Kategoriarkiv: Bete

Mer höstsysslor

Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.

Lockiga som vi är vana vid!

Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…

Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!

Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…

… lade saxen av 🙁

Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:

Hoppas att ullen växer ut snabbt!

De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:

Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!

Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:

Tryggast i känt sällskap!

Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade

De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.

Integrationen fungerar!

Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.

Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:

Tydligt besvarat intresse

Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:

Hallå snygging!

Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.

Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:

Prydligt och parasitbekämpande!

Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!

Det närmar sig officiella slutet på sommaren

Sommaren är ju inte officiellt slut förrän djuren stallas in, och förra helgen gjorde den ju dessutom en comeback med 20 plusgrader. Nu är det mer ”normalt” oktoberväder igen.

I förrgår åkte de näst sista lammen till slakt, tio stycken. De var väldigt duktiga på att komma på inkallning:

”Kom då lammena!”

Full fart in i fållan där det fanns pellets förberedd. Husveterinären skulle lasta själv och det gick över förväntan, 20 minuter från koppling av transporten till avfärd – inklusive infångning och lastning! Just lastningen var de lite skeptiska till först men det gick bra till slut. Såhär sent på säsongen är det ju bara de ”mesigaste” lammen kvar medan de tuffa redan lämnat oss och det bidrar nog till att tveka att ta första steget.

Lite läskigt med de skarpa skuggorna också kanske?

Nu är det bara två tacklamm kvar på slaktlistan samt två utslagstackor. Därför släppte vi ihop alla av honkön i en grupp och på kvällen fick de nytt bete. Det mörknar tidigt nu!

I mörkret är alla får grå… Fast det är ju våra i dagsljus också!

Gräset är alltid grönare på andra sidan dock, även om det är mörkt! Värmen gav lite extra skjuts så det borde klara sig utan stödfodring den dryga vecka vi tänkte ha dem kvar ute.

Nästa år blir hon äldst, ”Tian”

Inomhus är det nu förberett med tvätt och återställande av foderbord till lägsta nivå. Det känns alltid overkligt rymligt efter att man gödslat ut!

Omysigt utan halm förstås, men ser ni vad högt det är upp till fönstren?

På tisdag kommer köttlådorna hem, tyvärr kan vi inte ta emot fler beställningar i år. Lite detaljer är reserverade men en del kommer att finnas i butiken och på Rekoringen. Vi kommer också att lämna in kött för rökning förstås – julen närmar sig!

Vi siktar redan mot nästa år!

Konstnatten blev om vi får säga det själv riktigt lyckad 🙂 Konstnärerna räknade till ca 250 namn i sin gästbok och då skrev ändå inte alla. Fantastiskt roligt med en sådan premiär, vill hoppas kunna erbjuda ännu mer att titta på nästa gång!

Hösten är verkligen här med omväxlande ruskiga dagar och ibland jättefint väder.

Frasigt morgongräs

Till höger i bild anas soluppgången  sådana här morgnar är fantastiska! Gräset växer förstås inte så bra, men det räcker förhoppningsvis månaden ut utan stödutfodring.

”Där borta är grinden, vi vill gärna ha nytt bete!”

Bortskämda som de är fick de som de ville och hittade direkt en massa ekollon. Vi har tidigare stängslat bort dem eftersom de kan vara giftiga. Hittills har ingen verkat må dåligt och risken för problem är större tidigare på hösten.

Farligt godis?

Ulltussarna är givetvis rustade för både frostnätter och regn på tvären – med ett undantag. 14010 som drabbades av fluglarvsangrepp för en månad sedan har inte så mycket ull på rumpan.

Portugisisk vattenhund-klippning

Hittills verkar hon klara sig bra, skulle det bli riktigt superkallt får vi stalla in henne och någon kompis. Nu är hon dock täckt av ull igen och huden har återhämtat sig efter att ha ”ömsats” fläckvis innan, troligtvis som en reaktion på inflammation efter de äckliga larverna.

I närbild, inte hårlös men lite mjällig

Snart är det dags att synkronisera tackorna inför betäckning, ytterligare ett hösttecken. Och ”bara  fem månader senare kommer det nya bä-bisar 🙂

Mot vildmarken!

Idag var det dags för lammen att påbörja sin röjningsinsats. De har blivit väldigt duktiga på att komma på inkallning:

Vi vill ha kvellets!

Från alla håll kom de i full galopp och var snart trångt samlade runt husbondens ben. Spannen får hållas högt för att de inte ska komma åt godsakerna 🙂

Nära nära nära!

Väl på plats hade de svårt att bestämma sig för var de skulle börja bland allt nytt – olika sorters blad, gräs och pellets:

Vissa bestämde sig för pelletsen ändå. Smart, för resten finns ju kvar sen.

