Alla fåren var såklart noggrant märkta av sin förra ägare men en av tackorna hade sår på båda öronens kanter när vi hämtade dem förra lördagen. Tydligen hade det bara uppstått utan någon föregående skada. Det är inte helt ovanligt att lamm (och kalvar) får reaktioner av sina öronbrickor men denna tacka har varit märkt i flera år så detta borde inte vara orsaken. Ett mysterium helt enkelt!

Såhär såg det ut för sex dagar sedan. Vi har tvättat flera gånger och strukit på Intrasite-gel för att hålla såren fuktiga och hjälpa sårläkningen på traven. Nu ser det mycket bättre ut!

 Stackars tackan vill såklart inte låta sig fångas in men idag stod hon frivilligt kvar och blev kliad en lång stund efter att ha fått sin spruta med Metacam (smärtstillande och antiinflammatorisk medicin).  Hon brukar få lite pellets efter sin sårrengöring och då är allt förlåtet.

På grund av skadorna har vi tagit bort hennes märken. Får (liksom nötkreatur och getter) ska ju alltid vara märkta i minst ett öra men vid medicinska skäl får man dispens, som tur är! Så fort öronen läkt kommer vi att märka henne igen.

När man ser en flock får för första gången ser alla exakt likadana ut men ger man sig tid att studera dem upptäcker man snart olikheter. Med tiden kommer vi nog att känna igen alla våra tackor utan att titta på vilket nummer de har. De som utmärker sig just nu är nummer 5 och nummer 10 som gärna vill bli kliade. Man får fina mjuka händer av att klappa får!

Äntligen är de på plats, på riktigt! Nästan lite overkligt att höra bräkandet efter alla förberedelser… Men nu har vi 23 (g)ulliga damer här på gården. De har installerat sig väl och verkar nöjda med sitt nya hem.

Under förmiddagen fick vi ensilaget levererat. Det smakar vad vi förstår gott för det första som serverades försvann snabbt! Får är, tvärtemot vad många tror, finsmakare och lämnar de grövsta stråna. Vi har fått tag i riktigt energirikt och fint foder som gör att man kan ge rätt så lite kraftfoder. Som idisslare mår ju fåren bäst av att äta så mycket grovfoder som  möjligt men i praktiken kan det vara svårt att täcka deras näringsbehov med bara hö eller ensilage under senare delen av dräktigheten.

Foderbordet går inte ända ner till gaveln utan ströbädden bildar ett U. Det kommer därför att vara lätt att dela in tackorna i grupper vid behov, t ex skilja lammade från olammade. I slutet av mars väntas de första lammen men redan nu är en del av tackorna rejält runda om magen 🙂