Ett fridfullt firande önskar vi er!
En del gör tomtar av granar, men ulltussarna tycker att det är snyggare med en pelletsspann!
Glöm inte vem vi har att tacka för julmaten!
God Jul!
Alla inlägg av Jessica
Summering 2018
Såhär i slutet av året är det många som ägnar att summera vad som hänt. 2018 kommer att vara ihågkommet länge för torkan och de fruktansvärda bränderna som påverkade både folk och djur. På den positiva sidan minns vi att medvetenhet om klimat/miljö ökat och att många experter påtalat hur viktigt det är att vi gör medvetna val i livsmedelsbutiken. Alla val räknas! På DN Debatt kan man idag läsa om just detta, något att tänka på i tider av prishets som Black Friday och närapå ständig rea i vissa branscher. Hur billig mat har du råd att köpa?
Land Lantbruk gör varje år en lista med personer som gjort avtryck inom de gröna näringarna. Nedan följer ett axplock från listan:
Allra först på listan – personen som administrerade en Facebook-grupp med 26 000 (!) medlemmar där man kunde sälja och köpa foder. En livräddande plattform för allt från marsvin till kor!
Ministern som lever som han lär och trots sitt storstadsperspektiv verkligen bidragit till att de svenska produkterna fått tillträde till offentlig sektor. Det var på tiden!
Internationella kändisen Rockström påpekar det uppenbara – vi har en klimatsmart produktion inom landet och dessutom blir det mindre transporter med inhemsk istället för importerad mat. Enkelt val, eller hur?
Största skämsmössan 2018 går till herr Segerfeldt som aningslöst raljerar om antibiotikaresistens och att bönderna ”ändå får så mycket stöd” i ett forum där man har rätt att förvänta sig högre nivå. Årets lågvattenmärke!
Exempel på mindre trevliga saker vi tar med oss från 2018. Efter åratal av kamp mot vargen och Länsstyrelsen orkar ägarna på Molstaberg inte mer. En prisad gård med erkänt god djurhållning och gedigna insatser för ett öppet landskap slutar med lammproduktion. Hur rimmar det med livsmedelsstrategin? Vargen är inte en hotad art, men med denna typ av handläggning är snart bönderna det… Var ligger ansvaret? Om vi som har djur håller dem inne så får väl staten hålla sina ute, eller?
Tänk att det ”går” att hålla grisar med svansen kvar i Sverige (och Finland). Kuperingsförbud har rått länge inom hela EU och lagstiftningen har till och med förtydligats, ändå är det ett ingrepp som utförs rutinmässigt i nästan alla andra länder. Värt att tänka på är att även lamm kuperas (och kastreras) rutinmässigt utan bedövning i många stora importländer som Irland och Nya Zeeland.
2013 års etta på denna lista brinner för det svenska lantbruket och barns rätt till schysst mat i skolan. Följ henne gärna i sociala medier, hon är fantastisk!
I förra veckans nummer skrev LRF:s ordförande Palle Borgström en krönika på samma tema som artikeln på DN Debatt vi länkat till ovan:
Hela priset står inte alltid på prislappen…
När vi handlar ”billigt” är det alltid någon annan som får ta mellanskillnaden. Det kan vara sänkt lön i producentledet, avkall på djurskydd eller miljöhänsyn eller helt enkelt fusk med märkning. ”Antibiotikafritt kött” finns redan överallt, det är nämligen inte antibiotika i köttet som är problemet utan överdriven antibiotikaanvändning till djuren som i sin tur påverkar resistens och miljö. Även värsta ful-feedlot-köttet är fritt från antibiotika när det ligger på din tallrik, men det har garanterat producerats på ett sätt som inte klarar sig utan ”stöttning” med antibiotika (och mest sannolikt hormoner) under djurets levnad. Är det värt priset?
Kanske onödigt deppigt att dra upp sånt här mitt i julstämningen när vi vill ha det mysigt och slippa tänka på de mörka molnen vid horisonten? Ja, det må så vara. Men det händer NU. Vilka val vi gör när vi handlar till julhelgens frosseri kommer att påverka vilka val vi kommer att ha tillgång till nästa jul…
Säsongsavslutning
Idag fick baggarna avsluta årets tjänstgöring. Bort med selarna och all ullen, in i egen liten box. I början tyckte de att det var en jättebra aktivitet, de älskar ju uppmärksamhet och närhet, men de var nog lite besvikna på slutet…
Förste man till rakning!
