Både ulltussarna och hönsen firar med ”nya lakan” såhär till jul 😊
Bättre än ensilage?!
Det är så otroligt mysigt att stå och titta medan de sorterar ut de gröna stråna – man kan knappt slita sig…
Även hos hönsen blev det julstädning. De är rätt otacksamma och skräpar fort ner så man får vara snabb att ta en bild!
Prydligt!
På deras julbord serverades det både majs och en överbliven bit kaka. Lyx för kolhydrat-junkies!
Finklädd dagen till ära
God Jul önskar vi två- och fyrbenta på Sjögården!
Hemsidan har haft ett oplanerat tidigt jullov så vi ligger lite efter med att uppdatera här tyvärr… Men årets första ”riktiga” skinnleverans har kommit!! Några av de skinnen hittade nya hem på den gångna helgens marknad men vi har ett kvar för den som är ute efter en fin julklapp. Det finns både ”vanliga” med 35 mm hårlängd och oklippta så kallade mattskinn.
Måste upplevas!
Hopplöst svårt att fotografera ”silverfallet” som bildas när man rör vid den lockiga pälsen, kom och klappa det i verkligheten istället 🙂
Förutom skinnen så har vår nya korv kommit hem. Passar på julbordet eller på mackan, med vintrig smak av timjan och enbär.
Tama djur men vilda smaker
I butiken har vi också grillkorv, både JalapenOST och Chilitron, enstaka bitar rökt lammstek och så detaljer av lammkött förstås. Revben till julbordet kanske? Eller lyxig nyårsmiddag med lammsadel eller lammytterfilé? Välkomna att botanisera 🙂
Vi är inga Ernst-fans, men ibland kommer han faktiskt med kloka formuleringar:
Chilitronkorven åter i butik eller på Rekoringen! Kanske en aning starkare den här gången men samma utsökta kombination av chili och citrus 🙂 Korv och potatismos kan vara riktigt lyxig mat och går dessutom fort att laga i julstresstider!
Länge saknad, men nu äntligen här igen!
Och snart blir det även premiär för vår nya kallrökta korv, håll utkik…
Ikväll fick Erik en ny krita på sin sele. Nästan alla tackor är betäckta (två seminerade och åtminstone en verkar dräktig på just semin, hurra!) och förhoppningsvis dräktiga. Kvar är en ungtacka och så 15002 som ju varit sjuk.
Inte bingo riktigt än…
16020 har vi missat att notera datum på, hon är betäckt. Och ”Sjuan” blev mest sannolikt betäckt under synkroniseringen så hon lammar nog extra tidigt nästa år. Nu får Erik ytterligare några dagar på sig med sitt uppdrag, men senare lamm än någon vecka in i maj vill vi inte planera för.
Brunsterna har ju tyvärr varit allt annat än synkroniserade trots att vi tyckte att vi gjorde allting precis enligt regelverket. Erik som är nybörjare i branschen har därmed haft ett ganska enkelt uppdrag.
Lugnt på jobbet!
Efter att ha stått bunden under färgbytet och ätit på balen blev han dock lite otålig och ville komma in till damerna igen. Nu hoppas vi att bara de två som återstår blir grönfärgade…
Lite suddig av rastlöshet 🙂
Nu har vi börjat på andraskörden med ensilage. Det är inte alls lika grovt som de förra balarna och fåren äter upp mycket bättre. Det är dock ganska blött och de har verkat extra sugna på halm.
Fd sjuklingen mumsar i sig!
15002 (i mitten på bilden) är nu utsläppt bland de andra och verkar nästan återställd. Hon har lite dålig koordination fortfarande och kan hålla huvudet lite snett.
För att ulltussarna alltid ska ha fräsch halm har de fått en halmhäck som de verkar uppskatta.
Här håller det sig mycket renare än i bädden.
Vi strör ungefär var tredje dag och då fyller vi på äthalmen också. Den är populär:
Kloka de är, som förstår att äta fibrer!
