Sommaren gjorde ju en comeback men vi får nog inse att den ”egentligen” är slut… Fast det är inte bara negativt! Om man tar sig ur sängvärmen i tid kan man få riktigt fina upplevelser när man hälsar på ulltussarna i morgonljus.

Solen vill precis bryta igenom träden, men orkar inte riktigt…

10034 på bilden kommer aldrig fram för klappning utom precis vid lamningen, då är hon jättekelig. Annars är det generellt inte så lätt att fotografera våra får, för de flesta kommer gärna väldigt nära:

Hallåååå, är det inte min tur snart???

I bildens ovankant skymtar de gula löven. Med risk för att låta provocerande positiv – det är faktiskt ganska fint med höst!

Ytterligare en som solen inte riktigt når fram till än

Ullen är ju dessutom som finast nu, lång och alldeles ren efter en hel sommar ute. Trenden när det gäller lammskinn går mot stora lockar men för att de ska bli fina krävs det att locken också är väldigt ”stark”, annars blir det ett platt skinn. Vi har därför valt att rikta in oss på medelstor lock när vi väljer avelsdjur, men vissa storlockiga kan nästan få en att ändra sig!

Ganska snyggt, om vi får säga det själv?!

Just den här tackan har så ”bra” lockar att det kommer att bli ett kanonfint skinn en vacker dag. Fast hon är ju bara ett år gammal så vi hoppas att hon ska lämna efter sig många snygga avkommor först förstås.

Närbild!

Ett annat hösttecken är alla baggauktioner som anordnas. Vi har ju tidigare satsat på säkra kort och köpt vuxna baggar men i år åkte vi på auktion för att spana in utbudet. Vår egen Bravo snubblade på målsnöret och kom inte med, han fick en ynka poäng för lite på riksbedömningen.

Ridhus? Nej, auktionslokal förstås!

Lammen väntade tålmodigt uppbundna och fanns sig väl i att massor med okända personer skärskådade dem. Vi hade valt några favoriter utifrån avelsvärden som vi tittade extra noga på. Det är lätt att ”ryckas med” på en auktion så att vi hade satt ett pris-tak innan budgivningen började. Utropspriset är 4 000 kronor och förra året blev det flera osålda så vi hoppades på att kanske kunna få tag i en lämplig kandidat för max det dubbla. När de tre första alla klubbats för över 30 000 kronor sjönk hoppet och vi åkte hem med tom transport. De två billigaste baggarna gick för 7 000 kronor, snittpriset blev nära 15 500 kronor och den dyraste kostade hela 40 000 kronor! Lite snopet för oss, men roligt för uppfödarna och det ger ju en signal om framtidshopp i branschen – det gillar vi 🙂

På raden framför oss satt ett annat par som hade ungefär samma önskemål som oss på bagge, de blev också utan. Men de gick inte helt lottlösa, nu bor Sjögårdens Bravo hos dem i Aneby! Vi frågade dem på chans om de kanske var intresserade av honom och han föll dem i smaken både på pappret och i verkligheten. Jätteroligt att han får en chans att verka i avel, vi hoppas att han och hans gener gör ett bra jobb!