Motgångar

Igår kväll upptäckte husbonden att ett av 00040:s lamm låg dött i boxen 🙁 Mamman hade varit väldigt besatt av att bädda så vi var lite rädda att hon helt enkelt hade skadat lammet men vid obduktionen idag såg man inga tecken på det. Det andra, lite mindre, syskonet är piggt och 00040 också idag efter att ha varit rätt nedstämd igår.

För knappt en vecka sedan började 16025, som är två år men inte lammat innan, att bete sig underligt. Hon ville inte riktigt äta och fick lite blodiga flytningar.

Varningstecken…

Lamning beräknad först den 20 april men för säkerhets skull kände vi på henne, inga tecken på att förlossning/kastning var på gång. Ikväll började hon ”bädda” och få riktiga värkar så då blev det till att kolla igen.

Nu verkar det vara på gång!

Som misstänkt/befarat låg det två döda och ganska förruttnade lamm i livmodern. Det var trångt och döda lamm blir också ganska ”sträva” men till slut var de ute.

Tråkigaste sortens förlossningshjälp 🙁

Skulle ha kommit om ett par veckor ju, och levt!

Lammen verkade i övrigt normalt utvecklade och ha för ”åldern” normal storlek så vi fick inga ledtrådar till vad som gick snett. Nu hoppas vi att stackars lilla 16025 (dotterdotter till 14002 som lyckades hänga sig i foderbordet i höstas, oturssläkte!) klarar sig!

Inte så tuff…

Lilla stackaren får bo i egen box tills hon mår bättre. Hon har fått penicillin mot infektionen i livmodern (tur att det finns antibiotika!) och mer smärtstillande – hon fick lite redan igår eftersom hon verkade ha ont.

Det är såhär det är med djur, det går upp och det går ner. Men mest av allt är det ju fantastiskt att få ha dem omkring sig:

Vissa hittar en extra snygg position!

Dagis, nattarbete och överdrivna moderskänslor

Lammen känner såvitt vi vet inte till att Långfredagen ska vara tråkig så då röjde de i sitt nya lekland. En del kallar det lammkammare, vi brukar kalla det för dagis. Här kan de slippa mammorna en stund och äta pellets. Men mest verkar de betrakta själva inredningen som något väldigt spännande:

Nybyggd grind med ”rullar” där lammen går in så att de inte ska fastna sedan när de blir större och tjockare

De äldsta visade vägen! Det går bara åt någon näve om dagen i början men de lär sig fort.

Trivsamt ställe även när maten är slit, här finns ju massor av saker att klättra på!

Igår natt lammade 10002 för åttonde gången. Vid en koll på kameran klockan 03.00 såg hon ut att vara på gång och nästa gång klockan ringde vid 05.30 såg det ut såhär:

Triss i baggar!

Den nya familjen fick en egen box och de tre små bäbisarna råmjölk i nappflaska. Det är full fart på dem men mamma tar det med ro:

Van och låter sig inte störas i idisslingen!

Igår kväll var det ett par stycken som såg ”lammiga” ut och mycket riktigt hade det fötts lamm vid kollen klockan 03.00. Den riktiga mamman fick STARK konkurrens av en annan äldre tacka som gärna ville stjäla lammen och det blev väldigt stökigt men tinnitus-framkallande nivå på bräkandet när de stängdes in på rätt sida grinden.

Buffertzon till 10034:s förtret. Snart får hon egna att ta hand om!

För att inte förvilla lammen att söka sig till fel juver och för att ge riktiga mamman lite lugn och ro att ta hand om sina små sattes det upp en extra grind. Unga tackor vågar ibland inte försvara sina lamm mot stöld och då kan det vara svårt att reda ut vems lammen är. I det här fallet syntes det tydligt att tjuvtackan inte hade lammat än, då var det enkelt.

I eftermiddags inträffade årets första lite komplicerade förlossning. En erfaren tacka som inte ”kom igång”, då brukar det vara felläge. Mycket riktigt, två rätt så rejäl lamm som båda hade huvudet slaget åt sidan. Med lite trixande kunde de tas ut, något medtagna och rossliga men snart piggare efter omsorger:

Hänga upp och ner för att få ut slem…

… och så den lite mer skonsamma varianten med putsning av mamma!

