Kategoriarkiv: Bete

Ändrat upplägg

Vi brukar skilja ifrån lammen i samband med mönstringen som vanligen är i början av augusti. För att kunna ge det allra bästa (eller minst dåliga) betet till lammen detta torr-år har vi frångått det och sedan förra veckan betar lammen på egen klöv. Det ger också tackorna längre återhämtning och när de slipper ge di klarar de sig på väldigt dåligt bete.

Man kan lugnt säga att det syns skillnad på pälsen på en tacka som fött upp tre fina lamm…

… och en ungtacka som inte haft lamm alls!

Först samlades alla in i samma fålla och sedan blev de uppdelade i lamm respektive vuxna:

Mor och son morgon-idisslar gemensamt innan sorteringen. 

Uppdelade!

Efter sorteringen blev det språngmarsch till ”skogsbetet” för tackorna. Husveterinären i raskt tempo först med spannen och husbonden som vallhund efter. Det gick bra!

Pelletstricket!

Som vanligt dröjde det tills de hade ätit upp innan de märkte att lammen saknades ..

Lammen är inte så duktiga på att följa efter spannen alldeles i början  så de fick faktiskt åka transport även om de bara skulle flyttas hundra meter.

Det säkra före det osäkra!

Det var lite ropande första dygnet  mest från tackorna  Nu verkar alla ha accepterat sakernas tillstånd och hoppas liksom alla andra på regn!!

Nästa vecka är det mönstring  det ska bli spännande som vanligt!

 

Semester = arbete!

Nu är vi lediga från våra riktiga jobb och har tid att lägga fullt fokus här hemma. I den relativa svalkan under en av semesterns första förmiddagar var det dags för baggklippning. De hårfagra herrarna fick vänta uppbundna vid sin kli-anordning medan själva frisersalongen ställdes i ordning i skuggan.

Otåliga!

Buddvar var först ut. Det är han som är till höger på bilden ovan och man kan ana den bruna tonen i pälsen. Vanligtvis är ju ullen ren och glänsande när djuren varit ute i flera månader men så såg det inte direkt ut den här gången:

Inte bara gräset behöver regn!

Buddvar älskar att bli klippt och samarbetade så länge han fick stå upp. När han sedan skulle sättas på rumpan för att klippas på magen och runt benen protesterade han kraftfullt! Kompromissen blev att han lade sig ner och det fick bli lite slarvigt med de sista detaljerna.

Sitta på rumpan? Jag VÄGRAR.

Efter kampen om sista klippningen blev det skiftbyte. Erik såg nästan lite förskräckt ut när hans polare kom tillbaka lite mer slimmad:

Vem är det där??

Erik har ju lite finare ull och sån tar det alltid emot att klippa av, även när det verkligen behövs. Han tyckte också att det var toppen att bli klippt och behövde egentligen antagligen inte ens varit bunden för att stå stilla:

Snygga lockar!

Svansen upp betyder ”gilla” på fårspråk!

Grabbarna har haft gott om bete trots torkan och det syntes på hullet:

Som julgrisar!

Igår skulle vi väga lammen. Både ynglingarna och de gamla tackorna krånglade något otroligt med att gå in i fållan, det tog över en timme och mycket trixande att få dem på plats.

De sista värstingarna fick en egen specialfålla, då gick det till slut, puh…

De snälla blir som vanligt här i livet straffade och fick vänta extra länge i den riktiga fållan.

Tyvärr var ju en av förra tillfällets stjärnor inte med (eftersom någon stångat ihjäl honom 🙁 ) och i övrigt var tillväxten som väntat inte den bästa vi haft men det var väntat med tanke på vädret. Allra sämst var årets ”pelle” som vägde blott 18 kg trots att han är född ganska tidigt. Ett tydligt bevis på att ”mjölk ger starka ben” – liksom att brist på mjölk ger dålig tillväxt…

Minsting!

