Kategoriarkiv: Får

Alla pratar om sommar!

Äntligen! Efter sedvanliga förberedelser med drivgång och pellets kunde ulltussarna få komma ut. I år blir första anhalt betet närmast gången så det krävdes inte så mycket byggande. Här gick de inte alls ifjol så det ska vara så gott som parasitfritt, bra för lammen.

Innan det var dags på riktigt och bara lammen kom ut tyckte mammorna det var konstigt när alla var ute samtidigt:

Hallååååå, var äääääär du?

Nu slipper de känna sig innestängda mammorna, och kan ha sina bäbisar under ständig uppsikt. Lite ropande är det ändå i början innan lammen vant sig vid de nya rutinerna. På filmen kan ni se hur det såg ut när de förflyttades. Lite trixigt som vanligt men på 20 minuter var alla på rätt ställe.

Väl ute fanns det såklart mycket att upptäcka 🙂 Ett stort stenröse som vi mest tycker är i vägen uppskattades av lammen. Och så fick de börja äta gräs mer ”på riktigt” förstås.

Klätterställning!

Jag gör som mamma jag!

Vi var ”mitt i en bal” som vi inte ville kassera så den körde vi upp till fåren hos grannen. Tidigare har de fått morgon och kväll men nu slipper vi det momentet. När detta ensilage är slut så får de tre tackorna komma till den stora gruppen så räcker gräset till grabbarna.

Det kan man kalla fri tillgång!

De litar på att vi inte ska skada dem och har inte så mycket ”trafikvett”:

Totalt orädda för att komma under ett däck…

Efter att de nyutsläppta tackorna fått beta några timmar och samtidigt rensat fötterna från halm och gödsel i gräset tog vi in dem i en fålla för pedikyr. De var riktigt duktiga faktiskt, trots att det var första gången i år:

Insamlade!

84 ovilliga ben att hålla fast och klippa klövar på, det bästa var nog saften i pausen… Men skönt att ha det gjort och faktiskt lättare att göra det ute tycker vi.

Och man slipper ju jobba själv, det finns alltid medstjälpare!

Vi har lite havre över som tackorna fått som komplement till det ganska sparsamma betet. Lammen uppvisar sitt extrema sinne för dåligt bordsskick när de får chansen:

Är det detta som kallas ”hoppa i galen tunna”?

Idag har de fått en ny fålla på samma bete och var väldigt nöjda med det:

Men kanske de inte uppskattar de blommande träden lika mycket som vi?

Imorgon lovar SMHI 25 mm regn. Bu säger säkert många, men det behövs nu efter den starka värmen som varit så vi är nöjda. Sedan vill vi gärna ha sol igen, snart är det ju dags för förstaskörd!

Lyckad final

De tog oss på orden, ulltussarna, och satte fart. Igår fredag lammade de tre sista inom loppet av 21 timmar 🙂

Supermamman 14008 (hon som aldrig sover utan bara kontrollerar vartenda steg lammen tar) fick två bäbisar:

Vakar som en hök!

De föddes på natten och hade redan diat när husveterinären kom för att mata dem strax efter 03.00. På morgonen vid sextiden nedkom 16025 med sitt enda lamm. Där missade vi chansen till adoption, för då låg huvudet fortfarande på kudden…

På kvällen vid sista titten på kameran såg allra sista tackan ut att vara lite lammig, och hon var ju dessutom också adoptionskandidat så det blev till att gå ut för att försöka få till det. Ett lämpligt trillinglamm som föddes häromdagen (störst i tripp trapp trull-kullen) valdes ut och en spann varmt vatten att blöta ned honom i togs fram. Tackan jobbade på och när hennes eget lamm kom ut i världen blöttes adoptivlammet ner och placerades ihop med sin nya bror. Adoptivmamman ifrågasatte ingenting utan tog hand om båda två lika bra, puh!

Men adoptivlammet hade lite åsikter och fick hållas ner så att nya mamman kunde slicka honom ren från allt vi kladdat in honom med!

Moderskänslor baseras inte på gener!