Buddvar var först ut. 2016 års sämsta bagglamm, därför fick han vara kvar och bli teaserbagge istället. Ullen är verkligen inte så fin på honom någonsin och särskilt inte efter ett par månader inomhus:
Inte så lockande att ha en tröja i det här materialet
Snäll var han dock och klippningen gick smidigt. Husbonden hade tagit sig till stan för att handla julklappar så det blev inte så mycket action-bilder, dock en selfie på husveterinären, saxen och klippobjektet som var duktig på att posera:
Tredelat team!
Han är inte så lätt att sätta ner på rumpan denne herre och därför provades en ny teknik för att klippa bakom frambenen och på bröstet – ha honom ståendes och sträcka fram ett framben i taget vilket gick utmärkt. Ganska snart var han faktiskt färdigfriserad:
Naken!
Sedan var det Eriks tur. Han hade ju ett större harem och de var givetvis också nyfikna på vad som var i görningen. Patriarkatet härskar alltjämt i fårvärlden och det var därmed givet vem som fick spana från första parkett:
Du kallade på mig, vad vill du?
Erik brukar komma på inkallning och så även denna gång. Även om han också är smutsig efter innevistelsen så har han så mycket bättre typ av ull att det inte ser lika mediokert ut som på Buddvar. Och så snygga lockar dessutom!
Nästan synd att klippa…
Han fick stå bunden vid väggen utanför där Buddvar befann sig vilket gjorde processen lite mer stökig, men överlag gick det bra och på väsentligt kortare tid än något av vitansiktena var han också ett nakenfår:
Kanske snyggare förut?
Erik är ju väldigt ljus för att vara såpass ung och ger också ljusa lamm. Man ser tydligt skillnad på ullen från honom och Buddvar – närmast respektive längst bort i bild. Den här ullen kommer vi att kassera. Svensk ull börjar äntligen få ett värde och vi vill inte sabba marknaden genom att prångla ut sekunda saker. Däremot känns det väldigt roligt att det finns ordentlig efterfrågan på bra ull, som den här:
Fruktansvärt att detta länge betraktats som avfall!
Efter klippningen fick herrarna komma in i gemensamt utrymme. I år testar vi en ny metod. Istället för att ställa dem supertrångt där de ändå kommer att snurra runt och förstöra bädden kommer de att få stå bundna. Att binda upp får går generellt bra och baggarna är vana vid det sedan innan. Bindslena är ganska korta för att de inte ska kunna vända sig eller stångas rejält men givetvis tillräckligt långa för att de ska kunna ligga ner bekvämt.
Hallå där, vi känner ju varandra 🙂
Pang!
Vi hade medvetet gett ulltussarna ganska lite frukost så att de skulle vara hungriga vid ommöbleringen. Baggarna slogs litegrann men åt också ganska mycket. Vi får se om detta är en vinnande metod, det är alltid lika obehagligt med slagsmål.
Tackorna blev ju också blandade nu när ungtackorna (som aldrig sett vita får) fick komma ut i stora gruppen. Distraktionen av mat och ny halm funkade bra så det gick mestadels lugnt tillväga.
Mat, ett gemensamt intresse för två- och fyrbenta på Sjögården!
Med detta avklarat laddar vi för Malta Johanna Julmarknad i Falköping nästa lördag. Vi kanske ses där? Då har det kommit hem mer rökt kött (för tillfället slutsålt i butiken) och vi har givetvis med oss skinn, korv och hantverk också. Välkomna!
Försmak
Det lackar mot jul! Julmusik på radion belysning i många trädgårdar – och så har tomten varit på ett lite tidigt besök 😊
Trots att vi vet vad han har med sig är det alltid lika spännande att öppna!
