmedkast i andra änden på stallet så vi har sågat upp ett nytt. För att hindra halmen från att hamna över diskbänken fick det tillverkas ett tjusigt (nåja, praktiskt åtminstone…) draperi:

Också egen design, tro det eller ej!

Också egen design, tro det eller ej!

Just diskbänken är i sig också en förbättring från förra året. Det är den som satt i köket när vi kom hit. Vi gillar återanvändning 🙂 Lyxigt att ha rinnande varmt vatten lättillgängligt om man till exempel ska assistera med en lamning.

Inför alla tackor som ska gå i ensambox så har vi också förberett vattenspannar med upphängning samt spannar att ge pellets i om det inte går att bygga alla ensamboxar längs foderbordet:

Äta och dricka bör man annars dör man!

Äta och dricka bör man annars dör man!

”Tjuvlammen” har nu blivit riktigt kaxiga och följer gärna med mamma ut på gången när hon ska få sin extra pelletsranson. De har börjat äta pellets i sitt lammdagis men försöker också sno åt sig lite extra:

Familjemiddag?

Familjemiddag?

De växer bra och väger nu nästan fyra gånger så mycket som när de föddes för drygt tre veckor sedan.

Det är svårt att ta bra ”tjockis-bilder” men favoriten Tian fick trillingar förra året, nog ser det ut att kunna bli så i år också?

Hur många gömmer sig där inne?

Hur många gömmer sig där inne?

Lika förväntansfulla som vi är nu, lika trötta kommer vi att vara när det är över… Kanske kanske finns det något nytt att rapportera om redan imorgon…? Håll tummarna!

Nydukat hos ulltussarna

Under de lugnare delarna av en fårbondes år får man passa på att underhålla och förbättra stängsel, byggnader och inredning. Något som vi hade stora problem med förra året var lamm på foderbordet så ett av vinterns projekt har varit att förbättra foderbordets så kallade ätfronter.

En av gotlandsfårens egenskaper är att de är väldigt påhittiga och nyfikna. Särskilt de små lammen. Foderbordet verkade vara en perfekt utmaning och härlig plats att äta, sova och göra sina behov. Det sistnämnda gör ju att det är ett stort jobb att hålla god foderhygien. Men det är också väldigt tidskrävande att vid utfodringen lyfta ner 30 st lamm för att en halv minut senare ha 15 st tillbaka…

På vår studieresa till Gotland i somras spanade vi särskilt in den så kallade Smålandsgrinden som en del använde sig av. De bygger på snedställda ribbor med en rörlig ribba som gör öppningen smal. Fåret kan lätt peta undan denna med huvudet för att göra öppningen större. Det fina med Smålandsgrinden är att den är av trä och då inte skramlar som motsvarande konstruktioner av metall gör.

Då vi har lite speciella mått bestämde vi oss att tillverka snarare än att köpa. Ett första prov har ju tidigare kunnat ses här i bloggen.
Ett annat problem som vi ville åtgärda var att djupströbädden har växt så att foderbordet blivit för lågt. Därför tänkte vi passa på att höja upp den lite på enklast möjliga vis.

Palla upp!

Palla upp!

Vanliga EU-pallar lades ut och på det skruvades helt enkelt en ny plywoodskiva. Lätt som en plätt.

Ny tallrik för ulltussarna

Ny tallrik för ulltussarna

Sedan dags för att montera de nya ätfronterna. Ett par sektioner har vi haft på plats ett tag innan för att prova ut själva konstruktionen. Vi har ju inte haft någon ritning utan bara gått efter bilder och fått klura ut detaljerna efter hand.

Smålandsgrind på plats!

Tada! – Smålandsgrindar på plats!

Det ska sägas att det har gått åt rätt många timmar att bygga dessa men då vår timpeng är låg/obefintlig och materialkostnaden ringa känns det helt klart värt att snickra själv. Ett par tusenlappar för drygt 30 ätplatser har det uppskattningsvis kostat oss. Sedan är det ju faktiskt så att det är en viss tillfredsställelse att ha gjort något själv.

Provätning

Provätning – Rena och fina än så länge 🙂

Nu är vi spända på att se hur de fungerar i praktiken. De vuxna fåren har i alla fall fattat hur man tar sig in i till maten. Vi var väl egentligen inte så oroliga för det då får är väldigt kreativa i kampen att få tag i mat!

Vem hinner först?

De ”riktiga” lammen eller påskliljorna? Nog för att ”tjuvlammen” är i allra högsta grad riktiga men nedräkningen gäller ju mer de ”planerade” mini-ulltussarna. Tackorna börjar förutom att bli vansinnigt runda om magen nu också få lite juver.

