Kategoriarkiv: Bete

Vi siktar redan mot nästa år!

Konstnatten blev om vi får säga det själv riktigt lyckad 🙂 Konstnärerna räknade till ca 250 namn i sin gästbok och då skrev ändå inte alla. Fantastiskt roligt med en sådan premiär, vill hoppas kunna erbjuda ännu mer att titta på nästa gång!

Hösten är verkligen här med omväxlande ruskiga dagar och ibland jättefint väder.

Frasigt morgongräs

Till höger i bild anas soluppgången  sådana här morgnar är fantastiska! Gräset växer förstås inte så bra, men det räcker förhoppningsvis månaden ut utan stödutfodring.

”Där borta är grinden, vi vill gärna ha nytt bete!”

Bortskämda som de är fick de som de ville och hittade direkt en massa ekollon. Vi har tidigare stängslat bort dem eftersom de kan vara giftiga. Hittills har ingen verkat må dåligt och risken för problem är större tidigare på hösten.

Farligt godis?

Ulltussarna är givetvis rustade för både frostnätter och regn på tvären – med ett undantag. 14010 som drabbades av fluglarvsangrepp för en månad sedan har inte så mycket ull på rumpan.

Portugisisk vattenhund-klippning

Hittills verkar hon klara sig bra, skulle det bli riktigt superkallt får vi stalla in henne och någon kompis. Nu är hon dock täckt av ull igen och huden har återhämtat sig efter att ha ”ömsats” fläckvis innan, troligtvis som en reaktion på inflammation efter de äckliga larverna.

I närbild, inte hårlös men lite mjällig

Snart är det dags att synkronisera tackorna inför betäckning, ytterligare ett hösttecken. Och ”bara  fem månader senare kommer det nya bä-bisar 🙂

Mot vildmarken!

Idag var det dags för lammen att påbörja sin röjningsinsats. De har blivit väldigt duktiga på att komma på inkallning:

Vi vill ha kvellets!

Från alla håll kom de i full galopp och var snart trångt samlade runt husbondens ben. Spannen får hållas högt för att de inte ska komma åt godsakerna 🙂

Nära nära nära!

Väl på plats hade de svårt att bestämma sig för var de skulle börja bland allt nytt – olika sorters blad, gräs och pellets:

Vissa bestämde sig för pelletsen ändå. Smart, för resten finns ju kvar sen.

Uppdraget att öppna upp det som börjar växa igen verkar de ta på största allvar och det ska bli intressant att se hur de lyckas.

Troligen lättare att räkna antalet lamm på bilden om någon vecka!

Buskröjare in action!

Priset för årets latmask är kanske inget man vill ha… Men det är risk att man tilldelas det om man lägger sig ner och smaskar i sig en upphittad pelletshög medan kamraterna galopperar omkring och upptäcker omgivningarna:

Jackpot!

Givetvis ett bagglamm, de är betydligt mer pelletsfokuserade 🙂

Bra väder, äntligen

I år har definitionen av ”bra väder på semestern” ändrats och vi är nu mycket glada att vår sista vecka  innan det är dags att börja jobba har bjudit på 20 mm regn! Med både god och mindre god timing… Vi hade önskat pressning av halm ”i början av veckan” och det blev klart med minsta möjliga marginal i måndags, puh!

Det vore ju något ironiskt om det skulle regna på halmen just i år…

Efter pressningen har det dock regnat på balarna så det har inte gått att köra in dem, men vad gör väl det?

Halleluja!

Det finns utrymme för mer regn, men nu har den värsta paniken lindrats. Vi har börjat ge lite sly som komplement till det knappa betet och det uppskattas:

”I löv jo”!

Lammen har lärt sig att ljudet av motorsåg betyder godis. Vissa är såpass intresserade att de gärna skulle hugga lite själva:

Fast hur får man igång den?