De lite äldre lammen busar och växer som sig bör. I takt med att de blir fler får de mer och mer utrymme som de gärna utnyttjar till sina intervallpass. Som vanligt är de helt respektlösa mot den äldre generationen:

Man kommer undan med det mesta när man är söt!

Trillingar med och utan framgång

De väntade trillingarna i söndags natt uteblev. Istället lammade en ungtacka som fick ett lamm och klarade det galant själv. Lite orolig i början men när de fick vara ifred gick det bra:

På behörigt avstånd från klåfingriga husveterinären som ville kolla juvret!

16006 som väntade trillingar såg ”lammig” ut på måndagen och stängdes in. Det verkade gå lite trögt och det var på vippen att någon av oss åkte hem för att assistera när det till slut kom ett lamm, puh! Sedan kom det ett till och vid nästa koll hade ett av dem lyckats ta sig igenom grinden ut i gruppen. Husbonden åkte hem för att ordna med detta och fick även dra ut det tredje lammet då det låg fel. Hjärtat slog men det kom aldrig igång att andas själv tyvärr. Det var det minsta lammet i kullen, kanske lite svagt från början och klarade inte den lite utdragna förlossningen. Tråkigt, men vi gläds åt de andra båda som är pigga och friska:

Tryggare kan ingen vara!

I förmiddags fick de flesta lamm och deras mammor flytta ihop i en gemensam grupp. Det innebär mer plats att leka på och det var bäbisarna inte sena att utnyttja 🙂

”Lillfemman” (14005) har varit allt annat än liten och var beräknad att lamma för ett par dagar sedan. På kameran såg hon närmast grotesk ut i eftermiddags:

Sprickfärdig!

Hon var scannad med tre och det blev det också, levererade inom 45 minuter från start till mål. Den första var på benen innan syskonen föddes:

Lite vingligt i början 🙂

För att inte den förstfödda skulle sno all råmjölk och eftersom det är större risk att trillingar är lite svaga matades alla lammen med flaska:

Mamma håller koll, och ville gärna även smaka på innehållet i flaskan!

För tillfället ser det inte ut som att någon tänker lamma i natt, men det vet man såklart aldrig… Det är en intensiv period nu, men man får gott om belöningar:

 

De är ganska söta om vi får säga det själv 🙂

 

Vår 2.0!

Idag var det nästan så att man hörde snön smälta 🙂 Solen värmde, hönsen vågade sig ut, snödropparna är uppe – och så blev det fler lamm också! Vi var ute och jobbade med annat på dagen och när vi tittade till ulltussarna vid sextiden hade 14010 nedkommit med en ytterst pigg och kompetent avkomma:

Redan vid juvret första gången vid såg henne!

Ytterligare en skulle det finnas i magen sa scannaren. För att få lite lugn och ro flyttades mamma och dotter till egen box. Den förstfödda var dock så hungrig att det blev många avbrott innan hennes syster kunde se dagens ljus. Så fort mamma-tackan lade sig ner pockade lammet på uppmärksamhet och då reste hon sig igen…

Mamma, jag vill ju ÄTA! Ställ dig upp!

Det tog nog minst fyra-fem försök men till slut fick hon lite ”arbetsro” och kunde leverera en lillasyster som var nästan helt svart:

Nu är det på gång, ingen återvändo…

… och där kom resten! (Vi öppnade fosterhinnorna för säkerhets skull)

Inte så lika direkt!

Nästan overkligt pigga var dessa båda bäbisar, snabba på benen och med att få i sig mat.

Valp-metoden!

Duktig mamma står alldeles stilla även om det är obekvämt.

 Omvårdnad av högsta klass

Vi tror på ytterligare minst tre lamm ikväll eller i natt – nu drar det igång på riktigt!

