Igår kväll upptäckte husbonden att ett av 00040:s lamm låg dött i boxen 🙁 Mamman hade varit väldigt besatt av att bädda så vi var lite rädda att hon helt enkelt hade skadat lammet men vid obduktionen idag såg man inga tecken på det. Det andra, lite mindre, syskonet är piggt och 00040 också idag efter att ha varit rätt nedstämd igår.

För knappt en vecka sedan började 16025, som är två år men inte lammat innan, att bete sig underligt. Hon ville inte riktigt äta och fick lite blodiga flytningar.

Varningstecken…

Lamning beräknad först den 20 april men för säkerhets skull kände vi på henne, inga tecken på att förlossning/kastning var på gång. Ikväll började hon ”bädda” och få riktiga värkar så då blev det till att kolla igen.

Nu verkar det vara på gång!

Som misstänkt/befarat låg det två döda och ganska förruttnade lamm i livmodern. Det var trångt och döda lamm blir också ganska ”sträva” men till slut var de ute.

Tråkigaste sortens förlossningshjälp 🙁

Skulle ha kommit om ett par veckor ju, och levt!

Lammen verkade i övrigt normalt utvecklade och ha för ”åldern” normal storlek så vi fick inga ledtrådar till vad som gick snett. Nu hoppas vi att stackars lilla 16025 (dotterdotter till 14002 som lyckades hänga sig i foderbordet i höstas, oturssläkte!) klarar sig!

Inte så tuff…

Lilla stackaren får bo i egen box tills hon mår bättre. Hon har fått penicillin mot infektionen i livmodern (tur att det finns antibiotika!) och mer smärtstillande – hon fick lite redan igår eftersom hon verkade ha ont.

Det är såhär det är med djur, det går upp och det går ner. Men mest av allt är det ju fantastiskt att få ha dem omkring sig:

Vissa hittar en extra snygg position!