Kategoriarkiv: Lamm

Examen i olika steg

I onsdags var det dags för en av årets höjdpunkter – mönstring av lammen. Första delen av examen bestod av att ta hem alla tackor och deras lamm till gården. I detta moment fick samtliga högsta betyg!

Trångt nu när lammen vuxit till sig!

Väldigt varmt blev det också förstås… Som tur var gick det smidigt att skilja lammen från sina mödrar och när tackorna följt pelletsspannen ner till betet igen blev det lite svalare.

Fast tackorna blev väldigt varma och andfådda av språngmarschen!

Nästa moment i examen var vägning. Goda betyg i tillväxt (bättre än vi trodde då betet varit så dåligt) men lite avdrag i ordning och uppförande eftersom merparten av lammen ville väga sig igen och blockerade utgången…

Inomhusvägning för ovanlighetens skull

Lammen fick sedan övernatta inne i väntan på sista delen av examen. Ensilage istället för bete stod på menyn, det fick vi hämta hos  snälla grannar. Utan snälla grannar hade vi fått öppna en hel bal bara för detta så det var verkligen guld värt!

Lite ovant för lammen att äta inne…

Alla lamm hade inte koll på hur ätfronterna fungerade men lärde sig snabbt. Mat = motivation 🙂

På kvällen när vi skulle natta lammen sjönk betyget i ordning och uppförande rejält! De hade lyckats öppna en dörr och skapat ett eget lekland med poolområde och hoppborg…

Ser oskyldiga ut, men så var alls icke fallet… 

… snarare totalt jätteskyldiga!

Genom att de kommit åt kranen stod golvet under vatten och de hade givetvis noggrant undersökt/flyttat om foder, hinkar och annat som stod ganska prydligt längs med kanten. Istället för kvällsklappning blev det till att hämta skruvdragare och förstärka dörren.

På onsdagen var det glömt och sista delen av examen kunde börja!

Noggrant koll av färg, lock och pälshår!

Sista momentet, själva mönstringen, gick överlag bra. Årets lamm är liksom pappa Jabba ganska mörka. De flesta hade medelstor lock och kropparna fick från O till R+, klart godkänt för Gotlandsfår. Nu ska vi gå igenom resultaten och se vilka vi ska behålla respektive sälja. Det kommer att finnas både tack- och bagglamm till salu inom ett par veckor.

Birgitta som är väldigt erfaren mönstrare hittade en favorit med både fin lock och fantastiskt glansigt pälshår:

Så ska det se ut!

Nu går lammen lugnt på vårt allra bästa bete, de har inte verkat sakna mammorna alls!

Tuffingar på egen klöv!

Mammorna var lite mer oroliga, de radade upp sig vid staketet när vi kom ner på morgonen:

När pelletsen är slut saknas lammen…

I vanlig ordning märkte de först inget alls, eftersom det viktigaste även för en god mor är mat!

Liten blir stor, gäller både lamm och gräs!

Äntligen har det kommit regn. Över 30 mm senaste veckan och nu växer gräset som vi hoppades på. Lammens tillväxt har hämmats lite av torkan och betesbristen men det är ändå ganska stor skillnad mot när de var nyfödda:

Nästan så att man inte ser vem som är lamm eller vuxen…

Lammen är såklart mindre bundna till sina mammor nu vid nästan fyra månaders ålder, men vilar gör de ändå helst tätt ihop:

Vissa har bara ett…

…medan andra har tre!

Nackdelen med regnandet är att det inte är så behagligt att klappa ulltussarna. Längst in mot kroppen är de dock torra. De blir också alldeles rena och lite extra lockiga i regnet:

Silverfall i närbild (Lite suddigt tyvärr, men svårt att ta bilder med keliga lamm som puttar bort kameran…)

På onsdag nästa vecka är det examen för årets lamm (och pappa Jabba) när det är inbokat mönstring. I samband med det skiljer vi lammen från tackorna och därför är det extra viktigt att de har bra bete då.

Så ska det se ut!

Inte längre gult och glest, puh… Det blir perfekt och lättbetat för lammen som alltid är lite vilsna de första dagarna utan mamma.

Sommarfrisyr

Tackorna klipps ju inför betäckning på hösten och lite innan lamningen i slutet av vintern. Eftersom baggarna anses mer attraktiva när de är långhåriga så ska de därför inte klippas på hösten och kommer således ”i otakt”. De klipptes i december efter avslutad tjänstgöring och för att inte bli alltför lurviga innan hösten så har de nu friserats igen.

Långhåriga och undrande till vad som är på gång?