Hans mamma 10002 fick en märklig inflammation i spenen i våras när lammen var ganska nyfödda och den juverdelen sinlade sig sedan.  De har alltså varit tre lamm som delat på en spene och uppenbarligen har de andra två tagit merparten av mjölken.

Under dagen idag har vi fått 4 mm regn och även om det hade behövts mycket mer är vi tacksamma för det lilla som kommit. Det är många som har det värre än vi – inte minst de som bor i de eldhärjade områdena. Riktigt hemskt är det att det tydligen är vanligt att bryta mot eldningsförbudet. Om du ser någon som gör det, våga vara en störig person och säg ifrån! Det kan rädda både liv och egendom från att brinna upp!

Det magiska gräset

Nu när midsommar har passerat var det dags att väga lammen för första gången. De var ganska duktiga på att gå in i fållan och tur var det, skönt att slippa jaga dem i värmen!

Alla på plats!

Metoden ”pellets på golvet i vågen” funkade bra, lammen var duktiga på att gå in och höll sig ganska lugna så att husbonden kunde notera allas resultat.

Årets första vägning!

Vi sparade lite pellets i en spann och tyckte att vi var sluga som hängde den högt upp i ett träd  men så lätt lurar man inte Gotlandsfår …

Är de kanske korsade med bergsgetter?

Givetvis lyckades de till slut välta ner alltihop så de sista lammen fick klara sig utan pellets i vågen.

Lammen är nu i genomsnitt 79 dagar gamla och vägde i medel 24,6 kg. Tre stycken hade tagit sig över 30 kg och bästa dagliga tillväxten var 330 gram  Inte illa på gräs och mjölk!

Nu växer gräset!

80 mm regn har vi fått senaste veckan, bokstavligt talat en skänk från ovan! Gräset har svarat bra på det, tyvärr också under trådarna…

Inte så lätt för strömmen att ta sig fram här! (Den understa tråden syns inte ens.)

Det har inte hunnits med någon röjning innan och sedan när det började regna ville vi invänta torrt och soligt väder. Då dör gräset av istället för att genast skjuta fart igen efter att ha trimmats ner. De extra veckorna det fått på sig att växa gjorde att det blev mer krävande än vanligt och på många sträckor blev det till att gå i flera omgångar.

Snudd på en mil ihop med ”nöjsågen”

Nu hoppas vi att det står sig ett tag, prognosen säger soligt hela kommande veckan och det passar oss utmärkt efter regnet.

Såhär var bättre!

Hos baggarna blev det inte bara ansat under staketen utan också röjning av en ”djungel” av brännässlor. Djuren brukar äta dem när de har torkat faktiskt så vi hoppas att de blir nöjda. De gillade också allt som låg längs med staketen.

Mellan nässlorna fanns det ju orört gräs!

Buddvar tar för sig av det som kom från ”andra sidan”, kanske är det därför det är godare?

Verkligen inte ett favoritmoment detta med röjning, det enda som är bra är egentligen den kalla saften man unnar sig efteråt. Och så är det ju skönt att ha det gjort förstås!

Rena(re) får, flaxande nyheter och ny korv!

Lite av varje helt enkelt 🙂 Det har nu äntligen regnat (andra gången i lammens liv de blir blöta) och hoppet om andraskörd lever!

En vacker syn

Det behövs mycket mer regn förstås men det verkar faktiskt vara på gång. Vi låter fåren beta ganska hårt innan vi byter fålla till dem för att spara de torra betena. Detta gör ulltussarna väldigt motiverade när det väl är dags för ny adress:

Var det någon som sa nytt bete? Då kommer vi i full galopp!

I förra veckan fick vår ”guldhöna” (Orpington) flytta till himlen efter långdragna luftvägsproblem. På lördagen flyttade två nya Orpington-individer, Solgerd och Solbritt, in på Sjögården. De är inte så gamla och får bo i en egen liten avdelning så länge för att de övriga inte ska vara dumma mot dem.

