Att kunna se in i framtiden…

Igår hade vi besök av en ”spådam”, eller närmare bestämt en person som är duktig på ultraljud. Vi ville gärna se hur många bä-bisar tackorna har i magarna, särskilt intressant efter höstens semineringar.

Tackorna fick ingen frukost för att det skulle vara lättare att se livmodern. Det fick bli hörselskydd på efter städningen av foderbordet, de protesterade ganska tydligt mot denna avvikelse i morgonrutinen!

Hallååå, var är maten??

Bättre var det för Jabba! Han kunde tack vare att en ny bal nyss körts in ganska lätt komma åt den inifrån sitt ”enkelrum”:

Självservering

Tackorna samlades ihop i förväg och de trodde nog att det var klippning på gång för de äldre ställde sig strategiskt långt ifrån ingången. (Vilket ju aldrig hjälper, men de ger inte upp hoppet…)

Morgonsamling

När de står så trångt så kan man lätt gå inne ibland dem och scanna en efter en under magen för att se antalet lamm och även hur stora de ser ut att vara.

Assistans erbjöds frikostigt!

Givetvis var även fåren själva och inte bara vi nyfikna på det som visades på skärmen 🙂 På bilden är det 16025 som kollar hur det ser ut. Hon var den enda ungtackan som inte var dräktig. Det gör egentligen inte så mycket, hon är rätt liten och får växa till hösten och förhoppningsvis lamma nästa år istället. Tyvärr var det också en av de äldre tackorna, 00063, som inte var dräktig, eller möjligen är såpass tidigt dräktig att det inte går att se. I så fall har hon antagligen blivit dräktig på sin seminering först men sedan ”tappat” de lammen tråkigt nog. Husveterinären får kolla henne igen om ett par veckor!

Vi hade ju inte så mycket flyt med semineringarna i höstas, men glädjande nog är en av våra bästa avelstackor dräktig med superbaggen Erikshester Frej. De lammen ser vi extra mycket fram emot förstås!