I torsdags var det vägning inför mönstringen på fredagen. Lammen var superduktiga på att gå in i fållan vilket nog kan tillskrivas pelletstricket 2.0. De får nu nämligen lite pellets (än så länge 150 gram per dag) för att inte tappa för mycket i tillväxt.

Bordsskick, vad är det?

Gott om plats när inte mammorna är med

Trots att det inte finns minsta lilla drivgång är de flesta snälla och går frivilligt in i ”väntfållan” vid vågen:

Samarbetsvillig

Det var soligt och varmt på kvällen så vägningen fick ske i skydd av parasoll. 37 lamm på 45 minuter, vi ger dem högsta betyg i ordning och uppförande (om man bortser från att de gärna ville välta parasollet…).

Arbetsmiljöförbättring!

Vi brukar ju ta in och skilja lammen på stall innan mönstringen och låta dem övernatta inne. Eftersom vi skilde ifrån redan för två veckor sedan och SMHI lovade max 1 mm regn under natten så lät vi dem vara ute. Dåligt beslut! Vid tretiden började det åska och totalt kom det istället 10 mm regn. Sedan började det blåsa ordentligt och snälla mönstrings-Birgitta kom klockan 13 istället för 9 – då var lammen torra igen! Insamling igen och sedan upp på bord för bedömning av färg, lock, pälshår och kropp.

Svansen indikerar att det är mysigt att vara i fokus!

Även vid mönstringen var det kö:

Åh, när blir det min tur?

Några försökte till och med smita upp på bordet en extra gång, men det fick såklart stävjas. Sämst av alla var som väntat den lilla pellen 18055:

Men ganska söt med sin ”krage”!

Mönstringen kan sammanfattas med bra kroppar, mest stora lockar, varierande färg och bra pälshår. Åtta potentiella tacklamm till liv, vi kommer att välja ut dem när vi har fått avelsvärdena och de vuxit till sig lite till.

Under dagen ska lammen få göra lite nytta och vi tror att de kommer att gilla det. Vi håller på att stängsla lite provisoriskt i supergrannen Olofs skog. Inte så mycket roligt gräs såhär sent men massor av sly!

I bakgrunden spår av att det gått kor här, i förgrunden spår av vildvsin!

Genom att låta betena vila lite och att det faktiskt kommit lite regn så hoppas vi att detta ska bidra till att ta oss igenom hösten utan att behöva stödfodra ännu mer. 2018 kommer att gå till historien på sämsta tänkbara sätt. Det är nu ungefär 150 år sedan massor av svenskar tvingades emigrera på grund av missväxt. Det är lätt att tro att det inte kan hända igen, men maten kommer inte från affären, utan från bönder någonstans i världen. Och visst är det bäst om den bonde din mat kommer ifrån verkar i vårt eget land för kortare transporter och fler arbetstillfällen i Sverige?

Dyster söndagskväll

I fredags samlade vi in tackorna för att kontrollera deras juver. Vi brukar göra det någon vecka efter att lammen skilts av för att se om någon drabbats eller är på väg att få juverinflammation. Dessutom kontrolleras alla klövar för att få behålla vår status som fria från fotröta och så blev de hullbedömda.

Duktiga på att fångas in!

Det gick ganska lätt att samla ihop de pellets-desperata tackorna som går på VÄLDIGT dåligt bete. ”Sjuan” var rejält halt igen och blev så långt efter att hon slapp gå in i fållan. Hon hade en liknande episod för några veckor sedan och vi kunde inte fastställa orsaken men hon blev bättre efter smärtstillande. Det var likadant nu, både klöv och ben var utan några fynd men ont hade hon. Juvret var lite knöligt vid ena sidan men mjölken såg bra ut så vi trodde att hennes nedstämdhet berodde på det onda benet. Alla andra kollades i fållan:

Stort, men inte svullet eller ömt juver – kollas igen om några dagar.

Verkligen inga tecken på fotröta, hur skulle någon kunna få det i den här torkan?

Hullpoäng 2,5 på de flesta, ganska ”lagom” för att nyss vara avvand och ha tre månader till betäckning.