Tre veckor kvar?

Tre veckor kvar?

”Örontackan” 10106 ställde upp sig perfekt för att avbilda magen, svårt att tro att hon har tre veckor till beräknad nedkomst men så är det enligt kalendern, vi får väl se… Det är flera som är beräknade tidigare, senast om en vecka borde det finnas nya lamm att klappa 🙂 Frågan är om påskliljorna hinner slå ut innan dess?

Före eller efter nästa lamning?

Före eller efter nästa lamning?

10004:s lamm är nu 2,5 vecka gamla och växer så det knakar. De har lärt sig att det döljer sig mycket gott i halmen och sorterar redan med stor precision ut de ut de gröna stråna från de gula.

På jakt efter gräs!

På jakt efter gräs!

Vi har ju påbörjat tillvänjning till pellets för att kunna ge i synnerhet de smala tackorna och de som får tre lamm lite mer efter lamningen utan att det blir för stor omställning. 10004 får redan extra på kvällen och har snabbt lärt sig att komma till dörren för att få äta ifred på gången!

Det är faktiskt för en god sak som jag äter dessa godsaker!

Det är faktiskt för en god sak som jag äter dessa godsaker!

Bra för henne (som slipper tappa så mycket hull) och bra för lammen (som får ännu mer mjölk). Och bra för att det blir lättare att fånga in ett lamm för klappning!

Gissa vem som kommer att bli boss bland bagglammen i sommar?

Gissa vem som kommer att bli boss bland bagglammen i sommar?

 

Silver är den högsta valören!

I helgen var vi på skinnpremiering i ”beredningshuvudstaden”Tranås. Drygt 100 skinn, varav de flesta från Gotlandsfår men också några Leicester, tävlade i olika klasser där kriterier som färg, glans och lock bedömdes av flera domare. Vårt enda anmälda skinn kom tyvärr inte till finalrundan men det var väldigt kul och lärorikt att titta på det bästa som finns av lamm- och fårskinn just nu. Otroligt nog fick ett skinn maximal poäng!

Full pott i poäng! 30 av 30 möjliga.

Full pott i poäng! 30 av 30 möjliga.

Det är svårt att ta bilder som gör alla fantastiska skinn rättvisa. Vi deltog såklart i omröstningen där publikens favorit skulle koras och det var verkligen närmast omöjligt att välja…

I kategorin Bästa produkt (som var ny för i år) vann en åkpåse sydd av lammskinn, i den borde de flesta bä-bisar sova gott 🙂

Snygg, mjuk och varm!

Snygg, mjuk och varm!

Tjuvstart

I år är ju som bekant den metrologiska våren extremt tidig, och vissa lät sig inspireras… I höstas hade vi en liten incident där slaktlammen kom in till tackorna och några blev betäckta. Vi trodde att vi visste vilka de var och gav dem abortmedel – men helt uppenbart så missade vi en – för nu kan man ta en sån här bild:

På darriga ben, men ändå väldigt säkra

På darriga ben, men ändå väldigt säkra

Mamma till dessa små godingar är vår minsta tacka 10004 (som faktiskt lammade först även ifjol) och hon är expert på att bryta sig in (eller ut, beroende på var pelletsen eller det andra som lockar henne finns) så det var inte så förvånande att just hon skulle avvika från planen.

Visst, det var ”inte planerat” som det kan heta, men lammen är lyckligt ovetande om detta och självklart, som alla lamm, otroligt söta! Man kan liksom nästan inte sluta klappa dem när man väl lyft upp dem… De leker och busar, precis som det ska vara. Och precis som mamma försökte de genast bryta sig ut från sin lilla lamningsbox, men har inte lyckats än…

2015-02-26 21.54.13

Ibland får man ta igen sig lite

Den med vitt huvud är en bagge (lite lik halvsyster 14002 som nyfödd) och den mörka en tacka. Än så länge har de inte utnyttjat sitt ”lammdagis” men när de väl fattar det där med pellets så blir det nog ändring på det!

Vi tror att den ”riktiga” våren kommer omkring 24 mars i år, inte så länge kvar nu 🙂

Nu är det klippt!

Vi fortsätter på temat ordvitsar… Häromdagen kom fårfrisören Gert på besök för att snygga till damerna (och Jonte) inför lamningen. I ulltussarnas värld är det inte så noga med trender utan det är helsnaggat som gäller.

