Nja, fåren tyckte nog att de gjorde bäst i att övervaka processen! Hittills har de fått dricka i spann men nu är vattenkoppar med uppvärmda ledningar tack vare den ulliga assistansen äntligen på plats. Typiskt nog blev det ju vinter simultant med att de flyttade in men nu slipper vi tänka på att vattnet kan frysa.
Om man hjälper husse så blir man klappad som belöning 🙂
Ganska snart märker man att vad som först verkade vara en flock får faktiskt är 23 olika personligheter.
Idag tänkte jag presentera Tian, eller 00010 som det står på öronbrickan. Hon har inte fått nåt annat namn än Tian ännu men det kommer nog, för hon är verkligen speciell.
Tian väntar sin tredje kull med lamm. Hon är mellangrå till färgen och står oftast längst fram i flocken när man kommer in i stallet.
Det speciella med den här damen är att hon är väldigt gosig. Hon säger sällan nej till lite kliande under hakan eller ännu bättre; mellan frambenen! Kliar man ser man hur hon njuter och när kliandet upphör kommer en liten framklöv och petar på en som en liten påminnelse om att fortsätta 🙂
Alla fåren var såklart noggrant märkta av sin förra ägare men en av tackorna hade sår på båda öronens kanter när vi hämtade dem förra lördagen. Tydligen hade det bara uppstått utan någon föregående skada. Det är inte helt ovanligt att lamm (och kalvar) får reaktioner av sina öronbrickor men denna tacka har varit märkt i flera år så detta borde inte vara orsaken. Ett mysterium helt enkelt!
Såhär såg det ut för sex dagar sedan. Vi har tvättat flera gånger och strukit på Intrasite-gel för att hålla såren fuktiga och hjälpa sårläkningen på traven. Nu ser det mycket bättre ut!
Stackars tackan vill såklart inte låta sig fångas in men idag stod hon frivilligt kvar och blev kliad en lång stund efter att ha fått sin spruta med Metacam (smärtstillande och antiinflammatorisk medicin). Hon brukar få lite pellets efter sin sårrengöring och då är allt förlåtet.
På grund av skadorna har vi tagit bort hennes märken. Får (liksom nötkreatur och getter) ska ju alltid vara märkta i minst ett öra men vid medicinska skäl får man dispens, som tur är! Så fort öronen läkt kommer vi att märka henne igen.
När man ser en flock får för första gången ser alla exakt likadana ut men ger man sig tid att studera dem upptäcker man snart olikheter. Med tiden kommer vi nog att känna igen alla våra tackor utan att titta på vilket nummer de har. De som utmärker sig just nu är nummer 5 och nummer 10 som gärna vill bli kliade. Man får fina mjuka händer av att klappa får!
Äntligen är de på plats, på riktigt! Nästan lite overkligt att höra bräkandet efter alla förberedelser… Men nu har vi 23 (g)ulliga damer här på gården. De har installerat sig väl och verkar nöjda med sitt nya hem.
Under förmiddagen fick vi ensilaget levererat. Det smakar vad vi förstår gott för det första som serverades försvann snabbt! Får är, tvärtemot vad många tror, finsmakare och lämnar de grövsta stråna. Vi har fått tag i riktigt energirikt och fint foder som gör att man kan ge rätt så lite kraftfoder. Som idisslare mår ju fåren bäst av att äta så mycket grovfoder som möjligt men i praktiken kan det vara svårt att täcka deras näringsbehov med bara hö eller ensilage under senare delen av dräktigheten.
Foderbordet går inte ända ner till gaveln utan ströbädden bildar ett U. Det kommer därför att vara lätt att dela in tackorna i grupper vid behov, t ex skilja lammade från olammade. I slutet av mars väntas de första lammen men redan nu är en del av tackorna rejält runda om magen 🙂
När vi tog över Sjögården för rätt så exakt ett år sedan låg det mängder med virke i stallet. Stora delar av detta har nu kunnat komma till användning när vi inredde till fåren. Visst, oändliga många brädor i alla tänkbara dimensioner har också kånkats ner till ett nu mer än överfyllt lager med virke men det känns bra att vi har kunnat bygga i princip allt av återvunnet material! Förutom väggar och foderbord har det blivit en hel del lösa grindar som kan användas för att dela in fåren i grupper eller bygga tillfälliga små boxar vid lamning.
Utöver att snickra foderbord och sätta in en ny fläkt fick byta ut en del stolpar som bearbetats av grisarna. Stallet är byggt på 70-talet och användes ursprungligen för suggor samt ett litet antal nötkreatur. Över en av båsplatserna hänger en kotavla kvar, där bodde kvigan ”Britta”, född 1977. Vi vet inte när det senast fanns djur här, bara att det är alltför längesedan!
Snart kommer saltstenen som vi fick i julklapp att kunna börja användas! Ännu är det inte dags att börja ge kraftfoder men vi har skaffat en säck pellets så att de kan få lite lördagsgodis sin första dag hos oss 🙂
På lördag kommer våra små får. Då ska deras hus stå klart vilket vi jobbar med all vår lediga tid just nu. Bråte ska röjas bort, de ska ha ljus, elektriciteten skall vara säker, foderbord ska snickras och ventilation ska fixas. Mycket att ordna med helt enkelt.