Lite ängsliga i början

Om man tycker det är svårt att ta bilder på hundar, så vet man inte hur lätt det var innan man har testat får. Och fjäderbeklädda varelser är ännu värre… Vi hoppas på bättre bilder när de små liven får börja gå ut! Som vuxna kommer de att bli såhär stiliga:

Bild från ”Oskars Orpington”, uppfödare. 

Sist men inte minst – nu har korvsortimentet kompletterats med ölkorv med samma kryddning som vår populära Mää-rguez som också finns i lager. Vi är hemma i helgen – det finns även Chilitron och Västgötsk grek i butiken – välkomna!

Liiiite hopp ändå…

Torkan och värmen håller i sig. Än så länge finns det bete till djuren, men återväxten på vallen är ganska klen 🙁

På ”topparna” är det inte särskilt grönt

Det är inte helt enkelt att se på håll hur mycket bete det finns kvar, men fåren är duktiga på att tala om när de behöver nytt.

Gott om bete?

Nja, inte särskilt, mest de grövsta bitarna kvar. Se hur till och med nässlorna slokar!

En fördel med knapert bete är att djuren blir lite mer sociala. Vi har många ”klapp-får”, men när de nyss kommit på nytt bete är de oftast inte så mycket för att bli klappade. På klent bete är intresset desto större:

Njutningsfullt för båda!

Igår fick det bli flytt till ny fålla. Det tar alltid ett par omgångar innan lammen lär sig men nu gick det ganska smidigt att få alla genom grindhålet. Inlärningen underlättas såklart av motivationen i form av grönare gräs på andra sidan 🙂

Bitvis rejält grönt faktiskt!

På bilden ser det väldigt frodigt ut, men det är bara i de skuggiga partierna. I övrigt är det tyvärr ganska torrt och tråkigt gräs som ulltussarna inte verkar gilla så mycket. Kanske kanske vågar vi hoppas på regn snart:

Fast vi har blivit lurade förr…

Regnet har en tendens att flyttas fram ett par gånger för att sedan bli inställt helt och hållet, nu håller vi alla tummar för att det ”blir av” den här gången. Samtidigt som torkan innebär problem är det ju också lite härligt med den här tidiga sommaren och på gårdagskvällens promenad fick vi lite kompensation för allt vatten vi behöver köra ut:

Det är sommar det!

Äntligen x 3!

Äntligen nummer 1: Den nya korven har kommit! Nygamla smaker i form av Västgötsk grek och Mää-rguez, finns i butiken och på Rekoringen 🙂

Numera en Sjögårds-klassiker!

Smala korvar, snabba att grilla medan man väntar på att lammkotletterna ska bli klara!

Lyx-variant av snabbmat!

Äntligen nummer 2: Förstaskörden klar! Det blev rekordtidigt för oss och många andra efter den långa och ihållande värmeperioden. Vi tror att vi fick ett riktigt bra foder som passar tackorna under högdräktighet och lamning. 18 balar, det räcker i ungefär tre månader.

Slarvig maskinstation som lämnar en massa öar av gräs kvar?

Absolut inte, de har bara försökt navigera mellan stenarna…

Det allra bästa fodret!

Äntligen nummer 3: Dagen efter att ensilaget var säkrat (kan man önska sig mer?) har det regnat. Mycket välbehövligt!! Inga extrema mängder men förhoppningsvis tillräckligt för att gräset ska orka ”starta om”.

Det syns att det behövs regn på flera sätt…

… tackorna som nu varit ute i tre veckor har fortfarande inte fått regn på sig förrän idag. 17015 till vänster är betydligt renare i pälsen efter att ha gått ute lite längre.

Resultatet av kort stunds kvällsklappning!

Härligt med sommar och sol men lagom är bäst. Hur mycket solen än lyser vet man ju med säkerhet att det blir ostadigt kring midsommar om inte förr!

