I morse åkte de första lammen till slakt. Innan dess byggde vi en fålla att samla in dem i. Vad behöver man (inte) då? Svar: 33 lamm som kliar sig på grindarna…

Skrubb skrubb skrubb, vad skönt!

Och så lite vid andra sidan också…

Till slut var alla grindarna på plats efter att ha fått resas upp ett antal gånger. Då återstod bara för lammen att utföra vissa kvalitetskontroller:

Kedja, tuggprov.  Betyg: godkänt.

Rem, tuggprov. Betyg: med viss tvekan godkänt (lite metallsmak)

I morse plockade vi fram stora pelletsspannen men det gick faktiskt inte åt så mycket innan alla var insamlade. Vi passade på att sätta ”åkband” när vi vägde häromdagen så det var lätt att dela upp dem i två grupper. (Åkband är vårt namn på de särskilda öronmärken lammen behöver för att vi ska få tillbaka kött och skinn.)

Lugna och trygga!

Det är ju med blandade känslor vi skickar lammen till slakt, men det känns bra att veta att de haft ett så bra liv! De har enormt förtroende för människor och vi har varit väldigt nöjda med hur djuren hanteras på slakteriet. Faktum är att lammen mest verkar tycka att det är lite spännande när de kommer dit. Dubbelmoral? Ja, kanske. Men om man gör valet att äta kött kan det nog inte finnas ett bättre sätt att producera det?