Tidsåtgång

Vi får ganska ofta frågan hur lång tid det tar med den dagliga skötseln av djuren. Halvt på skämt brukar vi svara att det som tar längst tid är att klappa dem 😊 Vissa är alltid med och trängs om uppmärksamhet medan andra håller sig i bakgrunden. I lamningstider ändras detta lite och vissa blygare individer blir plötsligt väldigt kelna.

10034, kan bara klappas någon vecka om året.

Vana klappfår!

Igår var det ströningsdags och lammen tog såklart tillfället att komma upp sig lite!

Herre (och dam) på täppan!

Tacklammen  är trendkänsliga precis som ifjol och väljer öronbrickor i ”årets färg” – lila:

Bra att ha olika för olika årgångar!

Vad fick du för nummer?

Årets allra mest förstfödda var inte så duktig på att posera men verkar ganska obekymrad över sitt nya örhänge:

Suddig och mörk, kom och spana in henne i verkligheten istället!

Efter alla typer av påfrestningar – mat!

Nu väntar vi på att det ska dra igång ”på riktigt  och det verkar som att det närmar sig:

Snart slut på obruten nattsömn…

 

Förberedelserna fortsätter!

I helgen fick baggarna och tackorna som bor på andra sidan gången flytta ihop. För säkerhets skull ställde vi dem trångt först om de skulle vilja slåss:

Trångt och lugnt

Hopflyttningen gick helt odramatiskt och efter någon timme fick de fyras gäng hela utrymmet att förfoga över.

”Vägen till mannens hjärta går genom magen” Gäller även baggar!

Vårt blöta foder har gjort bädden extra blöt och särskilt längs med foderbordet. Nu testar vi med torv där:

Mörkt och dammigt men väldigt bra uppsugningsförmåga

Lammen fyllde en vecka i söndags och det var hög tid att de fick komma ut bland de andra. Först hann de med att bearbeta halmen inne i sin egen box:

Dödskallelammet hittade ett precis lagom långt strå 🙂

När grindarna togs bort blev de som lamm brukar bli lite vilsna och försökte ta sig fram till fel tacka för att dia. Inte en chans till det förstås fick de hårdhänt reda på! Tryggast är det såklart nära mamma:

Mer halmspaning

Visst är han häftig med sin mask?!

Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna men har varit fina soliga dagar. Hur vackert det än kan vara med vit snö längtar vi efter riktig vårvärme och därmed rinnande vatten i stallet igen…

Fint, men det är ju fel tid för det här utseendet!

Det är bara några dagar kvar tills det verkligen ska komma massor med lamm och det börjar synas:

Mjölktillverkning, check!

Magtillväxt, check!

Det bästa med våren tycker tackorna givetvis är att det innebär pellets till alla. Väldigt blygsam mängd på grund av deras goda hull och näringsrika ensilage, men ändå.

Fullt fokus!

Det är jämnt fördelat längs med båda sidorna men som ni nog kan ana har vi börjat lägga ut det på vänstersidan. 1,5 kg fördelat på 22 individer blir inte många gram vardera men det är åtminstone lite tillvänjning om det är någon som skulle behöva tillskott efter lamningen.

Vi tar gärna emot besök för lammklappning, bara ring innan så att vi vet att inte alla kommer samtidigt – välkomna!

Vår!!

Nej, det ser inte så ut med snö och kyla… Men de första  lammen har kommit och då ÄR det ju vår – eller hur?

I morse vid frukostdags kom ”Sjuan” inte fram och åt, då visste vi att det var på gång. Redan igår kväll var vi lite misstänksamma så det blev en koll på kameran i natt men då var det lugnt.

Annat  än mat i tankarna

Efter bara en stund var den första Erik-avkomman född! Ganska mycket vitt i pannan, det bådar gott för att lätt se skillnad på årets lamm:

Noggrann mamma slickar genast rent

Det var många av de andra tackorna som var överdrivet intresserade så vi satte upp grindar för att de inte skulle störa. Snart kom det ytterligare en och den var verkligen roligt tecknad i ansiktet samt även redan ljus i pälsen. Annars föds de ju oftast svarta.

Den första snart på benen!

Jättepigga och efter att juvret kontrollerats hjälptes de till mjölkbaren som var välfylld som vanligt.

Näring och antikroppar, det är grejor det!

Efter lite omflyttningar fick den nya familjen en riktig egen box där de får vara några dagar innan de går ut i gruppen. Det dröjer ju ungefär två veckor till innan den ”riktiga” lamningen börjar.

