Framtidsspaning

Igår var Martin Sjunnesson här och spanade in i framtiden med hjälp av ultraljud (och kompetens). Ett bra verktyg för att dels stilla sin nyfikenhet, men också för att kunna planera utfodring och övervakning under lamningen.

Förberedelserna började redan kvällen innan med att tackorna fick minimal kvällsvard och ingen frukost. En fylld våm kan nämligen försvåra scanningen. För att maten skulle vara lite längre täckte vi den med halm (som fåren inte äter särskilt mycket av) så att de fick jobba för att hitta de gröna stråna.

Snålt!

Ser generöst ut, men egentligen bara jobbigt…

Första riktiga momentet, insamling i fålla, många nyfikna ansikten undrar vad som är på gång?

Utrustningen på plats!

Koncentrerat arbete igång!

En i taget fick de små grå (och vitansiktena förstås) komma in i den lilla buren för undersökning. Längst till vänster i bild syns några av de obetäckta ungtackorna, säkert avundsjuka på att de inte fick vara med…

Detaljbild, mest bara ”gröt” för den ovane…

På drygt en timme var alltihopa klart och vi vet nu att tjugo tackor tillsammans väntar tillsammans 43 lamm. Gamla ”Tian” som saknade ordentlig märkning från baggen är dräktig med tre bä-bisar. Lite oklart dock om Erik verkligen är pappan eller om hon lyckats dejta något bagglamm ute, för dräktigheten såg ut att vara lite längre gången än sedan 29 oktober när den officiella betäckningssäsongen började. Till våren vet vi!

Man kan undra hur tjock hon tänker bli?

Med ungefär halva dräktigheten kvar börjar hon redan bli ganska bred om magen, så även utan scanning hade vi nog vågat gissa på att det var mer än mat där inne 🙂

Taskig timing?

Just när det varit knäck- och ris a la malta-säsong kanske man inte helst vill att någon ska bedöma ens hull? Ulltussarna har som vanligt dock ingen talan så det blev insamling i förmiddags. Lite assistans fick vi som vanligt:

Husbonden behövde inte fråga om hjälp med att lossa remmarna!

Alla på plats

Vi har känt lite löpande på tackorna och var (i vanlig ordning) inte direkt oroliga för att de var tunna och det var de inte heller… Inte en enda under 3 och merparten bedömdes till hullpoäng 3,5  Fortsatt restriktivt med foder alltså och inget kraftfoder på lääänge än.

Inte bara grå den här gången!

Såhär känner man

Bedömningen görs utifrån hur lätt man känner skelettet och hur mycket muskulatur eller fett det finns.

Lite speciellt i år är att två av tackorna inte blivit märkta av baggen. De kan ju ha blivit betäckta ändå (känns lite märkligt), inte ha brunstat (ännu märkligare) eller kanske ha hunnit dejta ett bagglamm i höstas. Åtminstone en av dem ser ganska dräktig ut:

Inte kan hon väl vara tom, gamla Tian?

Från en annan vinkel

Snart kommer scannar-Martin och talar om hur det ligger till, då får vi se om det finns några bä-bisar där inne. Hon har ju lammat sju gånger redan gammeltanten så det är ju inte så konstigt om magen är lite uttöjd!

När vi ändå hade alla i en fålla passade vi på att märka dem som slarvat bort ett öronmärke.

Ordning på torpet

Eftersom brunstperioden nu är över har vi tagit bort ”buffertzonen” hos grabbarna så de har lite större utrymme:

Alltjämt höga grindar dock!

Baggar-i-box har vi inte här  snarare baggar-i-bur 🙂 De tyckte det var kul att träffa tjejerna igen, om än genom galler.

 

 

Gott nytt år!

Är det en stilig herre i närheten?

Jajamen! Erik har fått på sig fluga dagen till ära!

Och det gav napp!

Fira förståndigt  förmanar fåren! Folk föredrar fyrverkerier, fä förskräcks.

(Visst är de kloka, ulltussarna?)

God Jul!

Ett fridfullt firande önskar vi er!

En del gör tomtar av granar, men ulltussarna tycker att det är snyggare med en pelletsspann!

Glöm inte vem vi har att tacka för julmaten!

Summering 2018

Såhär i slutet av året är det många som ägnar att summera vad som hänt. 2018 kommer att vara ihågkommet länge för torkan och de fruktansvärda bränderna som påverkade både folk och djur. På den positiva sidan minns vi att medvetenhet om klimat/miljö ökat och att många experter påtalat hur viktigt det är att vi gör medvetna val i livsmedelsbutiken. Alla val räknas! På DN Debatt kan man idag läsa om just detta, något att tänka på i tider av prishets som Black Friday och närapå ständig rea i vissa branscher. Hur billig mat har du råd att köpa?

