Kategoriarkiv: Bete

Årets första utenatt

Idag fick baggarna och de tre tomma tackorna komma ut. För att vidmakthålla vårt rykte som Sörbys byfånar tog vi såklart inte dem i transporten utan i koppel:

Baggarna var duktigast på att ledas!

Väl på plats var det dags för manikyr. Klövarna växer mycket under vintern när de bara går på mjukt underlag.

Förvuxen efter vintern…

åtgärdas snabbt om bara alla samarbetar…

Så ska det se ut!

Några spanade in den nybyggda foderhäcken (nåja, grindar och pallar får duga…) medan 16025 minsann kom ihåg var vi spillt pellets på vägen in i hagen!

”Ensilage finns ju alltid, men pellets får man vara kvick att tugga i sig” 🙂

De verkar lite förvirrade än så länge och kallar på kompisarna inne men vi tror att de snart inser att de drog vinstlotten som får vara ute när gräset börjar spira! Än så länge får de såklart ha ensilage också.

Stort tack till våra grannar som upplåter den här marken åt oss. Vi hade inte velat släppa ut vuxna djur på egna beten såhär i förtid eftersom det då inte blir så rent som möjligt till lammen.

 

Fritagning

Alla nyanser av grått på får är fint tycker vi. Men det finns dåliga varianter av grått också… I helgen hade en av ungtackorna lyckats leta upp en bit taggtråd att trassla in sig i. Då är det verkligen dåligt att ull är så starkt! Inte en chans att lyckas få loss det utan verktyg.

Finn ett fel!

Tråden visade sig sitta även längs med bukens undersida och upp mellan frambenen. Inte så lätt att fotografera…

Man kanske kan ana något under magen?

I kategorin ”vad föreställer bilden?”…

De svarta benen på bilden är tackans framben och det blåa är husveterinärens som hon sitter lutad emot. Det gick inte åt komma åt tråden underifrån. Det blev några klipp med avbitare och rätt många klipp i ullen innan hon var befriad. Stackaren, det kan ju inte ha varit så skönt att ligga på…

Krigsmaterial är vad det är!

Flera meter tråd totalt, vi ska givetvis leta efter mer i hagen för att undvika att det händer igen. Skulle något vilt djur trassla in sig så får de ju ingen hjälp 🙁

Liten blir stor, gäller både lamm och gräs!

Äntligen har det kommit regn. Över 30 mm senaste veckan och nu växer gräset som vi hoppades på. Lammens tillväxt har hämmats lite av torkan och betesbristen men det är ändå ganska stor skillnad mot när de var nyfödda:

Nästan så att man inte ser vem som är lamm eller vuxen…

Lammen är såklart mindre bundna till sina mammor nu vid nästan fyra månaders ålder, men vilar gör de ändå helst tätt ihop:

Vissa har bara ett…

…medan andra har tre!

Nackdelen med regnandet är att det inte är så behagligt att klappa ulltussarna. Längst in mot kroppen är de dock torra. De blir också alldeles rena och lite extra lockiga i regnet:

Silverfall i närbild (Lite suddigt tyvärr, men svårt att ta bilder med keliga lamm som puttar bort kameran…)

På onsdag nästa vecka är det examen för årets lamm (och pappa Jabba) när det är inbokat mönstring. I samband med det skiljer vi lammen från tackorna och därför är det extra viktigt att de har bra bete då.

Så ska det se ut!

Inte längre gult och glest, puh… Det blir perfekt och lättbetat för lammen som alltid är lite vilsna de första dagarna utan mamma.

Var är regnet???

Inte den varmaste sommaren man upplevt, och tur är väl det! Glassförsäljningen går tydligen trögt i det förhållandevis svala sommarvädret, men hur torrt det skulle vara om det var riktigt glassväder vågar vi knappast ens tänka på. Som vanligt hjälper det inte att läsa prognoser, vädret styrs som bekant inte av SMHI & co, men det är svårt att låta bli… Ännu värre blir det av att det utlovade regnet ständigt skjuts på framtiden eller i praktiken uteblir. När vi kollade igår så lovade SMHI ca 15 mm på torsdag och 37 (!) mm på fredag. Av detta återstår nu 0,7 mm.

På den nyskördade vallen borde det nu vara frodig och näringsrik återväxt, men det står väldigt stilla med tillväxten kan man säga.