Jabba var först ut. Buddvar fick stängas in i en liten fålla för att inte konkurrera om uppmärksamheten. ”Femman” brukar ju vara minst sagt krävande och vilja bli klappad men när hon hörde klippmaskinen så höll hon behörigt avstånd 🙂

En klippt, en kvar.

Vi försöker verkligen att inte ”gulla” för mycket med baggarna eftersom det kan göra dem extra benägna att stångas men det är svårt med så extremt sociala individer som Jabba. Han älskar verkligen all form av kontakt och verkade gilla varenda sekund av att bli klippt.

Buddvar var också snäll ”egentligen”, men visade sin uppskattning genom att vilja klia sig hela tiden. Mot grindarna, mot klippmaskinen eller mot den som höll i klippmaskinen… Inte så lätt att komma åt då kan man säga! Till slut så la han sig ner och det sista klipptes medan han låg och idisslade.

Inte så lättstressad!

En rejäl säck med ull blev det trots att allt från buk och ben lämnades på marken. Kanske kommer fåglarna att använda det till att bygga extra mysiga bon nästa år?

Jabba stod lös medan halsen klipptes eftersom halsbandet var lite i vägen. Det är svårt att hålla på regeln om att inte klappa baggar när de är så kontaktsökande som han…

Du och jag, matte!

Nu under semestern är vi mestadels hemma – hör gärna av er om ni vill komma och klappa lamm eller kika i butiken! Än så länge finns det både grillkorv, kallrökt korv och ölkorv. Samt lammskinn förstås och lite olika hantverksprodukter av skinn eller ull från våra får – välkomna!

Medaljen har även en framsida!

Igår var det inte så trevligt med sommarvärmen… Men ikväll var det betydligt bättre! I solsken och svalkande vind iordningställde vi ett litet ”experiment” åt ulltussarna. istället för att skörda helsäden som ensilage får de nu beta havren som ganska nyss gått i ax.

Redo för fårkontakt!

Fåren har senast gått på festplatsen, ett vykortsmässigt fint bete tycker vi – men de brukar inte trivas så bra där någon längre period. När vi ordnade med det nya staketet hade de flesta påbörjat sin kvällsvila och antagligen förlikat sig med situationen. Det går ju trots allt ingen nöd på dem, även om de får jobba lite hårdare för gräset i den fållan.

OK då… Bara några nyfikna kommer fram, men de flesta blir kvar och äter eller kvällsidisslar. En vacker syn!

Vi lyckade mot alla odds både få ett nytt nät på plats och plocka undan det befintliga utan att de kom och ”stjälpte till”. När det väl var dax att låta dem förstå att det vankades nytt bete var de inte nödbedda:

När ryktet spred sig kom alla i ett huj!

Väl på plats gick de verkligen in för uppdraget ”intensivt bete”. Kanske hade de läst artikeln i den eminenta tidningen Fårskötsel? Där stod det att om man väljer att låta djuren själv ”skörda” helsäden så är det viktigt med högt betestryck för att de inte bara ska trampa omkring och förstöra utan istället äta hyfsat rent. Därför är det en smal fålla som bara beräknas räcka 1-2 dagar.

Intensivt? Jajamensan!

Det är första gången vi provar med den här metoden. Även om man skördar helsädesensilage som rundbalar tidigt så blir det en del spill. Det känns smidigare att hantera det med betesputsen istället för på foderbordet i höst.

Sjuklingen då? Han verkar inte oväntat ha lite ont i bakkroppen men är vid gott mod och hänger utan problem med de andra. Imorgon blir det mer smärtstillande och givetvis noggrann koll på såret.

Naken rumpa men pigg och glad!

Det är inte så dumt med sommar ändå 🙂

Medaljens baksida

Härligt med sommar och sol, igår var det första riktigt varma dagen på länge. När vi nu kommer in i rötmånaden med varma nätter och hög luftfuktighet så innebär det tyvärr också optimala livsbetingelser även för oönskade varelser 🙁

Här är det på en plats med en varning för det som brukar kallas för ”starka bilder”!

Igår vid kvällsklappningen såg vi att ett av lammen var lite kladdigt runt svansen av diarré. Helt pigg i övrigt och i förmiddags spankulerade husveterinären dit för att klippa rent men då hade det som klippningen skulle förebygga redan hänt – fluglarvsangrepp! Så otroligt äckligt och säkerligen väldigt smärtsamt för det stackars lammet. Fenomenet uppstår när flugor lägger ägg i varm och fuktig miljö där de snabbt utvecklas till larver. Får larverna vara ifred kan de på bara något dygn äta sig in i muskulaturen. Ull är den optimala platsen för den här typen av larver eftersom det håller värmen även när det är fuktigt.