Höstens första skinn var det förstås i säcken, och därmed de första Erik-lammen. Vi valde ju att satsa på en dyrare bagge ifjol och nu var det upp till bevis för honom och hans gener! Lammen har varit ganska ljusa i år (några föddes ju till och med gråa istället för svarta som är vanligast). Merparten av skinnen levde verkligen upp till de högt ställda förväntningarna. Som vanligt ska de helst upplevas i verkligheten men här nedan kommer ändå lite smakprov och priser på vart och ett. Vi tar gärna med för påseende på t ex Rekoringen i Falköping och vi kan också skicka. Den första bilden är på ett skinn med 18 mm pälslängd istället för den vanliga längden 35 mm.
1650 kr, inklusive liten vit prick!
1600 kr, litet hål genom skinnet i ena kanten som inte syns från pälssidan
Bortbyting? Nästan vitt och knappt inte lockigt, men mjukt! 1400 kr.
1500 kr, något ”luddigt” i kanterna.
Skinn brukar vara en uppskattad present inte minst till att ha i barnvagnen eller för barn att ligga på golvet. Just skinn från Gotlandsfår är extra mjuka och följsamma. De kan tvättas i maskin och håller i evigheter – borde kunna kvala in till årets julklapp! Vi är hemma de flesta kvällar och helger samt ibland dagtid på vardagar, bara hör av er om ni vill komma och titta – välkomna!
Mer höstsysslor
Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.
Lockiga som vi är vana vid!
Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…
Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!
Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…
… lade saxen av 🙁
Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:
Hoppas att ullen växer ut snabbt!
De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:
Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!
Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:
Tryggast i känt sällskap!
Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade
De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.
Integrationen fungerar!
Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.
Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:
Tydligt besvarat intresse
Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:
Hallå snygging!
Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.
Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:
Prydligt och parasitbekämpande!
Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!
Stiltje bland silverpilarna…
I måndags var det en hektisk dag! Klockan åtta kom nya fårfrisören Camilla (som vi gärna anlitar igen) och tackorna fick därför ingen frukost utan stängdes in i en liten fålla. Värstingen (i klippsammanhang) höll sig rutinerat längst bort från dörren:
00040 – stor, stark och omöjlig…
Som vanligt fick vi skämmas lite för våra besvärliga bångstyriga får. Som om det inte är tillräckligt jobbigt ändå att göra det jobbet får man hos oss även kämpa för att över huvud taget hålla dem sittande!
Kräver både styrka och teknik!
Det gick trots motspänstigheten generellt bra att klippa de små grå. De blir alltid otroligt blanka direkt efter höstklippningen, antagligen en märklig känsla för dem själva!?
Till slut blev det dags även för de äldre och då fick vi en tråkig nyhet 🙁 00040 hade mastit så hon slapp klippning den här gången, det blev slakt istället…
Såhär såg ”mjölken” ut
Hon har inte verkat må det minsta dåligt och var liksom de andra i löjligt bra hull men visst var det tråkigt ändå. Hon stod verkligen ut från mängden efteråt eftersom hon både var oklippt och en av de största:
Avsevärd skillnad!
När klippningen var avklarad fick tackorna mat och det var dags för årets sista tur till slakteriet. Utslagstackorna (som nu blev tre istället för två, snälla slakteriet lät oss efteranmäla) och de två sista lammen hade gått ute med ”vitansiktena” sedan installningen. Den dagliga träningen gav resultat!
Snabbt på plats!
Uppdelade och redo för avfärd!
Alla med åkband fick åka med till Skara, och på den turen blev det också upphämtning av kvävekärlet med frusna små superbaggar. På kvällen fick de riktiga baggarna komma in till damerna Innan de kunde börja tjänstgöringen fick de på sig sina arbetskläder i grönt respektive gult:
Uppmärksamhet, ja tack!
Själva påklädningen verkade de mest tycka var mysig, de gillar ju all form av hantering. De fick precis som ifjol varsin grupp och intresset verkade först ganska stort. Vi får be om ursäkt för ”intima bilder”, men det är såhär får visar intresse.
Golden shower, helt etablerat som raggningsmetod i vissa kretsar!
Både Buddvar och Erik undersökte sitt respektive harem och vi hade goda förhoppningar om ”action”.
Flemande för att förstärka lukter, check!
Men det lugnade snabbt ner sig… Nu har det gått nästan en vecka och inte en enda tacka är betäckt. Vi hoppas att det snart verkligen drar igång på allvar, för vi vill ju inte ha alltför sena lamm.