Det blev ”bara” 2 stycken

Scannaren sa 2 eller 3 och vi trodde på 3 eftersom hon var ”ganska” tjock… Men när lammen diat och lagt sig drack hon en halv spann vatten och började äta, så vi tror inte att det blir fler.

Baggarna och de två icke dräktiga tackorna har fått en ny plats på andra sidan gången, annars kommer det snart att bli för trångt.

Lite provisoriskt i väntan på ute-gräs

Så fort det blir vår även metrologiskt ska de få komma ut på bete, men än så länge är det ju mest snö på marken…

Så fort vi hinner kommer det lite filmer på dagens underverk också, håll utkik!

Årets höjning

Även 2018 ska vi förhoppningsvis klara utan lamm på foderbordet. I helgen blev det därför upphöjning med pallar med mera enligt en numera ganska inarbetad metod.

Inga skruvar lämnas lösa, inte i foderbordet åtminstone…

Vi lägger reglar och pallar på det befintliga foderbordet och en ytterligare skiva ovanpå:

Börjar bli klart!

Mellan de upphöjda fronterna och foderbordet läggs det ett par brädor så att det blir tätt. Lite annan ätställning för ulltussarna att nästan få stå på tå:

De båda ljusa brädorna motsvarar höjningen

Det blir såklart också avsevärt lägre i tak inne på foderbordet så man får akta knoppen för lysrör och annat.

”Pelletstackorna” är mycket lydiga och gillar sin positiva särbehandling. Särskilt 17007 kommer verkligen i full fart när hon vet att det är dags 🙂 Man kan säga att det är viss skillnad på ”ett lamm, beräknad om en månad” och ”tre lamm, beräknad om två dagar”:

Helan och Halvan?!

Ute snöar det, men vi VET att det blir vår snart, håll utkik…

Mars = vårmånad?

Nja, det känns inte riktigt så… Våren kommer förstås när lammen kommer, men vi räknar också snödroppar och smältande snö till vårtecken – alla lyser ännu med sin frånvaro. Det är dock inte riktigt lika superkallt som i början av veckan. Vi har fått vidta lite specialåtgärder:

Ensilage-kuvös

I desperation fick husbonden bygga in ensilagebalen tillsammans med en värmefläkt och det håller sig faktiskt lite varmare där inne än i resten av stallet.

För att hjälpa tackorna att få upp värmen blev det inköp av en säck betfor. Det ger snabb energi så att våmmen jobbar på lite extra. Gott tyckte de allihop!

Det fanns ingen med en bild av ett får på… Hoppas att de inte börjar gnägga nu?!

Som före detta hästtjej känns det nästan läskigt att ge betfor torrt, men så gör man till idisslare. I det här fallet fyller det ju dessutom en extra funktion i och med att ensilaget är så blött.

Före detta sjuklingen på hugget igen!

”Tian” var snabbt på benen efter att hon fick kalk i måndags och nu märks det inte av att hon varit sjuk.

Det är nog något i luften här på Sjögården som gör att alla som bor här lätt lägger på hullet. Vi har nästan alltid på gränsen till för tjocka tackor. I år finns dock ett undantag i ungtackan 17007 som har börjat få lite kraftfoder på kvällen. På bara några dagar har hon lärt sig rutinen och kommer själv till dörren för att bli utsläppt på gången och äta. ”Sjuan” som ska lamma om ungefär en vecka har fått börja göra henne sällskap eftersom hon antagligen har tre bäbisar i magen och kan komma att behöva pellets efter lamningen. I så fall är det bra att ha påbörjat tillvänjningen lite innan.

Det kan nog vara tre, eller hur? (Hoppas att lammen inte är lika suddiga som mamma!)

Specialkost

Snö och minusgrader, men om ungefär en vecka så blir det vår, oavsett väder 🙂

Kallt!!

Tvåsiffriga minusgrader varenda natt nu gör att det som står på menyn hos fåren endast är ensilageglass (eftersom fodret tyvärr är ganska blött) och isvatten (eftersom värmekablarna inte klarar dylik kyla). Nyklippta som de är får de ta hjälp av varandra för att hålla värmen:

Som en flock smågrisar!

Genom att gräva ner sig i bädden utnyttjar de den värme den erbjuder maximalt. Det blir stora gropar där de har legat!

Kallas det kanske för ”får-gryt”?

