Husveterinären har fått det hedrande uppdraget att hålla ett föredrag om vad man ska tänka på när man börjar med får plus lite om vanliga sjukdomar och lamning. Det hela går av stapeln i Ljungstorps bygdegård strax utanför Varnhem på onsdag den 7 februari. 
Det kostar inget (förutom fika) och man behöver inte vara medlem – välkomna!
Minst 43 lamm väntas till våren! Igår hade vi besök av scannare som dräktighetsundersökte tackorna. Vi har ju noterat betäckningar och omlöp så vi hade en hyfsad idé om vilka som var dräktiga men antal lamm är svårt att se utan ultraljud…
Först fick alla ulltussarna stängas in i en fålla. De anade genast att det var något på gång och de gamla höll sig rutinerat mot väggen.
Insamlade!
Den lilla hanteringsburen ställdes på plats:
Helt plötsligt en massa avancerad teknik mitt inne i stallet!
De först lite skeptiska damerna var förhållandevis samarbetsvilliga och dessutom var merparten ”lagom” dräktiga. Två lamm är ju det önskvärda på vuxna tackor och ett eller två på ungtackor. En ungtacka var tom och det var även 15002 som ju hade Listerios i höstas och faktiskt avbröts i sitt dejtande. Så de får båda vara kvar ändå! För att snabba på hanteringen blev det inga anteckningar utan bara prick-markeringar med antal:
Två till vänster och en till höger
Nu har vi antecknat i efterhand och sammanställt. För oss är det bra att kunna planera utfodring och gruppering – men ni som läser kanske vill planera in lamm-klappning?
Mindre än två månader kvar tills de första väntas!
Med lite tur lyckas vi adoptera varsin trilling till de båda tackorna som bara har ett lamm i magen – fortsätt följa oss för att få veta hur det går!
Att strö hos fåren är (efter lammen förstås) verkligen det bästa som finns. Och sist blev de extra glada och satte igång med ett riktigt race. Ibland hakar de ju på lammen men detta var första gången vi såg ett med bara tackor 🙂
Några ägnade sig åt den mer klassiska aktiviteten ”leta efter gröna strån” men visst var det ganska god uppslutning ändå?
Vi önskar er alla ett riktigt bra 2018! Fira med förstånd, tänk på att det finns djur som inte gillar fyrverkerier.
”Bilden är ett montage”
Baggarna har i praktiken avslutat årets tjänstgöring redan men ändå gått med damerna. Vi flyttade helt enkelt steriliserade Buddvar till de tackor som ska vara kvar och Erik till slaktlammen. Idag blev det äntligen tid att flytta om så att baggarna kunde få en egen avdelning.
Nedmontering av årets ”fårt”
För att grabbarna inte skulle ägna all tid åt att bråka genom grindarna istället för att uppvakta brunstiga tackor fick vi verkligen förstärka barriären mellan grupperna. Grindar upp till taket och dessutom ”siktskydd” krävdes för att de skulle sluta konkurrera.
I samband med omflyttning blev det också klippning av herrarna. Första gången för Erik, som nu inte var riktigt lika stilig som när han kom i höstas.
Fortfarande fina lockar, men nu inne-dammig och halmig
Han gillade inte så mycket att bli uppbunden, därav den konstiga kroppshållningen på bilden – sekunden efter tar han ett skutt upp i luften. Men när klippningen väl kom igång vara han med på noterna:
Svansen säger allt!
Han är ju så liten att det är svårt att komma åt överallt, men snäll och lätthanterlig åtminstone
Inte så hälsosamt för husveterinärens rygg…
Inte så liten i verkligheten!
Han är ganska liten, Erik, men på den här bilden ser han verkligen mikroskopisk ut. Buddvar är ju inte superstor, men definitivt större än sin kompanjon.
Näste man till rakning!
Buddvar är ju ett år äldre och därmed klippt innan vilket visade sig i lite mer förmåga att spjärna emot att sitta på rumpan och få mage/ljumskar klippta. Till slut var vi klara och båda två kunde komma in i en ny egen box.