Land Lantbruk gör varje år en lista med personer som gjort avtryck inom de gröna näringarna. Nedan följer ett axplock från listan:

Allra först på listan – personen som administrerade en Facebook-grupp med 26 000 (!) medlemmar där man kunde sälja och köpa foder. En livräddande plattform för allt från marsvin till kor!

Ministern som lever som han lär och trots sitt storstadsperspektiv verkligen bidragit till att de svenska produkterna fått tillträde till offentlig sektor. Det var på tiden!

Internationella kändisen Rockström påpekar det uppenbara – vi har en klimatsmart produktion inom landet och dessutom blir det mindre transporter med inhemsk istället för importerad mat. Enkelt val, eller hur?

Största skämsmössan 2018 går till herr Segerfeldt som aningslöst raljerar om antibiotikaresistens och att bönderna ”ändå får så mycket stöd” i ett forum där man har rätt att förvänta sig högre nivå. Årets lågvattenmärke!

Exempel på mindre trevliga saker vi tar med oss från 2018. Efter åratal av kamp mot vargen och Länsstyrelsen orkar ägarna på Molstaberg inte mer. En prisad gård med erkänt god djurhållning och gedigna insatser för ett öppet landskap slutar med lammproduktion. Hur rimmar det med livsmedelsstrategin? Vargen är inte en hotad art, men med denna typ av handläggning är snart bönderna det… Var ligger ansvaret? Om vi som har djur håller dem inne så får väl staten hålla sina ute, eller?

Tänk att det ”går” att hålla grisar med svansen kvar i Sverige (och Finland). Kuperingsförbud har rått länge inom hela EU och lagstiftningen har till och med förtydligats, ändå är det ett ingrepp som utförs rutinmässigt i nästan alla andra länder. Värt att tänka på är att även lamm kuperas (och kastreras) rutinmässigt utan bedövning i många stora importländer som Irland och Nya Zeeland.

2013 års etta på denna lista brinner för det svenska lantbruket och barns rätt till schysst mat i skolan. Följ henne gärna i sociala medier, hon är fantastisk!

I förra veckans nummer skrev LRF:s ordförande Palle Borgström en krönika på samma tema som artikeln på DN Debatt vi länkat till ovan:

Hela priset står inte alltid på prislappen…

När vi handlar ”billigt” är det alltid någon annan som får ta mellanskillnaden. Det kan vara sänkt lön i producentledet, avkall på djurskydd eller miljöhänsyn eller helt enkelt fusk med märkning. ”Antibiotikafritt kött” finns redan överallt, det är nämligen inte antibiotika i köttet som är problemet utan överdriven antibiotikaanvändning till djuren som i sin tur påverkar resistens och miljö. Även värsta ful-feedlot-köttet är fritt från antibiotika när det ligger på din tallrik, men det har garanterat producerats på ett sätt som inte klarar sig utan ”stöttning” med antibiotika (och mest sannolikt hormoner) under djurets levnad. Är det värt priset?

Kanske onödigt deppigt att dra upp sånt här mitt i julstämningen när vi vill ha det mysigt och slippa tänka på de mörka molnen vid horisonten? Ja, det må så vara. Men det händer NU. Vilka val vi gör när vi handlar till julhelgens frosseri kommer att påverka vilka val vi kommer att ha tillgång till nästa jul…

Dags att koka lammrevbenen!

Nu är julen nära och det är dags att förbereda det som förberedas kan. En sak vi alltid har på julbordet är lammrevben. Dessa går fint att förbereda dagarna innan julafton. Vi har ju lite olika recept på revben här på hemsidan. Själva kommer vi återupprepa förra årets succé med revben som först fått koka i julmust och sedan glazade med en reducering av vätskan från kokningen. Väldigt goda kan vi intyga! Receptet hittar ni här.

Har ni inga revben så finns det fortfarande att köpa i vår gårdsbutik. Och ligger ni efter med julklappar har vi underbart fina lammskinn, brickor, handdukar, grytunderlägg och annat fint av lamm eller med lamm på. Vi är hemma för det mesta under helgen men slå en signal innan för säkerhets skull.

Säsongsavslutning

Idag fick baggarna avsluta årets tjänstgöring. Bort med selarna och all ullen, in i egen liten box. I början tyckte de att det var en jättebra aktivitet, de älskar ju uppmärksamhet och närhet, men de var nog lite besvikna på slutet…

Förste man till rakning!