Ofärgade rumpor
Erik pysslar med halmen medan tackorna äter, det är så långt ifrån bä-bis-tillverkning man kan komma!
Och där tog sommaren verkligen slut!
Vi trodde att det bara skulle bli en markering i kalendern att sommaren var slut eftersom tackorna skulle få komma in idag. Det fanns dock andra mycket påtagliga tecken:
Från sovrumsfönstret i morse!
Tackorna ska inte klippas förrän på måndag men för att säkert vara torra behöver de vara inne ett par dagar. Ull isolerar bra även när den blöt så de far inte illa av att vara ute, men det är väldigt mycket skönare för klipparen att jobba med torra får.
Igår fick de små grå tillskott av tre ”vitansikten”. Som försenad 40-årspresent till husveterinären införskaffade vi tre tacklamm av rasen Leicester. De är betäckta och förhoppningsvis dräktiga för lamning kring 1 mars. Vi ser dem som ett komplement och kommer inte att överge Gotlandsfåren. Leicester är mer ”flexibla” med sina brunster och kan fås att lamma tidigare, och så får vi ju vita skinn som kunder ibland efterfrågat.
Som vanligt får nyinköpta djur börja med fotbad, och sedan stå och torka på hårdgjord yta:
Trångt i poolen…
… men lite mer svängrum i torkavdelningen!
Efter den lilla spavistelsen leddes nykomlingarna i koppel ut till en fålla på betet. Det var kolmörkt och vi vågade inte släppa dem lösa. Redan då var det busväder så husbonden hade förberett en liten hydda till dem. Av smittskyddsskäl fick de inte övernatta inne i stallet.
God morgon!
Som väl var tog de sig inga friheter utan stannade lydigt innanför grindarna under natten. De fick vänta på sällskap en stund till så att vi kunde skilja ifrån de sista två slaktlammen och utslagstackorna.
Dags för installning, tyckte tackorna och hörsammade genast den skramlande spannen!
Insamlade och sorterade
Till vänster i bild syns den lilla gruppen som ska få göra nykomlingarna sällskap. Sedan var det dags för resten av tackorna att komma in i värmen. De skötte sig otroligt bra! Det är skönt att släppa ut dem på våren, men lika skönt att ta in dem nu när det i princip alltid är mörkt när vi är hemma. Innan vi öppnade grindarna hade vi såklart förberett med nya lakan och gräs i konserverad form.
Skadedjursansvarig passade på att kolla komforten!
Inget att äta längs med kanten där de kommer in för att de inte skulle stanna till där
Djur som äter, vi tröttnar aldrig…
De borde torka fort i den här fantastiska halmen!
När innedjuren var på plats släppte vi upp de resterande fyra till de nya kamraterna de skulle visa tillrätta. Lika delar nyfikenhet och rädsla såg det ut som!
Alltså, de är ju VITA! Något sådant har vi aldrig sett…
Ännu läskigare blev det när vi öppnade grindarna. Särskilt vår allra äldsta tacka 10002 tyckte det var konstigt med fel färg:
Bäst att hålla visst avstånd
Efter att ha spanat in varandra utan närkontakt tog de nya kavat täten för att kolla in omgivningarna med de mer hemtama i släptåg:
Integrationsproblem…
På eftermiddagen fick de lite träningspellets för att vi lätt ska kunna fånga in dem men inte heller då vågade alla komma fram samtidigt.
Nu är det de vita som håller sig i bakgrunden
Vi tror nog att det lossnar och mat brukar ju vara en bra sak för att skapa sociala kontakter. Nu blir det pelletsträning morgon och kväll! Vi kommer att ha de nya lammen ute ytterligare ett par veckor som karantän. De är ju betäckta men kommer att släppas till Erik när de kommer in. För att vi ska veta vem som är pappa till kommande lammen behövs det ju ett uppehåll eftersom de teoretiskt kan vara betäckta igår.
Ett nytt spännande kapitel här på Sjögården med en ny ras. Vi tackar de mycket trevliga säljarna för förtroendet och ser extra mycket fram emot lamningen nästa år!
Inget ont som inte har något gott med sig!