Hinderbana? Nej, bara en massa flaggor som markerar de värsta stenarna…

Inte så värst frodigt precis, och nu är det nästan två veckor sedan skörd. I närbild ser det ut såhär:

Deppigt!

Fåren har än så länge att äta, men det börjar tryta. Dagtid vilar de gärna i skuggan om det är varmt:

Svalt och skönt ställe för lite eftermiddags-idissling!

Där baggarna och ”Femman” går finns det en grund till en före detta ladugård som nu är bevuxen med en massa björkar. Ulltussarna har ätit upp alla gröna blad de nått och skapat ett bra ställe att finna svalka på:

En bagg-berså!

Fördelen med torkan är att gräset under trådarna inte växer alltför mycket. Igår fick det ändå bli en runda med röjsågen. Genom att göra detta i torrt och soligt väder så varar effekten lite längre genom att gräset faktiskt dör av lite istället för att bara genast växa vidare.

Just här vill man ju INTE att det ska frodas!

Att röja staketen i varmt väder orkar man knappast i långbyxor. Och gör man det i shorts så får man samtidigt en effektiv peeling av benen:

Som på spa!

Men – inget ont som inte har något gott med sig, bokstavligt talat 🙂 Hallonen börjar mogna och det växer en hel del längs staketen:

Paus-fika!

Fåren kämpar på med havren och vi har putsat den bitarna de redan betat. De byter gärna till det nya området när man öppnar:

Full fart framåt!

Lätt att se skillnad på före respektive efter avbetning. Förhoppningsvis kommer det putsade igång att växa så att lammen kan få parasitfritt och supersmakligt fräscht bete efter avvänjning. Bara två veckor kvar vid mammornas sida nu!

Med alla dessa soltimmar så hoppas vi att det formligen exploderar när regnet väl kommer!

Dansa regndanser, tillbe vädergudar – snälla gör vad ni kan för att bidra med lite livgivande vatten!

Medaljen har även en framsida!

Igår var det inte så trevligt med sommarvärmen… Men ikväll var det betydligt bättre! I solsken och svalkande vind iordningställde vi ett litet ”experiment” åt ulltussarna. istället för att skörda helsäden som ensilage får de nu beta havren som ganska nyss gått i ax.

Redo för fårkontakt!

Fåren har senast gått på festplatsen, ett vykortsmässigt fint bete tycker vi – men de brukar inte trivas så bra där någon längre period. När vi ordnade med det nya staketet hade de flesta påbörjat sin kvällsvila och antagligen förlikat sig med situationen. Det går ju trots allt ingen nöd på dem, även om de får jobba lite hårdare för gräset i den fållan.

OK då… Bara några nyfikna kommer fram, men de flesta blir kvar och äter eller kvällsidisslar. En vacker syn!

Vi lyckade mot alla odds både få ett nytt nät på plats och plocka undan det befintliga utan att de kom och ”stjälpte till”. När det väl var dax att låta dem förstå att det vankades nytt bete var de inte nödbedda:

När ryktet spred sig kom alla i ett huj!

Väl på plats gick de verkligen in för uppdraget ”intensivt bete”. Kanske hade de läst artikeln i den eminenta tidningen Fårskötsel? Där stod det att om man väljer att låta djuren själv ”skörda” helsäden så är det viktigt med högt betestryck för att de inte bara ska trampa omkring och förstöra utan istället äta hyfsat rent. Därför är det en smal fålla som bara beräknas räcka 1-2 dagar.

Intensivt? Jajamensan!

Det är första gången vi provar med den här metoden. Även om man skördar helsädesensilage som rundbalar tidigt så blir det en del spill. Det känns smidigare att hantera det med betesputsen istället för på foderbordet i höst.

Sjuklingen då? Han verkar inte oväntat ha lite ont i bakkroppen men är vid gott mod och hänger utan problem med de andra. Imorgon blir det mer smärtstillande och givetvis noggrann koll på såret.

Naken rumpa men pigg och glad!

Det är inte så dumt med sommar ändå 🙂

”Tala med djur”

Hur vet man vad ett djur menar eller vill säga? Ibland är det svårt att tolka men ibland väldigt lätt. Idag till exempel. När ulltussarna såg att det var aktivitet i fållan intill där de gick och där det var ganska lite kvar att äta så sa de ”GE OSS MER BETE!!!”. Det vågar vi säga utan att på något sätt vara utbildade i djurkommunikation 🙂

Eller säger de kanske ”ÖPPNA GRINDEN!”?