Buddvar var först ut. 2016 års sämsta bagglamm, därför fick han vara kvar och bli teaserbagge istället. Ullen är verkligen inte så fin på honom någonsin och särskilt inte efter ett par månader inomhus:

Inte så lockande att ha en tröja i det här materialet

Snäll var han dock och klippningen gick smidigt. Husbonden hade tagit sig till stan för att handla julklappar så det blev inte så mycket action-bilder, dock en selfie på husveterinären, saxen och klippobjektet som var duktig på att posera:

Tredelat team!

Han är inte så lätt att sätta ner på rumpan denne herre och därför provades en ny teknik för att klippa bakom frambenen och på bröstet – ha honom ståendes och sträcka fram ett framben i taget vilket gick utmärkt. Ganska snart var han faktiskt färdigfriserad:

Naken!

Sedan var det Eriks tur. Han hade ju ett större harem och de var givetvis också nyfikna på vad som var i görningen. Patriarkatet härskar alltjämt i fårvärlden och det var därmed givet vem som fick spana från första parkett:

Du kallade på mig, vad vill du?

Erik brukar komma på inkallning och så även denna gång. Även om han också är smutsig efter innevistelsen så har han så mycket bättre typ av ull att det inte ser lika mediokert ut som på Buddvar. Och så snygga lockar dessutom!

Nästan synd att klippa…

Han fick stå bunden vid väggen utanför där Buddvar befann sig vilket gjorde processen lite mer stökig, men överlag gick det bra och på väsentligt kortare tid än något av vitansiktena var han också ett nakenfår:

Kanske snyggare förut?

Erik är ju väldigt ljus för att vara såpass ung och ger också ljusa lamm. Man ser tydligt skillnad på ullen från honom och Buddvar – närmast respektive längst bort i bild. Den här ullen kommer vi att kassera. Svensk ull börjar äntligen få ett värde och vi vill inte sabba marknaden genom att prångla ut sekunda saker. Däremot känns det väldigt roligt att det finns ordentlig efterfrågan på bra ull, som den här:

Fruktansvärt att detta länge betraktats som avfall!

Efter klippningen fick herrarna komma in i gemensamt utrymme. I år testar vi en ny metod. Istället för att ställa dem supertrångt där de ändå kommer att snurra runt och förstöra bädden kommer de att få stå bundna. Att binda upp får går generellt bra och baggarna är vana vid det sedan innan. Bindslena är ganska korta för att de inte ska kunna vända sig eller stångas rejält men givetvis tillräckligt långa för att de ska kunna ligga ner bekvämt.

Hallå där, vi känner ju varandra 🙂

Pang!

Vi hade medvetet gett ulltussarna ganska lite frukost så att de skulle vara hungriga vid ommöbleringen. Baggarna slogs litegrann men åt också ganska mycket. Vi får se om detta är en vinnande metod, det är alltid lika obehagligt med slagsmål.

Tackorna blev ju också blandade nu när ungtackorna (som aldrig sett vita får) fick komma ut i stora gruppen. Distraktionen av mat och ny halm funkade bra så det gick mestadels lugnt tillväga.

Mat, ett gemensamt intresse för två- och fyrbenta på Sjögården!

Med detta avklarat laddar vi för Malta Johanna Julmarknad i Falköping nästa lördag. Vi kanske ses där? Då har det kommit hem mer rökt kött (för tillfället slutsålt i butiken) och vi har givetvis med oss skinn, korv och hantverk också. Välkomna!

Försmak

Det lackar mot jul! Julmusik på radion  belysning i många trädgårdar – och så har tomten varit på ett lite tidigt besök 😊

Trots att vi vet vad han har med sig är det alltid lika spännande att öppna!

Höstens första skinn var det förstås i säcken, och därmed de första Erik-lammen. Vi valde ju att satsa på en dyrare bagge ifjol och nu var det upp till bevis för honom och hans gener! Lammen har varit ganska ljusa i år (några föddes ju till och med gråa istället för svarta som är vanligast). Merparten av skinnen levde verkligen upp till de högt ställda förväntningarna. Som vanligt ska de helst upplevas i verkligheten  men här nedan kommer ändå lite smakprov  och priser på vart och ett. Vi tar gärna med för påseende på t ex Rekoringen i Falköping och vi kan också skicka. Den första bilden är på ett skinn med 18 mm pälslängd istället för den vanliga längden 35 mm.

