Just när det varit knäck- och ris a la malta-säsong kanske man inte helst vill att någon ska bedöma ens hull? Ulltussarna har som vanligt dock ingen talan så det blev insamling i förmiddags. Lite assistans fick vi som vanligt:

Husbonden behövde inte fråga om hjälp med att lossa remmarna!

Alla på plats

Vi har känt lite löpande på tackorna och var (i vanlig ordning) inte direkt oroliga för att de var tunna och det var de inte heller… Inte en enda under 3 och merparten bedömdes till hullpoäng 3,5  Fortsatt restriktivt med foder alltså och inget kraftfoder på lääänge än.

Inte bara grå den här gången!

Såhär känner man

Bedömningen görs utifrån hur lätt man känner skelettet och hur mycket muskulatur eller fett det finns.

Lite speciellt i år är att två av tackorna inte blivit märkta av baggen. De kan ju ha blivit betäckta ändå (känns lite märkligt), inte ha brunstat (ännu märkligare) eller kanske ha hunnit dejta ett bagglamm i höstas. Åtminstone en av dem ser ganska dräktig ut:

Inte kan hon väl vara tom, gamla Tian?

Från en annan vinkel

Snart kommer scannar-Martin och talar om hur det ligger till, då får vi se om det finns några bä-bisar där inne. Hon har ju lammat sju gånger redan gammeltanten så det är ju inte så konstigt om magen är lite uttöjd!

När vi ändå hade alla i en fålla passade vi på att märka dem som slarvat bort ett öronmärke.

Ordning på torpet

Eftersom brunstperioden nu är över har vi tagit bort ”buffertzonen” hos grabbarna så de har lite större utrymme:

Alltjämt höga grindar dock!

Baggar-i-box har vi inte här  snarare baggar-i-bur 🙂 De tyckte det var kul att träffa tjejerna igen, om än genom galler.