Det är VARMT! Vi har semester och får inte så mycket uträttat som vi tänkt, nästan praktiskt att kunna skylla på värmen… Fåren gillar inte värme så mycket och är väldigt inaktiva under de varmaste timmarna på dygnet för att istället beta ikapp morgnar och kvällar. Igår hittade vi dem knappt där de låg i skuggan:

Skönt med svalka!

Till och med Femman låg kvar när vi kom för att titta till dem och fylla på vatten. Inte så att hon inte ville bli klappad, men hon visste ju att vi skulle komma till henne om inte hon kom till oss 🙂

Här är jag, kom och klia mig på halsen!

Vissa får ingen vila alls utan jobbar på för att hjälpa oss och djuren inför vintern. Jesper var här med sina för våra förhållanden galet överdimensionerade vallmaskiner och hade i ett nafs fixat inte mindre än tio rundbalar. Det enda vi behövde göra var att köra hem dem!

Mestadels ett resultat av andras ansträngningar

Nu hoppas vi på lite lagom med regn på vallen så att det kommer nytt fint gräs. När lammen är så stora och växer så mycket är det som att släppa in ett nytt lamm varannan-var tredje dag så det behövs verkligen massor med bete!

Skriva veckomatsedel och lägga fram kläder till imorgon? Ja, det kanske är så man borde utforma sin söndagsrutin, men så gör vi inte här! På helgerna har vi ju extra gott om tid för kvällsklappning och det uppskattas av både två- och fyrbenta 🙂

Samling hos husbonden!

Att ha något i händerna fångar alltid fårens intresse, tyvärr var det bara en sten idag och inte en spann pellets…

Mest krävande av alla är ”Femman” som hårdfotat kräver att man kliar just henne med BÅDA händerna, då njuter hon högljutt, vi ska försöka fånga det på film.

Favoriten!

Visst ser hon bestämd ut? Med tydlig målmedvetenhet på väg mot henne som håller i den där onödiga kameran!

Det är vansinnigt svårt att ta lite mer ”ordentliga” bilder på får men för en gångs skull lyckades det faktiskt rätt hyfsat på ”Lillfemman” med två av sina tre lamm:

Extra fina i kvällsljus

Förstaskörden är avklarad i god tid och förhoppningsvis blev det riktigt bra foder. Gräset tog fart efter det lilla regn som kom och det blev hyfsad mängd. Vi har ju inga egna vallmaskiner så vi fick anlita maskinstation och är mycket nöjda både med utförandet och med att deras maskiner klarade sig undan skador från all sten som finns här.

På tork

Efter två dagars torkning blev det pressning och plastning, hela 17 rätt så stora balar fick vi. Det täcker inte hela vinterns behov men den mest näringskrävande perioden under högdräktighet och lamning är åtminstone säkrad.

Strålande sommarväder med lite vinterkänsla

Efter att balarna körts hem fick fåren komma ut på vallarna för att beta rent längs kanterna. Det tyckte de var fantastiskt!

M-a-s-s-o-r av gräs som ändå inte var förvuxet, hurra hurra!

Och så kan man ju göra en kvalitetskontroll av vintermenyn också!

Utspridda och totalt fokuserade på uppgiften

Gotlandsfår är kända för att vara sociala och våra är extremt rastypiska på det sättet. När de kommer på nytt bete är de dock oftast inte särskilt intresserade av klappning utan då vill de koncentrera sig på sitt huvudintresse – mat.

Det är inte bara gräset på vallarna som växer utan även där fåren betar förstås. På ”kobetet” som vi lånar av Olof kom det upp en massa ogräs, tydligen inte så smakligt för fåren för de lämnade de vackra gula blommorna. Då blev det till att ta årets premiärtur med betesputsen:

Gult är inte fult!

Putsningen hade behövts ändå för att få bort allt det grova som de kräsna ulltussarna inte vill ha.

En jobbig typ av gräs är det som verkligen växer alldeles för fort, nämligen det som är under staketen… Vi har ju bara elstaket och det har sina för- och nackdelar. Till nackdelarna hör definitivt att det kräver kontinuerlig röjning för att det ska vara ordentligt med ström i trådarna. Otacksamt på så vis att det snabbt växer upp igen men den omedelbara effekten är åtminstone ganska tydlig:

Före röjning, knappt så att man ser den nedersta tråden…

Såhär ska det se ut!

I den inofficiella arbetsfördelning har röjandet hamnat på husveterinärens lott. Inget hedersuppdrag precis, trots försök att göra det roligare genom att ge röjsågen en ny benämning. I år har arbetet dock blivit betydligt mer behagligt att utföra när vi unnat oss en ny ”nöjsåg”.

Vår nyaste medarbetare!

Sista ”grässorten” för idag är det som förhoppningsvis ska bli en ny bra vall. Supergrannen Olof har plöjt, harvat, plockat sten och sått. Sen har vi ringvältat samt plockat sten, plockat sten och plockat lite till. Trots den ihållande torkan kommer havren fint och än finns det hopp för att gräset också ska komma igång.

Raka fina rader

De vita stolparna markerar de ”jordfasta” stenarna, det vill säga dem man inte kan få loss från marken och som kan orsaka betydande maskinhaverier om man kör på dem. Det gick åt en hel del såna stolpar kan man säga… Men så är vi ju också STENRIKA här i Sörby 🙂

Är det fortfarande Gevalia som gäller? Här blev det ensilage faktiskt, tror att ulltussarna uppskattar det mer.

Igår när husbonden skulle släppa över fåren på nytt bete fick han genast ändra sina planer. Det här var vad som mötte honom i den nya fålla de skulle gå in i:

Fina, men inte på rätt ställe!

Sex av grannens kalvar hade tagit sig en utflykt och hamnat hos oss. De var lite uppjagade och fick gå kvar där tills idag för att lugna ner sig och inte komma till skada. Deras tio kompisar tog en utflykt i annan riktning och hittades först idag, lyckligtvis välbehållna. Fållan där fåren gick var ganska väl avbetad så de fick tillfälligt återgå till vinterdiet igen.

Något nytt? Då kommer vi i full fart!

Samma i alla högar, men var de förstås tvungna att  kolla vilken som är bäst!

De tyckte såklart att det var spännande med omväxlingen, även om de säkert gillar det färska gröna gräset bäst av allt. Det är härligt med solsken, men gräset växer dåligt utan åtminstone lite vattning då och då. Dessutom har supergrannen Olof lagt gödning på alla övriga beten så där kan man inte släppa djur innan det har regnat. Det finns ett uttryck som lyder ”watched kettles never boil”, kanske är det samma med regnet?

Inga mängder i sikte…

Det blir ju ändå som det blir, oavsett hur många prognoser man läser.  Med det lilla regn som kom har vi åtminstone nytt bra bete till de små grå. Vallen som ska bli ensilage ser efter omständigheterna bra ut så vi är inte alltför oroliga. Bönder (om vi kan kalla oss det) sägs ofta vara lite besatta av vädret, men det är ju faktiskt viktigt på riktigt för oss! Det är inte roligt att få semestern förstörd av regn, men att inte ha mat till sina djur är värre…