Vi hade tänkt spara hälften av vallen som såddes in ifjol till att skördas som ensilage men eftersom solen verkar gå på lågvarv i år och det faktiskt trots det också är ganska torrt igen  växer gräset rätt sakta så nu fick det bli bete på en del av detta område. För att kunna gränsa av det blev det till att röja en ”gata” att sätta elnätet i:

”Äntligen” fick nöjsågen komma till användning igen

Vi mätte först med hundmetoden och såg att det verkligen var väldigt långt, gräset:

Chokladhund nästan osynlig!

När nätet var på plats var det dags att öppna grinden. I ett huj rusade de över till mossen där de gått innan och verkade först nöja sig med det, de visste ju inte att det nu även fanns en ”djungel” av gräs lite längre bort…

Nytt bete, alla mular i marken

Lydiga som de är, våra får, kommer de oftast på inkallning och så även idag. Vi tänkte hjälpa dem på traven att hitta till ”djungeln”. Och visst lydde de:

Full galopp!

Lite skeptiska var de först, det brukar ju vara ett nät med ström i där gräset tar (tog) slut… 14002 var den som först vågade passera den gamla gränsen och då följde snart de andra efter.

Modigast!

Betet ska idealiskt vara ca 10 cm högt. Om det är så högt att lammen inte syns, då vet man definitivt att det är förvuxet! De behövde inte ens böja ner huvudet för att beta 🙂

Bekväm ”arbetsställning”

Även om de små grå knappt syntes så såg de tydligen ganska bra för klappsugna 14008 plöjde raskt fram genom djungeln för en kelstund:

Även i långt gräs kan korta ben förflytta sig snabbt

Nu har det regnat en del och vi hoppas på sol och stabilt väder så att betet växer och vallen kan skördas. Fint semesterväder vore ju inte heller så dumt, men fodret är viktigare!

Årsdebut!

Så var årets första vägning av lammen avklarad. Vi samlade in dem och deras mammor i en fålla med hjälp av pelletstricket.

Tålmodig väntan på att husbonden gör i ordning vågen.

Några av lammen var lite skeptiska men de allra flesta gick lugnt och fint in i den lilla ”buren”. Lite lockbete  på golvet kan ha hjälpt 🙂

Schysst ställe det här!

Husbonden sköter våg och protokollför medan husveterinären ser till att lammen fyller på framåt. I det sistnämnda ingår att sortera undan nyfikna tackor som också gärna vill väga sig. Inte så karakteristiskt för tjejer, kanske blir det annorlunda när man får godis på vågen?!

Liten ”startfålla” innan vågen som en sluss för att inte mammorna ska tränga sig in.Ulltussarna tog det hela med ro. Ett av lammen ville ha lite bättre utsikt och löste det på ett kreativt vis…

Kommit upp sig lite!

I genomsnitt hade lammen vuxit 293 gram per dag. Inte dåligt med så mycket trillingar! Bäst i klassen blev 17008 som lagt på sig 352 gran per dag sedan hon föddes i början av april. På i princip bara mjölk och gräs – att vara lamm är att ha superkrafter!

Gräs gräs gräs!

Slutet gott, allting gott. Det instabila vädret var ett stressmoment, men i tisdags pressades gräset och nu har vi 21 balar förhoppningsvis jättefint foder att ge under högdräktighet och lamning nästa år. En lite mindre, men fortfarande stor, traktor blev det den här gången:

Och snabbt går det! Alla klara på 1,5 timme.

Igår samlade vi ihop dem och stängde av dem från nyfikna klövar och mular. Prydligt och betryggande att ha nästan halva vinterbehovet säkrat!

Drygt halva förstaskörden, såhär mycket har vi aldrig fått!

Bra att vallen vuxit såpass bra, men dessvärre har även gräset under staketen gjort det. Nationaldagen firades därför av husveterinären tillsammans med röjsågen. Det bästa med det arbetet är att duscha efteråt!

Svettigt och med små små gräsfragment överallt… Men nöjd!

Efter röjning orkar strömmen med lite bättre. Vi brukar inte ha problem med rymmande djur men det är viktigt att de aldrig lär sig att staketen är strömlösa, då skulle de kunna bli helt omöjliga att stänga in.

Så ska det se ut!

När balarna samlats ihop och staketen röjts fick fåren komma upp på vallen för att efterbeta mistor och kanter. Ett uppdrag de åtog sig med nöje!