Uppdraget att öppna upp det som börjar växa igen verkar de ta på största allvar och det ska bli intressant att se hur de lyckas.

Troligen lättare att räkna antalet lamm på bilden om någon vecka!

Buskröjare in action!

Priset för årets latmask är kanske inget man vill ha… Men det är risk att man tilldelas det om man lägger sig ner och smaskar i sig en upphittad pelletshög medan kamraterna galopperar omkring och upptäcker omgivningarna:

Jackpot!

Givetvis ett bagglamm, de är betydligt mer pelletsfokuserade 🙂

Bra väder, äntligen

I år har definitionen av ”bra väder på semestern” ändrats och vi är nu mycket glada att vår sista vecka  innan det är dags att börja jobba har bjudit på 20 mm regn! Med både god och mindre god timing… Vi hade önskat pressning av halm ”i början av veckan” och det blev klart med minsta möjliga marginal i måndags, puh!

Det vore ju något ironiskt om det skulle regna på halmen just i år…

Efter pressningen har det dock regnat på balarna så det har inte gått att köra in dem, men vad gör väl det?

Halleluja!

Det finns utrymme för mer regn, men nu har den värsta paniken lindrats. Vi har börjat ge lite sly som komplement till det knappa betet och det uppskattas:

”I löv jo”!

Lammen har lärt sig att ljudet av motorsåg betyder godis. Vissa är såpass intresserade att de gärna skulle hugga lite själva:

Fast hur får man igång den?

I torsdags var det vägning inför mönstringen på fredagen. Lammen var superduktiga på att gå in i fållan vilket nog kan tillskrivas pelletstricket 2.0. De får nu nämligen lite pellets (än så länge 150 gram per dag) för att inte tappa för mycket i tillväxt.

Bordsskick, vad är det?

Gott om plats när inte mammorna är med

Trots att det inte finns minsta lilla drivgång är de flesta snälla och går frivilligt in i ”väntfållan” vid vågen:

Samarbetsvillig

Det var soligt och varmt på kvällen så vägningen fick ske i skydd av parasoll. 37 lamm på 45 minuter, vi ger dem högsta betyg i ordning och uppförande (om man bortser från att de gärna ville välta parasollet…).

Arbetsmiljöförbättring!

Vi brukar ju ta in och skilja lammen på stall innan mönstringen och låta dem övernatta inne. Eftersom vi skilde ifrån redan för två veckor sedan och SMHI lovade max 1 mm regn under natten så lät vi dem vara ute. Dåligt beslut! Vid tretiden började det åska och totalt kom det istället 10 mm regn. Sedan började det blåsa ordentligt och snälla mönstrings-Birgitta kom klockan 13 istället för 9 – då var lammen torra igen! Insamling igen och sedan upp på bord för bedömning av färg, lock, pälshår och kropp.

Svansen indikerar att det är mysigt att vara i fokus!

Även vid mönstringen var det kö:

Åh, när blir det min tur?

Några försökte till och med smita upp på bordet en extra gång, men det fick såklart stävjas. Sämst av alla var som väntat den lilla pellen 18055:

Men ganska söt med sin ”krage”!

Mönstringen kan sammanfattas med bra kroppar, mest stora lockar, varierande färg och bra pälshår. Åtta potentiella tacklamm till liv, vi kommer att välja ut dem när vi har fått avelsvärdena och de vuxit till sig lite till.

Under dagen ska lammen få göra lite nytta och vi tror att de kommer att gilla det. Vi håller på att stängsla lite provisoriskt i supergrannen Olofs skog. Inte så mycket roligt gräs såhär sent men massor av sly!

I bakgrunden spår av att det gått kor här, i förgrunden spår av vildvsin!

Genom att låta betena vila lite och att det faktiskt kommit lite regn så hoppas vi att detta ska bidra till att ta oss igenom hösten utan att behöva stödfodra ännu mer. 2018 kommer att gå till historien på sämsta tänkbara sätt. Det är nu ungefär 150 år sedan massor av svenskar tvingades emigrera på grund av missväxt. Det är lätt att tro att det inte kan hända igen, men maten kommer inte från affären, utan från bönder någonstans i världen. Och visst är det bäst om den bonde din mat kommer ifrån verkar i vårt eget land för kortare transporter och fler arbetstillfällen i Sverige?

Dyster söndagskväll

I fredags samlade vi in tackorna för att kontrollera deras juver. Vi brukar göra det någon vecka efter att lammen skilts av för att se om någon drabbats eller är på väg att få juverinflammation. Dessutom kontrolleras alla klövar för att få behålla vår status som fria från fotröta och så blev de hullbedömda.

Duktiga på att fångas in!