1650 kr, inklusive liten vit prick! 

1600 kr, litet hål genom skinnet i ena kanten som inte syns från pälssidan 

Bortbyting? Nästan vitt och knappt inte lockigt, men mjukt! 1400 kr.

1500 kr, något ”luddigt” i kanterna. 

Skinn brukar vara en uppskattad present  inte minst till att ha i barnvagnen eller för barn att ligga på golvet. Just skinn från Gotlandsfår är extra mjuka och följsamma. De kan tvättas i maskin och håller i evigheter – borde kunna kvala in till årets julklapp! Vi är hemma de flesta kvällar och helger samt ibland dagtid på vardagar, bara hör av er om ni vill komma och titta – välkomna!

Mer höstsysslor

Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.

Lockiga som vi är vana vid!

Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…

Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!

Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…

… lade saxen av 🙁

Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:

Hoppas att ullen växer ut snabbt!

De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:

Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!

Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:

Tryggast i känt sällskap!

Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade

De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.

Integrationen fungerar!

Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.

Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:

Tydligt besvarat intresse

Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:

Hallå snygging!

Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.

Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:

Prydligt och parasitbekämpande!

Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!

Den lilla korvfabriken

Ok, vi kanske är sena på bollen men häromdagen testade vi att göra egen korv. Det har ju varit trendigt ett bra tag och för den sanne hipstern har det blivit lika mainstream som att brygga öl och baka surdegsbröd för länge sedan. Men som sagt, nu var det dags för oss att prova på detta efter att en köttkvarn och korvhorn införskaffats till hushållets köksassistent.

Var det kul då? Jo, det var riktigt kul! Och gott blev det också. Verkligen något vi kan rekommendera. Varför inte som en kul aktivitet ihop med några vänner?

Vad behöver man då? Förutom ovan nämnda köttkvarn och korvhorn till sin hushållsmaskin behöver man också införskaffa fjälster, det vill säga själva korvskinnet. Detta ska oftast blötläggas dagen innan så lite planering krävs.

Korven vi gjorde var inspirerad av hösten, med lamm (surprise!), äpplen och bacon. Och timjan förstås. Inte för att det hör hösten till utan snarare för att husbonden är smått besatt av det. Tanken med bacon är att det dels tillför fett, men också för att det är rökt. Vi har ingen rök så det blir en så kallad råkorv och då tänkte vi att bacon nog skulle ge lite rökig känsla.

1,2 kg lammkött i grytbitar
150 g tärnat bacon
2 äpplen, svenska såklart
1/2 msk salt
2 tsk torkad timjan
2 tsk mald svartpeppar
1 vitlöksklyfta
1,5 dl kallt vatten
2,5 meter svinfjälster

Dagen innan: Lägg fjälstren i blöt (om tillverkaren rekommenderar det).
Lägg delarna till köttkvarnen, köttet och baconet i frysen.  Tag ut köttet när det är halvfryst. Man kan så klart också göra tvärtom och använda fryst kött som får tina halvvägs.

Salta köttet och blanda runt. Skala och pressa vitlök och blanda ner tillsammans med bacon och kryddor i köttet.
Lägg det malda i bunken till hushållsmaskinen och sätt dit degkroken. Skala och riv ner äpplena. Tillsätt det kalla vattnet lite i taget. Blanda i maskinen några minuter tills smeten håller ihop. Tillsätt mer vatten om smeten känns för fast.

Montera korvhornet och kör fram korvsmeten till mynningen på hornet.
Trä på fjälstret och gör en knut längst ut så nära korvhornets mynning som möjligt – ingen luft ska finnas i fjälstret.

Håll i fjälstret mot hornet med ett löst grepp med ena handen. Mata ut smeten i fjälstret. Vid det här momentet är det fördel att vara två, men det gick att göra själv om man kör sakta med hushållsmaskinen och stoppar för att lägga upp mer smet. Stoppa inte korven för hårt, då är det risk att den spricker vid stekning.

Kör på och gör en enda lång korv. Knyt i andra änden och snurra fjälstret ett par varv i lagom avstånd till önskad längd på korven. Undertecknad var lite skeptisk till att korvsmeten skulle rinna ut när man klipper av till enskilda korvar men det fungerade riktigt fint.

Låt korven vila i rumstemperatur minst 30 minuter innan du steker den. Korven blir ännu bättre om den får vila till dagen efter. Ett praktiskt tips är då att frysa den direkt efter tillverkning och plocka upp den dagen innan den ska ätas och låta den tina i kylen. Då hinner alla smaker sätta sig.

Lycka till!