Första inspektionen – det blev till att traska hem och hämta ”förstärkning” i form av såpa, vatten, flugmedel, smärtstillande och avmaskningsmedel. 

Först klipptes ullen bort runt hela det angripna området…

… sedan blev det till att ”skrapa” bort de krälande larverna med saxen och försiktigt tvätta rent.

Helst skulle man ju vilja tvätta riktigt noga, men det gäller att hålla ullen så torr som möjligt så det blev bara väldigt lokal rengöring efter att larverna dödats med koncentrerat flugmedel och skrapats/plockats bort. De röda ”hålen” som syns på bilden är kratrar där larverna påbörjat sina försök att borra sig genom huden. Hu!

Lilla lammet fick smärtstillande och även en dos avmaskningsmedel för att mota eventuella nya angrepp ”inifrån”. Väldigt stukad och ynklig fick han sedan lunka iväg med naken rumpa:

Tur att man har en mamma att söka tröst hos, det kan även tuffa killar behöva!

Vi vill gärna dela både med- och motgångar med er som följer oss. Det är ju tyvärr så att djuren ibland drabbas av skador och sjukdomar och det måste hanteras på bästa sätt. Hade detta angrepp fått gå oupptäckt ytterligare något dygn hade det enda rätta antagligen varit att avliva lammet men nu hoppas och tror vi att han ska tillfriskna!

Vågade lamm

Andra vägningen för året är i hamn. Det gick bra och lammen var väldigt duktiga på att självmant gå in i ”startfållan”. Men först fick vi ju samla ihop dem och de var genast med på noterna 🙂

Var det någon som sa pellets?

Med pelletsmetoden ser det strax ut såhär, 264 klövar har traskat in i fållan.

Först av allt var det kalibrering av vågen:

Och detta lammet var det ALLRA snällaste!

Lammen som redan var vägda tyckte tydligen att det var såpass trivsamt att de ville göra det igen. Eller kanske bara manipulera konkurrenternas resultat? De var hur som helst väldigt närgångna:

Många som ”stjälper till” i husbondens arbete…

… risk för falskt hög vikt när någon trycker på vågburen!

Snittvikten blev 29,8 kg och den dagliga tillväxten 291 gram. Bäst i klassen blev återigen 17008 som vägde hela 39 kg!

Under tiden vi väger sorterar vi ifrån tackorna och låter dem passera vid sidan av, de ryms inte i vågen. En av dem hittade en skatt!

En spann är alltid intressant, helt oavsett var den är placerad!

Strax efter att bilden togs stod hon helt uppe på muren och lyckades sånär peta ner (den förvisso tomma) spannen 🙂 Om pellets är det bästa de vuxna vet, så är mamma-mat fortfarande lammens favorit:

Ser nästan obekvämt ut för både mor och barn…

Årsdebut!

Så var årets första vägning av lammen avklarad. Vi samlade in dem och deras mammor i en fålla med hjälp av pelletstricket.

Tålmodig väntan på att husbonden gör i ordning vågen.

Några av lammen var lite skeptiska men de allra flesta gick lugnt och fint in i den lilla ”buren”. Lite lockbete  på golvet kan ha hjälpt 🙂

Schysst ställe det här!

Husbonden sköter våg och protokollför medan husveterinären ser till att lammen fyller på framåt. I det sistnämnda ingår att sortera undan nyfikna tackor som också gärna vill väga sig. Inte så karakteristiskt för tjejer, kanske blir det annorlunda när man får godis på vågen?!

Liten ”startfålla” innan vågen som en sluss för att inte mammorna ska tränga sig in.Ulltussarna tog det hela med ro. Ett av lammen ville ha lite bättre utsikt och löste det på ett kreativt vis…

Kommit upp sig lite!

I genomsnitt hade lammen vuxit 293 gram per dag. Inte dåligt med så mycket trillingar! Bäst i klassen blev 17008 som lagt på sig 352 gran per dag sedan hon föddes i början av april. På i princip bara mjölk och gräs – att vara lamm är att ha superkrafter!

Efterlängtad comeback och en nykomling

Idag, när grillvädret kom med besked, så blev även de nya korvarna klara att hämta – vilken perfekt timing 🙂 Som vanligt tillverkas korven hos Claessons chark i närbelägna Falköping.

Comeback-korven är ”Västgötsk grek” med soltorkade tomater och ”salladsost” från Påverås. Egentligen är det en fetaost, men det får den inte kallas. Vi tycker dock att det är bättre att mjölken kommer från kor bara någon kilometer från ysterskan snarare än från Grekland!