Den som var mest skeptisk var nog adoptivlammet som först inte ville dia på sin nya mamma, han var nog inte så hungrig heller vilket såklart ”äkta” nyfödda lamm är. Han letade först efter ett sätt att ta sig ut, men när vi visat till juvret så glömde han att det kanske var fel tacka:

Gott här också ju, och mindre konkurrens 🙂

För att det äkta nyfödda lammet säkert skulle få ordentligt med råmjölk nu när han fick ett syskon som redan hade tekniken inne matade vi med flaska tills han var alldeles proppmätt:

Nu orkar jag inte en droppe till, sa han till slut!

Idag diar han förstås på egen klöv:

Man tröttnar ju liksom aldrig på dessa diabilder…

Som en extra säkerhet för att adoptivlammet inte ska leta sig tillbaka till sin förra adress satte vi upp skivor åt det hållet.

Säkerhetsåtgärd, fast mest något roligt att bita i tyckte han.

En bild säger mer än tusen ord, och en film ännu mer:

Sådär, årets lamning överstökad. 40 lamm har vi nu fördelat på 21 tackor. Ganska stor spridning i ålder men alla växer såklart snabbt. Och hittar på rackartyg:

”Vattnet är ju grönare på andra sidan”, eller? Vem vill dricka i vattenkopp liksom?

Illbattingar i tidig ålder!

Imorgon blir det förhoppningsvis skolstart och snart är det faktiskt dags för betessläpp. För ett par år sedan undrade vi vad som skulle komma först, påskliljorna eller lammen. I år blev det faktiskt så att den första påskliljan inte slog ut förrän efter det sista lammet fötts, nämligen idag:

Ett osäkrare vårtecken, vi håller på lammen som indikator!

Tredje gången INTE gillt, tyvärr

I onsdags lammade 15005, en av våra bästa tackor sett till avelsvärdena. Hon är snäll och social och har fått äran att bli skärmsläckare på husveterinärens mobil:

Det kan man kalla silverlockar!

Tyvärr har hon också negativa sidor… När hon lammade för första gången 2016 tog hon bara hand om ett av sina två lamm. Vi förlät henne och skyllde på ungdomligt oförstånd. Ifjol blev det struligt igen, då skyllde vi på att scannaren lämnat felaktiga uppgifter. 15005 fick, kanske mot bättre vetande, vara kvar en säsong till.  Modersegenskaper är viktiga och en hederssak för Gotlandsfår så nu var det upp till bevis. I år var hon scannad med två lamm och onsdags visade hon tecken på felläge – värkar och bäddande men inga lamm kom ut. Husveterinären kände efter och plockade ut ”Helan och Halvan”, två lamm på 4,7 respektive 3 kg. De var ganska pigga och togs väl omhand. Efter renslickning och matning med råmjölk fick de en egen box – allt var frid och fröjd. Tills det syntes puta ut ytterligare ett lamm?! Bråttom bråttom att få ut det och det var väldigt svagt men repade sig efter diverse omsorger från bland annat sin mamma. Puh, tänkte husveterinären, i år fixar hon det! Men icke, på kvällen stångade hon det ena av de stora lammen när det skulle dia 🙁 Det sist födda vägde 4,6 kg och man hade ju kunnat tänka sig att det var det lilla som stöttes bort men så var det inte. Det fick bli uppbindning i koppel igen och då gick det ganska bra, alla lammen kom åt att dia.

En tråkig tradition…

Lammen är som sagt väldigt olika i storlek, men till utseendet kan man knappt skilja dem åt:

Lika som bär!

Med hypotesen att tackan skulle vara mindre stressad av att inte ha lammen så tätt inpå hela tiden fick de i lördags komma ut i gruppen. Det gick över förväntan. Ett av lammen får fortfarande ”egentligen” inte dia, men han har funnit på en lösning:

Och mamma märker ingenting!

I lördags blev det också lite ommöblering så att lammen fick möjlighet att träna intervaller medan tackorna äter, en aktivitet som de genast tog på största allvar 

Och efter ”träningen” kan man bli ganska så trött, då är det skönt att slappa i halmen:

När man har lamm behöver man ingen tv…

Vilket program skulle kunna vara bättre än att titta på det här?

