Förstaskörden är avklarad i god tid och förhoppningsvis blev det riktigt bra foder. Gräset tog fart efter det lilla regn som kom och det blev hyfsad mängd. Vi har ju inga egna vallmaskiner så vi fick anlita maskinstation och är mycket nöjda både med utförandet och med att deras maskiner klarade sig undan skador från all sten som finns här.
På tork
Efter två dagars torkning blev det pressning och plastning, hela 17 rätt så stora balar fick vi. Det täcker inte hela vinterns behov men den mest näringskrävande perioden under högdräktighet och lamning är åtminstone säkrad.
Strålande sommarväder med lite vinterkänsla
Efter att balarna körts hem fick fåren komma ut på vallarna för att beta rent längs kanterna. Det tyckte de var fantastiskt!
M-a-s-s-o-r av gräs som ändå inte var förvuxet, hurra hurra!
Och så kan man ju göra en kvalitetskontroll av vintermenyn också!
Utspridda och totalt fokuserade på uppgiften
Gotlandsfår är kända för att vara sociala och våra är extremt rastypiska på det sättet. När de kommer på nytt bete är de dock oftast inte särskilt intresserade av klappning utan då vill de koncentrera sig på sitt huvudintresse – mat.
Det är inte bara gräset på vallarna som växer utan även där fåren betar förstås. På ”kobetet” som vi lånar av Olof kom det upp en massa ogräs, tydligen inte så smakligt för fåren för de lämnade de vackra gula blommorna. Då blev det till att ta årets premiärtur med betesputsen:
Gult är inte fult!
Putsningen hade behövts ändå för att få bort allt det grova som de kräsna ulltussarna inte vill ha.
En jobbig typ av gräs är det som verkligen växer alldeles för fort, nämligen det som är under staketen… Vi har ju bara elstaket och det har sina för- och nackdelar. Till nackdelarna hör definitivt att det kräver kontinuerlig röjning för att det ska vara ordentligt med ström i trådarna. Otacksamt på så vis att det snabbt växer upp igen men den omedelbara effekten är åtminstone ganska tydlig:
Före röjning, knappt så att man ser den nedersta tråden…
Såhär ska det se ut!
I den inofficiella arbetsfördelning har röjandet hamnat på husveterinärens lott. Inget hedersuppdrag precis, trots försök att göra det roligare genom att ge röjsågen en ny benämning. I år har arbetet dock blivit betydligt mer behagligt att utföra när vi unnat oss en ny ”nöjsåg”.
Vår nyaste medarbetare!
Sista ”grässorten” för idag är det som förhoppningsvis ska bli en ny bra vall. Supergrannen Olof har plöjt, harvat, plockat sten och sått. Sen har vi ringvältat samt plockat sten, plockat sten och plockat lite till. Trots den ihållande torkan kommer havren fint och än finns det hopp för att gräset också ska komma igång.
Raka fina rader
De vita stolparna markerar de ”jordfasta” stenarna, det vill säga dem man inte kan få loss från marken och som kan orsaka betydande maskinhaverier om man kör på dem. Det gick åt en hel del såna stolpar kan man säga… Men så är vi ju också STENRIKA här i Sörby 🙂