Igår var det återigen mer än tillräckligt varmt. Fåren söker gärna skugga i ett numera uttorkat kärr där de gräver ner sig i den något svalare jorden. De blir otroligt dammiga förstås, nästan så att man har svårt att se alla när man räknar dem:

Nästan integrerade i bakgrunden!

Eftersom det här området är en bit från vattenkaret tog vi med vatten till ”Sjuan” igår ifall hon inte skulle vilja fylla med de andra och dricka. Det var uppskattat!

Nästan två liter sög hon i sig!

Hon var uppe och annars vid gott mod när vi kom dit men hade uppenbarligen inte varit och druckit. Benet verkade lite bättre. Med ordentlig omklappning lämnades hon och vi var nöjda med att hon verkade vara på bättringsvägen. Men icke… 🙁 Ikväll hittade vi henne DÖD. Nu såg det mindre roligt ut i juvret så antagligen har det som verkade som lite oskyldig svullnad faktiskt varit en begynnande inflammation. Väldigt väldigt tråkigt, hon var med bland de allra första som flyttade hit och har varit en riktig supermamma. Kanske inte de bästa avelsvärdena – men man tar ju inte med ”klapp-genen” där och på den hade hon verkligen fått topp-poäng!

I våras lammade hon först av alla, ni minns väl ”dödskallelammet”?

15 lamm har hon fött upp varav 12 hos oss. Ett riktigt fint facit och vi är tacksamma för hennes gärning även om det var ett tråkigt slut. Vi kommer att lämna henne på obduktion för att få benet ordentligt undersökt från insidan, man undrar ju vad det kan ha varit?

Ändrat upplägg

Vi brukar skilja ifrån lammen i samband med mönstringen som vanligen är i början av augusti. För att kunna ge det allra bästa (eller minst dåliga) betet till lammen detta torr-år har vi frångått det och sedan förra veckan betar lammen på egen klöv. Det ger också tackorna längre återhämtning och när de slipper ge di klarar de sig på väldigt dåligt bete.

Man kan lugnt säga att det syns skillnad på pälsen på en tacka som fött upp tre fina lamm…

… och en ungtacka som inte haft lamm alls!

Först samlades alla in i samma fålla och sedan blev de uppdelade i lamm respektive vuxna:

Mor och son morgon-idisslar gemensamt innan sorteringen. 

Uppdelade!

Efter sorteringen blev det språngmarsch till ”skogsbetet” för tackorna. Husveterinären i raskt tempo först med spannen och husbonden som vallhund efter. Det gick bra!

Pelletstricket!

Som vanligt dröjde det tills de hade ätit upp innan de märkte att lammen saknades ..

Lammen är inte så duktiga på att följa efter spannen alldeles i början  så de fick faktiskt åka transport även om de bara skulle flyttas hundra meter.

Det säkra före det osäkra!

Det var lite ropande första dygnet  mest från tackorna  Nu verkar alla ha accepterat sakernas tillstånd och hoppas liksom alla andra på regn!!

Nästa vecka är det mönstring  det ska bli spännande som vanligt!

 

Semester = arbete!

Nu är vi lediga från våra riktiga jobb och har tid att lägga fullt fokus här hemma. I den relativa svalkan under en av semesterns första förmiddagar var det dags för baggklippning. De hårfagra herrarna fick vänta uppbundna vid sin kli-anordning medan själva frisersalongen ställdes i ordning i skuggan.

Otåliga!

Buddvar var först ut. Det är han som är till höger på bilden ovan och man kan ana den bruna tonen i pälsen. Vanligtvis är ju ullen ren och glänsande när djuren varit ute i flera månader men så såg det inte direkt ut den här gången:

Inte bara gräset behöver regn!

Buddvar älskar att bli klippt och samarbetade så länge han fick stå upp. När han sedan skulle sättas på rumpan för att klippas på magen och runt benen protesterade han kraftfullt! Kompromissen blev att han lade sig ner och det fick bli lite slarvigt med de sista detaljerna.