Äntligen här igen!

Nykomlingen heter Mää-rguez och är kryddad med bland annat chili, paprika och spiskummin. Den är som traditionen bjuder gjord i smala fjälster.

Ny favorit?

Korvarna finns redan nu i butiken, men kommer att ”lanseras” lite mer högtidligt på Kristi Himmelsfärdsdagen när vi har öppet hus kl 10-16. Kom och klappa lamm, titta på hönsen eller kika in i butiken! Korv finns att köpa antingen grillad eller att ta med hem. Det finns också lite detaljer i frysen förutom som vanligt lamm- och fårskinn.

Vi bjuder på fika – välkomna!

Sommar! Eller…?

Ja, hur är det nu med definitionerna? Vi brukar ju säga att det blir sommar när alla djuren kommit ut, men det känns lite fel just i år med tanke på de iskalla vindar som härskat idag igen. Hur som helst, betessläpp blev det!

Drivgången var redan fixad sedan förra veckan så det behövdes bara skapa ett ”ofarligt” golv inne i stallet:

Läskigt med nya ytor såsom betong, det är lätt att råda bot på med gammalt foder.

Med spannen i högsta hugg sprang husveterinären först och alla stora som små ulltussar följde med. Halvvägs ner vände ett lamm och fick hämtas tillbaka men på det stora hela gick det jättebra.

När de väl kom ner till de andra trodde vi att de genast skulle blanda sig, men så var inte fallet. Det tog en god stund innan ”rödryggar” och ”blåryggar” enades:

”Blåryggar” långt i fjärran

Tackorna som gick ut först märktes med blått och dagens med rött, för att det ska vara lätt att se vilka som behöver få sina klövar klippta imorgon.

När de båda grupperna till slut blandades blev det som alltid när de varit åtskilda lite bråk, oklart om vad med tanke på att det finns obegränsat med mat och utrymme…

Ett…

två…

tre!

Det mest överraskande slagsmålet stod dock två av årets äldsta bagglamm för. På ett minst sagt respektlöst sätt började de stånga 16020! Nog för att hon är liten, men hon är ju ändå ett år äldre!?

Det egna lilla lammet förstår nog inte alls vad som pågår?

En liten tuffing backar upp och tar sats…

… men får snart ångra sig!

Efter ordningsskapande och ropande efter varandra kunde upptäcktsfärderna börja. I samband med utsläppet idag blev det även nytt bete för dem som gått ute ett tag. Här fanns det till exempel en jättebra klättersten, hurra!

Som gjord för en lammsamling!

Och så fanns det ju på det här betet lite bättre med skydd också, det känns bra inför den kalla natten som väntar:

Här inne kan man övernatta!

När man står där och bara njuter av åsynen av dessa fantastiska djur (nu är det totalt 69 mular som betar på Sjögården) och liksom slappnar av, då kan man snabbt bli påmind om att man har ett uppdrag 🙂

Du ska väl inte bara stå där hur länge som helst eller?

Ett av årets klappigaste lamm klättrade upp och bestämt påminde med klövarna i knävecken om att det inte gick an att ignorera henne!

Det är tur att de är söta…

Lamm alltså – helt oemotståndliga och samtidigt rätt så jobbiga! Idag var det tänkt att resten av djuren skulle få komma ut men vi ångrade oss när det blev så kallt och blött. I brist på fina bilder på betande djur kommer här istället en samling bilder som bevisar mammors oändliga tålamod:

Det är ju inte precis ont om plats, ändå får mamma agera underlag!

Undersöker pälsen lite på mamma, tydligen roligare ”uppifrån”?

Lite skeptisk ser hon allt ut, 10037, även om hon ligger kvar.

Som en riktigt bra balansövning, hittat mittpunkten!

Om man inte når upp att se över kanten så är det praktiskt att ha något att stå på!

Vissa börjar redan i lamningsboxen!

Järnen på väggarna är intressanta…

… tydligen mest intressanta högst upp!

”Mamma, jag ska viska dig en sak”

När alla tackor står och äter så får man klättra upp på halmen som nyss välts ner från loftet. För Herre på täppan vill man vara!

Kanske har de varit extra krävande i år, när de inte kunnat roa sig med att ta sig upp på foderbordet? Det målet är nämligen uppnått, och det känns väldigt bra. Mindre arbete, fräschare foder och mindre skaderisk för de små smala lammbenen.

Nog för att det behövdes regn, men nu hoppas vi på uppehåll så att de snart kan få komma ut där de verkligen hör hemma och kan få mer utlopp för sina lekbehov utan att trakassera de oskyldiga tackorna 🙂