Jordfast sten storlek XL blev en populär ”ö” av massor med lyxgräs!

Den steniga marken gör sig påmind även vid vallskörd. Små ”lösa” stenar klarar maskinerna hyfsat men de jordfasta och stora kan göra rejäl skada och är därför markerade med stolpar eller flaggor – de syns naturligtvis inte i det höga gräset.

Efter avbetning, fåren lämnar det grova gräset

På bilden ovan skymtar stenen till vänster om stolpen. Allt det späda gräset och klövern har tagits omhand av ulltussarna, jämför med den första bilden!

Längs med staketen blir det också lite kvarlämnat gräs och även här gör de små grå ett bra jobb:

Inget ska gå till spillo!

En aning spill får man räkna med, fast lammen skulle nog kalla det för ”årets skörd” som de nu redan fått provsmaka:

Verkar ha fått godkänt, bådar gott inför stallsäsongen!

Enligt bondepraktikan ska det nu regna i 40 dagar , vi får se om det stämmer?!

Äntligen regn! Eller?

Ja, hur vill man ha det egentligen? Härligt med grillväder och sol, samtidigt som det behövs regn för att gräs och annat ska växa. Extra prekärt med vädret nu när det är dags för första grässkörden. Tänkt idag onsdag egentligen, men så flyttade SMHI regnet och nu är nästa plan imorgon.

På mobilens startskärm nu…

Det är lätt att bli en aning besatt av vädret, samtidigt som man givetvis inte kan påverka det minst a- det blir ju som det blir. Blir det bara tillräckligt uppehåll så tror vi på en hyfsad vallskörd. Det är nästan ”hundhögt” nu 🙂

Man kan mäta på olika sätt, detta är vårt!

Betet där fåren går återhämtar sig förstås avsevärt bättre när det kommer regn och nu är vi inte lika oroliga över deras tillgång till näring. Den nya insådden artar sig fint. havren har verkligen satt fart efter regnet:

 Är det trots, eller tack vare stenen?

Själv vallfröblandningen är sådd några dagar senare och inte förrän igår kunde man se att den kommit upp. Men nu så!

Det är det här som ska bli får-mat

Havre sår man in för att skydda vallen medan den etablerar sig. I år ska vi prova att beta ner det i sommar istället för att skörda det som helsäd tänkte vi. Ett ganska näringsrikt och parasitfritt bete blir det och billigare att låta djuren skörda det själva.

Både planerad och oplanerad adressändring

Baggarna har ju i sällskap av två tackor gått i en för året ny hage hos grannen Inga. Gräset har varit trögt med att komma igång och för att det ska få vila lite från ständig avgnagning får den den här lilla gruppen nu gå på festplatsen några dagar. Istället för att leda dem fick de åka transport den korta biten. De gick alla självmant in men blev nog lite konfunderade när lämmen fälldes upp, då blev de ju instängda!?

Jaha, var det inte roligare än så…?

Damerna har ju gått på festplatsen innan men för herrarna var det premiär. Massor med gräs och nya områden att spana in, de såg ut att trivas!

Mycket bättre mattillgång än på förra stället!

Senare på kvällen fick även 10037 flytta till festplatsen. Hon har ganska länge haft sår på spenarna orsakade av de hungriga trillingarna och till slut tog det ut sin rätt i form av juverinflammation 🙁

Höger juverhalva tre gånger så stor och stenhård

Allt annat än pigg är hon, stackaren. Men efter behandling med smärtstillande och penicillin mår hon bättre. Lammen var väldigt ihärdiga med att försöka dia, därför flyttade vi bort henne från dem. De var såklart väldigt missnöjda med det och fick tillbringa natten i en liten fålla för att inte försöka ta sig genom staketen:

Som en liten arrest, fast de menade ju inget illa…

Vi repade massor med gräs och maskrosblad till dem och försökte ge dem lammnäring på flaska men det imponerade inte. Beroende på hur mamsen återhämtar sig så får vi se om hon kan komma tillbaka till dem så får de dela på den enda kvarvarande juverdelen. Den inflammerade kommer inte att bli produktiv igen.

Nedanför festplatsen är det nu plöjt, harvat, sått (i två omgångar) och vältat – allt av Olof förstås. Utan honom stod vi oss slätt!

Om alla hade grannar som vi så vore världen en bättre plats!

Nu känns det som om värmen är här på riktigt så vi hoppas och tror att den nya vallen snart lyser grön!