Sitta på rumpan? Jag VÄGRAR.

Efter kampen om sista klippningen blev det skiftbyte. Erik såg nästan lite förskräckt ut när hans polare kom tillbaka lite mer slimmad:

Vem är det där??

Erik har ju lite finare ull och sån tar det alltid emot att klippa av, även när det verkligen behövs. Han tyckte också att det var toppen att bli klippt och behövde egentligen antagligen inte ens varit bunden för att stå stilla:

Snygga lockar!

Svansen upp betyder ”gilla” på fårspråk!

Grabbarna har haft gott om bete trots torkan och det syntes på hullet:

Som julgrisar!

Igår skulle vi väga lammen. Både ynglingarna och de gamla tackorna krånglade något otroligt med att gå in i fållan, det tog över en timme och mycket trixande att få dem på plats.

De sista värstingarna fick en egen specialfålla, då gick det till slut, puh…

De snälla blir som vanligt här i livet straffade och fick vänta extra länge i den riktiga fållan.

Tyvärr var ju en av förra tillfällets stjärnor inte med (eftersom någon stångat ihjäl honom 🙁 ) och i övrigt var tillväxten som väntat inte den bästa vi haft men det var väntat med tanke på vädret. Allra sämst var årets ”pelle” som vägde blott 18 kg trots att han är född ganska tidigt. Ett tydligt bevis på att ”mjölk ger starka ben” – liksom att brist på mjölk ger dålig tillväxt…

Minsting!

Hans mamma 10002 fick en märklig inflammation i spenen i våras när lammen var ganska nyfödda och den juverdelen sinlade sig sedan.  De har alltså varit tre lamm som delat på en spene och uppenbarligen har de andra två tagit merparten av mjölken.

Under dagen idag har vi fått 4 mm regn och även om det hade behövts mycket mer är vi tacksamma för det lilla som kommit. Det är många som har det värre än vi – inte minst de som bor i de eldhärjade områdena. Riktigt hemskt är det att det tydligen är vanligt att bryta mot eldningsförbudet. Om du ser någon som gör det, våga vara en störig person och säg ifrån! Det kan rädda både liv och egendom från att brinna upp!

Det magiska gräset

Nu när midsommar har passerat var det dags att väga lammen för första gången. De var ganska duktiga på att gå in i fållan och tur var det, skönt att slippa jaga dem i värmen!

Alla på plats!

Metoden ”pellets på golvet i vågen” funkade bra, lammen var duktiga på att gå in och höll sig ganska lugna så att husbonden kunde notera allas resultat.

Årets första vägning!

Vi sparade lite pellets i en spann och tyckte att vi var sluga som hängde den högt upp i ett träd  men så lätt lurar man inte Gotlandsfår …

Är de kanske korsade med bergsgetter?

Givetvis lyckades de till slut välta ner alltihop så de sista lammen fick klara sig utan pellets i vågen.

Lammen är nu i genomsnitt 79 dagar gamla och vägde i medel 24,6 kg. Tre stycken hade tagit sig över 30 kg och bästa dagliga tillväxten var 330 gram  Inte illa på gräs och mjölk!

Nu växer gräset!

80 mm regn har vi fått senaste veckan, bokstavligt talat en skänk från ovan! Gräset har svarat bra på det, tyvärr också under trådarna…

Inte så lätt för strömmen att ta sig fram här! (Den understa tråden syns inte ens.)

Det har inte hunnits med någon röjning innan och sedan när det började regna ville vi invänta torrt och soligt väder. Då dör gräset av istället för att genast skjuta fart igen efter att ha trimmats ner. De extra veckorna det fått på sig att växa gjorde att det blev mer krävande än vanligt och på många sträckor blev det till att gå i flera omgångar.