Tidsåtgång

Vi får ganska ofta frågan hur lång tid det tar med den dagliga skötseln av djuren. Halvt på skämt brukar vi svara att det som tar längst tid är att klappa dem 😊 Vissa är alltid med och trängs om uppmärksamhet medan andra håller sig i bakgrunden. I lamningstider ändras detta lite och vissa blygare individer blir plötsligt väldigt kelna.

10034, kan bara klappas någon vecka om året.

Vana klappfår!

Igår var det ströningsdags och lammen tog såklart tillfället att komma upp sig lite!

Herre (och dam) på täppan!

Tacklammen  är trendkänsliga precis som ifjol och väljer öronbrickor i ”årets färg” – lila:

Bra att ha olika för olika årgångar!

Vad fick du för nummer?

Årets allra mest förstfödda var inte så duktig på att posera men verkar ganska obekymrad över sitt nya örhänge:

Suddig och mörk, kom och spana in henne i verkligheten istället!

Efter alla typer av påfrestningar – mat!

Nu väntar vi på att det ska dra igång ”på riktigt  och det verkar som att det närmar sig:

Snart slut på obruten nattsömn…

 

Förberedelserna fortsätter!

I helgen fick baggarna och tackorna som bor på andra sidan gången flytta ihop. För säkerhets skull ställde vi dem trångt först om de skulle vilja slåss:

Trångt och lugnt

Hopflyttningen gick helt odramatiskt och efter någon timme fick de fyras gäng hela utrymmet att förfoga över.

”Vägen till mannens hjärta går genom magen” Gäller även baggar!

Vårt blöta foder har gjort bädden extra blöt och särskilt längs med foderbordet. Nu testar vi med torv där:

Mörkt och dammigt men väldigt bra uppsugningsförmåga

Lammen fyllde en vecka i söndags och det var hög tid att de fick komma ut bland de andra. Först hann de med att bearbeta halmen inne i sin egen box:

Dödskallelammet hittade ett precis lagom långt strå 🙂

När grindarna togs bort blev de som lamm brukar bli lite vilsna och försökte ta sig fram till fel tacka för att dia. Inte en chans till det förstås fick de hårdhänt reda på! Tryggast är det såklart nära mamma:

Mer halmspaning

Visst är han häftig med sin mask?!

Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna men har varit fina soliga dagar. Hur vackert det än kan vara med vit snö längtar vi efter riktig vårvärme och därmed rinnande vatten i stallet igen…

Fint, men det är ju fel tid för det här utseendet!

Det är bara några dagar kvar tills det verkligen ska komma massor med lamm och det börjar synas:

Mjölktillverkning, check!

Magtillväxt, check!

Det bästa med våren tycker tackorna givetvis är att det innebär pellets till alla. Väldigt blygsam mängd på grund av deras goda hull och näringsrika ensilage, men ändå.

Fullt fokus!

Det är jämnt fördelat längs med båda sidorna men som ni nog kan ana har vi börjat lägga ut det på vänstersidan. 1,5 kg fördelat på 22 individer blir inte många gram vardera men det är åtminstone lite tillvänjning om det är någon som skulle behöva tillskott efter lamningen.

Vi tar gärna emot besök för lammklappning, bara ring innan så att vi vet att inte alla kommer samtidigt – välkomna!

Vår!!

Nej, det ser inte så ut med snö och kyla… Men de första  lammen har kommit och då ÄR det ju vår – eller hur?

I morse vid frukostdags kom ”Sjuan” inte fram och åt, då visste vi att det var på gång. Redan igår kväll var vi lite misstänksamma så det blev en koll på kameran i natt men då var det lugnt.

Annat  än mat i tankarna

Efter bara en stund var den första Erik-avkomman född! Ganska mycket vitt i pannan, det bådar gott för att lätt se skillnad på årets lamm:

Noggrann mamma slickar genast rent

Det var många av de andra tackorna som var överdrivet intresserade så vi satte upp grindar för att de inte skulle störa. Snart kom det ytterligare en och den var verkligen roligt tecknad i ansiktet samt även redan ljus i pälsen. Annars föds de ju oftast svarta.

Den första snart på benen!

Jättepigga och efter att juvret kontrollerats hjälptes de till mjölkbaren som var välfylld som vanligt.