Det gick ganska lätt att samla ihop de pellets-desperata tackorna som går på VÄLDIGT dåligt bete. ”Sjuan” var rejält halt igen och blev så långt efter att hon slapp gå in i fållan. Hon hade en liknande episod för några veckor sedan och vi kunde inte fastställa orsaken men hon blev bättre efter smärtstillande. Det var likadant nu, både klöv och ben var utan några fynd men ont hade hon. Juvret var lite knöligt vid ena sidan men mjölken såg bra ut så vi trodde att hennes nedstämdhet berodde på det onda benet. Alla andra kollades i fållan:

Stort, men inte svullet eller ömt juver – kollas igen om några dagar.

Verkligen inga tecken på fotröta, hur skulle någon kunna få det i den här torkan?

Hullpoäng 2,5 på de flesta, ganska ”lagom” för att nyss vara avvand och ha tre månader till betäckning.

Igår var det återigen mer än tillräckligt varmt. Fåren söker gärna skugga i ett numera uttorkat kärr där de gräver ner sig i den något svalare jorden. De blir otroligt dammiga förstås, nästan så att man har svårt att se alla när man räknar dem:

Nästan integrerade i bakgrunden!

Eftersom det här området är en bit från vattenkaret tog vi med vatten till ”Sjuan” igår ifall hon inte skulle vilja fylla med de andra och dricka. Det var uppskattat!

Nästan två liter sög hon i sig!

Hon var uppe och annars vid gott mod när vi kom dit men hade uppenbarligen inte varit och druckit. Benet verkade lite bättre. Med ordentlig omklappning lämnades hon och vi var nöjda med att hon verkade vara på bättringsvägen. Men icke… 🙁 Ikväll hittade vi henne DÖD. Nu såg det mindre roligt ut i juvret så antagligen har det som verkade som lite oskyldig svullnad faktiskt varit en begynnande inflammation. Väldigt väldigt tråkigt, hon var med bland de allra första som flyttade hit och har varit en riktig supermamma. Kanske inte de bästa avelsvärdena – men man tar ju inte med ”klapp-genen” där och på den hade hon verkligen fått topp-poäng!

I våras lammade hon först av alla, ni minns väl ”dödskallelammet”?

15 lamm har hon fött upp varav 12 hos oss. Ett riktigt fint facit och vi är tacksamma för hennes gärning även om det var ett tråkigt slut. Vi kommer att lämna henne på obduktion för att få benet ordentligt undersökt från insidan, man undrar ju vad det kan ha varit?

Ändrat upplägg

Vi brukar skilja ifrån lammen i samband med mönstringen som vanligen är i början av augusti. För att kunna ge det allra bästa (eller minst dåliga) betet till lammen detta torr-år har vi frångått det och sedan förra veckan betar lammen på egen klöv. Det ger också tackorna längre återhämtning och när de slipper ge di klarar de sig på väldigt dåligt bete.

Man kan lugnt säga att det syns skillnad på pälsen på en tacka som fött upp tre fina lamm…

… och en ungtacka som inte haft lamm alls!

Först samlades alla in i samma fålla och sedan blev de uppdelade i lamm respektive vuxna:

Mor och son morgon-idisslar gemensamt innan sorteringen. 

Uppdelade!

Efter sorteringen blev det språngmarsch till ”skogsbetet” för tackorna. Husveterinären i raskt tempo först med spannen och husbonden som vallhund efter. Det gick bra!

Pelletstricket!

Som vanligt dröjde det tills de hade ätit upp innan de märkte att lammen saknades ..

Lammen är inte så duktiga på att följa efter spannen alldeles i början  så de fick faktiskt åka transport även om de bara skulle flyttas hundra meter.

Det säkra före det osäkra!

Det var lite ropande första dygnet  mest från tackorna  Nu verkar alla ha accepterat sakernas tillstånd och hoppas liksom alla andra på regn!!

Nästa vecka är det mönstring  det ska bli spännande som vanligt!

 

Semester = arbete!

Nu är vi lediga från våra riktiga jobb och har tid att lägga fullt fokus här hemma. I den relativa svalkan under en av semesterns första förmiddagar var det dags för baggklippning. De hårfagra herrarna fick vänta uppbundna vid sin kli-anordning medan själva frisersalongen ställdes i ordning i skuggan.

Otåliga!

Buddvar var först ut. Det är han som är till höger på bilden ovan och man kan ana den bruna tonen i pälsen. Vanligtvis är ju ullen ren och glänsande när djuren varit ute i flera månader men så såg det inte direkt ut den här gången:

Inte bara gräset behöver regn!