 

Nytt bete

Igår fick ulltussarna nytt bete. Alltid lite rörigt att flytta dem i början innan lammen lärt sig följa tackorna genom en grind som de ju lärt sig är en del av det smärtsamma staketet. Husveterinären gick först med spannen och husbonden fick agera vallhund  Trots torkan växer gräset bra:

Egentligen förvuxet, de har svårt att hinna med i början av säsongen.

Det är en del ogräs på det här betet, bland annat skräppor. Men vissa gillar även dessa!

Högsta betyg till lamm som hjälper oss med ogräsbekämpning!

15005 som frivilligt anmält sig till slakt i höst på grund av dålig förmåga att ta hand om sina lamm kommer alltid fram för att bli klappad  Alla lammen har henne som mamma  men hon ser bara två av dem som sina barn.

”Svarta fåret” i mitten.

Lammen var ojämna i storlek när de föddes men alla växer bra. Det mörkaste lammet diar bakifrån och lyckas uppenbarligen få i sig tillräckligt!

Efter att alla klövar passerat grkndhålet och den allmänna oordningen lagt sig var tackorna såklart tvungna att kolla så att det helt säkert inte fanns någon pellets kvar:

Och de kollade väldigt noggrant!

Vi försöker att inte klappa bagglamm för att de ska bli lite mindre stångiga  men det hjälper inte på alla…

Kliar det i pannan?

Det är härligt med sommar och bete  men det gäller att ”samla i ladorna  också  En del mjölkbönder har börjat med grässkörd och inom en vecka hoppas vi att fodret till nästa års lamning är säkrat:

Om bara vädret håller i sig…

Prognosen säger stabilt soligt, håll tummarna för att det kommer regn lagom till att ensilaget  är klart!

(PS, snart kommer den nya korven!)

Ansvarsfrågor

Nedan beskriver vi tre olika påhittade scenarion. Vem är ansvarig för djuren innanför staketet, och hur långt sträcker sig ansvaret?

  1. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en vanligtvis snäll sällskapshund in i hagen och löper till sin ägares förvåning och förtvivlan amok bland fåren. Flera skadas så allvarligt att de måste avlivas.
  2. Ett sto med sitt nyfödda föl går i hagen. De är endast ute dagtid så att ägaren kan ha koll på dem ganska ofta. Hagen är stängslad med trästaket för att minimera risken för att fölet skadar sig på eltrådar det kanske inte ser. En varg tar sig in i hagen och ger sig på fölet mitt framför ögonen på ägaren, som är jägare. När ägaren återvänder med bössan är vargen på väg ut ur hagen igen, skrämd av stoet som försvarat sitt föl. Fölets liv går inte att rädda. I en intilliggande hage går ytterligare fyra ston med sina föl och hästägaren är orolig för nya angrepp.
  3. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en varg in i hagen och dödar närmare fyrtio får samt skadar ett flertal så illa att de måste avlivas. Att det är varg som orsakat skadorna bedöms stå utom allt tvivel när man studerar djurens skador, men vargen syns inte till i hagen. Man upptäcker dock snart vargspår i närheten och de överlevande djuren är märkbart stressade vilket tyder på att vargen fortfarande uppehåller sig i närområdet.

 

Hur tänker du? Kommentera gärna!

Såhär används lagen:

  1. Strikt hundägaransvar. Hundägaren är ansvarig för alla skador hunden orsakar. (Det är inte helt ovanligt att hundar angriper får och skadar dem illa.)
  2. Hästägaren/jägaren får inte skjuta vargen eftersom den är på väg bort från platsen (”paragraf 28”). Oklart om hästägaren kan anklagas för att ha brustit i sitt ansvar att skydda sina djur mot onödigt lidande.
  3. Fårägaren anklagas i fallet Molstaberg för att ha brustit i sitt ansvar för att skydda sina djur mot onödigt lidande eftersom man inte anlagt rovdjursavvisande stängsel. Begäran om skyddsjakt avslogs och några dagar senare dödades och skadades ytterligare djur.