Förste man (kvinna...) till rakning!

Förste man (kvinna…) till rakning!

När man klipper behöver man såklart inte föra bok på vilka som är åtgärdade, det syns rätt tydligt. Därför släpper vi hela tiden tillbaka de som är klippta bland de andra. Genom att stå trångt håller fåren sig lugna. Baggen Jonte fick dock inte vara med i gruppen eftersom han vaktar sina tjejer väldigt noga. Ibland syns skillnaden före och efter extra tydligt, som mellan vår största tacka 10008 innan klippning, respektive lilla smala 00005 efter klippning:

Helan och halvan?

Helan och halvan? (Jonte håller ett vakande öga från andra sidan grinden.)

Klippningen gick som vanligt smidigt och efter bara tre timmar var samtliga 28 avklarade. Efter en kort matpaus för alla inblandade samlades de små grå ihop igen, nu för vaccination mot gasbrand och provtagning avseende Maedi Visna. Vi är ju friförklarade från MV men för att bekräfta detta tas prover vart tredje år för säkerhets skull. Fåren var extremt snälla och lät sig provtas av husveterinären på egen hand utan hållhjälp! Efter dessa prövningar delades de in i två grupper så att ungtackorna och de tunnare gammeltackorna får gå för sig och få lite mer att äta.

Kanske jobbigt för dem att utsättas för allt detta samma dag men troligen kom de snabbt över det, för efter klippningen händer det som i ett fårs liv är som julafton, sommarlov och födelsedag samtidigt – pelletssäsongen börjar 🙂  Helt omöjligt att få en skarp bild på deras kamp att hitta de små godbitarna, det går undan!

Ä-N-T-L-I-G-E-N!!

Ä-N-T-L-I-G-E-N!!

Till vänster i bild ses den första sektionen av våra nya ätfronter, tillverkade i egen regi. De har satts upp som lite intelligenstest/övningsätplatser eftersom de kräver att fåren puttar undan en smal bräda för att komma åt fodret.  Mat på andra sidan gjorde att ulltussarna snabbt hittade tekniken så det är snart dax att montera de nya ätfronterna längs resten av foderbordet också. Med dessa hoppas vi slippa lamm på foderbordet i vår.

 

En får tacka :-)

Livet med ulltussarna är verkligen en ständig källa till ordvitsar! Ibland är det kul, ibland är det bara hopplöst – eftersom ordet ”får” är väääldigt frekvent i det svenska språket. I vissa sökningar kan man söka på lamm och ibland kan man söka på engelska men allt som oftast får (där ser du, redan nu kom det!) man bara försöka sålla bland en massa helt ovidkommande träffar.

Hur som helst, när höstens enda utslagstacka gick till slakt behöll vi köttet själva och var såklart spända på om det skulle smaka ”kofta”… Lammköttet tycker vi generellt har en mild smak och en del har sagt att ”det smakar ju knappt lamm alls”. Snälla slakteriet hade styckat ut filéerna på tackan. Det blir faktiskt rätt rejäla bitar, såhär såg en av dem ut:

Får-filé, inte ens den stora skärbrädan räckte till!

Får-ytterfilé, inte ens den stora skärbrädan räckte till!

Efter att köttet putsas gneds det in med vitlök och kryddor innan det bands upp. På det sättet får det en jämnare form och det blir lättare att få det sådär lagom rosa i mitten.

Klart för stekpannan

Klart för stekpannan

Först bryntes filén i smör och sedan körde vi det i 150 graders ugn till 61 grader innertemperatur. På det följde vila i smörpapper och sen kunde vi med spänd förväntan skära upp och se om det blev sådär perfekt rosa – och det blev det! Genom att ta fram köttet ett par timmar innan det ska tillagas och ha relativt låg ugnstemperatur är det lättare att få köttet lagom rakt igenom snarare än överstekt på utsidan och rått i mitten. Läs mer om temperaturer här. Vilan efter ugnen är viktig för att köttet ska bli saftigt. Efter inslagning i papper eller folie kan man gärna lägga köttbiten ugnsformen så kallnar den inte så snabbt.

Perfekt, helt enkelt!

Kan det bli bättre?

Mört så att man kunde ätit med sked och precis perfekt smak, inte minsta spår av kofta.

Vi kanske är lite ”avtrubbade” men det känns faktiskt som om lammkött har oförtjänt dåligt rykte. Det har visserligen en egen smak men kofta smakar det absolut inte. Om man dessutom lägger till den goda eftersmaken av hur bra djuren har haft det så känns det som ett givet val!