Snudd på en mil ihop med ”nöjsågen”

Nu hoppas vi att det står sig ett tag, prognosen säger soligt hela kommande veckan och det passar oss utmärkt efter regnet.

Såhär var bättre!

Hos baggarna blev det inte bara ansat under staketen utan också röjning av en ”djungel” av brännässlor. Djuren brukar äta dem när de har torkat faktiskt så vi hoppas att de blir nöjda. De gillade också allt som låg längs med staketen.

Mellan nässlorna fanns det ju orört gräs!

Buddvar tar för sig av det som kom från ”andra sidan”, kanske är det därför det är godare?

Verkligen inte ett favoritmoment detta med röjning, det enda som är bra är egentligen den kalla saften man unnar sig efteråt. Och så är det ju skönt att ha det gjort förstås!

Rena(re) får, flaxande nyheter och ny korv!

Lite av varje helt enkelt 🙂 Det har nu äntligen regnat (andra gången i lammens liv de blir blöta) och hoppet om andraskörd lever!

En vacker syn

Det behövs mycket mer regn förstås men det verkar faktiskt vara på gång. Vi låter fåren beta ganska hårt innan vi byter fålla till dem för att spara de torra betena. Detta gör ulltussarna väldigt motiverade när det väl är dags för ny adress:

Var det någon som sa nytt bete? Då kommer vi i full galopp!

I förra veckan fick vår ”guldhöna” (Orpington) flytta till himlen efter långdragna luftvägsproblem. På lördagen flyttade två nya Orpington-individer, Solgerd och Solbritt, in på Sjögården. De är inte så gamla och får bo i en egen liten avdelning så länge för att de övriga inte ska vara dumma mot dem.

Lite ängsliga i början

Om man tycker det är svårt att ta bilder på hundar, så vet man inte hur lätt det var innan man har testat får. Och fjäderbeklädda varelser är ännu värre… Vi hoppas på bättre bilder när de små liven får börja gå ut! Som vuxna kommer de att bli såhär stiliga:

Bild från ”Oskars Orpington”, uppfödare. 

Sist men inte minst – nu har korvsortimentet kompletterats med ölkorv med samma kryddning som vår populära Mää-rguez som också finns i lager. Vi är hemma i helgen – det finns även Chilitron och Västgötsk grek i butiken – välkomna!

Liiiite hopp ändå…

Torkan och värmen håller i sig. Än så länge finns det bete till djuren, men återväxten på vallen är ganska klen 🙁

På ”topparna” är det inte särskilt grönt

Det är inte helt enkelt att se på håll hur mycket bete det finns kvar, men fåren är duktiga på att tala om när de behöver nytt.

Gott om bete?

Nja, inte särskilt, mest de grövsta bitarna kvar. Se hur till och med nässlorna slokar!

En fördel med knapert bete är att djuren blir lite mer sociala. Vi har många ”klapp-får”, men när de nyss kommit på nytt bete är de oftast inte så mycket för att bli klappade. På klent bete är intresset desto större:

Njutningsfullt för båda!

Igår fick det bli flytt till ny fålla. Det tar alltid ett par omgångar innan lammen lär sig men nu gick det ganska smidigt att få alla genom grindhålet. Inlärningen underlättas såklart av motivationen i form av grönare gräs på andra sidan 🙂

Bitvis rejält grönt faktiskt!

På bilden ser det väldigt frodigt ut, men det är bara i de skuggiga partierna. I övrigt är det tyvärr ganska torrt och tråkigt gräs som ulltussarna inte verkar gilla så mycket. Kanske kanske vågar vi hoppas på regn snart:

Fast vi har blivit lurade förr…

Regnet har en tendens att flyttas fram ett par gånger för att sedan bli inställt helt och hållet, nu håller vi alla tummar för att det ”blir av” den här gången. Samtidigt som torkan innebär problem är det ju också lite härligt med den här tidiga sommaren och på gårdagskvällens promenad fick vi lite kompensation för allt vatten vi behöver köra ut:

Det är sommar det!