Ifjol fick vi för första gången inte slaktat alla lammen på hösten. Dels på grund av slakteriets kö och dels för att ett par var lite för små. De fick därmed vara kvar till januari och först för ett par veckor sedan fick vi hem skinnen. Lite oroliga var vi allt för att de skulle bli mycket sämre eftersom det ju trots allt är skillnad på bete och stallmiljö. Men vi tycker att de blev fina 🙂 Lite mer ”karaktär” vid denna högre ålder, lite som tackskinnen. Bedöm själva exemplen nedan!
Nu finns de i butiken och kommer att tas med till julmarknaden på Sägnernas hus 17-18 november om ingen knipit dem innan dess. Vi kanske ses där?
Det närmar sig officiella slutet på sommaren
Sommaren är ju inte officiellt slut förrän djuren stallas in, och förra helgen gjorde den ju dessutom en comeback med 20 plusgrader. Nu är det mer ”normalt” oktoberväder igen.
I förrgår åkte de näst sista lammen till slakt, tio stycken. De var väldigt duktiga på att komma på inkallning:
”Kom då lammena!”
Full fart in i fållan där det fanns pellets förberedd. Husveterinären skulle lasta själv och det gick över förväntan, 20 minuter från koppling av transporten till avfärd – inklusive infångning och lastning! Just lastningen var de lite skeptiska till först men det gick bra till slut. Såhär sent på säsongen är det ju bara de ”mesigaste” lammen kvar medan de tuffa redan lämnat oss och det bidrar nog till att tveka att ta första steget.
Lite läskigt med de skarpa skuggorna också kanske?
Nu är det bara två tacklamm kvar på slaktlistan samt två utslagstackor. Därför släppte vi ihop alla av honkön i en grupp och på kvällen fick de nytt bete. Det mörknar tidigt nu!
I mörkret är alla får grå… Fast det är ju våra i dagsljus också!
Gräset är alltid grönare på andra sidan dock, även om det är mörkt! Värmen gav lite extra skjuts så det borde klara sig utan stödfodring den dryga vecka vi tänkte ha dem kvar ute.
Nästa år blir hon äldst, ”Tian”
Inomhus är det nu förberett med tvätt och återställande av foderbord till lägsta nivå. Det känns alltid overkligt rymligt efter att man gödslat ut!
Omysigt utan halm förstås, men ser ni vad högt det är upp till fönstren?
På tisdag kommer köttlådorna hem, tyvärr kan vi inte ta emot fler beställningar i år. Lite detaljer är reserverade men en del kommer att finnas i butiken och på Rekoringen. Vi kommer också att lämna in kött för rökning förstås – julen närmar sig!
Vi siktar redan mot nästa år!
Konstnatten blev om vi får säga det själv riktigt lyckad 🙂 Konstnärerna räknade till ca 250 namn i sin gästbok och då skrev ändå inte alla. Fantastiskt roligt med en sådan premiär, vill hoppas kunna erbjuda ännu mer att titta på nästa gång!
Hösten är verkligen här med omväxlande ruskiga dagar och ibland jättefint väder.
Frasigt morgongräs
Till höger i bild anas soluppgången sådana här morgnar är fantastiska! Gräset växer förstås inte så bra, men det räcker förhoppningsvis månaden ut utan stödutfodring.
”Där borta är grinden, vi vill gärna ha nytt bete!”
Bortskämda som de är fick de som de ville och hittade direkt en massa ekollon. Vi har tidigare stängslat bort dem eftersom de kan vara giftiga. Hittills har ingen verkat må dåligt och risken för problem är större tidigare på hösten.
Farligt godis?
Ulltussarna är givetvis rustade för både frostnätter och regn på tvären – med ett undantag. 14010 som drabbades av fluglarvsangrepp för en månad sedan har inte så mycket ull på rumpan.
Portugisisk vattenhund-klippning
Hittills verkar hon klara sig bra, skulle det bli riktigt superkallt får vi stalla in henne och någon kompis. Nu är hon dock täckt av ull igen och huden har återhämtat sig efter att ha ”ömsats” fläckvis innan, troligtvis som en reaktion på inflammation efter de äckliga larverna.
I närbild, inte hårlös men lite mjällig
Snart är det dags att synkronisera tackorna inför betäckning, ytterligare ett hösttecken. Och ”bara fem månader senare kommer det nya bä-bisar 🙂