Grå, och gris?
Sill-liknande blanka blir de aldrig vid klippning efter ett par månader på stall, men visst är Erik (längst bort i bild) nästan lite grisskär? Vi får hoppas att ullen snart börjar växa ut igen… Nu får baggarna vara i denna trånga box tills alla tecken på slagsmål upphört, sen ska de givetvis få en större. Hittills har de skött sig över förväntan.
Alla tackorna går nu tillsammans, väldigt skönt att ha den täta barriären nedtagen så att man kan se ordentligt längs med båda sidorna.
Öppen planlösning
Ute faller snön, det blir nog ett vitt nyår nu när det inte blev en vit jul. Lammstek på menyn kanske? Eller lammfilé om man verkligen vill lyxa till det, vi har några enstaka kvar – välkomna!
Både ulltussarna och hönsen firar med ”nya lakan” såhär till jul 😊
Bättre än ensilage?!
Det är så otroligt mysigt att stå och titta medan de sorterar ut de gröna stråna – man kan knappt slita sig…
Även hos hönsen blev det julstädning. De är rätt otacksamma och skräpar fort ner så man får vara snabb att ta en bild!
Prydligt!
På deras julbord serverades det både majs och en överbliven bit kaka. Lyx för kolhydrat-junkies!
Finklädd dagen till ära
God Jul önskar vi två- och fyrbenta på Sjögården!
Imorgon bär det av på årets första julmarknad! I dagarna två finns vi och våra produkter på Bjertorps slott. Lagom till dess (idag!) kunde vi öppna den första ”julklappssäcken” med skinn. Extra spännande med tackskinn, de har alltid mer karaktär än lammskinnen.
Utsidan skvallrar inte det minsta om det otroliga innehållet!
Tre stycken blev det den här gången och som vanligt är det omöjligt att göra dem rättvisa på en bild…
Kom och klappa på det i verkligheten istället!
Förutom skinnen kommer vi att ha hantverksprodukter av garn och ull, ull att pyssla med själv samt givetvis rökt kött och korv med oss på marknaden.
Utan ljus…
… med ljus…
… och med riktiga ljus!
Hoppas vi ses där, annars är ni såklart välkomna till butiken där hemma!
Idag blev det en mycket tung start på dagen. Vid utfodringen syntes det tydligt att 15002 inte mådde bra. Hon gick med huvudet på sned, ställde sig mot väggen och såg klart smärtpåverkad ut. Ingen direkt feber (39,1) men varningsklockorna för Listerios ringde högt. Hennes mamma fick avlivas av just denna anledning för två år sedan, märkligt sammanträffande.
I egen box för att få vara ifred
Husveterinären åkte snabbt till jobbet för att hämta medicin, det är bråttom vid Listerios och ska helst ges direkt i blodet. När 15002 skulle fångas in för behandling upptäcktes något faktiskt ännu värre än sjukdom – vår allra första tacka som föddes på Sjögården hade hängt sig i foderbordet. Det hade hänt på den knappa halvtimmen husveterinären var borta men fanns såklart inget att göra.
14002 var den enda av våra tackor som alla lärde sig känna igen med sitt vita ansikte. Vi sparade henne ”mot bättre vetande” vid första mönstringen trots att hon var på gränsen till att hålla för detta – men hon bildade vår bästa tacklinje!
Längst till vänster i bild med massa vitt i pannan
Tillsammans med dotter 15013 (också i himlen tyvärr)
Ansiktstecknen går ofta i arv!
Stackars stackars lilla tackan, det måste ha varit en kvalfull död. Hon lever kvar i 16020 som syns på bilden här ovanför.
Nu håller vi tummarna för att 15002 repar sig åtminstone – och att få en bättre start på dagen imorgon!
Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.
Första året råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!
Röda bandage den här gången!
2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…
Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!
Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!
Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.
Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.
Mamma upp i dagen!
Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:
Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!
Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:
Stjärnor på tillväxt!
Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…
Den bästa (inomhus)synen som finns?
Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:
Helan och Halvan?
De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:
Inte vill han bli en sill…
Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!