Motgångar

Igår kväll upptäckte husbonden att ett av 00040:s lamm låg dött i boxen 🙁 Mamman hade varit väldigt besatt av att bädda så vi var lite rädda att hon helt enkelt hade skadat lammet men vid obduktionen idag såg man inga tecken på det. Det andra, lite mindre, syskonet är piggt och 00040 också idag efter att ha varit rätt nedstämd igår.

För knappt en vecka sedan började 16025, som är två år men inte lammat innan, att bete sig underligt. Hon ville inte riktigt äta och fick lite blodiga flytningar.

Varningstecken…

Lamning beräknad först den 20 april men för säkerhets skull kände vi på henne, inga tecken på att förlossning/kastning var på gång. Ikväll började hon ”bädda” och få riktiga värkar så då blev det till att kolla igen.

Nu verkar det vara på gång!

Som misstänkt/befarat låg det två döda och ganska förruttnade lamm i livmodern. Det var trångt och döda lamm blir också ganska ”sträva” men till slut var de ute.

Tråkigaste sortens förlossningshjälp 🙁

Skulle ha kommit om ett par veckor ju, och levt!

Lammen verkade i övrigt normalt utvecklade och ha för ”åldern” normal storlek så vi fick inga ledtrådar till vad som gick snett. Nu hoppas vi att stackars lilla 16025 (dotterdotter till 14002 som lyckades hänga sig i foderbordet i höstas, oturssläkte!) klarar sig!

Inte så tuff…

Lilla stackaren får bo i egen box tills hon mår bättre. Hon har fått penicillin mot infektionen i livmodern (tur att det finns antibiotika!) och mer smärtstillande – hon fick lite redan igår eftersom hon verkade ha ont.

Det är såhär det är med djur, det går upp och det går ner. Men mest av allt är det ju fantastiskt att få ha dem omkring sig:

Vissa hittar en extra snygg position!

Dagis, nattarbete och överdrivna moderskänslor

Lammen känner såvitt vi vet inte till att Långfredagen ska vara tråkig så då röjde de i sitt nya lekland. En del kallar det lammkammare, vi brukar kalla det för dagis. Här kan de slippa mammorna en stund och äta pellets. Men mest verkar de betrakta själva inredningen som något väldigt spännande:

Nybyggd grind med ”rullar” där lammen går in så att de inte ska fastna sedan när de blir större och tjockare

De äldsta visade vägen! Det går bara åt någon näve om dagen i början men de lär sig fort.

Trivsamt ställe även när maten är slit, här finns ju massor av saker att klättra på!

Igår natt lammade 10002 för åttonde gången. Vid en koll på kameran klockan 03.00 såg hon ut att vara på gång och nästa gång klockan ringde vid 05.30 såg det ut såhär:

Triss i baggar!

Den nya familjen fick en egen box och de tre små bäbisarna råmjölk i nappflaska. Det är full fart på dem men mamma tar det med ro:

Van och låter sig inte störas i idisslingen!

Igår kväll var det ett par stycken som såg ”lammiga” ut och mycket riktigt hade det fötts lamm vid kollen klockan 03.00. Den riktiga mamman fick STARK konkurrens av en annan äldre tacka som gärna ville stjäla lammen och det blev väldigt stökigt men tinnitus-framkallande nivå på bräkandet när de stängdes in på rätt sida grinden.

Buffertzon till 10034:s förtret. Snart får hon egna att ta hand om!

För att inte förvilla lammen att söka sig till fel juver och för att ge riktiga mamman lite lugn och ro att ta hand om sina små sattes det upp en extra grind. Unga tackor vågar ibland inte försvara sina lamm mot stöld och då kan det vara svårt att reda ut vems lammen är. I det här fallet syntes det tydligt att tjuvtackan inte hade lammat än, då var det enkelt.

I eftermiddags inträffade årets första lite komplicerade förlossning. En erfaren tacka som inte ”kom igång”, då brukar det vara felläge. Mycket riktigt, två rätt så rejäl lamm som båda hade huvudet slaget åt sidan. Med lite trixande kunde de tas ut, något medtagna och rossliga men snart piggare efter omsorger:

Hänga upp och ner för att få ut slem…

… och så den lite mer skonsamma varianten med putsning av mamma!