Buddvar älskar att bli klippt och samarbetade så länge han fick stå upp. När han sedan skulle sättas på rumpan för att klippas på magen och runt benen protesterade han kraftfullt! Kompromissen blev att han lade sig ner och det fick bli lite slarvigt med de sista detaljerna.

Sitta på rumpan? Jag VÄGRAR.

Efter kampen om sista klippningen blev det skiftbyte. Erik såg nästan lite förskräckt ut när hans polare kom tillbaka lite mer slimmad:

Vem är det där??

Erik har ju lite finare ull och sån tar det alltid emot att klippa av, även när det verkligen behövs. Han tyckte också att det var toppen att bli klippt och behövde egentligen antagligen inte ens varit bunden för att stå stilla:

Snygga lockar!

Svansen upp betyder ”gilla” på fårspråk!

Grabbarna har haft gott om bete trots torkan och det syntes på hullet:

Som julgrisar!

Igår skulle vi väga lammen. Både ynglingarna och de gamla tackorna krånglade något otroligt med att gå in i fållan, det tog över en timme och mycket trixande att få dem på plats.

De sista värstingarna fick en egen specialfålla, då gick det till slut, puh…

De snälla blir som vanligt här i livet straffade och fick vänta extra länge i den riktiga fållan.

Tyvärr var ju en av förra tillfällets stjärnor inte med (eftersom någon stångat ihjäl honom 🙁 ) och i övrigt var tillväxten som väntat inte den bästa vi haft men det var väntat med tanke på vädret. Allra sämst var årets ”pelle” som vägde blott 18 kg trots att han är född ganska tidigt. Ett tydligt bevis på att ”mjölk ger starka ben” – liksom att brist på mjölk ger dålig tillväxt…

Minsting!

Hans mamma 10002 fick en märklig inflammation i spenen i våras när lammen var ganska nyfödda och den juverdelen sinlade sig sedan.  De har alltså varit tre lamm som delat på en spene och uppenbarligen har de andra två tagit merparten av mjölken.

Under dagen idag har vi fått 4 mm regn och även om det hade behövts mycket mer är vi tacksamma för det lilla som kommit. Det är många som har det värre än vi – inte minst de som bor i de eldhärjade områdena. Riktigt hemskt är det att det tydligen är vanligt att bryta mot eldningsförbudet. Om du ser någon som gör det, våga vara en störig person och säg ifrån! Det kan rädda både liv och egendom från att brinna upp!

Det magiska gräset

Nu när midsommar har passerat var det dags att väga lammen för första gången. De var ganska duktiga på att gå in i fållan och tur var det, skönt att slippa jaga dem i värmen!

Alla på plats!

Metoden ”pellets på golvet i vågen” funkade bra, lammen var duktiga på att gå in och höll sig ganska lugna så att husbonden kunde notera allas resultat.

Årets första vägning!

Vi sparade lite pellets i en spann och tyckte att vi var sluga som hängde den högt upp i ett träd  men så lätt lurar man inte Gotlandsfår …

Är de kanske korsade med bergsgetter?

Givetvis lyckades de till slut välta ner alltihop så de sista lammen fick klara sig utan pellets i vågen.

Lammen är nu i genomsnitt 79 dagar gamla och vägde i medel 24,6 kg. Tre stycken hade tagit sig över 30 kg och bästa dagliga tillväxten var 330 gram  Inte illa på gräs och mjölk!

Nu växer gräset!

80 mm regn har vi fått senaste veckan, bokstavligt talat en skänk från ovan! Gräset har svarat bra på det, tyvärr också under trådarna…

Inte så lätt för strömmen att ta sig fram här! (Den understa tråden syns inte ens.)

Det har inte hunnits med någon röjning innan och sedan när det började regna ville vi invänta torrt och soligt väder. Då dör gräset av istället för att genast skjuta fart igen efter att ha trimmats ner. De extra veckorna det fått på sig att växa gjorde att det blev mer krävande än vanligt och på många sträckor blev det till att gå i flera omgångar.

Snudd på en mil ihop med ”nöjsågen”

Nu hoppas vi att det står sig ett tag, prognosen säger soligt hela kommande veckan och det passar oss utmärkt efter regnet.

Såhär var bättre!

Hos baggarna blev det inte bara ansat under staketen utan också röjning av en ”djungel” av brännässlor. Djuren brukar äta dem när de har torkat faktiskt så vi hoppas att de blir nöjda. De gillade också allt som låg längs med staketen.

Mellan nässlorna fanns det ju orört gräs!

Buddvar tar för sig av det som kom från ”andra sidan”, kanske är det därför det är godare?

Verkligen inte ett favoritmoment detta med röjning, det enda som är bra är egentligen den kalla saften man unnar sig efteråt. Och så är det ju skönt att ha det gjort förstås!