Skriv under om du tycker att vi som djurägare endast ansvarar för att hålla våra djur INNE!

Det handlar inte om varghat eller att inte vilja skydda sina djur – utan om att det är orimligt att kräva att lammproducenter i vissa delar av landet har helt andra spelregler än i övriga vargrevir. Vi behöver hitta sätt att samexistera med vargen och det kommer att kräva skyddsjakt på vissa individer.

Kulturhistoriskt monument över våra förfäders slit – men omöjligt att göra om till rovdjursavvisande stängsel…

Bilden ovan illustrerar yttre gräns på de marker våra får betar. Om vargen etablerade sig här skulle vi inte ta risken att ha dem där eftersom stenmuren i praktiken är en språngbräda in i hagen. Utan betande djur skulle det snart vara skog här.

Vackra marker, det vore synd om man inte kunde låta det betas…

Vargfrågan engagerar!

I Land Lantbruk 10 maj kan man konstatera att intresset för artiklarna om vargangreppen är stort. Vi är glada att kunna gå och lägga oss utan att vara rädda för att hitta en massa döda får ute imorgon bitti:

”Lugnet efter kvällsklappningen”

Alla pratar om sommar!

Äntligen! Efter sedvanliga förberedelser med drivgång och pellets kunde ulltussarna få komma ut. I år blir första anhalt betet närmast gången så det krävdes inte så mycket byggande. Här gick de inte alls ifjol så det ska vara så gott som parasitfritt, bra för lammen.

Innan det var dags på riktigt och bara lammen kom ut tyckte mammorna det var konstigt när alla var ute samtidigt:

Hallååååå, var äääääär du?

Nu slipper de känna sig innestängda mammorna, och kan ha sina bäbisar under ständig uppsikt. Lite ropande är det ändå i början innan lammen vant sig vid de nya rutinerna. På filmen kan ni se hur det såg ut när de förflyttades. Lite trixigt som vanligt men på 20 minuter var alla på rätt ställe.

Väl ute fanns det såklart mycket att upptäcka 🙂 Ett stort stenröse som vi mest tycker är i vägen uppskattades av lammen. Och så fick de börja äta gräs mer ”på riktigt” förstås.

Klätterställning!

Jag gör som mamma jag!

Vi var ”mitt i en bal” som vi inte ville kassera så den körde vi upp till fåren hos grannen. Tidigare har de fått morgon och kväll men nu slipper vi det momentet. När detta ensilage är slut så får de tre tackorna komma till den stora gruppen så räcker gräset till grabbarna.

Det kan man kalla fri tillgång!

De litar på att vi inte ska skada dem och har inte så mycket ”trafikvett”:

Totalt orädda för att komma under ett däck…

Efter att de nyutsläppta tackorna fått beta några timmar och samtidigt rensat fötterna från halm och gödsel i gräset tog vi in dem i en fålla för pedikyr. De var riktigt duktiga faktiskt, trots att det var första gången i år:

Insamlade!

84 ovilliga ben att hålla fast och klippa klövar på, det bästa var nog saften i pausen… Men skönt att ha det gjort och faktiskt lättare att göra det ute tycker vi.

Och man slipper ju jobba själv, det finns alltid medstjälpare!

Vi har lite havre över som tackorna fått som komplement till det ganska sparsamma betet. Lammen uppvisar sitt extrema sinne för dåligt bordsskick när de får chansen:

Är det detta som kallas ”hoppa i galen tunna”?

Idag har de fått en ny fålla på samma bete och var väldigt nöjda med det:

Men kanske de inte uppskattar de blommande träden lika mycket som vi?

Imorgon lovar SMHI 25 mm regn. Bu säger säkert många, men det behövs nu efter den starka värmen som varit så vi är nöjda. Sedan vill vi gärna ha sol igen, snart är det ju dags för förstaskörd!