De lite äldre lammen busar och växer som sig bör. I takt med att de blir fler får de mer och mer utrymme som de gärna utnyttjar till sina intervallpass. Som vanligt är de helt respektlösa mot den äldre generationen:

Man kommer undan med det mesta när man är söt!

Vår 2.0!

Idag var det nästan så att man hörde snön smälta 🙂 Solen värmde, hönsen vågade sig ut, snödropparna är uppe – och så blev det fler lamm också! Vi var ute och jobbade med annat på dagen och när vi tittade till ulltussarna vid sextiden hade 14010 nedkommit med en ytterst pigg och kompetent avkomma:

Redan vid juvret första gången vid såg henne!

Ytterligare en skulle det finnas i magen sa scannaren. För att få lite lugn och ro flyttades mamma och dotter till egen box. Den förstfödda var dock så hungrig att det blev många avbrott innan hennes syster kunde se dagens ljus. Så fort mamma-tackan lade sig ner pockade lammet på uppmärksamhet och då reste hon sig igen…

Mamma, jag vill ju ÄTA! Ställ dig upp!

Det tog nog minst fyra-fem försök men till slut fick hon lite ”arbetsro” och kunde leverera en lillasyster som var nästan helt svart:

Nu är det på gång, ingen återvändo…

… och där kom resten! (Vi öppnade fosterhinnorna för säkerhets skull)

Inte så lika direkt!

Nästan overkligt pigga var dessa båda bäbisar, snabba på benen och med att få i sig mat.

Valp-metoden!

Duktig mamma står alldeles stilla även om det är obekvämt.

 Omvårdnad av högsta klass

Vi tror på ytterligare minst tre lamm ikväll eller i natt – nu drar det igång på riktigt!

Förberedelserna fortsätter!

I helgen fick baggarna och tackorna som bor på andra sidan gången flytta ihop. För säkerhets skull ställde vi dem trångt först om de skulle vilja slåss:

Trångt och lugnt

Hopflyttningen gick helt odramatiskt och efter någon timme fick de fyras gäng hela utrymmet att förfoga över.

”Vägen till mannens hjärta går genom magen” Gäller även baggar!

Vårt blöta foder har gjort bädden extra blöt och särskilt längs med foderbordet. Nu testar vi med torv där:

Mörkt och dammigt men väldigt bra uppsugningsförmåga

Lammen fyllde en vecka i söndags och det var hög tid att de fick komma ut bland de andra. Först hann de med att bearbeta halmen inne i sin egen box:

Dödskallelammet hittade ett precis lagom långt strå 🙂

När grindarna togs bort blev de som lamm brukar bli lite vilsna och försökte ta sig fram till fel tacka för att dia. Inte en chans till det förstås fick de hårdhänt reda på! Tryggast är det såklart nära mamma:

Mer halmspaning

Visst är han häftig med sin mask?!

Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna men har varit fina soliga dagar. Hur vackert det än kan vara med vit snö längtar vi efter riktig vårvärme och därmed rinnande vatten i stallet igen…

Fint, men det är ju fel tid för det här utseendet!

Det är bara några dagar kvar tills det verkligen ska komma massor med lamm och det börjar synas:

Mjölktillverkning, check!

Magtillväxt, check!

Det bästa med våren tycker tackorna givetvis är att det innebär pellets till alla. Väldigt blygsam mängd på grund av deras goda hull och näringsrika ensilage, men ändå.

Fullt fokus!

Det är jämnt fördelat längs med båda sidorna men som ni nog kan ana har vi börjat lägga ut det på vänstersidan. 1,5 kg fördelat på 22 individer blir inte många gram vardera men det är åtminstone lite tillvänjning om det är någon som skulle behöva tillskott efter lamningen.

Vi tar gärna emot besök för lammklappning, bara ring innan så att vi vet att inte alla kommer samtidigt – välkomna!

Mars = vårmånad?

Nja, det känns inte riktigt så… Våren kommer förstås när lammen kommer, men vi räknar också snödroppar och smältande snö till vårtecken – alla lyser ännu med sin frånvaro. Det är dock inte riktigt lika superkallt som i början av veckan. Vi har fått vidta lite specialåtgärder:

Ensilage-kuvös

I desperation fick husbonden bygga in ensilagebalen tillsammans med en värmefläkt och det håller sig faktiskt lite varmare där inne än i resten av stallet.