Tyvärr var det en som inte ”bara” frös i morse. Jättetama tackan ”Tian” kom inte fram för att äta och det är ju alltid ett allvarligt tecken på att något inte står rätt till. Hon reste och lade sig lite och verkade inte ha ont eller vara vinglig som vid Listerios. Temperaturen var bara 37,9 (normalt är kring 39) vilket förde misstankarna till kalkbrist. Kalkbrist kommer oftast strax före lamningen när tackan sätter igång att bilda en massa mjölk men kan också utlösas av köld eller stress. Tian fick komma in i en egen box och få ordentligt med halm och en filt på sig medan husveterinären åkte för att hämta kalk att ge under huden.

Påklädd!

Inte så snyggt kanske, men ibland får man prioritera funktion! Hon var lite svag när hon togs in i boxen och när husveterinären kom tillbaka rustad med gröt (!) och kalk hade hon faktiskt blivit liggande.

Gunde Svan-kur (norskt husmorstips)

Snabbare effekt att ge med injektion än i munnen

Den långkokta gröten gavs med lite extra vatten och trots vissa protester hamnade nog det mesta i magen. Det ger ganska ”snäll” energi och även vätska och värme.

Nerbäddad sjukling

Dotter 16006 undrar vad som har hänt mamma? Vi hoppas att hon snart är på benen igen! Och kanske också på lite mildare väder…

 

Frisering och prickar

Det börjar  närma sig lamning och därmed var det dags för klippning av de små grå. Frisör bokades till igår. ”Sjuan” blev dock klippt av husveterinären redan i helgen eftersom hon ska lamma lite tidigare och inte bör sättas på rumpan som proffsklippare gör.

Fortfarande hårfager!

Fårklippning? Nej, förklippning!

Igår testade vi en ny sorts fålla med returgång. Ulltussarna var intresserade men bara så länge de var ”på andra sidan”.

Vad är det nu på gång?

Längs med foderbordet gjordes det en smal gång där de färdigklippta släpptes och därmed inte var i vägen för att ta fram nya till frisören.

De rutinerade står hoppfullt längst in med rumpan mot dörren och hoppas komma undan…

Ingen kom förstås undan!

På ett par timmar var 23 stycken klara. ”Scannings-prickarna” försvann med ullen men nu har alla fått nya:

En prick per lamm!

På vissa tackor var det svårt att se antal och de beräknas få antingen två eller tre bäbisar. På dem har vi satt den ena pricken längre fram. I 00040;s fall bågar man nästan gissa på tre, eller hur?

Sex veckor kvar!

Man kan tro att hon svalt en badboll, undrar hur tjock hon ska bli…

Försenat tomtebesök

Ytterligare en säck med skinn har anlänt! Alltid en höjdpunkt att öppna och se hur de tar sig ut och deras olika karaktär. I den här leveransen kom det både ljusa och mörka, stora och små – samt ett fantastiskt mattskinn!

Äntligen lite mer att välja på i butiken!

Vi har nästan haft slut på skinn men nu är det påfyllt igen. Skinnen måste såklart upplevas, men för att ni ska få en idé om mattskinnets prakt lägger vi ändå ut en bild för er som inte har vägarna förbi:

Varning: Beroendeframkallande!

Glansigt och mjukt, svårt att sluta dra fingrarna genom lockarna…

Förberedelser påbörjade!

Nu är det ju faktiskt inte SÅ länge tills det ska börja komma lamm. Därmed var det dags för första omgången gasbrandsvaccin. Till ungtackor ska det ges två gånger, ungefär åtta respektive fyra veckor före nedkomst. Till äldre tackor som är vaccinerade sedan tidigare räcker det med en dos. Eftersom  det blev vaccin över fick baggarna också, det skyddar mot stelkramp och det kan ju alla får drabbas av.

Först var det dags för insamling:

Ingen rädder för sprutor här!

Lammen från 2017 verkar ha fötts med en extra benägenhet att klättra (liksom pappa Jabba) 🙂 Alla tackorna skötte sig bra, det är ju bara ett litet stick som knappt känns.

2 ml vardera och sedan blå färg i nacken

Attans, jag kom inte undan…

Efteråt fick tackorna belöning i form av ny halm, alltid en uppskattad sysselsättning att leta efter gröna strån! Magarna börjar växa på flera av dem:

Rund både framifrån…

och bakifrån!

Redan om en månad räknar vi med ”tjuvstart”, sedan drar det igång mer på riktigt i slutet av mars. Då blir det vår!

Börja med får?

Husveterinären har fått det hedrande uppdraget att hålla ett föredrag om vad man ska tänka på när man börjar med får plus lite om vanliga sjukdomar och lamning. Det hela går av stapeln i Ljungstorps bygdegård strax utanför Varnhem på onsdag den 7 februari.

Det kostar inget (förutom fika) och man behöver inte vara medlem – välkomna!