Tidigare har de mest ägnat sig åt att sortera ut grässtrån ur halmen, men nu ÄTER de verkligen av den. Kanske också för att de är för tjocka för att få fri tillgång på ensilage och vill bli mätta ändå…
Hem ljuva hem! Det var fantastiskt roligt att vara på julmarknad, men nu är det skönt med en kväll i soffan efter två hektiska dagar utan så mycket paus. Massor med skinn har hittat nya hem, vi hoppas att alla ska vara till mycket och långvarig glädje!
Den sköna känslan av att komma hem blev inte direkt sämre av att sjuklingen 15002 faktiskt idisslade stadigt på eftermiddagen. Inget man i vanliga fall reagerar på att får gör, men hon har ju varit så himla dålig att detta tecken fick det att kännas väldigt mycket bättre. Hon har verkat lite sugen på att komma ut ur sjukboxen men vi vill inte riskera något (särskilt inte att hon kanske blir alltför intensivt uppvaktad av baggen) så hon fick sällskap i boxen av sin dotter istället.
Det blir medicinering ytterligare några dagar och vi vågar inte riktigt ropa hej än, men nog känns det skönt att se det där tuggandet?
Imorgon bär det av på årets första julmarknad! I dagarna två finns vi och våra produkter på Bjertorps slott. Lagom till dess (idag!) kunde vi öppna den första ”julklappssäcken” med skinn. Extra spännande med tackskinn, de har alltid mer karaktär än lammskinnen.
Utsidan skvallrar inte det minsta om det otroliga innehållet!
Tre stycken blev det den här gången och som vanligt är det omöjligt att göra dem rättvisa på en bild…
Kom och klappa på det i verkligheten istället!
Förutom skinnen kommer vi att ha hantverksprodukter av garn och ull, ull att pyssla med själv samt givetvis rökt kött och korv med oss på marknaden.
Utan ljus…
… med ljus…
… och med riktiga ljus!
Hoppas vi ses där, annars är ni såklart välkomna till butiken där hemma!
Idag blev det en mycket tung start på dagen. Vid utfodringen syntes det tydligt att 15002 inte mådde bra. Hon gick med huvudet på sned, ställde sig mot väggen och såg klart smärtpåverkad ut. Ingen direkt feber (39,1) men varningsklockorna för Listerios ringde högt. Hennes mamma fick avlivas av just denna anledning för två år sedan, märkligt sammanträffande.
I egen box för att få vara ifred
Husveterinären åkte snabbt till jobbet för att hämta medicin, det är bråttom vid Listerios och ska helst ges direkt i blodet. När 15002 skulle fångas in för behandling upptäcktes något faktiskt ännu värre än sjukdom – vår allra första tacka som föddes på Sjögården hade hängt sig i foderbordet. Det hade hänt på den knappa halvtimmen husveterinären var borta men fanns såklart inget att göra.
14002 var den enda av våra tackor som alla lärde sig känna igen med sitt vita ansikte. Vi sparade henne ”mot bättre vetande” vid första mönstringen trots att hon var på gränsen till att hålla för detta – men hon bildade vår bästa tacklinje!
Längst till vänster i bild med massa vitt i pannan
Tillsammans med dotter 15013 (också i himlen tyvärr)
Ansiktstecknen går ofta i arv!
Stackars stackars lilla tackan, det måste ha varit en kvalfull död. Hon lever kvar i 16020 som syns på bilden här ovanför.
Nu håller vi tummarna för att 15002 repar sig åtminstone – och att få en bättre start på dagen imorgon!
Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.
Första året råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!
Röda bandage den här gången!
2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…
Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!
Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!
Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.
Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.
Mamma upp i dagen!
Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:
Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!
Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:
Stjärnor på tillväxt!
Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…
Den bästa (inomhus)synen som finns?
Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:
Helan och Halvan?
De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:
Inte vill han bli en sill…
Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!