För att hjälpa tackorna att få upp värmen blev det inköp av en säck betfor. Det ger snabb energi så att våmmen jobbar på lite extra. Gott tyckte de allihop!

Det fanns ingen med en bild av ett får på… Hoppas att de inte börjar gnägga nu?!

Som före detta hästtjej känns det nästan läskigt att ge betfor torrt, men så gör man till idisslare. I det här fallet fyller det ju dessutom en extra funktion i och med att ensilaget är så blött.

Före detta sjuklingen på hugget igen!

”Tian” var snabbt på benen efter att hon fick kalk i måndags och nu märks det inte av att hon varit sjuk.

Det är nog något i luften här på Sjögården som gör att alla som bor här lätt lägger på hullet. Vi har nästan alltid på gränsen till för tjocka tackor. I år finns dock ett undantag i ungtackan 17007 som har börjat få lite kraftfoder på kvällen. På bara några dagar har hon lärt sig rutinen och kommer själv till dörren för att bli utsläppt på gången och äta. ”Sjuan” som ska lamma om ungefär en vecka har fått börja göra henne sällskap eftersom hon antagligen har tre bäbisar i magen och kan komma att behöva pellets efter lamningen. I så fall är det bra att ha påbörjat tillvänjningen lite innan.

Det kan nog vara tre, eller hur? (Hoppas att lammen inte är lika suddiga som mamma!)

Specialkost

Snö och minusgrader, men om ungefär en vecka så blir det vår, oavsett väder 🙂

Frisering och prickar

Det börjar  närma sig lamning och därmed var det dags för klippning av de små grå. Frisör bokades till igår. ”Sjuan” blev dock klippt av husveterinären redan i helgen eftersom hon ska lamma lite tidigare och inte bör sättas på rumpan som proffsklippare gör.

Fortfarande hårfager!

Fårklippning? Nej, förklippning!

Igår testade vi en ny sorts fålla med returgång. Ulltussarna var intresserade men bara så länge de var ”på andra sidan”.

Vad är det nu på gång?

Längs med foderbordet gjordes det en smal gång där de färdigklippta släpptes och därmed inte var i vägen för att ta fram nya till frisören.

De rutinerade står hoppfullt längst in med rumpan mot dörren och hoppas komma undan…

Ingen kom förstås undan!

På ett par timmar var 23 stycken klara. ”Scannings-prickarna” försvann med ullen men nu har alla fått nya:

En prick per lamm!

På vissa tackor var det svårt att se antal och de beräknas få antingen två eller tre bäbisar. På dem har vi satt den ena pricken längre fram. I 00040;s fall bågar man nästan gissa på tre, eller hur?

Sex veckor kvar!

Man kan tro att hon svalt en badboll, undrar hur tjock hon ska bli…

Förberedelser påbörjade!

Nu är det ju faktiskt inte SÅ länge tills det ska börja komma lamm. Därmed var det dags för första omgången gasbrandsvaccin. Till ungtackor ska det ges två gånger, ungefär åtta respektive fyra veckor före nedkomst. Till äldre tackor som är vaccinerade sedan tidigare räcker det med en dos. Eftersom  det blev vaccin över fick baggarna också, det skyddar mot stelkramp och det kan ju alla får drabbas av.

Först var det dags för insamling:

Ingen rädder för sprutor här!

Lammen från 2017 verkar ha fötts med en extra benägenhet att klättra (liksom pappa Jabba) 🙂 Alla tackorna skötte sig bra, det är ju bara ett litet stick som knappt känns.

2 ml vardera och sedan blå färg i nacken

Attans, jag kom inte undan…

Efteråt fick tackorna belöning i form av ny halm, alltid en uppskattad sysselsättning att leta efter gröna strån! Magarna börjar växa på flera av dem:

Rund både framifrån…

och bakifrån!

Redan om en månad räknar vi med ”tjuvstart”, sedan drar det igång mer på riktigt i slutet av mars. Då blir det vår!