Näring och antikroppar, det är grejor det!

Efter lite omflyttningar fick den nya familjen en riktig egen box där de får vara några dagar innan de går ut i gruppen. Det dröjer ju ungefär två veckor till innan den ”riktiga” lamningen börjar.

Det blev ”bara” 2 stycken

Scannaren sa 2 eller 3 och vi trodde på 3 eftersom hon var ”ganska” tjock… Men när lammen diat och lagt sig drack hon en halv spann vatten och började äta, så vi tror inte att det blir fler.

Baggarna och de två icke dräktiga tackorna har fått en ny plats på andra sidan gången, annars kommer det snart att bli för trångt.

Lite provisoriskt i väntan på ute-gräs

Så fort det blir vår även metrologiskt ska de få komma ut på bete, men än så länge är det ju mest snö på marken…

Så fort vi hinner kommer det lite filmer på dagens underverk också, håll utkik!

Årets höjning

Även 2018 ska vi förhoppningsvis klara utan lamm på foderbordet. I helgen blev det därför upphöjning med pallar med mera enligt en numera ganska inarbetad metod.

Inga skruvar lämnas lösa, inte i foderbordet åtminstone…

Vi lägger reglar och pallar på det befintliga foderbordet och en ytterligare skiva ovanpå:

Börjar bli klart!

Mellan de upphöjda fronterna och foderbordet läggs det ett par brädor så att det blir tätt. Lite annan ätställning för ulltussarna att nästan få stå på tå:

De båda ljusa brädorna motsvarar höjningen

Det blir såklart också avsevärt lägre i tak inne på foderbordet så man får akta knoppen för lysrör och annat.

”Pelletstackorna” är mycket lydiga och gillar sin positiva särbehandling. Särskilt 17007 kommer verkligen i full fart när hon vet att det är dags 🙂 Man kan säga att det är viss skillnad på ”ett lamm, beräknad om en månad” och ”tre lamm, beräknad om två dagar”:

Helan och Halvan?!

Ute snöar det, men vi VET att det blir vår snart, håll utkik…

Mars = vårmånad?

Nja, det känns inte riktigt så… Våren kommer förstås när lammen kommer, men vi räknar också snödroppar och smältande snö till vårtecken – alla lyser ännu med sin frånvaro. Det är dock inte riktigt lika superkallt som i början av veckan. Vi har fått vidta lite specialåtgärder:

Ensilage-kuvös

I desperation fick husbonden bygga in ensilagebalen tillsammans med en värmefläkt och det håller sig faktiskt lite varmare där inne än i resten av stallet.

För att hjälpa tackorna att få upp värmen blev det inköp av en säck betfor. Det ger snabb energi så att våmmen jobbar på lite extra. Gott tyckte de allihop!

Det fanns ingen med en bild av ett får på… Hoppas att de inte börjar gnägga nu?!

Som före detta hästtjej känns det nästan läskigt att ge betfor torrt, men så gör man till idisslare. I det här fallet fyller det ju dessutom en extra funktion i och med att ensilaget är så blött.

Före detta sjuklingen på hugget igen!

”Tian” var snabbt på benen efter att hon fick kalk i måndags och nu märks det inte av att hon varit sjuk.

Det är nog något i luften här på Sjögården som gör att alla som bor här lätt lägger på hullet. Vi har nästan alltid på gränsen till för tjocka tackor. I år finns dock ett undantag i ungtackan 17007 som har börjat få lite kraftfoder på kvällen. På bara några dagar har hon lärt sig rutinen och kommer själv till dörren för att bli utsläppt på gången och äta. ”Sjuan” som ska lamma om ungefär en vecka har fått börja göra henne sällskap eftersom hon antagligen har tre bäbisar i magen och kan komma att behöva pellets efter lamningen. I så fall är det bra att ha påbörjat tillvänjningen lite innan.

Det kan nog vara tre, eller hur? (Hoppas att lammen inte är lika suddiga som mamma!)

Specialkost

Snö och minusgrader, men om ungefär en vecka så blir det vår, oavsett väder 🙂